Roadtrip i USA del 10

Greyhound racing på Derby Lane i St Petersburg
 
Det var dags att börja ta oss söderut i Florida, mot vår slutdestination, Miami. Efter ett snabbt stopp i Jacksonville fortsatte vi ner till Orlando. Vi hann dock inte mer än komma fram till Orlando innan vi ändrade planer igen och istället körde västerut mot Floridas västkust. Två timmar efter att vi lämnat Orlando anlände vi i St Petersburg. Det låter kanske märkligt att St Petersburg bara är två timmars bilfärd från Orlando, men det är alltså sant, fast det är alltså inte den ryska staden vi talar om nu, utan bara en stad med samma namn. Anledningen till att vi tog oss an denna extra bilfärd var för att få möjligheten att uppleva ett äkta Greyhound Race live, på Derby Lane. Jag har tidigare varit på Trav hemma i Sverige, men nu var det alltså dags att se greyhound hundarna springa ikapp istället för hästarna. 
 
Utanför Derby Lane, spända på hur mycket pengar vi skulle gå härifrån med.

Vid entrén fick vi ett program över kvällens 15 lopp, och efter lite läsning började vi få kontroll på hur det fungerade. Informationen jag tagit del av flera år tidigare vid mitt besök på mölndals travbana om hur bettingen går till och vilka olika system du kan välja mellan kom tillbaka till mig ganska fort och vi var redo att sikta på de stora pengarna. Vi satsade några dollar (minimun var 2dollar per system) på nästan varje lopp, då det helt enkelt blir mycket roligare att titta på loppen om man har satsat på någon eller några av hundarna. Dessvärre vann vi inga stora pengar, och totalt sett gick vi därifrån fattigare än när vi kommit. Men, det var gratis att gå in och för de 5 timmarna vi spenderade där var det helt klart värt det ändå. En helt ny och unik upplevelse.
 
Lopp 4 - här valde vi att satsa på "Place" på hund 4 och hund 6. För att vinna på place måste hunden du väljer komma in först eller som nummer två. I detta lopp, lyckades vi få till en riktig fullträff, då hund fyra vann och hund 6 kom tvåa. Dock var oddsen väldigt låga och resulterade därför inte i några stora pengar. Vi hade satsat 2 dollar på varje hund och vann 4 respektive 5 dollar för våra satsningar. Total vinst detta lopp (satsat belopp borträknat): 5dollar. Men lyckan var oavsett omätbar för en stund. 
 
Hundarna och deras tränare står uppradade inför kommande race. På den stora tavlan kan man följa utvecklingen av oddsen, samt ta del av resultaten av förgående lopp. Oddsen kunde verkligen svänga fort. En hund som vid start hade oddsen 80 gånger pengarna kunde vid starten av racet vara nere i enbart 2. Så ibland väntade vi till sista stund för att kunna satsa lite pengar på en högoddsare. Dock gav det aldrig frukt.
 
Selfie med greyhounds och tränare. Tittar ni lite närmare kan ni se att tre av tränarna poserar lite extra för vår selfie, med putmunnar respektive tummen upp! 
 
 
ORLANDO
 
Efter vårt sökande efter lycka på Derby Lane satte vi oss i bilen för att köra tillbaka till Orlando. Planen från början var att övernatta i St Petersburg och köra tillbaka dagen efter, men då det var lite väl saftiga priser på boendena i närheten bestämde vi oss för att köra de två timmarna tillbaka till Orlando istället. Vi var framme i Orlando runt 2 på natten och däckade snart i bilen på en Walmart parkering. 
Nästkommande 3 nätter lyxade vi dock till det med motellvistelse och dagarna spenderas åt bland annat ett besök på Walt Disney World i parken Magic Kingdom, sightseeing i staden, en middagsshow med buffémiddag och obegränsat med alkohol ackompanjerat av teater, dans och sång. Vi rundade av vår vistelse med ett besök vid Orlando Tree Trek där vi lekte Tarzan i två timmar.  
 
Lyckan som uppstår när du äntligen kan dricka vin efter att ha kört bil varje dag i flera veckor. Tur att Fredrik har med sig sin dyrbara och allsidiga Swiss Army knife, vilken givetvis har en korkskruvöppnare, så att vi kan öppna även vinflaskor med kork. 
 
Where Dreams Come True - det är väl lite vad vår resa går ut på.
 
Det finns flertalet disneyparker att välja mellan i Orlando, vi bestämde oss för att köra på klassikern Magic Kingdom, som vi såhär i efterhand skulle säga är väldigt lik både Disneyland i Los Angeles och Paris. Inte så många överraskningar direkt.
 
Vi var inte ensamma i parken.
 
En av Fredriks favoriter i Disneyland har alltid varit båtattraktionen Pirates of the Carribean. Och denna scen kan han aldrig få nog av. Fångarna som lockar på hunden som vaktar nycklarna. En riktigt lurig hund det där.
 
Magic Kingdoms svar på flumride och sagoslottet i ett; Splash Mountain.
 
Kvällen avslutades med den sagoliga och traditionsenliga fyrverkerishowen över slottet - den var verkligen magisk. Det är många 100dollars sedlar som går upp i rök vid denna showen varje kväll. Tror den höll på i ca 15 minuter. Ni kan ju bara tänka er vad alla dessa fyrverkeripjäser kostar.
 
 
För ca 300kr per person kunde vi njuta av en två timmars lång show, middagsbuffé och obegränsat med dricka. Fredrik gick all in på ölen medan jag satsade på Rosévin. Vi hann knappt dricka upp halva glaset innan de kom och fyllde på, och vår glas fylldes alltid upp till bredden. Lyckligtvis låg vårt motell så nära som i andra ändan av byggnaden där middagsshowen ägde rum, vilket gjorde det möjligt för oss att båda förse oss med alkholhaltiga drycker denna kväll. Det var en ritkigt trevlig upplevelse.
 
Dessvärre slutade kvällen olyckligt då vi blev arresterade och dessutom hamnade på första sidan i tidningen. Men när fångvaktarna tittade bort hann vi rymma. Pjuw. 
 
Vi hann dock inte få med oss tidningen vid rymningen, men vi såg till att ta en bild i smyg på den.
 
Vi avslutade vår vistelse med två timmars klättring och skoj uppe bland trädkronorna i Orlando Tree Trek. Denna banan kan vi verkligen rekommendera. Det var fyra olika banor, från enkel till avancerad, med massvis av olika hinder inklusive flera olika linbanor. Som pricken över i:et avslutade man med den Långa Linbanan efter att man genomfört alla fyra banorna. Vi kände oss som barn på nytt.
 
Jag kastar. mig ut i en av de många linbanorna. Frihetskänsla deluxe.
 
En av de mer avancerade hindrena var nog detta, små olikformade hål att klamra sig fast i för att ta sig över, på sina ställen var hålen väldigt små. Men vi kom över båda två. Vi satt fastspända riktigt ordentigt så vi var aldrig oroliga för att ramla ner, även om det såklart suger lite i magen när man tappar greppet eller fotfästet, men det hör liksom till.
 
Fredrik går på lina!
 
 
TITUSVILLE OCH KENNEDY SPACE CENTER
 
Efter vår stund som Tarzan´s satte vi oss återigen i bilen för att fortsätta västerut mot Titusville, det var dags för ett besök på ännu ett rymdcenter, denna gången Kennedy Space Center. Ni som läst inläggen om vår vistelse i Dallas, samt på diverse rymdcenter, kan ju försöka föreställa er Fredriks lycka när han fick kombinera Kennedy med rymden. Inte för att detta rymdcenter fokuserade så väldigt mycket på J.F. Kennedy, men det var trots allt han som i början av 60-talet gav löftet om att människan skulle gå på månen innan årtiondet (60-talet) var till ända. Och även om han själv aldrig fick vara med om det så infriades ändå löftet den 20 juli 1969, enbart med ett knappt halvår tillgodo.
Då vi visste att vi skulle behöva en hel dag för att hinna utforska det allra mesta av rymdcentrumet valde vi att campa en natt i Titusville för att dagen efter ta oss an vårt oändliga universum. 
 
Vi spenderade natten innan vår besök på Kennedy Space Center på Manatee Hammock Campground i Titusville och möttes av denna vy under vår korta morgonpromenad dagen därpå. På andra sidan vattnet (till vänster i bild) skymtar faktiskt den gigantiska Vehicle Assembly Building, den största envånings byggnaden i världen, där byggnationen av rymdfärjorna tar plats i full skala. Kennedy Space Center ligger ute på landremsan Cape Caneveral, som ibland även kallas för rymdkusten just på grund av att rymdcentret är placerat här.
 
Fredrik utanför Kennedy Space Center.
 
Givetvis hade vi bokat en guidad tur för att få se så mycket som möjligt av rymdcentret.
 
 
Vehicle Assembly Building på nära håll, denna byggnaden används alltså som monteringshall för att färdigställa rymdfärjor i fullskala. Byggnaden har enbart en våning och är hela 160meter hög, 218meter lång och 158meter bred. Det gör den till den största envåningsbyggnaden i världen, och även den fjärde största byggnaden i USA volymmässigt. Den är alltså Gigantisk.
 
Minnesvägg med patches över alla rymdresor med mänskligbesättning som gjorts från USA under åren. 
 
Apollo 11, den första rymdfärjan som landade på månen. Också den ända patch som deltagarna valde att inte trycka sina namn på, detta då de menade att det var så otroligt många människor som varit delaktiga i att göra månlandningen möjlig, och ansåg det därför inte rättvist att enbart deras namn skulle stå på den. De tre austronaterna var; Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins.
 
Givetvis letade vi upp de minneslapparna där vi kunde återfinna den svenska flaggan på, tack vare Christer Fuglesangs medverkan. Vi hittade en från 2006.
 
Och en annan från 2009.
 
Vi gjorde ett besök i Launch Control Centeret, där ansvaret för uppskjutningarna ligger. Så snart uppskjutningarna är avklarade går ansvaret vidare till ett Mission Control Center.
 
Besöket här inne stod helt klart på Fredriks topplista och han var väldigt exalterad, givetvis tyckte han som vanligt att vi fick för lite tid där inne.
 
I all hast hann vi knäppa några foton innan det var dags att lämna rummet. På väggen bakom oss finns Nasas fem rymdfärjor; Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour representerade.
 
Den första rymdfärjan som byggdes i NASAs program var Columbia vars jungfrufärd ägde rum år 1981, därefter följde Challenger (1983), Discovery (1984), Atlantis (1985) och Endeavour (1992). De två första slutade sorgligt nog sina dagar med tragiska olyckor; Challenger under en explosion enbart 73 sekunder efter uppskjutning år 1986 där samtliga 7 ombord omkom, och Columbia exploderade under återinträdet till jordens atmosfär i februari 2003, även här omkom samtliga i besättningen, totalt 7 personer. De övriga tre rymdfärjorna gjorde sina sista resor i mars (Discovery), juni (Endeavour) och juli (Atlantis) år 2011. Rymdfärjan Atlantis finns utställd på just Kennedy Space Center, medan Endeavour återfinns på California Science Center i Los Angeles och Discovery på National Air and Space Museum i Washington.
 
Fredrik tyckte vi stressade ut härifrån allt för tidigt, helst hade han nog rullat ut en madrass och övernattat här inne.
 
The Journey To Mars Begins Here. Härifrån planerar de att skjuta upp den första rymdfärjan till mars inom ett par år, ganska mäktigt ändå. Det ska bli ett spännande kapitel i rymdresornas historia att följa när tiden är inne.
 
Svenskt tidningsutklipp från tidspunkten för månlandningen.
 
Och en amerikans upplaga.
 
Vi tog oss en tur till månen också.
 
Rymdfärjan Atlantis som gjorde totalt 33 rymdfärder mellan1984 och 2011.
 
Fredrik leker astronaut.
 
Dags för avfärd, Fredrik lär sig alla knappar och spakar.
 
Fredrik poserar framför ett av alla citat av J.F. Kennedy, just detta från ett tal han höll den 12 september år 1962.
For the eyes of the world now look into space, to the moon and to the planets beyond, and we have vowed that we shall not see it governed by a hostile flag of conquest, but by a banner of freedom and peace.
 
 
VI FORTSÄTTER SÖDERUT
 
På vår resa söderut genom Florida gör vi stopp i bland annat West Palm Beach och Fort Lauderdale innan vi når Miami.
 
Nöjda efter en morgonlöprunda följt av ett morgondopp i havet.
 
Vid ett tillfälle gav Fredrik mig ett löfte om att springa tillsammans med mig tre gånger i veckan. Här får han en puss som tack för sällskapet efter en av de morgonrundorna längs med havet.
 
Strandpromenad.
 
 
MIAMI
 
Väl framme i Miami checkade vi in på ett motell för en trenätters vistelse. Vi njöt av en skön säng, besökte Miami beach, planerade inför vår sista vecka i staterna samt besökte Marlins park för att få uppleva en baseball match mellan Miami Marlins och San Francisco Giants. Vi fick också möjligheten att uppleva fenomenet solförmörkelse, tyvärr inte en hundraprocentig, men det var häftigt nog när hela 78% av solen täcktes av månen.  
 
San Francisco Giants at Marlins Park in Miami.
 
Det var en spännande match som San Francisco tillslut vann, efter att Miami haft ledningen en lång tid.
 
Vi hade precis så kul som våra leenden avslöjar. 
 
Givetvis måste man äta korv på en baseball arena, och självklart åt vi popcorn också, i mängder.
 
Som bäst såg vi solförmörkelsen när molnen skymde solen och månen, då kunde man med ögonen urskilja fenomenet. Det var riktigt häftigt.
 
Vi fick också låna ett par "solförmörkelseglasögon" för att kunna titta utan att kisa (och för att det är farligt att titta rätt in i solen). Men jag får erkänna att det var mäktigare när man kunde se det med blotta ögat när molnen hjälpte till att dämpa ljuset.
 
 
KEY WEST
 
Efter våra dagar i Miami fortsatte vi ner till USA´s sydligaste spets, nämligen till turistparadiset Key West. Här spenderade vi två otroligt varma nätter i tält på Leo´s campground. Där jag delvis spenderade nätterna i bilen med AC:n på full effekt. Det var outhärdligt varmt i tältet och de ettriga myggen gjorde det inte mer uthärdligt. Detta blev även de sista två nätterna som spenderades i vårt tält från Walmart. 
 
Vår camping i Key West
 
Våra grannar på campingen, massvis med stora iguanas. Snälla men faktiskt lite skrämmande. Ibland kändes det som att jag var mer rädd för de än de var för oss.
 
Fredrik däremot, stiftade direkt bekantskap med sina nya djurvänner.
 
Vi besökte även Key Wests svar på Vita Huset; The Little White House, en gång ägt av presidenten Harry S. Truman, och ett hus där många amerikanska presidenter varit på besök genom åren. Fredrik tog en guidad tur i huset, men jag nöjde mig med att se utsidan och det lilla museet som fanns.
 
Generöst... xD
 
Vi stannade till vid den sydligaste punkten i USA, enbart 90 miles norr om Cuba. Simavstånd?
 
 
Sista eftermiddagen i Key West tog vi en båtutflykt för att snorkla, paddla kanot, testa paddleboard samt njuta av solnedgången från det stora blå. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag med härligt folk, obegränsat med öl, mousserande vin och god lunch.
 
USA´s sydligaste paradis.
 
Njuter i fulla drag. Livet blir inte mycket bättre än såhär.
 
Unnar oss varsin öl under vår kanotutflykt. Lite svårt att paddla med den i handen dock.
 
Superskoj att prova på paddleboard, även detta gjorde Fredrik med en öl i handen, bara för att han kunde.
 
Solnedgång och mousserande vin, oslagbar kombo.
 
Vi fick hälla i oss hur många flaskor vi ville, men vi nöjde oss med en.
 
Vi var bara tvungna att ta något att dricka på denna speciella "Dollar restaurangen", på alla fria ytor hängde det endollarssedlar, högt och lågt. 
 
Givetvis ville vi också sätta vårt fotspår. Så vi skrev en liten hälsning.
 
Som vi sedan häftade fast ordentligt på en stolpe. 
 
 
Vår vistelse i Key West bjöd dessutom på så mycket som två bensinstopp, pinsamt nog med enbart några timmars mellanrum, många funderar nog på hur det kan vara möjligt, men grunden till detta var att vi planerade att byta in bilen i Key West mot en ny inför de sista dagarna då vi fått information om att vi inte fick ha kvar samma bil längre. Och eftersom vi ville lämna tillbaka bilen med i princip tom tank hamnade vi alltså i detta dilemma två gånger på samma dag. Första gången var vi enbart några hundra meter från en bensinstation så då traskade vi bara dit med vår bensindunk som legat mer eller mindre orörd i bagageutrymmet sedan vi startade vår roadtrip i Kalifornien (vi hade i början av resan fylld den, men valt att tömma ner den i tanken någon dag tidigare då vi trodde vi skulle behöva lämna in bilen mot en ny och inte visste vilken typ av bränsle nästa bil skulle gå på), vi fyllde den med bensin och vandrade tillbaka till bilen. Nästa gång blev det dock lite mer komplicerat då bilen bestämde sig för att ge upp på en lång raksträcka på väg tillbaka från Key West genom öarna i Florida Keys. Jag körde in till väggrenen och slängde en snabb blick på kartan bara för att konstatera att närmsta bensinstation låg över en mil bort. Men svansen mellan benen fick vi ställa oss vid vägkanten med bensindunken i ena handen och fint sträcka ut den andra handens tumme i vädret i hopp om att någon snäll person skulle stanna. Eller okej, jag vågade inte, utan det var Fredrik som fick genomföra detta, jag skämdes allt för mycket. Turligt nog tog det inte mer än någon minut innan en vänlig lastbilschaufför stannade till och lät oss hoppa in i framsätet. Han körde oss helt utan kostnad till närmsta bensinstation, som visade sig vara 13km från platsen vår bil så lägligt hade valt att stanna på. Vi tackade så mycket och vinkade av honom innan vi gick för att fylla på vår dunk för andra gången denna dagen, givetvis med oron över att denna gång inte ha samma tur med liftandet tillbaka till bilen. Men vem mötte vi på bensinstationen om inte en trevlig polisofficer, som turligt nog skulle i riktning mot vår bil och som gärna erbjöd oss skjuts tillbaka till vår bil. Så även denna gången löste det sig oväntat fort och smidigt. 
 
Första gången var det lite skoj, Fredrik med bensindunken i högsta hugg, med bestämda steg mot bensinstationen. 
 
Och i med bensinen, hoppas bilen startar!
 
Andra gången var det till en början inte lika kul, men så snart vi var tillbaka med bensindunken vid bilen kunde vi börja skratta åt våra dumheter. 
 
Jag tillsammans med den snälla sheriffen som gav oss skjuts tillbaka till vår bil. 
 
