Sammanställning Road Trip 10 veckor i USA

Vi korsade hela USA, västkust till östkust, passerade genom tio olika stater var och en med sin charm, det tog oss tio veckor och vi körde mer än 14 000 km vilket motsvarar så mycket som nio Sverige på längden. Det är en prestation utan dess like för vår del och vi gjorde det helt och hållet på vårt sätt - både efter planerad rutt men också med spontana utsvävningar vid tillfälle. 

Det tog sin tid att färdigställa våra blogginlägg om vår färd genom USA, men bättre sent än aldrig tänker vi och här följer nu en kort sammanfattning om vår roadtrip från västkust till östkust innan vi raskt ska förflytta oss vidare till en ny världsdel.

Resrutten genom Staterna

Totalt spenderade vi 71 dagar och 71 nätter i de förenta staterna och detta var vår resrutt:


1. San Francisco, Kalifornien (6 nätter)
2. Humboldt Redwood State Park, Kalifornien (1 natt)
3. Cresent City, Kalifornien (1 natt)
4. Trinidad, Kalifornien (1 natt)
5. Fort Bragg, Kalifornien (2 nätter)
6. Halfmoon Bay, Kalifornien (1 natt)
7. Palo Alto, Kalifornien (genomresa)
8. San José, Kalifornien (genomresa)
9. Santa Cruz, Kalifornien (1 natt)
10. Carmel by the sea, Kalifornien (1 natt)
11. Hearst Castle, Kalifornien (dagsbesök)
12. Santa Maria, Kalifornien (1 natt)
13. Santa Monica, Kalifornien (1 natt)
14. Los Angeles, Kalifornien (4 nätter)
15. Las Vegas, Nevada (4 nätter)
16. Death Valley, Kalifornien (1 natt)
17. Hoover Dam, Nevada/Arizona (dagsbesök)
18. Kingman, Arizona (1 natt)
19. Grand Canyon, Arizona (2 nätter)
20. Page, Arizona (1 natt)
21. Monument Valley, Arizona (1 natt)
22. Flagstaff, Arizona (1 natt)
23. Gallup, New Mexico (1 natt)
24. Albuquerque, New Mexico (1 natt)
25. Fort Sumner, New Mexico (dagsbesök)
26. Tucumcari, New Mexico (1 natt)
27. Amarillo, Texas (1 natt)
28. Oklahoma City, Oklahoma (3 nätter)
29. Dallas, Texas (3 nätter)
30. Houston, Texas (2 nätter)
31. Galveston, Texas (1 natt)
32. Beaumont, Texas (1 natt)
33. New Orleans, Louisiana (3 nätter)
34. Pensacola, Florida (2 nätter)
35. Panama City Beach, Florida (genomresa)
36. Tallahassee, Florida (1 natt)
37. Jacksonville, Florida (genomresa)
38. Daytona Beach, Florida (2 nätter)
39. St Petersburg, Florida (kvällsbesök)
40. Orlando, Florida (4 nätter)
41. Titusville, Florida (1 natt)
42. West Palm Beach, Florida (1 natt)
43. Fort Lauderdale, Florida (1 natt)
44. Miami, Florida (3 nätter)
45. Homestead, Florida (1 natt)
46. Key West, Florida (2 nätter)
47. Homestead, Florida (1 natt)
48. Everglades National park, Florida (dagsbesök)
49. Homestead, Florida (1 natt)
50. Chokoloskee Island (Everglades National park), Florida (1 natt)
51. Fort Lauderdale, Florida (1 natt)
52. San Francisco, Kalifornien (1 natt)

 

Kostnadsöversikt

Vår dagsbudget för USA var satt till 600kr per person, detta exkluderade kostnaden för bilhyra, men inkluderade kostnader för bensin. Vi hade budgeterat totalt 20.000kr för bilhyra, men kom undan med 16.400 för de nio veckor som vi i slutändan behövde bilen. Det ger en dagskostnad på 260kr, en kostnad vi dock trodde skulle bli högre då vi läst att vi skulle behöva betala en envägshyra på 500 dollar, denna envägshyra såg vi dock aldrig skymten av och efter att ha läst på lite om Alamo som var firman vi hyrde av (men inte bokade genom) verkade det som att de inte tillämpade detta. Ingen var gladade än oss.
När det kommer till dagskostnaderna så klarade vi faktiskt att hålla oss under budget under våra veckor i USA, 577kr per dag och person spenderades, så det var med en knapp, men ändå i det stora hela, märkbar marginal. Det ska dock tilläggas att vi enbart budgeterat för 6 veckor i staterna, och totalt stannade vi tio, så oavsett om vi höll våra dagliga kostnader på en realistisk nivå gick det åt mycket mer pengar än vad vi räknat med, men i längden är det ingen kris då det också innebär att vi tvingas plocka bort dagar, och således kostnader, från senare destinationer.

Hur gick vi då tillväga för att klara att hålla våra snittkostnader per dag på en sådan bra nivå, som ni vet ägnade vi oss åt ganska mycket dyrare aktiviteter under vår roadtrip, och dessa kostnader drog givetvis iväg ibland. Så för att hålla snittpriserna nere var vi tvungna att dra ner på andra kostnader istället, det gjorde vi genom att spendera åtskilliga nätter i vår bil, samt spendera minimalt med pengar på mat genom att ofta äta billiga sallader köpta på Walmart. I det stora hela får vi nog ändå säga att vi är nöjda med vår kostnadsfördelning och vårt utfall för vår roadtrip. Det enda vi hade kunnat önska var att vi varit lite mer förutseende innan vi anlände så att vi hade fått chansen att köra någons bil från punkt A till punkt B och därmed sparat in pengar på bilhyran, men det är enkelt att vara efterklok. Vi ska dock ha detta i åtanke inför kommande roadtrips i Nya Zealand och Australien, om möjligheten till detta finns där. För det finns helt klart roligare och mindre roliga saker att spendera pengar på, och att betala pengar för ett transportmedel hör enligt oss definitivt till en av de mindre roliga.

Procentuell prisfördelning

Bilhyra: 17% av totala kostnader
(Övriga kostnader är exklusive bilhyran och alltså fördelningen av de övriga 577kr per dag och person)

Mat: 37% (varav Restaurang 30%, Butik 30% och Snabbmat 40%)
Lokal transport: 2%                
Aktiviteter och diverse inträden: 27%                                    
Boende: 20%                                           
Bensin: 7%                                                                
Övrigt: 7%                             

Diverse Fun Facts
(alla belopp gäller för oss båda tillsammans)

Dyraste Restaurangmåltid: 1253kr (72oz Steak Challenge, Amarillo, Texas)
Billigaste Restaurangmåltid: 115kr (Middag Bowie, Texas)

Flest antal nätter spenderade på ett och samma ställe:

I bilen: 4 nätter (Vons Parkering, Los Angeles, Kalifornien)
I säng: 3 nätter (Seasons Florida Resort, Orlando, Florida / Runway Inn Miami International Airport, Miami, Florida)
Billigaste boende (per natt): 0kr (Coachsurfing i San Francisco, Kalifornien och alla nätter i bilen)
Dyraste boende (per natt): 979kr (Royal Inn, San Francisco, Kalifornien)

Totalt antal timmar på diverse transportmedel

Tåg: 2h och 15min
Bil: ca 265 timmar (beräknat utifrån snitthastighet och antal körda miles, ej medräknat sovtid i bilen, enbart körning.)

Antal måltider på restaurang, gatumat/snabbmat respektive "hemlagat"/butik:

Restaurang: 23
Snabbmat: 45
Hemlagat/Butik: 40

Antal nätter vi spenderat på diverse platser:

Sovsal: 4
Privat rum: 24
Tält: 9
Bil: 34

Fun Facts Bilkörning

Antal körda miles: 8742 (varav 4682 (53,5%) av Sofia och 4060 (46,5%) av Fredrik)
Antal körda km: 14174 (varav 7591 (53,5%) av Sofia och 6583 (46,5%) av Fredrik)
Snittdistans per dag: 139miles eller 225km
Förbrukad bensin: 274 gallons eller 1037 liter
Snittpris för bensin: 2,53 USD/gallon eller 5,79 SEK/liter
Totalkostnad för bensin: 694 USD eller 6004 SEK
Snitthastighet: 33 miles/h eller 53 km/h
Antal körda timmar (ca): 265 (varav 142 av Sofia och 123 av Fredrik)

 Sofias upplevelse av Roadtripen

Innan vi startade vår roadtrip får jag erkänna att jag nojat lite över själva körningen, jag var helt enkelt lite orolig för att något skulle hända, en olycka eller annat krångel med bilen som skulles ställa till det och i värsta fall bli väldigt dyrt för oss. Men det krävdes inte lång tid bakom ratten innan jag kände mig trygg igen. Givetvis fanns där alltid en liten oro kvar, men snart var den inte för själva körningen utan mer inför tekniska problem eller andra saker som vi inte kunde styra särskilt mycket över ändå. Vi hade dessutom en grundförsäkring som skulle täcka det mesta, och de få gånger vi fick problem, som vid oljebyte och när vi upptäckte en skruv i däcket visade det sig gå hur smidigt som helst att få ordnat, dessutom helt gratis för oss. Så med tiden släppte jag även min stress över att oförutsedda saker skulle inträffa, det var liksom ingen mening med att gå runt och stressa upp sig över det i onödan kom jag fram till, då blev det också väldigt mycket roligare att köra. 

Till en början hade vi tänkt spendera många nätter i tält och redan första dagen på vår roadtrip så införskattade vi nödvändigheterna för att göra detta möjligt, dock visade det sig snart vara väldigt dyrt med campingplatser på många ställen i USA, och för att spara pengar spenderade vi istället närmare hälften av nätterna i vår bil. Till en början gick det oväntat bra, och även om det inte var bekvämt så var det genomförbart. Men efter ett par veckor började jag känna av att kroppen blev trött av att inte få tillräckligt med kvalitetssömn och mina fötter och ben var svullna efter otaliga timmar i sittande position, både när vi sov och när vi körde. Därav gjorde vi det bekvämare för oss framåt slutet med fler övernattningar på motell och billiga hotell, men att sova i bilen är inget jag inte kan tänka mig att göra igenom för att spara in pengar, bara jag får ett par nätter i en säng eller på en luftmadrass för att kunna sträcka ut mig emellanåt. En annan sak som det var lite si och så med under de perioderna vi sov mycket i bilen var hygienen, den blev ärligt talat lite lidande, men vi gjorde så gott vi kunde genom att låsa in oss en stund på diverse toaletter på stormarknader, McDonalds restauranger och Starbucks caféer. Och i ärlighetens namn så led jag inte allt för mycket av detta, men givetvis var det extra uppskattat med en riktig dusch de gånger vi tog in på ett motell mellan varvet.

USA är snabbmatens mecka, och delvis skulle jag vilja beskylla vårt Wi-fi behov för alla pengar som spenderades och alla tomma kalorier som intogs på diverse snabbmatshak under vår roadtrip. För som vi tidigare nämnt så blev McDonald´s restauranger och Starbucks caféer vår kommandobas där vi kunde hålla oss uppdaterade mot omvärlden och göra research inför kommande resväg, destinationer och upplevelser. Men för att kunna med att sitta på dessa ställen känner man sig ofta tvungen att köpa något och inte sällan blev det lite godare (och givetvis onyttigare) alternativ. Från tid till annan försökte jag dock tänka mig för och beställa sallad, yoghurt och lightläsk (jag vet att det inte heller är bra, men ändå) istället för en flötig hamburgare och feta pommes. Men ja, jag tror ändå jag la på mig en del under denna färd, trots att vi försökte väga upp med sallader från Walmart ganska ofta.

När det kommer till sättet att transportera sig så gillade vi friheten i att ha en bil och kunna ta oss vart vi ville när vi ville otroligt mycket. Det fanns liksom inga begränsningar mer än våra egna kroppar, ibland var man helt enkelt för trött för att köra, men då vi var två som kunde byta av var detta sällan ett problem, och det var enbart några få gånger som vi fick parkera bilen för att sova några timmar då ingen av oss hade energi för att köra en meter till utan att utsätta oss för onödiga risker. Vi försökte dessutom hålla lite koll på varandra när vi körde för att kunna ta över om den som körde såg trött ut. Jag måste säga att jag tycker att vi var ett riktigt bra team. Tack vare appen mapsme hade vi dessutom tillgång till kartor jämt och det gjorde det enkelt att hitta fram, usb-porten i bilen var givetvis en förutsättning för detta då vi hela tiden kunde ha en fulladdat mobil för att kunna använda appen. Vi hade även köpt en kartbok men den använde vi mer för att få övergrepp, samt rita ner vår resrutt samt för att det ibland är roligare att sitta med något konkret som man kan ta på istället för en liten ruta i smartphonen.

Även om vi tillbringade hela 10 veckor i USA, varav 9 på resande fot så upplevde jag det ibland som lite stressigt att hinna med allt vi ville. Hade jag gjort om resan hade jag alternativt förlängt den eller kortat ner sträckan något för att kunna stanna till lite längre på varje plats, för oavsett hur fri man känner sig med bil så blir det ändå lite av en begränsning när man alltid måste vara körduglig. Detta betyder att man inte kan njuta av ett glas vin eller en kall öl när man känner för det, vilket för många, oss inkluderat, hör resandet till. Dessutom gillar vi att utforska nya platser till fots, då man kommer närmare på det sättet, detta fanns det dock inte alltid tid till i det tempot vi förflyttade oss, men de gånger vi parkerade bilen för ett par dagar var det riktigt härligt att kunna njuta av sightseeing på det sättet vi är vana vid. Så frihet i att kunna förflytta sig hur långt och när man vill i all ära, men för oss som är vana vid det bilfria livet infann sig en annan form av frihetskänsla, en välbekant sådan, när bilen väl var tillbakalämnad.

Men i det stora hela är jag jättenöjd med vår roadtrip och allt vi fick uppleva, en helt ny reseform för mig som jag absolut kommer att använda mig av fler gånger, härnäst i Nya Zealand och Australien senare under denna jorden runt resa, men högst sannolikt även genom Europas länder i framtiden.

Fredrik sammanfattar Road Trip i USA

”The adult who can carry the spirit of a child into middle and old age is a genius”

Man har oftast i grunden en föreställning om hur saker och ting kommer att vara, vad som måhända kommer att ske eller hur det rent teoretiskt bör ske och en road trip i USA är inget undantag. Sedan barnsben har i varje fall jag haft vissa föreställningar om hur det hela kommer att utspelas och så även hemma vid planeringsstadiet av vår resa, väl under jorden runt resan och slutligen på väg till USA för att verkställa – men det blir aldrig riktigt helt som man tänkt sig och jag vill hävda att det inte alltid är en nackdel när föreställningar krossas eller helt utplånas och byts ut mot någonting nytt och oväntat. 

Jag kan fortfarande minnas de stunder i mitt liv då en road trip i USA kommit på tal och oavsett vem som inledde diskussionen så har det alltid talats om det med en sådan inre glöd och längtan. Diskussioner som dessa uppstår inte sällan mitt på fyllan mellan ett gäng grabbar eller tjejer som njuter av livet och väl på toppen av euforin så spiller drömmarna ut som om inget vore omöjligt längre, precis som när vi var barn – då högflyende drömmar och mål var lika självklara och uppnåeliga som att knyta skosnörena när man skulle ut och leka. Där och då ska det göras, som om inget kunde stoppa oss – men sen, när alkoholen rinner ur våra kroppar så kvarstår vagt blott den ”barnsliga” drömmen och annat, det ack så viktiga vardagslivet, kommer i vägen som alltid. Men många är de som realiserar denna innersta längtan. För dem blir det mer än bara tomt snack. Därför saluterar jag de som siktar mot stjärnorna och håller fast vid sin barndoms glöd med samma själsliga anda som när de var små. Jag vill slå ett slag för en road trip i USA och rekommenderar alla att skriva in ett sådant kapitel i sin livsbok just därför att det kommer att berika hela din resa genom livet.

Jag vill passa på att summera en road trip i USA med ett ord, och ordet jag med omsorg väljer är möjligheter. USA är The Land of Opportunities, det uttrycket har de flesta hört och med risk för att hylla en klyscha så är jag helt enig. En road trip är en spegel av din karaktär och blir den typen av resa du innerst inne verkligen vill göra och du har alla möjligheter i världen att forma den precis exakt så som du vill ha den. Var inte blygsam här. Skit i vad tidningar, hemsidor och resebyråer säger att det går ut på eller övertygande rekommenderar bästa sättet att genomföra den på – i slutändan är det inte svårare än att oförberett sätta sig i en bil och trycka ned gaspedalen för att avancera framåt, med vetskapen av att ett av världens till ytan största länder ligger öppet framför dig. De stopp du gör längs vägen kommer att berika dig på så många olika sätt som till en början kanske inte riktigt syns. Möjligheter förverkligar drömmar och här finns de i överflöd. Men tro för den sakens skull inte att de växer på träd, du kan inte bara stå på tå och plocka ned dom, som om du pallade äpplen, om du inte är öppen för det. 

Vi valde att göra resan på vårt sätt, precis som med allt annat. Det handlar om att skaffa sig grundläggande kunskaper om saker och ting men efter det göra om det till sitt eget. Om man alltid går den vägen i livet så ligger hela världen, full med möjligheter, helt öppen.  Två saker stod skrivna i sten redan innan vi påbörjade vår färd:

1. Vi skulle korsa hela USA, från kust till kust
2. Vi skulle göra det med bilen som redskap

I all sin enkelhet så var det så det började och så det slutade. Vi visste vår ungefärliga resrutt, på grund av att vi läst på, men så här i efterhand så kan vi med handen på hjärtat säga att det var alla de stoppen som absolut inte var planerade som är bland de mest minnesvärda och när man blickar tillbaka på tidigare resor, eller för den delen upplevelser över lag i sitt liv - så börjar man se ett mönster. Det är därför vi slår ett slag för spontaniteten och upprepar det som ett mantra, för ur den föds inte sällan de bästa minnena som etsar sig fast tills den dagen då seniliteten blir ett faktum. Tanken var att genomföra resan på ca sex veckor men istället blev det tio. So what! Jag är glad för det. Det talar klarspråk i att vi upptäckte nya möjligheter längs vägen och att vi omfamnade dessa, trots att den totala jorden-runt-resrutten fick sig en törn och skiftades så smått. Så här i efterhand önskar jag den inte annorlunda mer än att vi eventuellt kunde stannat längre på vissa av stoppen för att undgå en viss stress genom landet. Men den bedömningen är extremt svår att göra och ibland får man bara förlita sig på att saker och ting ändå kommer att lösa sig oavsett val.

Känslan av att rulla fram på de amerikanska vägarna är speciell. Kanske för att man alltid varit småkär i landet i väst, kanske för att amerikanerna är på de sättet de är, kanske för att möjligheterna är oändliga eller bara för att frihetskänslan är så oerhörd – då det sker helt och hållet på dina villkor. Oavsett vad det är som är så unikt så kan vi enkelt konstatera att vi knappast är ensamma med att hylla jänkarna till skyarna. Någonting har ju uppenbarligen alltid lockat med USA, redan våra förfäder visste detta och tog klivet ut i det okända. De ledde vägen. Och även om vi långt ifrån löpte hela linan ut och emigrerade så är en road trip i princip så nära du kan komma, om än för en kort tid. Mentaliteten är inte helt den samma som man är van vid hemma i Sverige, om det är bra eller dåligt får ni avgöra själva, men ändå får man känslan av att man hittat hem. Som att kliva ned i ett varmt bad efter att ha stått ute i kylan. Vi mådde nog som allra bäst, där vi satt i vår plåtbox med hjul, med Born to Be Wild och liknande klassiker skrålande ur högtalarna och Route 66 låg öppen framför oss och vi inte riktigt visste när slutet av den legendariska vägen abrupt skulle dyka upp – för att ännu en gång få oss att ändra kurs i riktning mot nya äventyr på de amerikanska vägarna.

Förvänta dig ingen grandios avslutning, för jag tänker inte bjuda på råd om hur du bör bo under din resa – om du ska välja hotell, motell eller bilen, jag tänker inte heller trötta ut dig med vilken bilmodell som är bäst i förhållande till bensinförbruk, vilken resrutt från väst till öst som är packad med flest upplevelser – inte heller vilken budget du bör hålla, hur många mil du ska köra varje dag eller hur lång tid det totalt sett bör ta att korsa Amerikas Förenta Stater. Det är nämligen det som är tjusningen med den här typen av resa, det är helt och hållet upp till dig och du kommer att hitta ditt eget sätt oavsett vad jag säger. Du håller i den magiska penseln och tavlan du målar är en bild av din inre glöd. Din törst. Din hunger, som troligtvis följt med dig omedvetet från det att du var en liten grabb eller flicka. Och oavsett hur mycket du kanske försöker att efterlikna vår road trip, som en följd av tidigare tips i våra inlägg, så kommer den aldrig att bli densamma och DET är en bra sak. De oändliga möjligheterna gör varje enskild individs resa unik. Det finns tusen sätt att genomföra den på och tusen vägar att ta ut sin riktning och det är just det som är det underbara med USA. Vi får alla sätta vår egen prägel på upplevelsen. Kanske är det därför det lockar så.

 

Vlogg: Road Trip i USA del 10

Här kommer den sista delen av filmklipp som vi spelat in i USA, allt från tree trekk i Orlando, baseboll i Miami, greyhound race i St Petersburg, rundtur på Kennedy Space center, äventyr i Everglades och chill och lata dagar på Key West. Det är minst sagt en salig blandning men det visar också tydligt på hur stor spridning på upplevelserna vi har haft. Många är de saker vi har fått hoppa över, som en följ av budget och liknande men för det mesta har vi i princip kunnat göra precis allt de som varit planlagt eller som dykt upp spontant längs med vägen. 

Då vi egentligen filmat en hel del, betydligt mer än det vi länkar till på YouTube via bloggen, så lägger vi först upp de bästa filmklippen för att därefter successivt ladda upp resterande filmklipp på YouTube. Så håll ögonen öppna efter nya filmklipp hela tiden på vårt YouTube Konto: 

Hoppas att det ska underhålla, vi tror att det lär locka fram många skratt. Njut väl. 


Vid berömda Derby Lane i St Petersburg, Florida för att uppleva vårt första Greyhound Race.
Just vid det här racet kommer våra hundar etta och tvåa, klockrent. 


Sofia sitter och försöker tippa vem som kommer att vinna. Vi har flera race att satsa på och pengarna rullar.


Tar en sväng upp i The Treehouse i Orlando DisneyWorld. Känner sig som en grabb igen, som klättrar i träd.

Här utmanar vi oss själva och vår nivå av smidighet på Tree Trek i Orlando. Man ska bland annat ta sig över flera olika hinder, åka zip line och svinga sig som Tarzan

Mayday Mayday, Tarzan has a malfunction!!!


Zip Line över till andra sidan. Vi har det förbaskat kul. Som små barn. 


Försöker att stabilt och graciöst ta sig förbi dessa hinder, men det blir allt annat än det. Jävligt kul dock. 


Den sista zip linen och det sista hindret, nu är vi klara. 


Inne på Launch Control Center på Kennedy Space Center. Här kontrolleras raketuppskjutningar och uppskjutningar av rymdfärjor. Vi fick inte mycket tid direkt så det här blir en kort filmsnutt med mer skratt än fakta. 


Christer Fågelslang representerar Svenskarna, vad kan gå fel då? 
Här briljerar Sofia med sina kunnskaper om rymden och de olika färjorna. 


Blir inte mer Amerikanskt än detta. Baseball i Miami. Vi njöt för fulla segel. 

Vid inspelningen av detta filmklipp är vi på väg ut mot Key West. Vi har korsat hela USA och kört så mycket som över 14000 km totalt, vilket motsvarar mer än 9 Sverige på längden. Det tog oss 10 veckor och vi har kört igenom 10 stater. Nu är vi märkbart trötta på allt körande. 


Chillstund i Key West


Vi provar Paddleboard för första gången. Varför inte passa på att göra det med en öl i handen? 


I Everglades så gör man en AirBoat tur, det hör till när man kommer hit. Men oftast hör det då också till att man ser Alligatorer, det gjorde inte vi. Men nog fan såg vi en fågel 50 meter längre bort som vi stannade och glodde på i 15 minuter. Mäktigt. 

 
Akta dig, nu är vi riktigt nära en Alligator. Äntligen. Men det gäller att passa sig för den här mamman har runt 15 ungar vid sin sida också. Hur fan tänkte vi när vi gick så nära då? 

Krabbor på land? Ja, uttrycket landkrabba har man ju hört i sina dagar, men inte fan trodde jag de klättrade i träd också. 
 
Kanotutflykt på Turner River i Everglades. Vi paddlade några kilometer på den här floden och såg flera Alligatorer. En annorlunda upplevelse tydligen, vi såg knappt en själ. Men det är klart, det är ju inte den rätta säsongen. 


Vi kom riktigt nära en Alligator en gång. 


Jag får parera så vi inte blir uppätna medans Sofia är den som filmar och pratar. 

Intervjuar Sofia efter "stöten" mot Walmart. Det gäller att utnyttja systemet, fan finns det något som sitter bättre än det egentligen? Här har vi kört 10 veckor, 14000 km, igenom ett av världens till ytan största länder och använt vårt tält, våra sovsäckar och kylbox med mera och nu när vi är i Miami och snart ska avsluta vårt äventyr så svängde vi in på Walmart igen och lämnade tillbaka allt och fick vartenda litet korvöre tillbaka. Man måste ju älska den typen av Return Policy som Walmart har. God Bless America! 

0 kommentarer
publicerat i På resande fot, Vlogg;
Taggar: Baseball, Disneyworld, Everglades, Everglades National park, Key West, Miami Marlins, Paddleboard, WalMart

Roadtrip i USA del 10

Greyhound racing på Derby Lane i St Petersburg
 
Det var dags att börja ta oss söderut i Florida, mot vår slutdestination, Miami. Efter ett snabbt stopp i Jacksonville fortsatte vi ner till Orlando. Vi hann dock inte mer än komma fram till Orlando innan vi ändrade planer igen och istället körde västerut mot Floridas västkust. Två timmar efter att vi lämnat Orlando anlände vi i St Petersburg. Det låter kanske märkligt att St Petersburg bara är två timmars bilfärd från Orlando, men det är alltså sant, fast det är alltså inte den ryska staden vi talar om nu, utan bara en stad med samma namn. Anledningen till att vi tog oss an denna extra bilfärd var för att få möjligheten att uppleva ett äkta Greyhound Race live, på Derby Lane. Jag har tidigare varit på Trav hemma i Sverige, men nu var det alltså dags att se greyhound hundarna springa ikapp istället för hästarna. 
 
Utanför Derby Lane, spända på hur mycket pengar vi skulle gå härifrån med.

Vid entrén fick vi ett program över kvällens 15 lopp, och efter lite läsning började vi få kontroll på hur det fungerade. Informationen jag tagit del av flera år tidigare vid mitt besök på mölndals travbana om hur bettingen går till och vilka olika system du kan välja mellan kom tillbaka till mig ganska fort och vi var redo att sikta på de stora pengarna. Vi satsade några dollar (minimun var 2dollar per system) på nästan varje lopp, då det helt enkelt blir mycket roligare att titta på loppen om man har satsat på någon eller några av hundarna. Dessvärre vann vi inga stora pengar, och totalt sett gick vi därifrån fattigare än när vi kommit. Men, det var gratis att gå in och för de 5 timmarna vi spenderade där var det helt klart värt det ändå. En helt ny och unik upplevelse.
 
Lopp 4 - här valde vi att satsa på "Place" på hund 4 och hund 6. För att vinna på place måste hunden du väljer komma in först eller som nummer två. I detta lopp, lyckades vi få till en riktig fullträff, då hund fyra vann och hund 6 kom tvåa. Dock var oddsen väldigt låga och resulterade därför inte i några stora pengar. Vi hade satsat 2 dollar på varje hund och vann 4 respektive 5 dollar för våra satsningar. Total vinst detta lopp (satsat belopp borträknat): 5dollar. Men lyckan var oavsett omätbar för en stund. 
 
Hundarna och deras tränare står uppradade inför kommande race. På den stora tavlan kan man följa utvecklingen av oddsen, samt ta del av resultaten av förgående lopp. Oddsen kunde verkligen svänga fort. En hund som vid start hade oddsen 80 gånger pengarna kunde vid starten av racet vara nere i enbart 2. Så ibland väntade vi till sista stund för att kunna satsa lite pengar på en högoddsare. Dock gav det aldrig frukt.
 
Selfie med greyhounds och tränare. Tittar ni lite närmare kan ni se att tre av tränarna poserar lite extra för vår selfie, med putmunnar respektive tummen upp! 
 
 
ORLANDO
 
Efter vårt sökande efter lycka på Derby Lane satte vi oss i bilen för att köra tillbaka till Orlando. Planen från början var att övernatta i St Petersburg och köra tillbaka dagen efter, men då det var lite väl saftiga priser på boendena i närheten bestämde vi oss för att köra de två timmarna tillbaka till Orlando istället. Vi var framme i Orlando runt 2 på natten och däckade snart i bilen på en Walmart parkering. 
Nästkommande 3 nätter lyxade vi dock till det med motellvistelse och dagarna spenderas åt bland annat ett besök på Walt Disney World i parken Magic Kingdom, sightseeing i staden, en middagsshow med buffémiddag och obegränsat med alkohol ackompanjerat av teater, dans och sång. Vi rundade av vår vistelse med ett besök vid Orlando Tree Trek där vi lekte Tarzan i två timmar.  
 
Lyckan som uppstår när du äntligen kan dricka vin efter att ha kört bil varje dag i flera veckor. Tur att Fredrik har med sig sin dyrbara och allsidiga Swiss Army knife, vilken givetvis har en korkskruvöppnare, så att vi kan öppna även vinflaskor med kork. 
 
Where Dreams Come True - det är väl lite vad vår resa går ut på.
 
Det finns flertalet disneyparker att välja mellan i Orlando, vi bestämde oss för att köra på klassikern Magic Kingdom, som vi såhär i efterhand skulle säga är väldigt lik både Disneyland i Los Angeles och Paris. Inte så många överraskningar direkt.
 
Vi var inte ensamma i parken.
 
En av Fredriks favoriter i Disneyland har alltid varit båtattraktionen Pirates of the Carribean. Och denna scen kan han aldrig få nog av. Fångarna som lockar på hunden som vaktar nycklarna. En riktigt lurig hund det där.
 
Magic Kingdoms svar på flumride och sagoslottet i ett; Splash Mountain.
 
Kvällen avslutades med den sagoliga och traditionsenliga fyrverkerishowen över slottet - den var verkligen magisk. Det är många 100dollars sedlar som går upp i rök vid denna showen varje kväll. Tror den höll på i ca 15 minuter. Ni kan ju bara tänka er vad alla dessa fyrverkeripjäser kostar.
 
 
För ca 300kr per person kunde vi njuta av en två timmars lång show, middagsbuffé och obegränsat med dricka. Fredrik gick all in på ölen medan jag satsade på Rosévin. Vi hann knappt dricka upp halva glaset innan de kom och fyllde på, och vår glas fylldes alltid upp till bredden. Lyckligtvis låg vårt motell så nära som i andra ändan av byggnaden där middagsshowen ägde rum, vilket gjorde det möjligt för oss att båda förse oss med alkholhaltiga drycker denna kväll. Det var en ritkigt trevlig upplevelse.
 
Dessvärre slutade kvällen olyckligt då vi blev arresterade och dessutom hamnade på första sidan i tidningen. Men när fångvaktarna tittade bort hann vi rymma. Pjuw. 
 
Vi hann dock inte få med oss tidningen vid rymningen, men vi såg till att ta en bild i smyg på den.
 
