Caye Caulker <3

Caye Caulker var helt FANTASTISKT!!! En underbar liten karibisk ö strax utanför den Beliziska kusten som förförde mig. Jag ville verkligen inte åka härifrån när det slutligen kom på tal. Så fort vi började gå på gatorna den första kvällen kände man av den avslappnade atmosfären - det kändes som Jamaica. Även om jag inte varit där så tänkte jag att detta måste vara så nära man kan komma. Folk var otroligt trevliga, man tog allt i lugn takt – NO WORRIES liksom, ur högtalarna hördes reggae och rytmen i kroppen dansade igång efter lång dvala, dreadlocks så långt ögat kunde nå och den lite mer starka annorlunda doften av hav gjorde sig då och då påmind. Man blev utan tvekan förälskad i den här ön.


En vanlig syn på Caye Caulker - tro fan att man fastnar för det
 
Solnedgång från Bella´s Backpackers - Vackert

När vi klev av båten på Caye Caulker stötte vi på ett amerikanskt par från Texas i USA - ja vi har en tendens av att stöta på amerikaner på den här resan – but barapapapa I´M LOVING IT. När de fick reda på vårt kommande besök till Amerikas Förenta Stater så bjöd detta härliga par in oss till sitt hem i Texas och sa att vi bara måste stanna till och bo hos dem när vi åker igenom delstaten. Och för vår del låter det i dagsläget ytterst intressant. Så nu har vi blivit inbjudna till tre olika amerikanska hem - varav två känns väldigt lockande att besöka. Zach i Colorado och Shannon och Kayla i Texas. Vi knyter kontakter runtom i världen - hey no worries. 

Jag hade egentligen räknat med, utan att ha läst på så mycket om det innan, att det skulle finnas lite mer stränder på Caye Caulker. Men det gör det inte, det lilla som finns kan mer beskrivas som en bättre version av en grusplan. Kanske var lite hård nu - men i alla fall - när jag somnade en gång på den så kallade "stranden" och sedan vaknade så kändes det som om jag av en slump ramlat framstupa rätt ned i betong. Allting var trasigt, precis allt. Japp. Med andra ord åtminstone ganska hårt packad sand och utmed strandkanten ligger det dessutom väldigt mycket tång. Går man i här får man både peeling och pedikyr av krabborna på köpet. Bortsett från det - vilket inte är hela världen - så har jag bara lovord att ösa över denna i grunden mysiga lilla "fiskeby” - som numera har utvecklats för att på bästa sätt anamma turistnäringen som med tiden vuxit fram. 

Vi träffade underbara människor på Bellas Backpackers Hostel. Ett hostel som för övrigt var rekommenderat av Shannon från Texas. Folk från Australien, USA, Spanien, Sverige såklart och Norge, England och Brasilien med mera. Jag kan tveklöst med handen på hjärtat säga att det är det bästa Hostelet vi varit på hittills på resan. Atmosfären, människorna och i tillägg ön i sig självt - gjorde vistelsen på Caye Caulker till en dröm. Vi svävade på moln. Det är precis såhär man vill ha det när man reser så som vi gör. Åt helvete med att sängen är knölig, att det är så varmt att täcke känns överflödigt och att brädorna ramlar ut från under en så man kanske vaknar upp på golvet kommande morgon eller med röven fastklämd - ge mig det här - och jag ger blanka F i om jag tvingas sova i hängmattan utanför eller ligga i fosterställning mitt i trappan hela natten.

Bella´s Backpackers Hostel - Här träffade vi underbara människor 
 
JAG i köket, måste varit full när jag stolpade in här

När det gäller utelivet på ön så har det sina begränsningar. Det finns i huvudsak ett bra uteställe - Barrier Reef Sportsbar and Grill - och här hänger verkligen ALLA när det är dags att festa. Men att det bara finns ett ställe gör upplevelsen så mycket bättre för man vet vad som gäller när klockan ringer för party. Även om det stängde för tidigt, redan kl 00:00 så levererade det något nytt varje kväll. Det var här bögen bjöd mig på drink – när jag trodde det var den vackra kvinnan i blått, det var här vi dansade, det var här vi drack härligt kalla öl och det var här tiden stod stilla. Vid 12 tiden på kvällen så är i princip resten av ön stendöd. Man kunde vandra gatorna upp och ned och inte stöta på något mer en öns gatuhundar som bråkade med varandra. Efter stängningsdags så fanns det, lärde vi oss med tiden, endast ett ställe som var öppet. ReggaeBar. Första utekvällen, eller egentligen andra, så stod vi utanför baren utan att gå in då folk som varit där inne och kom ut inte tyckte det var särskilt bra. Att det luktade toalett där inne var inget plus i kanten - så vi tog deras ord på allvar och gick hemåt mot hostelet den kvällen. Men den sista utekvällen varade till tidig morgonkvist. Den kvällen besökte vi ReggeaBar. Och den här kvällen blev det riktigt kusligt. Vi stötte på några lokalbor utanför baren, mitt i trappan, som vi började prata med. En kille med dreadlocks som hette Brandon, för övrigt en jäkligt härlig pajsare, som inte alls såg ut att kunna svenska visade sig kunna både det och norska - hör och häpna. Och när jag samtalade med honom, det var då det sjuka hände. Jag berättade vart jag kom ifrån och på vanligt manér ville jag vara tydlig med att det är ok att folk inte vet vart den lilla byn jag kommer ifrån ligger. Men när jag nämnde Falköping – så blev han nästan förnärmad över att jag så till dess vida grad nedvärderat hans geografiska kunskaper och lokalkännedom om denna lilla svenska by. Han började räkna upp gator, OKQ8 alldeles i utkanten av staden och sen kom bomben. Fredriksson – sa han mitt upp i allt. Och jag förstod med en gång vem han pratade om. Då har den här Belizianska killen – med dreadlocks som vi inte alls trodde kunde ens svenska från början – varit ihop med en gammal klasskamrat till mig. Helt sjukt. Hur jävla liten är inte världen egentligen?
Här hamnade vi några utevällar - magiskt ställe 
 
 
Middag och partaj

Vi gjorde en utflykt på ön. Ett snorkeläventyr bland hajar, stingrockor, sköldpaddor och fiskar i alla dess färger. För min del som inte snorklat så mycket tidigare så tyckte jag att det var en riktigt bra utflykt och här tror jag Sofia håller med mig. Ja, vi snorklade bland hajar – jäkligt fräckt alltså. Men jag blev samtidigt jävligt tagen av att se den enorma sköldpaddan sitta där/stå på botten och käka sin dagliga dos av alger. Att se ett annat liv på det sättet, under vatten, var verligen speciellt. Mer än godkännt betyg för den här utflykten. På vägen hem fixade guiden fisk och plockade dessutom upp några trumpetsnäckor från havsbotten som senare, till middagen, blandades ihop till en så kallade ceviche. Väldigt gott. 

Caye Caulker går rakt in i hjärtat men jag tror inte att jag vill förstöra de underbara minnena härifrån genom att på nytt sätta min fot här. Den drömmen, får finnas med djupt i hjärtat så länge jag lever. 

 Kolla vilka rosa fina simfötter jag har 
 
 Sofia sträcker ut bland korallrev i Coral Garden 
 
Dags för ett dopp i det blå bland hungriga hajar - självklart var jag förste man i vad tror ni
 
Sofia med megasköldpaddan strax nedanför 
 
Trumpetsnäckor som guiden plockade upp
 
#1 - - Kattarina:

Såå skönt att ni har det bra!
Sädersälan anlänt till oss- betyder vår här!
Kram på er!

#2 - - Susanne Hellström:

Hej på er!!
Vilka fina undervattensbilder ni tagit, ja alla foton är verkligen jättefina :-) bra kamera ni har :-)
Skönt att komma till ett sådant ställe där man bara vill stanna <3
kram Susanne

#3 - - Anonym:

Hej jag sa ju att du kommer nog stöta på någon som är hemifrån.Va kul det ska jag skvallra till Manne att du mött svågern i Guatemala.
Bra skrivet oxå hoppas det finns plats för oss i ditt hjärta när du redan börjar fylla det med främmande stränder.Kram och ha det bäst.Tat vackert bara.

#4 - - Anonym:

Simmar det en stingrocka där du badar Fredrik. Ser så ut iallafall på kortet 🐳 ☺

Svar: Det stämmer :)
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson