ROAD TRIP I USA DEL 4

LAS VEGAS

Tiden går fort när man har roligt, och fjärde juli närmade sig med stormsteg. Fredrik hade siktet inställt på att uppleva denna spektakulära dag i Las Vegas, då det enligt vad vi läst skulle vara en av de häftigaste platserna i USA att befinna sig på just då. Vi lämnade därför Los Angeles till fördel för Casionornas mecka på morgonen den 3juli med stora förhoppningar om en häftig 4 juli upplevelse. Efter att ha varit inkvarterade i bilen den senaste veckan såg jag oerhört mycket fram emot en hotellsäng och en dusch, och vi hade därför sett till att boka ett rum i förväg. Vi var inte helt ensamma om att söka oss till Las Vegas inför denna dagen och tänkte därför att det nog var nödvändigt för att slippa bli totalt rånade på pengar, eller tvingas till ytterligare en natt i bilen.

Vår resrutt var given, Route 66 så långt vi kunde. Men Los Angeles är stort och det tog längre tid än väntat att ta oss utanför stadens yttre gräns och hastighetsskyltarna längs den gamla historiska route 66 tvingade oss att skrida fram i ett lugn tempo. Detta ledde till slut till att vi blev tvungna att göra ett val mellan att fortsätta längs Route 66 eller att ta av på en snabbare motorväg för att hinna fram till Las Vegas och vårt hotell innan mörkret föll. Givetvis hade vi just denna dag lyckats boka ett hotell med begränsade öppettider, vilket även begränsade oss. Till en början var det otänkbart för Fredrik att missa en meter av Route 66 i onödan, men det kändes om möjligt än mer otänkbart för mig att spendera ytterligare en natt i bilen och se hur pengarna som vi betalt för vårt efterlängtade hotellrum spolades ner i närmsta toalett. Den som gav sig var tillslut Fredrik, ganska motvilligt får väl erkännas, men jag tror ändå han uppskattade sängen när vi väl kom fram. Och vi hade ändå närmare 90km av Route 66 kvar.


Welcome to Fabulous Las Vegas!

Las Vegas - Lilla New York? Här precis vid starten av The Strip.

Eller var det till Paris vi hade kommit? Hmm.. Las Vegas - Lilla Paris


Ett tag funderade vi också på om det kanske var Italien och Venedig vi kommit till, men nej - vi var fortfarande i Las Vegas. Las Vegas - Lilla Venedig.


”Enbart det bästa är bra nog”. Det är av och till Fredriks måtto. Något han givetvis blivit tvungen att rugga en hel del på under denna resa, då det oftast handlar mer om att hålla kostnaderna så låga som möjligt. Men när han ankommer till en stad som Las Vegas har han svårt att stå emot allt stort, dyrt och glamouröst. Därför överraskade han mig med att ur egen ficka betala en natt på ett av världens största Hotellkomplex vår andra natt i Las Vegas. Han guidade mig fram till MGM Grand, och ja, det var STORT – eller nej, fel ord – GIGANTISKT är närmare sanningen. Ett stort casinohotell med ett otroligt poolområde. Då vårt rum inte var färdig ännu när vi ankom (främst för att Fredrik givetvis hade speciella önskemål om rummet och utsikten) tog jag tillfället i akt att besöka hotellets gym medan Fredrik smalt bort i solen vid Poolen. För här i Las Vegas pratar vi värme, det var närmast outhärdligt varmt och när jag en timma senare kom ut för att göra honom sällskap såg han inte alls nöjd ut. Han hade nog helst sett att jag kommit ut med en frysbox som han hade kunnat krypa ner i. Men det bästa jag kunde erbjuda var ett dopp i poolen och en kall jordgubbsdaiquiri, så vi flöt runt i poolen ett tag, sippande på vår drink innan vi tog oss upp för att checka in på vårt lyxiga hotellrum. Givetvis med en fantastisk utsikt över magiska Las Vegas. Vi gjorde oss färdiga för middag, och hamnade på Hard Rock Café för att stilla våra kurrande magar innan det var dags för att söka lyckan vid spelautomaterna. De första två kvällarna fegade vi lite vid enarmade banditer och hittade vårt favorit spel, Buffalo. Vi kände oss inte säkra nog för att våga oss på poker, men det var bara en fråga om tid, snart skulle vi våga köpa marker för att slå oss ner vid Black Jack borden också.



MGM Grands gigantiska komplex

MGM Grand - Lyx i överflöd, speciellt efter en vecka i bilen..


Utsikt värd att vänta på (syftar på att rummet inte var färdigt på grund av speciella önskemål)

Fredrik är överlycklig efter vår första vinst!


Turen är med oss - en av de större vinsterna på spelmaskiner - 15.40 dollar (Det är lov att vara lite mallig)


Här tänkte vi bara spela in ett litet filmklipp en stor variant av vår favorit maskin - Buffalo. Jag stoppade i en dollar (spelade för 75cent) och då hände det. Bufflar på hela skärmen och en vinst på 12dollar. Klirr! (Filmklippet kommer upp i nästa inlägg)

Buffalo - favorit spelautomaten

Vi stannade i Las Vegas två nätter till efter den andra natten på MGM Grand, dock drog vi ner något på standarden och hamnade på hotellet och casinot Circus Circus i andra ändan av The Strip – som är den långa gatan i Las Vegas där du hittar ALLT! Men att dra ner på standarden i Las Vegas betyder inte särkilt mycket då vi insåg att vi till ganska rimliga priser hittade väldigt fina hotellrum. Detta då de stora summorna cashas in på casinospelandet vilket gör att de stora casinohotellen vinner på att sätta låga rumspriser för att locka kunder till sitt casino. För även om du inte planerat att spela så är det ibland svårt att motstå när det blinkar, glittrar, klirrar och mer eller mindre ropar på dig från pengamaskinerna. Du slås ofta av tanken att det är DENNA gången du kommer att vinna stort, att just DEN maskinen bara väntar på att kasta ut sig stora vinster, men du måste skynda dig så ingen annan hinner före. Haha, jag visste inte att jag hade en speltarm - men den gav sig verkligen till känna här. 

Som sagt fegade vi med småbelopp vid spelautomater och enarmade banditer de första kvällarna, vilket helt logiskt inte gav några större vinster. De kom först när vi tog stegen fram till Black Jack borden. Minsta insats var ofta 10 dollar (ibland 15), och här är det liksom kvitt eller dubbelt som gäller. Spänningen blir med ens mycket högre, men när man väl vinner känner man som sig som en kung. Efter att ha fyllt på med lite alkohol blev vi ännu järvare, speciellt jag - en gång spelade jag bort 70 dollar på kanske 15 minuter, och var inte särkilt nöjd. Men när Fredrik strax därefter förvandlade en insats på 30 dollar till en svart spelmark med ett värde av 100 dollar blev livet med ens mycket roligare igen! Så höll det egentligen på, jag spelade bort och Fredrik vann tillbaka.. Haha! Givetvis stod ju jag bakom Fredrik när han spelade och han bakom mig när jag spelade, men det var ändå den som satt vid bordet som fick ta beslutet. Och visst är det mycket chansning och tur, men jag tror ändå att statistiken säger oss något. Jag är lite för ivrig och vill lite för mycket. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket passar nog in ganska bra på mig där. Haha! Inte för att Fredrik inte ville vinna, tro mig, det ville han - men någonstans kunde han behålla lugnet och disciplinen för att dra sig ur i rätt tid. Sammanfattningsvis så tror jag inte att Blackjack är någon framtida inkomstkälla eller helttidssysselsättning för någon av oss, men det var väldigt kul och spännande! Kanske speciellt för att vi faktiskt inte spelade bort något totalt sett, för trots två nyfödda törstande speltarmar så lyckades vi faktiskt att hålla vårt spelande i chack, åtminstone stundtals och i slutändan lämnade vi faktiskt Las Vegas med en vinst på hela 7 dollar. Inte för att 7 dollar gör oss rika, men vi var väldigt nöjda med att inte ha spelat bort halva reskassan.


Frusna drinkar var standard i Las Vegas, och minst sagt uppskattat i värmen. Här är en utav de som vi köpte vid Las Vegas "lilla" Eiffeltorn.


Denna stora Eiffeltornsdrink gjorde mig väldigt järv när jag landade vid Black Jack bordet, lite för järv. Slutsats: Fredrik kan inte ha druckit lika mycket ;)

Black Jack i full gång
 
Fredrik tänker så det knakar. Hmm - 15 vad är oddsen för att få 6 eller mindre? 
 

Lyckliga vinnare - känslan att dra sig ur med mer pengar än vad man gått in med är grym. 
Btw, ser jag kort ut? Kolla in fötterna...xD
 

Insats 30 - går ut med en svart 100 mark! Oh lucky day! (eller minut innan jag spelar bort det igen (A))
 
Även om det kanske verkar som att det enda vi ägnade oss åt i Las Vegas var gamling, så är inte det helt sant. Här kommer lite blandade bilder på annat vi tog oss för.
 

Under vår resa i USA blev det en del snabbmat, mest McDonalds dock. Men när vi fick chansen att prova White Castles miniburgare så tog vi den. Det blev bara ett besök, behövdes inga fler.. 
 
Jag fick till en del träning i Las Vegas - tack vare tillgång till hotellgym. Men jag tog även tillfället i akt att köra lite styrka med Las Vegas bästa utsikt, från det gigantiska (som allt annat i Vegas) High Roller Hjulet.
 
Från High Roller Wheel, 30 minuter tog det att åka ett varv och vi fick en gigantisk bubbla/kupé helt för oss själva.
 
Långa promenader blev det upp och ner längst den 6,8km långa The Strip. Många steg per dag trots den närmast kvävande värmen på dryga 40 grader. Fattar inte riktigt hur vi fixade det så här i efterhand.
  

Poolhäng en morgon på vårt hotell Circus Circus. Skönt att få svalka sig lite.
 
Vi kände oss mer eller mindre tvugna att gå på en av Las Vegas alla shower. På grund av spontaniteten och vår begränsade budget hamnade vi på topless showen Crazy Girls!


Innan vi lämnade Las Vegas bestämde sig Fredrik för att det var dags för en adrenalinkick utan dess like. Detta i form av ett fritt fall, eller eller skyjump som det också kallas, från den 253 meter höga byggnaden Stratosphere. Om vi inte hade varit begränsade av vår budget hade jag nog också slängt mig ut, men ibland får vi tänka oss lite för (och detta var inte det billigaste sättet att spendera 10sekunder på) och då Fredrik fyllde år dagen därpå kändes det som en bra tidig födelsedagspresent. Här under kommer lite samlade bilder från denna upplevelse. Att graden av hans exaltering steg efter hoppet talar sitt tydliga språk, han var väldigt nöjd. Filmklipp som kan ge er en tydligare bild kommer senare, då jag inte kan tala för honom om denna upplevelse. Den är allt för unik för att sätta sig in i.
 
Sjukt exalterad på väg upp till byggnaden - "Där uppifrån ska jag snart hoppa!"
 
Big Baby costume eller Skyjump costume? Svårt att säga.
 
Men är han inte oerhört sexig så säg ;)
 
Och där drog hon åt ordentlig runt ljuvelerna xD Hoppas hon inte pressade sönder något väsentligt bara!
 

Fin utsikt från toppen av Stratosphere - så länga man tittar rakt ut och inte ner.
 
Fast just det ja, det var ju just ner Fredrik skulle. Detta måste ha varit det han sett precis innan det var dags för honom att kasta sig ut. Hoppas linan håller!!!
 

Och där kommer han, med armar och ben sträckta som ett kors rakt ut i luften!
 

Det är högt alltså! Jag stod nedanför med andan i halsan och bad till högre makter..
 

Snart nere, pjuw - då ska han nog klara sig trots allt!
 
 
 
 
DEATH VALLEY
 
Efter ett par dagar med dryga 40 graders värme i Las Vegas började jag tröttna något på att gå runt i en klänning helt dränkt i svett. Men inte Fredrik, för han hade ju ingen klänning? Och tydligen var inte hans kläder tillräckligt nerdränkta ännu. Så han tyckte att Death Valley lät som en bra idé. Ni hör ju själva - dödsdalen, låter det som ett ställe att fira sin 29årsdag på verkligen? Tidig 30års kris kanske? Men det klart, vi reser ju för att uppleva och Death Valley skulle verkligen vara en dal med helt unikt landskap, så varför inte. Under Juli månad ligger medeltemperaturen på mellan 31 och 47grader och högsta uppmätta temperatur där någonsin är 56,7 grader i skuggan vilket också är världsrekord. Det var dags att känna på tryckande värme, denna gången utan tillgång till luftkonditionerade casinon, butiker, restauranger och hotell var tioende meter att gå in och kyla ner sig i.
 
 
Vi anlände till Nationalparken (som Death Valley alltså är) helt lagom till denna magiska solnedgång. Landskapet var svårslaget det också.
 

Det var häpnadsväckande och minst sagt värt det när vi väl kom fram, trots värmen - som ännu var riktigt påtaglig trots att det närmade sig kväll.
 
Det kryllade inte direkt av hotell i närområdet, utan det var camping som gällde, men det hann bli mörkt långt innan vi hann fram till någon campingplats så därför kom vi på den briljanta idén att sova i bilen. Billigt, smidigt och så kommer vi iväg tidigt nästa morgon för att kunna utforska dalen innan solen blir allt för stark. Jag minns inte ens om vi tyckte att det var en bra idé på förhand, eller om vi bara insåg att vi inte hade några andra alternativ, men såhär med facit i hand så var det INGEN BRA IDÉ! Jag är ganska säker på att de tidigare 28 nätterna som Fredrik har spenderat i sitt liv innan hans födelsedagar har varit riktig magiska i jämförelse. För detta var allt annat än magiskt. Vi hittade en plats med gratis campingplatser mitt ute i denna öken, vi var omgivna av kompakt mörker och inga andra bilar eller campare var att skåda i närheten när vi körde in på campingplatsen, som enbart bestod av kanske 8 platser avskärmade med några stenar och ett bord placerade på varje plats. Inget fel med det i och för sig, och för oss spelade ju det oavsett ingen roll eftersom vi inte ens skulle tälta utan enbart parkera. Vi parkerade, letade fram våra kuddar (sovsäckarna behövdes inte) drog ner fönsterrutorna och förökte komma till ro. Surr, Surr, Surr.. Perfekt, en mygga att slåss med i natt, härligt. Just myggor minns jag dock inte som något stort problem, förutom att den lyckades flyga vilse in under karossen för att så småningom förmodligen dö av värme någonstans i bilens innandöme. Men den surrade på bra länge innan ljudet dog ut. Att komma till ro var knappt att tänka på, någon vind eller bris existerade inte så de öppna fönsterrutorna fyllde ingen annan effekt än en för att förhindra allt för kvav luft i bilen. Vid två tillfällen blev det såpass outhärdligt att vi tvingades starta bilen och sätta på AC:n en stund för att kyla ner oss och bilen, det var så skönt - även om sätet var blött av svett. När vi väl stängde av bilen och vevade ner rutorna igen var det lika varmt igen efter ungefär en minut. Lycka till att hinna somna innan dess. Som lägst tror jag att det var ungefär 30 grader den natten, det var en riktig pina. Ingen av oss sov till det att klockan ringde - det behövdes liksom ingen klocka. Grattis på födelsedagen älskling, kan vi åka nu?! Att väl börja köra, med AC:n på högsta effekt var rent himmelskt. Vi gjorde ett par stopp i parken för att se så mycket av det fräcka landskapet vi kunde, innan vi skynda oss tillbaka till vår luftkonditionerade härliga bil igen. Märkligt, bilen är så mycket härligare att befinna sig i på dagen. 
 
 
Vårt första stopp efter helvetesnatten i Death Valley blev Badwater Basin - Dalen lägsta punkt, 85,5 meter under havsnivån. Men ingen vatten här inte - bara sten och salt. 
 
Panorama över Badwater Basin
 

Vi måste såklart känna lite på saltet - smaka också kanske? Eller det skippar vi nog.
 
Saltflingor någon?
 
Som ni ser så rekommenderas det inte att gå runt här efter 10 på morgonen på grund av den extrema värmen, men det var inte direkt något problem för oss. Vi kände inget stort behov av att sova ut.
 
Ett besök vid Natural Bridge hann vi också med
 

Och Fredrik byggde ett stentorn födelsedagen till ära, allt för att hålla kvar barndommen och hålla 30års krisen på avstånd.
 
 
Devils Golf Course
 
Artists Drive Loop - upp och ner på små kringelikrok vägar.
 
Pjuw, 47grader celcius..
 

HOOVER DAM
 
Efter besöket i Death Valley körde vi vidare mot Hoover Dam, en kraftverksdammbyggnad över Coloradofloden på gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona. Vi gick på en guidad tur men utforskade också detta imponerande bygge på egen hand. Byggnationen ägde rum mellan 1931 och 1936 med avsikten att kunna förse stora områden i närheten med ström och vatten, arbetet krävde en enorm arbetsinsats av tusentals arbetare och kostade tillslut inte bara en väldig massa pengar utan även mer än 100 människorliv. Kraftdammen är idag väldigt viktig för stora delar av sydöstra USA och försörjer oerhört stora ytor med vatten och ström.
 
 
 
Fredrik provar på livet som arbetare, eller egentligen spexar han nog mest
 
 
Jag blickar ner i dammen
 
Med utsikt från bron mellan Nevada och Arizona - halva dammen ligger i Arizona och andra halvan i Nevada.
 
 
 
Vi fortsatte därefter ner mot Kingman där vi återigen skulle ta oss på Route 66 dagen därpå. Jag insisterade på att Fredrik var värd en natt på motell då det faktiskt var hans födelsedag, så så fick det bli. En middag på restaurang fick det också bli. Man fyller bara 29 en gång. Grattis igen Älsklng!
 
Äntligen fick han sin stek middag, som han längtat! Med ett stort glas rödvin också, det blir inte mycket bättre än så!
 
RIktig mätta efter vår middag råkade jag yttra att Fredrik fyllde år och in kom denna mastiga efterrätt. Tur det finns en dessertmage också.
 
 
 
Sammanfattad resrutt från Los Angeles till Kingman:
 
 
1. Los Angeles, Kalifornien
2. Las Vegas, Nevada
3. Death Valley National Park, Kalifornien
4. Hooverdammen, Nevada/Arizona
5. Kingman, Arizona
 
2 kommentarer
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Arizona, Black Jack, Casino, Death Valley, Gambling, High Roller, Hoover Dam, Las Vegas, MGM Grand, Nevada, Road Trip USA, Roadtrip, Skyjump, Skyjump Las Vegas, Skyjump Stratosphere, Stratosphere, USA, Värme, födelsedag

Vlogg Road Trip i Kalifornien

 Ett axplock av filmsnuttar från vår Road Trip i Kalifornien:
 
 Denna amerikanska ikon

Sjöelefanter får dig minst sagt att le 
This is the end of the rainbow - Njuter av Hollywoods mystik  
Lyfter skrot ala Schwarzenegger style  
0 kommentarer
publicerat i Vlogg
Taggar: Bixby Bridge, Gold´s Gym, Hollywoodskylten, Sjöelefanter

Road Trip i USA del 3

 En sammanfattning över våra äventyr i Kalifornien 

Efter att vi besökt de magiskt sagolika redwoodskogarna längre norrut i Kalifornien så var det dags att vända nedåt igen och köra den berömda Highway 1 längs med kusten hela vägen ned till Los Angeles, eventuellt så långt ned som till San Diego innan vi skulle vika av uppåt mot Las Vegas och Nevada. Highway 1 är klassad som en av de allra vackraste, om inte den vackraste vägen i världen att genomföra en road trip på. Och jag tror att vi båda två, efter att ha kört nästintill hela sträckan ända från starten uppe i norr ner till söder där den slutar, utan tvekan kan instämma i att den är minst sagt otroligt vacker. Då vi inte sett "hela världen" än, så kan vi inte riktigt yttra oss i om den är den vackraste i världen men den hade definitivt sina alldeles egna unika kvaliteter.

Efter noggrann research redan innan starten av vår jorden runt resa så hade vi redan en potentiell resrutt genom hela USA. Detta efter att ha gått igenom flertalet sökresultat på Google och samlat in kunskap och överblick över vad som är det mest sevärda i varje delstat. Men som alltid lämnade vi utrymme för spontana utsvävningar och en Road Trip genom staterna är aldrig komplett om du inte från tid till annan följer dit vinden bär dig. Denna totala överblick redan från start gjorde att vi hela tiden visste på ett ungefär hur vi ville köra och Kalifornien var inget undantag.

Vi påbörjade färden längs med Highway 1 när vi vek av ut mot kusten vid Leggett, som är första stad på den här vägen. Då vi kom uppifrån Redwoodskogarna och var framme i Leggett senare på kvällen så var egentligen tanken att övernatta i bilen här, men Leggett var otroligt litet – en sådan by där du kör förbi en bensinstation alldeles i början och 15 sekunder senare en affär som ligger i utkanten. Det var något vi fick bli vana vid och en del av charmen med alla dessa små byar längs med vägen. Då det inte var aktuellt för Sofia att ställa sig utan för byns lilla affär och satsa på att lämna tidigt på morgonen och det hos mig fanns en mindre oro över att vi skulle bli styckmördade om vi parkerade utanför byn i mörkret någonstans – så fick vi helt enkelt fortsätta köra en bit tills vi hittade en bättre plats, ”säkrare” att parkera på för att sova i bilen. Det här blev andra gången vi sov i bilen, efter att ha övernattat i bilen i Crescent City och starten på en standard som senare skulle följa oss genom hela USA.

Boende 

På vår väg genom Kalifornien alternerade vi som tidigare nämnt mellan att campa och att sova i bilen, med ett och annat stopp på hotell eller motell samt en övernattning hos en San Franciscobo via Couchsurfing. Men det mest övervägande sättet för oss att övernatta i Kalifornien blev i bilen och det blev tillslut en god vana som sparade oss mycket pengar. 

Då tanken i grund och botten egentligen var att campa på diverse campingplatser genom landet så passade vi givetvis på flertalet gånger att förverkliga detta i Kalifornien. Men campingpriserna varierade stort från stad till stad och vi kände oss inte alltid villiga att betala dessa 20-30 dollar per natt för att sova när vi lika gärna kunde sova i bilen helt gratis. Därmed blev bilen automatiskt vår absolut bästa vän, men det tog ett tag innan vi båda kände oss trygga

Tidigare hade man läst och fått för sig att det är olagligt att sova i bilen och att det är olika från delstat till delstat, man funderade på säkerheten och man oroade sig för att någon skulle se oss och ställa till med problem. Men allt det var verkligen helt i onödan – för det funkar bättre än vad man kanske tror att sova i sin bil i USA. Det är ett helt okej sätt att övernatta på, även om komforten inte alltid finns där. Vi hade tur nog att få tag i en bil som kunde fälla ned sätena väldigt längt och det var relativt bekvämt ändå, även om du aldrig kan sträcka på dig som i en vanlig säng såklart. En form av campervan/skåbil hade varit det absolut mest ultimata alternativet, noterade i varje fall jag efter ett tag men det hade i sin tur varit betydligt dyrare att hyra. Anledningen till att det hade varit så bra är för att då hade det bara varit att rulla fram en madrass när det var dags att sova och betydligt mer komfort än att sitta i ett säta och sova. 

Det blev en del motell, inns och ett och annat hotell men egentligen bara för att vi tillslut blev tvungna att ta in någonstans för att få duscha och njuta av en god natts ordentlig sömn. Det hjälpte oss också att organisera lite i bilen och dumpa skräp vi inte längre behövde osv. Men viktigast av allt var att vi behövde det för oss själva. Att ligga bredvid varandra i varsitt bilsäte i en bil är inte samma sak som att ligga bredvid varandra i en skön säng. Detta gav oss givetvis ökade utgifter men det fick det vara värt. Det finns så många olika sätt man skulle kunna göra en Road Trip på och vi har lärt oss mycket.

Rekognosering/på spaningsuppdrag 

Efter noggranna övervägningar blev tillslut det mest naturliga och därtill säkraste sättet att parkera bilen för att övernatta i den – att helt enkelt parkera i ett bostadsområde där vi inte var i vägen för någon och där risken för att polisen skulle åka förbi var minimal. Det blev med tiden en rutin att med hjälp av appen maps me välja ut potentiellt bra bostadsområden för att därefter ge oss ut på rekognosering/spaningsuppdrag för att i sin tur välja ut de mest optimala platserna att parkera på. Vi kunde åka gata upp och gata ned ett bra tag innan vi kände oss helt nöjda och övertygade om att vi skulle få en god natts sömn utan yttre störningar. Det här var något Sofia var väldigt nervös över i början och den största skräcken av alla var att någon skulle komma fram och knacka på rutan mitt i natten. Därför var vi hela tiden så noggranna som möjligt. Vi fick under vår "rekognosering" se till att bostadsområdet var så mörkt som möjligt, helst inga gatlampor alls eller i alla fall väldigt få. Vi fick tänka oss för så vi inte placerade oss precis utanför någon annans hus, vilket skulle dra till sig onödig uppmärksamhet och öka risken för att åkalla polisen (det är som sagt inte trevligt att sova i bilen och vakna av att någon knackar på rutan mitt i natten eller att få böter för den delen). Då vi parkerade utanför någon annans hus så var vi noggranna med att det antingen fanns en stor häck, ett stort staket eller något annat som skymde sikten mellan oss och huset i fråga. Det gällde att spana efter skyltar och röda linjer på trottoarerna som varnade för att parkering inte var tillåten, eller att vi inte blockerade någons uppfart/utfart.

Vi parkerade dessutom oftast runt 10-11 tiden på kvällen då de flesta normalt sett har gått och lagt sig vilket innebar att risken för att någon skulle se oss precis när vi parkerade var minimal – det kan uppfattas som lite konstigt att se någon parkera som aldrig kliver ur bilen (gemene man är dock inte så pass uppmärksam på kvällen).  Vid parkering låste vi bilen så fort som möjligt för att påbörja vår kamoufleringsprocess inne i bilen. Det gällde att göra sig så osynlig som möjligt för förbipasserande och sättet vi gjorde det på var genom att hänga upp kläder och handdukar etc så att det i alla fall blev insynsskyddat till viss del. Det kan ju givetvis locka till sig uppmärksamhet det också när en förbipasserande ser hur det hänger kläder i hela bilen som för att förhindra insyn, men så fick det helt enkelt bli och det var en risk vi var villiga att ta eftersom det ändå var så pass mörkt ute. Senare på vår resa inhandlade vi dessutom en solreflektor som vi kunde lägga i framrutan och solskyddsfilm att klistra på rutorna i bak. Ett problem vi dock inte alltid kunde motverka var imman på rutorna som givetvis uppstår när man sover i bilen men när det sen blev varmare ju längre ned vi kom i Kalifornien så kunde vi veva ned rutorna en bit vilket löste det problemet. Alltid innan vi parkerade så hade vi tagit fram våra kuddar och vi de enstaka tillfällena det behövdes, våra sovsäckar, så att vi alltid hade allt klart och det bara var att låsa bilen, fälla bak sätena och veva ned rutorna väl på plats. En sak som störde oss lite var att bilen alltid tändes när vi stängt av den och att det inte släcktes förrän vi låste den. Några gånger blev vi heller inte riktigt kloka på bilen då lampan i bilen tydligen vägrade att bli mörk. Där satt vi som två fån i en helt upplyst bil och drog till oss uppmärksamhet samtidigt som vi desperat väntade på att den skulle slockna. Det var heller inte alltid optimalt att veva ned rutorna då givetvis mygg och andra insekter lätt kunde flyga in och störa oss under natten men ibland hade vi inget annat val eftersom det var så pass varmt ute.

Andra alternativ som vi bekantade oss med då det gällde att övernatta i bilen och som kom automatiskt då det inte fanns några direkta bostadsområden, speciellt i större städer, var att parkera på WalMart eller utanför en butikskedja som hette SafeWay. WalMart är en stor amerikansk detaljhandelskedja, den största i världen i sin bransch, och kan enklast likställas med Gekås i Ullared – det vill säga en väldigt stor affär som har det mesta en människa kan tänkas behöva. SafeWay i sin tur är en affär som har allt man kan tänkas behöva i matväg. Dessa två alternativ var optimala därför att många av deras butiker hade öppet dygnet runt vilket omedelbart eliminerade risken för att åka dit – ingen har koll på vilka bilar som kommer och går på sådana ställen, även om båda hade anställda som jobbade med att samla in kundvagnar etc. Däremot hade flertalet säkerhetsvakter som patrullerade områdena och några skyltade tydligt med att ingen övernattning var tillåten. Men vi tog för vana att i alla fall i början gå in och fråga om det var okej att vi övernattade på deras parkering, men med tiden så kände vi oss så pass säkra när det gällde valet av parkeringsplats på dessa ställen att vi inte behövde fråga. Vi bara parkerade ändå. Vi hade med tiden lärt oss att om vi bara ställde oss så långt bort från butikerna som möjligt och där det var som mörkast så skulle ingen störa oss och vi inte vara i vägen för deras kunder. När det gällde WalMart så kollade vi också oftast upp i förväg om de tillät övernattning eller inte via en deras egen hemsida. Du söker lättast upp det genom att söka på google NO OVERNIGHT PARKING WalMart och genom att välja delstat osv.
 WalMart skylt - En extremt vanlig syn för oss på vår Road Trip

Vi snubblade också över en sida som heter Freecampsites.com – där man söka fram alternativa övernattningsställen över hela USA som dessutom är gratis. Det här är en sida som andra resenärer har skrivit in sina tips på vart man kan parkera och sova i bilen etc, men det finns också campingar och annat likande med på denna karta. Vi fick också dess legitimitet bekräftad när vi stötte på ett kanadensiskt par inne på en Starbucks i Half Moon Bay strax nedanför San Francisco. Det här paret körde genom USA på samma sätt som vi och hade varit ute på en 2 månaders Road Trip genom landet och betalat endast 60 dollar i boendekostnader totalt sett. Detta för att de hade för vana att alltid sova i bilen och de använde sig ofta av just den sidan för att hitta platser. Ett annat alternativ vi aldrig utnyttjade oss av men som säkerligen hade funkat hade varit att övernatta på en sjukhusparkering – men det kändes lite sådär att parkera utanför ett sjukhus dit folk åker för att få vård och vi trodde dessutom att dessa platser om några, borde vara väl bevakade – därför gjorde vi aldrig praktik av den teorin.

Kommandobas

Vad är en "kommandobas" utan internetuppkoppling? Det var viktigt för oss att när vi så behövde det få tillgång till wifi under vår Road Trip och hur lätt det än var att alltid hitta det så innebar inte det alltid att det dessutom var bra uppkoppling. Det var snarare en regel än ett undantag att nätet var totalt kasst vilket i sin tur gjorde vårt bloggande ytterst sårbart – då det tar en evighet att ladda upp bilder – bilder som i sin tur bidrar till en enklare process att kunna producera ett blogginlägg just för att det hjälper dig att minnas. 

Vi blev mer eller mindre stamgäster på Starbucks, McDonald´s och Burger King för att få tillgång till nät men det kommer givetvis med en nackdel. Du måste alltid köpa något och att kontinuerligt trycka ned skräpmat i kroppen är ingen bra kombo. Vi åt eller drack dock inte alltid båda två samtidigt så ibland räckte det med att Sofia till exempel köpte sig en liten Frappucino, eller vad de nu heter. Men det har ju givetvis sina kostnader och Sofia som sköter budgeten blev snabbt observant över att vi slängde iväg mycket onödiga pengar på skräpmat etc och att det måste få ett stopp. Det var lättare sagt än gjort och bekvämligheten i att det hela tiden var så lättilgängligt tog oftast över. Det var dessutom väldigt lätt att söka fram dessa platser på maps me, även om du inte alltid får upp alla resultat. 

En översikt över en helt vanlig dag i USA

Vi vaknar upp i bilen efter att ha sovit i ett bostadsområde eller på en parkering utanför WalMart och det är dags för frukost. Har vi sovit på WalMarts parkering så är det bara att packa ihop kamoufleringen och kuddarna, sträcka på sig och gäspa lite för att därefter knalla iväg som en zombie in på WalMart för att gå på toaletten och efter det handla frukost - oftast en yoghurt var, någon frukt eller flingor. Om vi sovit i ett bostadsområde så var vi tvungna att röra på oss så tidigt som möjligt oftast runt sju tiden för att inte dra till oss onödig uppmärksamhet. Det är kanske inte så kul att gå ut och hämta sin tidning på morgonen eller vara på väg till jobbet och se två personer ligga och sova i en bil precis utanför sitt hus. Hade nog skapat lite funderingar hos personen i fråga. 

Efter att ha vaknat och ätit frukost tar vi oss vidare mot vår ”kommandobas”, till exempel Starbucks eller McDonald´s – för att kolla upp och gå igenom dagens aktiviteter. Det blev oftast Starbucks eftersom de har bäst nät. Har vi inte kollat upp något på förhand så var detta en naturlig rutin på morgonen såväl som på eftermiddagen eller kvällen. Hade vi dock dagen före till exempel redan planerat vad vi skulle göra så var det bara att åka dit med en gång. Vi upplever nya städer och gör nya fräcka saker nästan varje dag och rundar sedan av med att besöka Starbucks eller McDonald´s för att kolla upp potentiella nya övernattningsplatser, om vi ska åka vidare, eller så planerar för morgondagens aktiviteter. Detta var en kontinuerlig loop, som hjälpte oss att upprätthålla vår research om USA osv. 

Så här har det fortsatt, en rutin som enligt hos har fungerat alldeles ypperligt med enda nackdelen att det har varit en kostsam sådan. Ibland kände man sig dessutom som en uteliggare när man smög med sig necessären in på toaletten inne i affären för att tvätta av sig, men vi hade inga andra val. Dessa toaletter var ibland utrustade med kodlås, vilket innebar att vem som helst som inte var observant nog på om det var ockuperat eller inte, kunde storma in där när du stod eller satt där inne. Vi fick dock ett tips i Oklahoma City, något jag redan nu kan berätta om eftersom vi ligger lite efter i bloggandet och jag numera har en översikt på vår färd, vilket var att istället för att åka till Starbucks eller McDonald´s – åka till ett bibliotek. Inte nog med att det är gratis, men bibliotek har oftast en väldigt bra internetuppkoppling. Win win situation. 

Vad är då nackdelarna med denna typ av rutin, svaret är att det inte finns så många. Du får gratis boende, lätt tillgång till frukost om du till exempel parkerar på en WalMart parkering, du får tillgång till gratis nät om du alltid ser till att åka till ett bibliotek. Det som kostar skulle i så fall vara bensinen, men det är ändå något du måste casha ut för att kunna ta dig någonstans och förhoppningsvis är det aldrig gigantiska avstånd mellan punkt A och punkt B. Att sova i bilen sliter lite på dig i längden  – du blir lätt trött på dagarna om du inte fått en ordentlig natts sömn speciellt om det varit kanonvarmt i bilen eller om du jagat surrande mygg så att du knappt kunnat somna alls. Du luktar efter ett tag, ja det var ibland så pass varmt att i alla fall jag låg och svettades som en gris i bilen trots att jag tagit av nästan alla kläder (man vill ju inte vara helt näck i fall polisen dyker upp: ”kliv ut ur bilen”! – Ja, jag ska bara ta på mig kalsongerna). Typ det scenariot. När du lever på det sättet så är det inte alltid så lätt att hitta en dusch. Du känner dig lite som en uteliggare och du känner hur folk tittar på dig när du kliver in i affären med t-shirten på fel håll och håret stående ala Stig Hellmer manér. 

Diverse

Appen Maps me har varit totalt ovärderlig under vår färd genom staterna och har även hjälpt oss på andra platser runt om i världen. Den är riktigt smidig att använda och har egentligen inte visat prov på några nackdelar alls mer än att man inte kan se exakta gatunummer eller söka fram adresser vilket egentligen bara varit problem enstaka gånger under resan. Den här appen blev vi tipsade av två danska tjejer när vi var på besök i Treehouse i Nicaragua. Klockrent tips och något vi absolut rekommenderar vidare. Aldrig har det varit så enkelt att hitta fram, även om jag ibland föredrar att gå på känsla - något som räddat oss flera gånger - så har den varit ett måste när vi kört på motorvägar eller cruisat genom större städer.

Något vi aldrig använde oss av var de camplingplatser KOA hade över hela landet, något som egentligen var planerat från början, av den enkla anledningen att de tog ca 40-50 dollar i betalt för en enkel tältplats. Det tog inte lång tid innan vi insåg att det inte blir billigare än så, visst enstaka platser hade något billigare, men det blev helt enkelt aldrig av att vi campade på dessa campingar.

Vi använte oss heller aldrig av appen gasbuddy där du mycket enkelt kan se en karta över USA och vart det är billigast att tanka. Istället använde vi oss av sunt förnuft och letade bensin som var så billig som möjligt då vi efter ett tag lärde oss den ungefärliga kostnaden för bensin i USA. Kalifornien hade väldigt höga priser på bensin, men vi hade inget annat val. Bilen måste kunna ta sig framåt annars blir det inte mycket till Road Trip.

Matvanor

Vi har inte alltid haft de bästa matvanorna för att vara helt ärlig. Det är inte lätt att crusia genom USA, kungen av skräpmat utan att själv vilja ta del av kakan. Som tidigare nämnt så har vi stannat till en hel del på både McDonald´s och Burger King och kombinerat mat med wifi och toalett flertalet gånger. Men det blev ändå en hel del sallad också och för min del blev det nästan en standard att köpa Caesar Sallad - otroligt god. På så sätt kommer du också undan med en billig peng.

 En summering av vår färd längs med Highway 1

Highway 1 var unikt, det finns ingen tvekan om den saken. Jag har inte gjort så många Road Trips på egen hand i mitt liv tidigare men det spelar egentligen ingen roll - Highway 1 hade sin alldeles egna lilla charm och den hittar du ingen annanstans i världen. Det var otroligt vackert på sina ställen att köra utmed kusten, och det var otroligt tråkigt på andra, speciellt när vägen svängde av lite innåt och bort från havet. Men överlag så är det en tripp alla bör göra som överväger att köra bil i USA. Då tänker jag framför allt på de härliga stoppen längs med denna ikoniska väg, för i slutändan är det trots allt bara en väg. Men det är vad du kan uppleva längs med den som är av betydelse och vilka häpnadsväckande vyer du slås av från tid till annan.

Ibland hade vi oturen nog att köra längs med kusten när det var total dimma och man inte såg ett smack, denna mystiska dimma som faktiskt kom och gick lite som en snabb regnskur var totalt oberäknelig och en dag som började i ett moln kunde snabbt bli en dag med stårlande solsken. Det var lite trollskt på ett sätt och när du senare välkommnades med en oslagbar utsikt efter att molnen skingrats så tappade du nästan hakan. Ett av de allra vackraste ställena att stanna till på för att njuta av en One of a Kind utsikt över Highway 1 och kusten var vid Ragged Point, men också Bixby Bridge var sagolikt vacker. 

Alla städer och små byar längs med Kaliforniens kustremsa är härliga på sitt eget lilla sätt. Jag hade absolut kunnat tänka mig att göra om den här resan, men i så fall stanna till lite längre i de olika städerna/byarna längs med kusten - eventuellt campa längre i Nationalparkerna etc. Eventuellt hade man fixat boende på annat sätt, men jag tror ändå att camping hade följ med på ett hörn. Det är ett riktigt härligt sätt att uppleva USA på och du kommer dessutom närmare amerikanerna än vad du gör om du alltid sover på hotell eller motell. 

Highway 1 var avstängd på två ställen vilket innebar att vi fick köra lite fram och tillbaka i perioder för att få uppleva så mycket som möjlighet av vägen. Den var avstängd på grund av dåligt väder som i sin tur skapat jordskred och ödelagt broar etc. Även om det blev lite fläng så var det absolut värt det. 

Får att betygsätta upplevelsen, att köra bil längs med kusten, så blir det lätt en 10/10. Och det kan jag enkelt kostatera just för att det finns så många unika stopp längs med vägen och för att det finns så många olika sätt att göra den på. Sättet vi gjorde den på var perfekt. Kunde inte önskat något bättre. 

 Utanför Clint Eastwoods Mission Ranch i Carmel-by-the-sea

 Mission Ranch. Carmel-by-the-sea, för övrigt en stad Clint Eastwood var borgmästare över en gång i tiden. 
 
 Ett av de många stopp längs med Highway 1. Här för att käka lite lunch 

 Bixby Bridge

 Denna ikoniska bro på Highway 1, ett måste stopp utan tvekan. Fantastiska vyer. 
 Vi kunde inte annat än att njuta av denna canvas av vackert landskap framför våra ögon
 Fantastiskt! 
 Sofia passar på att spexa lite genom att klättra upp på en skylt
 
 En lunch man sent glömmer, här på en utav stenarna med Bixby Bridge i förgrunden
 Panoramabild över detta unika landskap
 Stranden alldeles nedanför Bixby Bridge
 
 
 Här ett stopp något längre upp på vägen, man kan forfarande skymta den berömda bron där borta. Det här var en naturlig syn längs med kusten, de gånger dimman inte tog över
 Sofia kör, jag fotar. Många kurvor på Highway 1
 Bixby Bridge skymtar långt därborta
 Vid Ragged Point med Higway 1 som går insprängt i berget, precis där grenarna hänger ned på den här bilden
 Det är ingen dålig kustremsa 
 
 Portal to Big Sur
 Road Closed, vägen stängd - en syn vi stötte på två gånger då vi åkte från båda håll 

Hearst Castle - The Enchanted Hill

Det sagolika slottet som en gång byggdes av tidningsmagnaten William Randolph Hearst blev ett av våra stopp längs med Highway 1 ned mot Los Angeles. Lyx i överflöd byggt på den mark hans familj ägt sedan länge - det blev hans dröm att som liten bygga detta palats på sin familjs mark när han blev äldre. Här är vi i närheten av san Simeon och kommer inte så mycket längre upp innan vi måste vända igen, då vissa delar av Highway 1 var avspärrade på grund av bland annat jordskred. En byggnad som för övrgit förekommer i bland annat Gudfadern och Bodyguard med Kevin Costner. 

Många berömda människor har satt sin fot på Hearst Castle och vi fick en guidad tur inne i detta magnifika slott samt runtomkring. På den tiden då William själv bodde här så hade han dessutom ett zoo som råkade vara världens största privata zoo där allt från zebror och giraffer till björnar och kängruer gick omkring och betade fritt på hans marker. Det här området var helt sjukt stort, och sträckte sig ända nedifrån vägen vid havet ända upp till slottet och förbi - totalt en yta på 51 hektar. 

 Framför Hearst Castle. En arkitektur som inspirerades av spanska kyrkor, även om han själv inte var troende 

 
 
 Sofia blickar ut över detta massiva område som William en gång ägde. Ja så långt ned som till havet i princip. 
 En gång, då ska det bli mitt (wink wink) 
 
 Vid en staty jag tror ska likna Akilles 
 Inne i ett av rummen med vår guide som talar med en entusiastisk ton. Lägg märke till eldstaden 
 I matsalen där väldigt många kända människor suttit och ätit en lyxig middag 
 Då slår vi oss ned och äter en bit
Vid den luxuösa poolen med bladguld i golvet och på väggarna. Så kan man också ha det. 
 
Malibu
 
Klart vi stannade till i Malibu. Det blev dags att reka sitt kommande sommarhus, haha. Lekplatsen för kändisarna med extremt lyxiga hus mitt på stranden precis vid havet. En strandpromenad vi för övrigt försökte få till för gäves då allt i princip var avspärrat, men också för att vattnet verkligen går hela vägen upp till husen som är byggda på pålar. Ni som sett Two and a half Men vet vad jag menar. I Malibu cruisade vi runt lite och stannade till när tillfälle gavs för att försökte smygtitta på bland annat Leonardo di Caprios och Pamela Andersons hus - mission impossible, området avspärrat. Och jag som trodde vi var de enda turisterna som försökt ta sig in där. 
 
 På väg in i Malibu 
Bland lyxkåkarna i Malibu, men det blev bara vråkigare och vräkigare längre ned. Notera att vattnet ändå inte går så högt upp här som det faktiskt gör längre bort. 

 Då Sofia kände att det var lite skämmigt att gå längre in på den "privata" stranden knallade jag på som en dum turist så långt in jag bara kunde. Nej, dessa hus tillhör nog inte filmskådisar men de var ändå riktigt lyxiga och låg inte minst mitt på stranden. Hade tagit ett morgondopp varje dag om jag bodde här. 
Santa Monica Pier med det berömda Ferris Wheel i bakgrunden 
 
End of the Trail, vilket betyder att Route 66 slutar här. Route 66 som går hela vägen från Chicago ned till Santa Monica.
 
 Baywatch! Vart e Pamela? 
Den otroliga Santa Monica beach. En av de vackraste stränder och därtill största som jag någonsin varit på och jag tror det samma gäller Sofia. Här spelades för övrigt flertalet av avsnitten till serien Baywatch in. Här sprang Pamela Anderson och David Hasselhoff upp och ned längs stranden på den tiden.  
 
Los Angeles - City of Angels 
 
Vi stannade till några dagar i Los Angeles och passade på att se staden ur en annan synvinkel då vi hade egen bil. Det blev en hel del bilande fram och tillbaka faktiskt och Sofia agerade chaufför medans jag guidade oss mot våra mål. Det hade varit nästintill omöjligt att göra Los Angeles på det sättet vi gjorde och så smidigt om vi inte hade haft Maps me appen. Alla dessa slingriga vägar i Bel Air, Beverly Hills och Hollywood Hills - för att inte tala om alla motorvägar som gick kors och tvärs som ögonen på en vindögd. Att rulla ut en karta här hade varit en mardröm, men det hade givetvis funkat bara tagit längre tid. Det var inte så farligt som vi trodde att köra bil i L.A. Det enda som var svårt, och där var inte Los Angeles unikt trots sina sjufiliga vägar, var att byta just fil mitt i rusningstrafiken. Många körde som galningar, om än kontrollerat och att ta sig från fil ett till fil sju för att köra av gjorde du inte i ett svep - speciellt inte när du precis läst på skylten att du strax ska svänga av. Många gånger blev det liksom bara för sent, men återigen så hyllar vi appen. För utan den hade det varit en labyrint att hitta rätt avfarter vilket hade resulterat i mängder av onödigt bränsleförbruk för att hitta rätt. 
 
Vi sov enbart i vår bil under vistelsen i Los Angeles och då framför allt på en parkering utanför SafeWay, något vi bekräftade var ok med en chef inne i butiken. Vi ställde oss bara lite längre bort och gjorde oss osynliga. På morgonen gick vi in och köpte frukost sen var det dags att uppleva staden igen. Väldigt smidigt, vem tusan behöver Hilton eller JW Marriott. 
 
Även om vi varit i Los Angeles tidigare så finns det så otroligt mycket att göra i denna stad och även om vi passade på att besöka tidigare platser vi varit på så blev det något nytt ändå. Vi besökte blant annat Universal Studios, Griffith Observatory för att studera månen via teleskop, Hollywoodskylten, Gold´s Gym, tog en tur inom en Scientologikyrka, körde på Mulholland Drive och cruisade runt bland lyxkåkar i Bel Air, Beverly Hills och Hollywood Hills 
 
 Hollywoodskylten ur ett nytt perspektiv - jag insisterade 
 Solnedgång vid Hollywoodskylten
 
 
 Njuter av utsikten mot Hollywoodskylten. Jag kan än i dag minnas hur jag drömmde om att få se Hollywoodskylten en vacker dag och trots att vi har sett den tidigare så kan jag fortfarande bli lika fascinerad av den. Det är inte bara en skylt, den står för så mycket mer - du ser det om du verkligen tittar. Lovar. 
 
Solnedgång och mys vid Griffith Observatory, med Hollywoodskylten där ibland bergen. Jordgubbar och choklad slår aldrig fel. 
 
På span bland kändisarnas hus. Här med kameran i högsta hugg precis som en japan. Min spegelbild syns i sidospegeln när jag försöker fånga en bild av Bruce Willis hus i Beverly Hills. Yippie Ki-Yay motherfucker. 
 

Gold´s Gym Venice Beach - The Mecca of Bodybuilding 

Det blev ett stopp på det berömda Gold´s Gym för att lyfta lite skrot där ingen mindre än Arnold Schwarzenegger tränade under alla de år då han var bäst i världen inom bodybuilding och vann bland annat Mr Olympia hela sju gånger och Mr Universe fyra gånger. Här spelades också dokumentären Pumping Iron in, där Arnold hade huvudrollen och för att göra det hela mer intressant och skapa lite mer intriger så lyfte de fram Lou Ferrigno (hulken) som Arnolds störste motståndare inför en Mr Olympia tävling 1975 - när han egentligen aldrig hade en chans. Arnold var den som var störst och det mycket tack vare att han förstod en av livets största utmaningar - att få din hjärna att arbeta med dig och inte emot dig. Detta var sant även inom bodybuilding - oftast är det hjärnan som ger upp före kroppen och att orka hålla ut och gå förbi när kroppen säger nej är vad som skiljer agnarna från vetet. Ett citat från Muhammad Ali gör sig omedelbart påmint: "I don´t count my situps, I only start counting with it starts hurting when I feel pain, that´s when I start counting because that´s when it really counts". Arnold var heller aldrig sen med att psyka sina motståndare och bryta ned dem mentalt redan innan tävling - vilket givetvis också bidrog till hans vinster. 

Vi träffade inte Arnold Schwarzenegger tyvärr, vilket hade varit riktigt sjukt eftersom det har varit en av mina stora idoler sedan barnsben - men hör och häpna han var där och tränade dagen innan tidigt på morgonen och han går hit fortfarande och tränar regelbundet. Han tar sig alltid tid för att ta bilder efter träning och han verkar fortfarande ha båda fötterna på jorden. Möjligen handlar det också om en vilja att fortfarande röra sig bland helt vanligt folk och inte tro att man svävar på moln för att man är berömd. Jag hade gjort likadant själv. Så där var vi väldigt nära och med en gång fick jag för mig att fortsätta gå till Gold´s Gym flera gånger i rad tidigt på morgonen för att få möjlighet att träffa honom men vi hade inte riktigt den tiden. Alltid detta automatiska inetsade storhetsvansinne. Det här var dessutom strax innan 4:e Juli och vi drog slutsatsen att han säkerligen är bortrest ändå och spenderar nationaldagen med sin familj. Vi skulle dessutom vidare mot Las Vegas för att fira där. 

Dock så såg vi Owen Wilson här under vårat träningspass. Det var lite surealistiskt för jag tittade upp efter avslutad övning och helt plötsligt fick jag syn på ett bekant ansikte som tittade tillbaka på mig. Det tog någon sekund innan jag fattade vem det var och för att inte göra utfall av att stirra för mycket så blev det istället att jag nickade i en långsam hälsning mot honom. Han gick förbi och jag sa till Sofia vem som precis gick förbi oss, hon kände igenom honom direkt och speciellt hans signaturuttryck, dvs att slicka sig snabbt runt överläppen (hmm weird huh?) - det är typiskt Owen Wilson det, titta själva i hans filmer får ni se. Men det är många kändisar och berömda människor som tränat på Gold´s Gym - många filmstjärnor och idrottsmän och kvinnor. Till och med den störste genom tiderna inom boxning har satt sin fot här, Muhammad Ali. 

Vi körde ett ganska bra träningspass därinne och höll absolut inte igen, dagarna efter så kände vi verkligen av det. Sofia var lite nervös inför att träna inför alla dessa bodybuilders men det var väldigt mixat med båda kvinnor och män och långt ifrån alla såg ut som gorillor därinne, vi såg väl en och annan gamnacke dock. Det var ett riktigt stort gym och man kände verkligen all den energi som fanns därinne och som funnits genom åren med folk som kommit och gott. Väggarna var prydda med bilder på många av de som vunnit Mr Olympia och Mr Universe men det var inte mer än en enda bild på Arnold som var mannen som satte gymmet på världskartan. Tidigare år så var hela gymmet tapetserat med bilder på honom som en hyllning men detta har numera avlägsnats. Det kostade oss ca 25 dollar per person att träna här och det var bara att dyka upp, inga reservationer i förväg var ett måste. 

 
 The Mecca of Bodybuilding 
 
 Arnolds bild hänger under Mr Olympia, tredje från vänster 
 Pumping Iron - "lyfter skrot" inne på Gold´s Gym i Venice Beach
The Mecca of Bodybuilding 

 Sofia kämpar på och det med bravur. Låt inte hantlarna lura er, vi har ju för tusan kört ett helt träningspass innan. Det är ungefär som när man sprungit två mil i högt tempo och varvar ned i lunkande fart avslutningsvis och så får man för sig att folk tittar på en och tänker att det där minsann var en otränad löpare. 
 Låt oss träna bland annat lite rygg
 Eller varför inte lite bröst 
Vid välkända Muscle beach efter ett träningspass på Gold´s Gym
 
California Science Center - Body Worlds
 
Vi stannade till på California Science Center i Los Angeles och tog en rundtur inne på Body Worlds där människor har donerat sina kroppar i forskningssyfte och där, som ni själva kan se nedanför, dessa kroppar bevaras med hjälp av en form av plastfilm som dras över hela kroppen så att man kan se precis allt - muskler, ben, inre organ etc. Det var till en början en väldigt udda upplevelse, nästan så man blev lite illamående av att se människokroppen så detaljerat men samtidigt gav det oss båda en ökad förståelse för den. Det är fascinerande att se hur komplex människokroppen är, något gemene man inte går runt och tänker på i sin vardag direkt - där är det mer vad ska vi äta för middag idag? Det blev visst pizza idag igen. 
 
California Science Center i Los Angeles. Just det här var med i inspelningen av Casino Royal med Daniel Craig. Bond...James Bond
 Här har de snittat kroppen i tre delar för att visa dess komplexa innehåll - hjärtat och hjärna bland annat 
 
Väl inne på California Science Center så passade vi givetvis också på att strosa omkring bland rymdfärjor. Här nedan ser ni rymdfärjan Endeavour som varit med i otaliga av NASA´s rymdprogram genom åren.
 
 
 
Vid en utav Los Angeles många Scientologikyrkor. Här hamnade vi mitt i ett spontant personlighetstest samt IQ-test på ett av deras kontor mitt på Hollwood Boulevard efter att ha plockats in från gatan. Vad vi fick för IQ-resultat behöver vi inte skylta med men det låg tydligen snäppet under Einsteins resultat. Väntat. Jag fick höra att JAG i tillägg balanserade på gränsen till galenskap - nej, skoja bara. Eller? 
   
Diverse bilder från vår Road Trip

Vid Mulholland Drive.  
 Säkert tagen på en utav de många Starbucks stoppen vi gjorde i Kalifornien
   
Frukost på stranden. Lyx. Här vid Santa Barbara.

 
Vi såg dessa unika djur på vår färd, vid San Simeon. Elefantsälar/sjöelefanter. De hade verkligen ett annorlunda läte och de låg där som strandade valar och skyfflade upp sand på sina bastanta kroppar i solen. 

  
 
Utsikt mot Hearst Castle från bussen. 

Solnedgång Carmel-by-the-sea. En riktig pärla. Smaka bara på namnet. 

Carmel-by-the-sea. En makalös solnedgång
Straden vid Carmel-by-the-sea

Santa Cruz. Sofia med en Hot Dog on a stick. Den berömda åkattraktionen Giant Dipper i bakgrunden. 

Santa Cruz pier

Sjölejon vid piren

Skelett av en Blåval på ca 26 meter i Santa Cruz

Highway 1 - On the road again

 Glass beach i Fort Bragg. Här firade vi också midsommar på en camping. 

Sammanfattning bilfärd genom Kalifornien 

Kalifornien blev vår första delstat i USA och starten av vår Road Trip. Det var början av ett efterlängtat äventyr och vi var båda två väldigt exalterade över att få komma ut på de amerikanska vägarna. Samtidigt är man lite spänd, även om vi kört bil i utlandet tidigare (Hawaii dessutom) så var det här något nytt. Vi visste vad som skulle krävas av oss totalt sett, det skulle bli många mil framför ratten – men varken det eller något annat avskräckte oss.

De flesta vägarna längs kusten är riktigt härliga att köra på. Smala vägar, ibland krokiga – med en fantastisk utsikt. Att köra längs med kusten så mycket du bara kan är ett måste när du bilar i Kalifornien såvida du inte har flertalet avstickare planerat. Som tidigare berättat så tog vi en något större väg upp mot Redwoodskogarna för att komma dit så fort som möjligt för att sedan varva ned och svänga av ut mot Highway 1 vid Leggett. Det finns många vackra stopp längs vägen och såhär i efterhand så hade vi absolut kunnat stanna fler dagar på samma ställe, men då målet var att korsa hela landet så fick vi röra på oss. Det gick ändå i snigelfart och vi fick en bra spridning på stoppen. 

Långt innan är det naturligt att man bestämmer sig för att man ska turas om vad gäller bilkörningen och för vår del så har det funkat helt klockrent. Det har inte varit några klagomål alls och så fort vi har kännt oss trötta så har vi bytt plats i förarsätet. När jag har kört så har Sofia agerat kartläsare, de tillfällen det behövts och vice versa – samtidigt som musiken har skrålat ut genom bilhögtalarna. Det är en skön känsla att köra bil längre sträckor, och Kalifornien som är den längsta delstaten gav oss verkligen ett smakprov på det. Att veta med dig att du kommer att spendera mycket tid i din bil gör att du tänker om på ett helt annat sätt. Bilen blir din vän och den hjälper dig att ta dig exakt dit du vill. Något som är nytt i alla fall för mig då jag aldrig sett en bil som ett måste tidigare i livet. 

Vi kunde inte heller fått en bättre bil. Den var perfekt för oss båda. Automatväxlad och hur skön som helst att köra. Enda nackdelen med den var att den ibland svarade lite svagt när man ville gasa upp den ute på motorvägarna men egentligen inget som ställde till med problem. Jag minns att den vid enstaka tillfällen kunde krångla lite i uppförsbackarna då det var väldigt varmt ute och AC:n dessutom gick för full kraft – då varvade den ganska rejält.

De stopp vi gjorde längs vägen ångrar jag verkligen inte, de tillhör några av de bästa platserna i Kalifornien och måsten om du kör längs med kusten. 

Vi passerade bland annat genom följande städer och byar i Kalifornien

1. San Francisco
2. Humboldt Redwood State Park
3. Cresent City
4. Trinidad
5. Fort Bragg
6. Half Moon Bay
7. Palo Alto
8. San José
9. Santa Cruz
10. Carmel By The Sea
11. San Simeon
12. Santa Maria
13. Mallibu
14. Santa Monica
15. Los Angeles

Sen vidare mot Las Vegas (Nevada) 

En översikt över några av stoppen i Kalifornien - från Redwoods i norr til L.A i söder
 
Nationalparker/State Parks som vi besökte

Redwood National park
Humboldt State park
Jedediah Smith State Park
Praire Creek State park
Death Valley (efter att vi varit i Las Vegas) 

0 kommentarer
publicerat i Fredrik skriver, På resande fot;
Taggar: Bixby Bridge, Body Worlds, California, Carmel-by-the-sea, Gold´s Gym, Hearst Castle, Highway 1, Hollywoodskylten, Malibu, McDonald´s, Mission Ranch Clint Eastwood, Ragged point, Road Trip USA, Santa Monica Beach, Sjöelefant, Starbucks, WalMart
Visa fler inlägg