 
EVERGLADES NATIONAL PARK
 

Vårt sista äventyr i staterna blev Everglades National Park och alligatorjakt. Första dagen gjorde vi några småhiker och såg ett par sköldpaddor och en alligator med flera små ungar, därefter var planen att hyra kajaker för en liten tur på vattnet, men uthyrningen stängde innan vi anlände så då fick vi snällt vända om igen. Vår första plan hade varit att övernatta på en camping i parken, men vi hade på förhand hört om de obegränsade mängderna med hemska mygg som härjade på den enda campingen som var öppen och jag hade då med en gång bestämt mig för att det inte skulle bli tal av någon camping för min del i alla fall. Och efter ett besök och ett möte med tusentals mygg i en skogsdunke i anslutningen till campingen kände sig inte heller Fredrik så sugen på att spendera natten med att slåss mot dessa äckliga kryp. Så efter vår första dag i de södra delarna av parken spenderade vi natten på ett bed and breakfast innan vi dagen därpå fortsatte upp till de norra delarna. 
 
Två av de korta trailerna vi besökte var Anhinga Trail och Gumbo Limbo Trail.
 
Vi fick syn på flera små söta sköldpaddor.
 
 
Och gömd precis intill stigen fick vi syn på en alligator
 
Och vi närmare anblick fick vi även syn på flera små alligatorbebisar intill henne, gul/svart randiga i färgen.
 
En något större alligatorunge fick vi också syn på, fortfarande lika gul/svart randig som de andra.
 
Utsikt över Everglades våtmarker på Anhinga trail.
 
 
Dag två spenderades i de nordligare delarna av Everglades parken där vi startade med en airboat tur med förhoppning om att få se alligatorer och andra spännande saker. Dock var vi inte det minsta imponerande av turen, tyvärr var vi där fel period på året och på grund av de stora vattenmassorna kunde alligatorerna gömma sig på stora ytor vilket gjorde det svårare att upptäcka de. Turen var dyr och det enda vi egentligen fick se var en fågel och naturen i nationalparken som vi redan sett så mycket av. Men om man inte provar så vet man inte, och en annan tid på året hade denna tur troligtvis varit mycket mer uppskattad.
 
I Airboat turen ingick även en Wildlife Show med några av nationalparkens djur.
 
Ja, vi ser glada ut, men man får ju göra det bästa utav det.
 
Detta var vad vi egentligen tyckte om turen.
 
Wildlife show med bland annat 5 alligatorer efter den fattiga båtturen.
 
För att hålla oss på avstånd från alligatorerna agerade denna sköldpadda vakt. "Stay back, I bite"
 
Efteråt fick vi åtminstone ta en bild tillsammans med en ung alligator. Någon form av valuta för pengarna ville vi ha.
 
 
Vår lunch bestod av grodlår, alligator bites, cat fish och pommes. Alligator bitarna och fisken var våra favoriter. 
 
 
Äntligen kom vi iväg på vår paddelutflykt. Vi förhandlade till oss ett bra pris för både övernattning på ett hotell och hyra av kanot på Chokoloskee Island i västra Everglades. Vi spenderade 3-4 timmar åt att paddla ett par kilometer in i Turner River, och fick syn på minst två alligatorer som lurade i floden precis intill vår kanot. Det var både coolt och lite läskigt.
 
Paddla, paddla, paddla. Det var ganska strömt på vägen in i floden, tillbakavägen däremot var det mest att glida med strömmarna.
 
En riktigt bra eftermiddag.
 
På spaning efter alligatorerna som ofta gömde sig invid flodkanten.
 
 
VI TAR AVSKED AV AMERIKA
 
Efter 10 veckor, varav 9 veckors roadtrip, i USA var det nu dags att ta farväl. Vi har sett och upplevt otroligt mycket och är väldigt glada att vi genomförde detta äventyr. Nu återstod enbart att lämna tillbaka vår campingutrustning på Walmart och bilen på flygplatsen. Och när det gäller returneringen av campingutrustningen så menar vi verkligen fullt ut, för på Walmart tillåter de nämligen returer, med pengarna tillbaka, på varor i upp till 90 dagar, skicket på varorna spelar ingen som helst roll. Vi måste erkänna att det kändes lite märkligt, men om de har en sådan policy och om vi kunde spara pengar på det, så varför inte. Vi lämnade alltså tillbaka i princip allt vi hade köpt i campingutrustnings väg nio veckor tidigare, samt lite andra saker såsom bensindunk och picknickfilt och fick tillbaka alla pengar vi lagt ut. Vad de gör med sakerna vet vi inte, att sälja vidare de är nog nästintill omöjligt, jag skulle tyvärr mer tippa på att det slängs (men nu slapp ju åtminstone vi att göra det). Otroligt fördelaktigt för oss var det i alla fall, för om det är något vi alltid kommer ha användning för, så är det pengar. 
 
Spända på om detta verkligen skulle gå igenom, det lät onekligen för bra för att vara sant. Men denna gången var det alltså precis så bra som det lät. Högst märklig policy.
 
 
Vår nästa destination skulle bli Osaka i Japan, och billigaste flygbiljetter hittade vi från Fort Lauderdale, det blev således också platsen för vår sista övernattning och kvällen innan vårt flyg skulle avgå körde vi iväg med bilen för att ta avsked av den. Den hade varit en trogen vän i nio veckor och det kändes faktiskt lite sorgligt. Den var ju liksom våran. Men hur fri man än kan vara med bil, så känner vi nog oss ändå ännu friare utan. 
 
Tack för denna tiden bilen, gråt inte Fredrik!
 
 
Sammanfattning av resrutten:
 
 
1. Orlando, Florida
2. St. Petersburg, Florida
3. Orlando, Florida
4. Titusville, Florida
5. West Palm Beach, Florida
6. Fort Lauderdale, Florida
7. Miami, Florida
8. Homestead, Florida
9. Key West, Florida
10. Homestead, Florida
11. Everglades National park, Florida
12. Homestead, Florida
13. Chokoloskee (Everglades National park), Florida
14. Fort Lauderdale, Florida
 
En kommentar
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Alligator, Baseball, Bensinstopp, Derby Lane, Disneyworld, Eclipse, Everglades, Everglades National park, Florida, Greyhound, Greyhound race, Jorden Runt, Key West, Magic Kingdom, Marlins park, Miami, Miami Marlins, Orlando, Orlando Tree Trek, Paddleboard, Roadtrip, Roadtrip i USA, San Francisco Giants, Sköldpadda, Solförmörkelse, St Petersburg, USA

Researtikel

  Inspiration 
 
För ett tag sedan blev vi kontaktade av momondo angående möjligheten att vara deras jorden runt experter och ge tips till deras läsare om hur det är att resa jorden runt, något vi absolut tackade ja till. Det blev ett samarbete som hållit oss sysselsatta de senaste veckorna och som ni nu kan skörda frukten av. Under fliken inspiration, längst upp på momondos hemsida hittar ni artikeln skriven av Isabella Svendstrup Knudsen i samarbete med oss, men ni kan också följa nedanstående länk i slutet av blogginlägget som tar er direkt till artikeln på hemsidan.
 
Det är vår förhoppning att artikeln ska inspirera er att själva vilja resa och upptäcka världen. Men det ska också tilläggas att det inte nödvändigtvis behöver vara själva jorden runt resan som inspirerar er, för det är inget som passar alla. Men alla har en dröm och man slås ibland utav häpnad vartifrån inspirationen kommer som blir gnistan till att du slutligen vågar följa din egen dröm. Det här är vår dröm, en dröm vi lever och andas varje dag och vi är tacksamma för att vi kan dela med oss av den till just dig. 
 
För att klargöra så handlar inte alltid en jorden runt resa om resandet i sig; de platser du upplever, de oändligt många foton du tar eller de sevärdheter du kan bocka av på din bucket list - det viktiga är människorna du möter längs resans gång, om det så må vara tiggaren på gatan, butiksägaren runt hörnet eller vagabonden bredvid dig med samma törst på äventyr som dig själv - som naturligt bjuder på ett vänligt leende, ett gott samtal och oförglömliga minnen som är själva ryggmärgen och orsaken till att man överhuvudtaget investerar sin tid i att resa. Det är människorna runt omkring oss som sätter krydda på livet och det är människorna i vår värld som inspirerar oss att själva vilja sträcka ut och nå alla världens hörn. 
 
Vi har lärt oss mycket under dessa sju månader på resande fot och skapat minnen som vi bär med oss resten av våra liv. För de som inte älskar att resa kan det ibland vara lite svårt att förstå motivationen till att vilja resa ett helt varv, eller flera, runt jorden. Vad det egentligen är för osynlig kraft som drar i dig och som slutligen får dig att kapa trossarna och lätta ankar. Det är inte alltid lätt att motivera en oförsvarlig ambition. Men för att göra det enkelt, stunden till ära, så passar vi på att låna ett uttryck ifrån George Mallory, en utav historiens mest berömda bergsklättrare som är känd för att ha gett sig i kast med att bestiga bland annat Mount Everest. På frågan om varför han väljer att bestiga världens högsta berg, där mänsklig tragedi och triumf går hand i hand, så levererade han ett kortfattat men odödligt svar på tre ord som blivit det mest berömda inom bergsklättring: Because it´s there. Varför reser vi jorden runt? Därför att det finns en hel värld där ute. Det är lätt att leva ett helt liv i samma stad med samma typ av människor runt omkring sig, samma rutiner och samma dagliga intryck - men det är svårt och utmanande att möta nya människor, hantera nya intryck, göra saker som skrämmer dig och kliva utanför din bekvämlighetszon varje dag och samtidigt njuta av din livsresa - men det är just därför du ska göra det, för DET om något får dig att växa som människa, en ovärderlig tillgång, som i sin tur gör ditt liv till ett fantastiskt äventyr. Allt det går att uppleva där hemma i tryggheten, men få är dem som gör det. Livet är ett privilegium och det går aldrig i repris, något man bör upprepa och påminna sig om varje morgon när man kliver upp ur sin säng lika ivrigt och självklart som prästen läser bibeln en söndag. Carpe Diem hänger på väggar i människors hus världen över, men det är först när orden står skrivna i din själ som viljan och styrkan att följa ditt hjärta, oavsett riktning, blir ett ofrånkomligt faktum. 
 
Momondo är en resesökmotor och ett verktyg vi ofta använder oss av när vi ska jämföra flygresor, över hela världen, något som givetvis kommer mer än väl till användning för en jorden runt resenär och vi har fram till dags dato bokat flertalet flygresor via deras resesökmotor. För oss, som ständigt har vår budget i åtanke så är pris av största vikt för att vi ska kunna fortsätta uppleva världen och allt i den och med rätt verktyg så är drömmen alltid inom räckhåll och slutligen ett faktum. 
 
 
Våra kanaler: 
En kommentar
publicerat i På resande fot
Taggar: Because it´s there, Drömmar, Flygresor, Globetrotters, Inspiration, Jorden Runt, Momondo, Momondo Inspiration, Researtikel, Resesökmotor, Vagabonds

Vlogg: Road Trip i USA del 9

 
 
Läser på de många skyltarna vid Houmas House.

Signalhornen ljuder så trumhinnorna spricker
Cruising längs Mississippifloden 

Jazzens ljuvliga toner. Vi hamnade lngst fram och kände hur spottet ven över våra ansikten
 Legendariskt. Ja, hon är unik. Har aldrig sett någon göra så förr. 

Vi kör bil mitt på stranden. Zick zack mellan de som ligger och solar 



Daytona International Speedway. Sofia är törstig och det är varmt. Punkt. 
0 kommentarer
publicerat i Vlogg
Taggar: Daytona Beach, Daytona International Speedway, Germaine Bazzle, Houmas House Plantation and Gardens, Jazz i New Orleans, Mississippi, Steamboat Natches
Visa fler inlägg