Vi avslutade vår vistelse med två timmars klättring och skoj uppe bland trädkronorna i Orlando Tree Trek. Denna banan kan vi verkligen rekommendera. Det var fyra olika banor, från enkel till avancerad, med massvis av olika hinder inklusive flera olika linbanor. Som pricken över i:et avslutade man med den Långa Linbanan efter att man genomfört alla fyra banorna. Vi kände oss som barn på nytt.
 
Jag kastar. mig ut i en av de många linbanorna. Frihetskänsla deluxe.
 
En av de mer avancerade hindrena var nog detta, små olikformade hål att klamra sig fast i för att ta sig över, på sina ställen var hålen väldigt små. Men vi kom över båda två. Vi satt fastspända riktigt ordentigt så vi var aldrig oroliga för att ramla ner, även om det såklart suger lite i magen när man tappar greppet eller fotfästet, men det hör liksom till.
 
Fredrik går på lina!
 
 
TITUSVILLE OCH KENNEDY SPACE CENTER
 
Efter vår stund som Tarzan´s satte vi oss återigen i bilen för att fortsätta västerut mot Titusville, det var dags för ett besök på ännu ett rymdcenter, denna gången Kennedy Space Center. Ni som läst inläggen om vår vistelse i Dallas, samt på diverse rymdcenter, kan ju försöka föreställa er Fredriks lycka när han fick kombinera Kennedy med rymden. Inte för att detta rymdcenter fokuserade så väldigt mycket på J.F. Kennedy, men det var trots allt han som i början av 60-talet gav löftet om att människan skulle gå på månen innan årtiondet (60-talet) var till ända. Och även om han själv aldrig fick vara med om det så infriades ändå löftet den 20 juli 1969, enbart med ett knappt halvår tillgodo.
Då vi visste att vi skulle behöva en hel dag för att hinna utforska det allra mesta av rymdcentrumet valde vi att campa en natt i Titusville för att dagen efter ta oss an vårt oändliga universum. 
 
Vi spenderade natten innan vår besök på Kennedy Space Center på Manatee Hammock Campground i Titusville och möttes av denna vy under vår korta morgonpromenad dagen därpå. På andra sidan vattnet (till vänster i bild) skymtar faktiskt den gigantiska Vehicle Assembly Building, den största envånings byggnaden i världen, där byggnationen av rymdfärjorna tar plats i full skala. Kennedy Space Center ligger ute på landremsan Cape Caneveral, som ibland även kallas för rymdkusten just på grund av att rymdcentret är placerat här.
 
Fredrik utanför Kennedy Space Center.
 
Givetvis hade vi bokat en guidad tur för att få se så mycket som möjligt av rymdcentret.
 
 
Vehicle Assembly Building på nära håll, denna byggnaden används alltså som monteringshall för att färdigställa rymdfärjor i fullskala. Byggnaden har enbart en våning och är hela 160meter hög, 218meter lång och 158meter bred. Det gör den till den största envåningsbyggnaden i världen, och även den fjärde största byggnaden i USA volymmässigt. Den är alltså Gigantisk.
 
Minnesvägg med patches över alla rymdresor med mänskligbesättning som gjorts från USA under åren. 
 
Apollo 11, den första rymdfärjan som landade på månen. Också den ända patch som deltagarna valde att inte trycka sina namn på, detta då de menade att det var så otroligt många människor som varit delaktiga i att göra månlandningen möjlig, och ansåg det därför inte rättvist att enbart deras namn skulle stå på den. De tre austronaterna var; Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins.
 
Givetvis letade vi upp de minneslapparna där vi kunde återfinna den svenska flaggan på, tack vare Christer Fuglesangs medverkan. Vi hittade en från 2006.
 
Och en annan från 2009.
 
Vi gjorde ett besök i Launch Control Centeret, där ansvaret för uppskjutningarna ligger. Så snart uppskjutningarna är avklarade går ansvaret vidare till ett Mission Control Center.
 
Besöket här inne stod helt klart på Fredriks topplista och han var väldigt exalterad, givetvis tyckte han som vanligt att vi fick för lite tid där inne.
 
I all hast hann vi knäppa några foton innan det var dags att lämna rummet. På väggen bakom oss finns Nasas fem rymdfärjor; Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour representerade.
 
Den första rymdfärjan som byggdes i NASAs program var Columbia vars jungfrufärd ägde rum år 1981, därefter följde Challenger (1983), Discovery (1984), Atlantis (1985) och Endeavour (1992). De två första slutade sorgligt nog sina dagar med tragiska olyckor; Challenger under en explosion enbart 73 sekunder efter uppskjutning år 1986 där samtliga 7 ombord omkom, och Columbia exploderade under återinträdet till jordens atmosfär i februari 2003, även här omkom samtliga i besättningen, totalt 7 personer. De övriga tre rymdfärjorna gjorde sina sista resor i mars (Discovery), juni (Endeavour) och juli (Atlantis) år 2011. Rymdfärjan Atlantis finns utställd på just Kennedy Space Center, medan Endeavour återfinns på California Science Center i Los Angeles och Discovery på National Air and Space Museum i Washington.
 
Fredrik tyckte vi stressade ut härifrån allt för tidigt, helst hade han nog rullat ut en madrass och övernattat här inne.
 
The Journey To Mars Begins Here. Härifrån planerar de att skjuta upp den första rymdfärjan till mars inom ett par år, ganska mäktigt ändå. Det ska bli ett spännande kapitel i rymdresornas historia att följa när tiden är inne.
 
Svenskt tidningsutklipp från tidspunkten för månlandningen.
 
Och en amerikans upplaga.
 
Vi tog oss en tur till månen också.
 
Rymdfärjan Atlantis som gjorde totalt 33 rymdfärder mellan1984 och 2011.
 
Fredrik leker astronaut.
 
Dags för avfärd, Fredrik lär sig alla knappar och spakar.
 
Fredrik poserar framför ett av alla citat av J.F. Kennedy, just detta från ett tal han höll den 12 september år 1962.
For the eyes of the world now look into space, to the moon and to the planets beyond, and we have vowed that we shall not see it governed by a hostile flag of conquest, but by a banner of freedom and peace.
 
 
VI FORTSÄTTER SÖDERUT
 
På vår resa söderut genom Florida gör vi stopp i bland annat West Palm Beach och Fort Lauderdale innan vi når Miami.
 
Nöjda efter en morgonlöprunda följt av ett morgondopp i havet.
 
Vid ett tillfälle gav Fredrik mig ett löfte om att springa tillsammans med mig tre gånger i veckan. Här får han en puss som tack för sällskapet efter en av de morgonrundorna längs med havet.
 
Strandpromenad.
 
 
MIAMI
 
Väl framme i Miami checkade vi in på ett motell för en trenätters vistelse. Vi njöt av en skön säng, besökte Miami beach, planerade inför vår sista vecka i staterna samt besökte Marlins park för att få uppleva en baseball match mellan Miami Marlins och San Francisco Giants. Vi fick också möjligheten att uppleva fenomenet solförmörkelse, tyvärr inte en hundraprocentig, men det var häftigt nog när hela 78% av solen täcktes av månen.  
 
San Francisco Giants at Marlins Park in Miami.
 
Det var en spännande match som San Francisco tillslut vann, efter att Miami haft ledningen en lång tid.
 
Vi hade precis så kul som våra leenden avslöjar. 
 
Givetvis måste man äta korv på en baseball arena, och självklart åt vi popcorn också, i mängder.
 
Som bäst såg vi solförmörkelsen när molnen skymde solen och månen, då kunde man med ögonen urskilja fenomenet. Det var riktigt häftigt.
 
Vi fick också låna ett par "solförmörkelseglasögon" för att kunna titta utan att kisa (och för att det är farligt att titta rätt in i solen). Men jag får erkänna att det var mäktigare när man kunde se det med blotta ögat när molnen hjälpte till att dämpa ljuset.
 
 
KEY WEST
 
Efter våra dagar i Miami fortsatte vi ner till USA´s sydligaste spets, nämligen till turistparadiset Key West. Här spenderade vi två otroligt varma nätter i tält på Leo´s campground. Där jag delvis spenderade nätterna i bilen med AC:n på full effekt. Det var outhärdligt varmt i tältet och de ettriga myggen gjorde det inte mer uthärdligt. Detta blev även de sista två nätterna som spenderades i vårt tält från Walmart. 
 
Vår camping i Key West
 
Våra grannar på campingen, massvis med stora iguanas. Snälla men faktiskt lite skrämmande. Ibland kändes det som att jag var mer rädd för de än de var för oss.
 
Fredrik däremot, stiftade direkt bekantskap med sina nya djurvänner.
 
Vi besökte även Key Wests svar på Vita Huset; The Little White House, en gång ägt av presidenten Harry S. Truman, och ett hus där många amerikanska presidenter varit på besök genom åren. Fredrik tog en guidad tur i huset, men jag nöjde mig med att se utsidan och det lilla museet som fanns.
 
Generöst... xD
 
Vi stannade till vid den sydligaste punkten i USA, enbart 90 miles norr om Cuba. Simavstånd?
 
 
Sista eftermiddagen i Key West tog vi en båtutflykt för att snorkla, paddla kanot, testa paddleboard samt njuta av solnedgången från det stora blå. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag med härligt folk, obegränsat med öl, mousserande vin och god lunch.
 
USA´s sydligaste paradis.
 
Njuter i fulla drag. Livet blir inte mycket bättre än såhär.
 
Unnar oss varsin öl under vår kanotutflykt. Lite svårt att paddla med den i handen dock.
 
Superskoj att prova på paddleboard, även detta gjorde Fredrik med en öl i handen, bara för att han kunde.
 
Solnedgång och mousserande vin, oslagbar kombo.
 
Vi fick hälla i oss hur många flaskor vi ville, men vi nöjde oss med en.
 
Vi var bara tvungna att ta något att dricka på denna speciella "Dollar restaurangen", på alla fria ytor hängde det endollarssedlar, högt och lågt. 
 
Givetvis ville vi också sätta vårt fotspår. Så vi skrev en liten hälsning.
 
Som vi sedan häftade fast ordentligt på en stolpe. 
 
 
Vår vistelse i Key West bjöd dessutom på så mycket som två bensinstopp, pinsamt nog med enbart några timmars mellanrum, många funderar nog på hur det kan vara möjligt, men grunden till detta var att vi planerade att byta in bilen i Key West mot en ny inför de sista dagarna då vi fått information om att vi inte fick ha kvar samma bil längre. Och eftersom vi ville lämna tillbaka bilen med i princip tom tank hamnade vi alltså i detta dilemma två gånger på samma dag. Första gången var vi enbart några hundra meter från en bensinstation så då traskade vi bara dit med vår bensindunk som legat mer eller mindre orörd i bagageutrymmet sedan vi startade vår roadtrip i Kalifornien (vi hade i början av resan fylld den, men valt att tömma ner den i tanken någon dag tidigare då vi trodde vi skulle behöva lämna in bilen mot en ny och inte visste vilken typ av bränsle nästa bil skulle gå på), vi fyllde den med bensin och vandrade tillbaka till bilen. Nästa gång blev det dock lite mer komplicerat då bilen bestämde sig för att ge upp på en lång raksträcka på väg tillbaka från Key West genom öarna i Florida Keys. Jag körde in till väggrenen och slängde en snabb blick på kartan bara för att konstatera att närmsta bensinstation låg över en mil bort. Men svansen mellan benen fick vi ställa oss vid vägkanten med bensindunken i ena handen och fint sträcka ut den andra handens tumme i vädret i hopp om att någon snäll person skulle stanna. Eller okej, jag vågade inte, utan det var Fredrik som fick genomföra detta, jag skämdes allt för mycket. Turligt nog tog det inte mer än någon minut innan en vänlig lastbilschaufför stannade till och lät oss hoppa in i framsätet. Han körde oss helt utan kostnad till närmsta bensinstation, som visade sig vara 13km från platsen vår bil så lägligt hade valt att stanna på. Vi tackade så mycket och vinkade av honom innan vi gick för att fylla på vår dunk för andra gången denna dagen, givetvis med oron över att denna gång inte ha samma tur med liftandet tillbaka till bilen. Men vem mötte vi på bensinstationen om inte en trevlig polisofficer, som turligt nog skulle i riktning mot vår bil och som gärna erbjöd oss skjuts tillbaka till vår bil. Så även denna gången löste det sig oväntat fort och smidigt. 
 
Första gången var det lite skoj, Fredrik med bensindunken i högsta hugg, med bestämda steg mot bensinstationen. 
 
Och i med bensinen, hoppas bilen startar!
 
Andra gången var det till en början inte lika kul, men så snart vi var tillbaka med bensindunken vid bilen kunde vi börja skratta åt våra dumheter. 
 
Jag tillsammans med den snälla sheriffen som gav oss skjuts tillbaka till vår bil. 
 
 
EVERGLADES NATIONAL PARK
 

Vårt sista äventyr i staterna blev Everglades National Park och alligatorjakt. Första dagen gjorde vi några småhiker och såg ett par sköldpaddor och en alligator med flera små ungar, därefter var planen att hyra kajaker för en liten tur på vattnet, men uthyrningen stängde innan vi anlände så då fick vi snällt vända om igen. Vår första plan hade varit att övernatta på en camping i parken, men vi hade på förhand hört om de obegränsade mängderna med hemska mygg som härjade på den enda campingen som var öppen och jag hade då med en gång bestämt mig för att det inte skulle bli tal av någon camping för min del i alla fall. Och efter ett besök och ett möte med tusentals mygg i en skogsdunke i anslutningen till campingen kände sig inte heller Fredrik så sugen på att spendera natten med att slåss mot dessa äckliga kryp. Så efter vår första dag i de södra delarna av parken spenderade vi natten på ett bed and breakfast innan vi dagen därpå fortsatte upp till de norra delarna. 
 
Två av de korta trailerna vi besökte var Anhinga Trail och Gumbo Limbo Trail.
 
Vi fick syn på flera små söta sköldpaddor.
 
 
Och gömd precis intill stigen fick vi syn på en alligator
 
Och vi närmare anblick fick vi även syn på flera små alligatorbebisar intill henne, gul/svart randiga i färgen.
 
En något större alligatorunge fick vi också syn på, fortfarande lika gul/svart randig som de andra.
 
Utsikt över Everglades våtmarker på Anhinga trail.
 
 
Dag två spenderades i de nordligare delarna av Everglades parken där vi startade med en airboat tur med förhoppning om att få se alligatorer och andra spännande saker. Dock var vi inte det minsta imponerande av turen, tyvärr var vi där fel period på året och på grund av de stora vattenmassorna kunde alligatorerna gömma sig på stora ytor vilket gjorde det svårare att upptäcka de. Turen var dyr och det enda vi egentligen fick se var en fågel och naturen i nationalparken som vi redan sett så mycket av. Men om man inte provar så vet man inte, och en annan tid på året hade denna tur troligtvis varit mycket mer uppskattad.
 
I Airboat turen ingick även en Wildlife Show med några av nationalparkens djur.
 
Ja, vi ser glada ut, men man får ju göra det bästa utav det.
 
Detta var vad vi egentligen tyckte om turen.
 
Wildlife show med bland annat 5 alligatorer efter den fattiga båtturen.
 
För att hålla oss på avstånd från alligatorerna agerade denna sköldpadda vakt. "Stay back, I bite"
 
Efteråt fick vi åtminstone ta en bild tillsammans med en ung alligator. Någon form av valuta för pengarna ville vi ha.
 
 
Vår lunch bestod av grodlår, alligator bites, cat fish och pommes. Alligator bitarna och fisken var våra favoriter. 
 
 
Äntligen kom vi iväg på vår paddelutflykt. Vi förhandlade till oss ett bra pris för både övernattning på ett hotell och hyra av kanot på Chokoloskee Island i västra Everglades. Vi spenderade 3-4 timmar åt att paddla ett par kilometer in i Turner River, och fick syn på minst två alligatorer som lurade i floden precis intill vår kanot. Det var både coolt och lite läskigt.
 
Paddla, paddla, paddla. Det var ganska strömt på vägen in i floden, tillbakavägen däremot var det mest att glida med strömmarna.
 
En riktigt bra eftermiddag.
 
På spaning efter alligatorerna som ofta gömde sig invid flodkanten.
 
 
VI TAR AVSKED AV AMERIKA
 
Efter 10 veckor, varav 9 veckors roadtrip, i USA var det nu dags att ta farväl. Vi har sett och upplevt otroligt mycket och är väldigt glada att vi genomförde detta äventyr. Nu återstod enbart att lämna tillbaka vår campingutrustning på Walmart och bilen på flygplatsen. Och när det gäller returneringen av campingutrustningen så menar vi verkligen fullt ut, för på Walmart tillåter de nämligen returer, med pengarna tillbaka, på varor i upp till 90 dagar, skicket på varorna spelar ingen som helst roll. Vi måste erkänna att det kändes lite märkligt, men om de har en sådan policy och om vi kunde spara pengar på det, så varför inte. Vi lämnade alltså tillbaka i princip allt vi hade köpt i campingutrustnings väg nio veckor tidigare, samt lite andra saker såsom bensindunk och picknickfilt och fick tillbaka alla pengar vi lagt ut. Vad de gör med sakerna vet vi inte, att sälja vidare de är nog nästintill omöjligt, jag skulle tyvärr mer tippa på att det slängs (men nu slapp ju åtminstone vi att göra det). Otroligt fördelaktigt för oss var det i alla fall, för om det är något vi alltid kommer ha användning för, så är det pengar. 
 
Spända på om detta verkligen skulle gå igenom, det lät onekligen för bra för att vara sant. Men denna gången var det alltså precis så bra som det lät. Högst märklig policy.
 
 
Vår nästa destination skulle bli Osaka i Japan, och billigaste flygbiljetter hittade vi från Fort Lauderdale, det blev således också platsen för vår sista övernattning och kvällen innan vårt flyg skulle avgå körde vi iväg med bilen för att ta avsked av den. Den hade varit en trogen vän i nio veckor och det kändes faktiskt lite sorgligt. Den var ju liksom våran. Men hur fri man än kan vara med bil, så känner vi nog oss ändå ännu friare utan. 
 
Tack för denna tiden bilen, gråt inte Fredrik!
 
 
Sammanfattning av resrutten:
 
 
1. Orlando, Florida
2. St. Petersburg, Florida
3. Orlando, Florida
4. Titusville, Florida
5. West Palm Beach, Florida
6. Fort Lauderdale, Florida
7. Miami, Florida
8. Homestead, Florida
9. Key West, Florida
10. Homestead, Florida
11. Everglades National park, Florida
12. Homestead, Florida
13. Chokoloskee (Everglades National park), Florida
14. Fort Lauderdale, Florida
 
En kommentar
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Alligator, Baseball, Bensinstopp, Derby Lane, Disneyworld, Eclipse, Everglades, Everglades National park, Florida, Greyhound, Greyhound race, Jorden Runt, Key West, Magic Kingdom, Marlins park, Miami, Miami Marlins, Orlando, Orlando Tree Trek, Paddleboard, Roadtrip, Roadtrip i USA, San Francisco Giants, Sköldpadda, Solförmörkelse, St Petersburg, USA
Visa fler inlägg