Lake Atitlán och vår första vulkanbestigning

Efter vårt äventyr i Semuc Champey var det dags för ytterligare en lång bumpyride med shuttlebuss bland Guatemalas berg och dalar. Vi lämnade vårt hotell strax innan 7 på morgonen och en timma senare var vi framme i byn Lanquin där nästa shuttle skulle ta oss vidare till Lake Atitlán. För en gång skull fick vi gott med ytrymme då det enbart var vi och 5 andra från vårt hostel som skulle samsas om de totalt 12 sätena. Detta gjorde att vi fick möjlighet att sträcka ut benen och flytta runt litegrann under färden, även om jag mest sov. För även om jag sovit bra natten innan och var utvilad så är det något med dessa krokiga vägar som får mig att vaggas till sömn. I perioder försöker jag hålla ögonen öppna för att överblicka de fantastiskt vackra vyerna vi passerar, men det dröjer inte länge innan ögonlocken blir tunga och jag faller i dvala igen. En gudagåva menar vissa, så jag får väl se det som något positivt kanske, resan gick därför relativt smärtfritt och snabbt för min del, även om det faktiskt tog hela 12 timmar totalt innan vi strax innan 7 på kvällen anlände till ett mörkt Panajashel precis intill den stora sjön Lago Atitlán.
 
Sover jag inte på bussen så slocknar jag i en hammock på en rastplats..
 
Shuttlebussen mellan Semuc Champey och Lake Atitlan
 
Såhär såg vägarna mestadels ut. På sina ställen väldigt vackert
 
Lake Atitlan med dess kringliggande vulkaner i bakgrunden. En av världens vackraste sjöar. 
 
Då vi de senaste dagarna inte haft någon som helst internetuppkoppling så visste vi noll om vart vi blivit avsläppta och om möjligt ännu mindre om vart vi skulle ta vägen, därför bestämde vi oss för att hålla ihop med tre av de andra från bussen. Vi vandrade ner mot "båthamnen" för att knö oss in i en vattentaxi till den lilla byn San Marcos på andra sidan sjön. När vi trodde att vattentaxin var full trycktes det in ungefär det dubbla antalet passagerare innan båten lämnade Panajashel för att därefter stanna till vid vad som kändes som varende liten brygga längs vägen mot vår slutdestination för kvällen. Vi höll oss till vår nyblivna lilla grupp om 5 personer (som också var den samma sammansättning av människor som hade gjort dagsutflykten i Semuc Champey dagen innan) och letade reda på ett hostel där vi erbjöd oss att dela ett privatrum med Anniko med förhoppning om att dra ner kostnaden något. Gissa min besvikelse när det kom fram att priset var per person och inte per rum, och jag insåg att vi gett bort ena sängen i vårt privata rum, och således också vår "privacy" för att inte spara ett öre. Men efter en gemensam middag slocknade vi båda två ganska omgående oavsett så det gick bra ändå. 
 
Dagen därpå blev det en kort upptäcksrunda i San Marcos, KORT eftersom denna ort var oerhört liten. På gatorna mötte vi hippies, hippies och åter hippies och skyltar om yoga så långt ögat kunde nå. Uppenbart ett paradis för många, men för oss kändes det inte helt hundra och vi bestämde oss därför för att söka oss vidare till den något större orten San Pedros som låg bara några bryggor bort. Vår första eftermiddag spenderades åt att ta oss upp till "Indian Nose" som är ett berg som på håll ser ut som ett människohuvud, och på "näsan" har de byggt en utsiktplats. 1 timme på chickenbus, 30minuters hike och en utsikt som säkert hade varit fantastisk om det inte vore för alla moln, det var i princip helt mulet och vi kände båda en ganska stor besvikelse över det överpris som vi insett att vi betalat för något vi fick berättat för oss var en "solnedgångstur". När vi var uppe sådär runt 15 insåg vi snart att det inte var tal om någon solnedgånd, inte bara för att det var mulet och att det fortfarande återstod minst 3 timmar till solen skulle gå ned, men också för att guiden inte alls verkade ha koll på att det var just en "solnedsgång" han hade tagit med oss på. Den korta hiken ner kantrades därför av en del muttranden från både mig och Fredrik då vi kände oss så blåögda, åtminste hade vi tur med den chickenbus som skulle ta oss tillbaka, enligt guiden går den en gång i timmen, men den dök upp inom 5minuter. 
 
Ser ni konturerna av ett "ansikte" liggande horisontellt bland bergstopparna? Där i mitten har ni alltså "Indians Nose"
 
Vägen upp till Indians Nose
 
Gör det bästa för att hålla modet och humöret uppe trots det mulna vädret, lite ser man ju såklart, men det hade utan tvekan varit ännu mäktigare med klart väder. Men man kan inte alltid få allt.
 
I vissa riktningar var dimman ännu tätare.
 
Väldigt stupigt på sina ställen
 
Dagen därpå var det dags för vår andra vandring, denna gången upp på vår första vulkan, San Pedro vulkanen. Vi hade bestämt oss för att boka första turen klockan 6 på morgonen för att slippa allt för mycket folk och för att inte slösa bort hela dagen. En tuktuk tog oss till startplatsen där vi greppade varsin vandringskäpp och vi leddes därefter av vår guide de första 20 minuterna, därifrån fortsatte vi vår hike på egen hand. Vi höll ett ganska högt tempo, och det blev därför ganska tufft i de branta "trapporna". Totalt tog vandringen 2timmar och 20minuter, ganska mycket snabbare än de 3,5 timmar som bolaget vi bokade genom sagt att det brukade ta. På vägen upp mötte vi några tappra vandrare som campat på toppen och nu var påväg ner igen. Ganska tursamt för oss då vi därför vi den magiska utsikten från toppen helt för oss själva de första 20 minutrarna, innan övriga vandrare kom ikapp oss. Vi intog den bästa platsen på en stor sten och här satt vi och bara njöt i säkert 2,5 timma innan vi började ta oss neråt igen.
 
En glad vandrare vid ett tidigt skede av vår bestigning av San Pedro vulkanen. 
 
Vägen upp till San Pedro vulkanen. Med käppar stakar vi oss fram
 
Slutkörd. Fredrik alias "maskinen" köttar på mot toppen i högt tempo. Ack den arma gumman. 

Fantastiskt landskap 
 
 
Vid 2700 meters höjd
 
Monkeyman <3
 
Vacker panoramabild över Lake Atitlán och dess små angränsande byar
 
 
Lake Atitlán är omringat av många fler vulkaner än den vi besteg, här med utsikt över några av de. Trollsk bild.
 
Njuter i fulla drag, no stress.
 
Magiskt.
 
Stylar på toppen
 
 
 
Im happy, feelin glad I got sunshine 
 
Mäktig utsikt 
 
På vår färd ner tog jag tillfället i akt att gunga i en "tire swing with a view"!
 
Lycklig efter bestigningen
 
 
2 kommentarer publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Atitlansjön, Hike, Lago Atitlán, Lake Atitlán, San Marcos, San Pedro, San Pedro vulkanen, Vulcano San Pedro, Vulkan, guatemala, vandring, vulkanbestigning
#1 - - peter:

Där ser du Kido !! Man behöver ingen död kyrka , det räcker gå upp på en klippa högt uppe på ett berg och stanna kvar där en stund och bara känna vinden i sitt hår.
Walk in Peace and my your God go whith you.

#2 - - Susanne Hellström:

Underbara foton som alltid :-)
Tack för att ni delar med er!
I morgon åker jag till Varbergs kurort i 3 veckor, ska bli så skööönt !!
Kram <3

Svar: Tack mamma. Njut av tiden i Varberg :) kramar från andra sidan jorden
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson