ATM Cave och vårt första möte med Guatemala

Efter att vi lämnat Caye Caulker tog vi oss vidare genom Belize mot nästa destination, San Ignacio. Här hade vi fått tips från det Amerikanska paret från Texas, som vi träffade första kvällen på Caye Caulker, om en grotta som var mer än värt ett besök; Actun Tunichil Muknal (ATM) Cave. Vi blev dock båda något avskräckta när vi först fick nys om priset för denna dagsutflykt, 85 USD per person. Inte helt innanför vår budget för att uttrycka det milt. Men eftersom det egentligen enbart var av denna anledning som vi valt att resa hit så fick vi bita i det sura äpplet och punga ut med de stora pengarna ännu en gång, något som denna gång skulle visa sig vara mycket lättare sagt än gjort då alla byns bankomater just denna dag verkade gått ut i strejk vilket resulterade i att vi tillslut tvingades betala den extra avgiften för att genomföra betalningen med kort. 
 
Såhär med facit i hand är vi dock väldigt glada att vi ännu en gång avvek från budgeten (även om det snart måste bli slut på dessa utsvävningar för att vi inte ska tvingas resa hemåt för att jobba ihop mer pengar innan vi kan fortsätta) då denna dagsutflykt var otroligt spännande. Ingen av oss har någonsin gjort något likande förut.
Efter ungefär en timma på buss startade vi vår vandring mot grottans ingång, en vandring som i ärlighetens namn inte började med att vandring utan med ett simpass över en bred flod med våra ryggsäckar, givetvis blev både vi och ryggsäckarna genomblöta, men våra saker låg i tryggt förvar i drybags. Därefter följde kanske 2km av vandring, varvat med vadande över grundare floder innan vi anlände till grottmynningen. Nu fick vi lämna ifrån oss alla grejer och på våra hjälmar fäste vi pannlampor för att kunna se något i den mörka grottan. Och ner i grottans kalla vatten tog vi oss, i drygt 1,5h färdades vi längre och längre in i grottans djup med våra pannlampor som enda ljuskälla. Vi vandrade, simmade, vadade och klättrade med mycket hjälp och tips från guiden för att undvika att slå i knän, huvud eller andra kroppsdelar i stora stenar eller bergväggar längs vår väg. Inne i grottans hjärta möttes vi av mayafolkets kvarlämningar, här fanns massvis av sönderslagna krukor och kärl från långt före vår tid, men det som fångade vår uppmärksamhet mest var helt klart skeletten av de människor som offrats eller offrat sig inne i grottan för så många hundra år sedan. Totalt fick vi se skelettdelar från fyra människor (men i andra delar av grottan som vi inte var tillåtna att gå in i fick vi berättat för oss att det fanns ännu fler) varav ett skelett av en tonårspojke var otroligt bra bevarat. Många frågor dök upp i huvudet när man stod där inne. Vem bestämde vem som skulle offras, fanns det frivilliga? Och inte minst, hur gick det till? Forskarna kan bara gissa, vilket skapar en stor mängd spekulationer.
Efter 2,5 timma var vi tillbaka vid ingången igen (vilket kanske mer riktig borde kallas utgång då vattnet rinner ut denna vägen och inte in) och det var skönt att äntligen komma upp ur det kalla vattnet och känna hur solens strålar värme upp oss igen, åtminstone var jag väldigt frusen den sista tiden inne i grottan - Fredrik verkar vara något mer varmblodig än mig.
 
På grund av flertalet olyckor med kameror inne i grottan (där folk har lyckats göra sönder flertalet krukor och till och med en av skallarna när de tappat kameror eller trampat sönder saker bakom sig för att få den perfekta bilden) är det numera förbjudet att ta med sig kamera in i grottan, bilderna i detta inlägg är därför bilder vi fick tillsänt av företaget som arrangerade turen.
 
 
Och in i grottan simmade vi... (bilderna är alltså inte från den dagen vi var där)
 
Det var inte alltid lika lätt att ta sig framåt, men med fantastisk hjälp från guiden klarade vi oss utan några men
 
En av många krossade krukor/kärl inne i grottan. Att alla var trasiga förklarades med att det var Mayafolket själva som krossat de, för att avsluta ritualen inne i grottan.
 
Det mest bevarade skelettet återfanns längst in i grottan (eller så långt in vi var tillåtna att gå), forskarna har på senare år fastställt att det troligtvis är en pojke mellan 13 och 18år - tidigare trodde de att det var en kvinna som de då kallade för "The Crystal Maiden".
 
 
 
Då vi kände ett behov av lite återhämtning stannade vi en dag extra i San Ignacio innan vi tog oss vidare, inte för att denna by var något märkvärdigt utan som sagt enbart för att vi behövde lite lugn och ro. Dagen spenderades mer eller mindre helt och hållet på hotellrummet där vi varvade filmtittande med dagsboksskrivning och läsning. 
Dagen därpå var det däremot dags att röra på oss igen, nu var det hög tid att lämna Belize för att ta oss till nästa land på listan ; Guatemala. 
 
Typisk Belizisk mat, supergott kött med god sås och gigantiska mängder med ris och bönor, och några ensamma små grönsaker.
 
Vi hoppade på en Chickenbuss, som tog oss 13km närmare Guatemala, och när vi blivit avsläppta 2km från gränsen kom vi på den fantastiska idéen att vi promenera istället för att betala motsvarande 20kr för en taxi. Temperaturen låg utan att veta säkert på dryga 35grader och svetten rann, man blir heller inte direkt mindre varm när man har en 12kilos ryggsäck på ryggen och Fredrik tog sig snabbt friheten att omformulera min kommentar "Jag har aldrig tidigare varit såhär blöt" till "Jag har aldrig tidigare varit såhär våt", men oavsett ordval så tror jag ni förstår vad jag syftade på. Väl framme vid gränsen växlade vi in våra sista Beliziska dollar till Guatemaliska quetzales till vad vi i efterhand förstod var en riktigt dålig kurs, men men, det är inte första gången vi kommer bli lurade (Stupid turists). Efter att vi blivit insläppta i landet letade vi upp nästa chickenbus som skulle ta oss till Santa Elena för att sedan ta oss vidare till ön Flores som ligger i närheten av Tikal med sina otroliga mayaruiner. I två timmar satt vi inklämda mellan lokalbefolkningen i denna smockfulla minivan, det var minst sagt skönt att komma fram till Santa Elena och kunna sträcka på benen. En tuktuk tog oss sedan vidare till Flores, japp - det kryllar av TukTuks i Guatemala - precis som jag kan föreställa mig att det gör i Thailand, något vi inte hade en aning om innan. 
 
Varför ta taxi när man kan gå?? Vi sparade ju dessutom typ hela 20kr...
 
Låter de oss komma in tro?
 
Japp, vi blev insläppta. Jippie!
 
Chickenbus med locals
 
Vi letade reda på ett billigt hotell och checkade in på vårt rum, eller checkade in i vår bastu menar jag såklart. För inte nog med att det var närmare 40grader ute så var vårt rum så varmt att det knappt gick att vistas i det, och de två fläktarna gjorde tyvärr ingen större skillnad, mer än att de virvlade runt den redan bastuvarma luften litegrann. Den kommande natten var lite som att sova under en hårfön... Därmed blev det inte många timmars sömn, när klockan ringde vid 2.30 var det en befrielse att få gå upp och ut i den något svalare nattluften. Men varför ringde klockan vid 2.30 undrar ni kanske då, helt befogad fundering - det är nämligen inte så att vi brukar gå upp vid denna tiden utan det var nu dags för en tur till Tikal för att se dess Mayaruiner i soluppgången. 
Både jag och Fredrik sov nästan hela vägen till Tikal, långt mycket skönare i denna minivan med aircondition än i vårt basturum, om än inte skönaste platsen vi sovit på.
 
Vi vandrade i mörker genom Tikals nationalpark och stannade till på ett par ställen för att lyssna på guidens historier innan vi efter kanske en halvtimma anlände till platsen där vi skulle se djungeln vakna till liv och solen gå upp. Vi gick de närmare 200 trappstegen (197 för att vara exakt, jag räknade) upp till toppen på den högsta ruinen där vi satte oss tillsammans med en hel hög med andra turister och tittade ut och lyssnade på alla fåglar och apor. Tyvärr blev det inte mycket av en soluppgång då molnen var allt för många och allt för tjocka, och när solen väl visade sig hade det varit ljust bra länge. 
Vi tog oss ner till marknivå igen och fortsatte att utforska nationalparken tillsammans med guiden, tyvärr inte den bästa av guider i våra ögon men parken var helt klart något utöver det vanliga. Riktigt, riktigt stor och massor av stora gamla ruiner varav flera man kunde klättra upp på. Men för att vara ärlig känner jag mig efter denna tredje gamla mayastad mig ganska mätt på mayaruiner, eller egentligen på ruiner över lag. Hoppas jag kan återfinna lite entusiasm innan det är dags att börja utforska Inkaruinerna. 
 
Första gången vi såg solen var den långt över berg och trädtoppar
 
Mayaruinbestigning
 
Solen skiner ner vackert vid toppen av en av pyramiderna
 
Fin utsikt från en ruin över många andra!
 
Fredrik på högsta höjden i Tikal
 
Ön Flores som vi bodde på i två nätter var förövrigt en mysig liten ö med 1,3km i omkrets. Billig gatumat och lugn och skön atmosfär, man hade dock kunnat önska sig några grader svalare än de 40 som det var tal om när vi var här, men det är ju synd att klaga.
 
Guatemalisk gatumat, billigt och gott. Någon form av fritterad burrito fylld med kyckling, det är godare än det ser ut kan tilläggas.