Road Trip i USA del 1

Att korsa hela USA med bil, från kust till kust är en livsdröm för många vagabonds och rastlösa själar därute. Det är en unik upplevelse, antagligen något du bara gör en gång i ditt liv. Men vad är det egentligen som lockar så mycket med den typen av äventyr? Det är givetvis olika för oss alla. För min del handlar det om den totala friheten i att uppleva ett land helt och hållet på dina egna villkor med en bil som verktyg. Möjligheten att kunna ta dig precis vart du vill, när du vill och hur fort eller långsamt du vill – och på samma sätt uppleva ett land med stora kontraster från stat till stat. Att köra bil tvärs igenom USA är på ett sätt som att köra igenom flera olika små länder, för varje stat har sin alldeles egna lilla charm och kultur. 

Jag minns när man var liten och tyckte att det var jobbigt att sitta i bilen längre än 1–2 timmar för att avverka 10-15 mil tillsammans med föräldrarna bakom ratten - vi ska göra en resa från kust till kust genom ett av världens till ytan största länder med en total distans på över 1000 mil. När du börjar bryta ned det och vet med dig att du eventuellt kommer att köra bil lika långt som tvärs igenom åtta Sverige på längden så börjar du inse vidden av vad du är på väg att ge dig i kast med. Helt plötsligt får man helt ett nytt perspektiv och det med råge.

Vår efterlängtade Road Trip i USA påbörjades den 12 juni i den charmiga staden San Francisco. Det blev en lång resväg för oss innan vi tillslut kom fram till Amerikas Förenta Stater. Flyget avgick ifrån Panama City och vi mellanlandade tre gånger med stopp i Costa Rica, Mexico och USA (Los Angeles) innan vi landade i San José strax utanför San Francisco. En resa på totalt 26 timmar enbart på grund av att jag gjorde en sista stöt i jakten på att finna de billigaste biljetterna och precis när jag var på väg att ge upp så snubblade jag över en kombinationsresa som jag luskade fram genom att jämföra diverse mellanlandningar mot varandra. Så vi bokade en första resa från Panama till Costa Rica och sydde sedan ihop den med en ny resa med ett annat bolag vidare därifrån till Mexico och sedan USA. Detta gjorde det billigare därför att det var billigare att både flyga till och från Costa Rica. Men det är inget du snubblar över i första taget – att hitta de billigaste flygbiljetterna kräver ibland en väldigt lång ”skanning” av flygresor med hjälp av flera olika sökmotorer såsom Momondo eller Flygresor.se. Bara fråga Sofia hur jag brukar göra mina efterforskningar och är du inte villig att lägga ned den tiden så lär du aldrig hitta de bästa priserna. Det är klart, ibland har du tur ändå, jag var som sagt på väg att ge upp precis när jag fann en bra kombo för oss med den totala flygtiden som den enda nackdelen. 

För Sofias del var det extremt skönt att återigen möta ”civilisationen”, som hon uttryckte det och anamma den högre levnadsstandarden som vi är så vana vid. För min del var det både och, jag kände absolut att jag hade kunnat spendera mer tid i Central- och Sydamerika. Men världen är stor och det är mycket man vill se. USA har varit efterlängtat sedan länge så när vi väl nådde fram var det varmt välkommet för oss båda.  

Vår stundande Road Trip i USA är egentligen ett väldigt gott exempel på vår flexibilitet och våra spontana handlingar på vår jorden runt resa. Att dyka upp i USA utan hyrbil bokad när det är det enda och det viktigaste vi behöver för att kunna göra just en road trip visar på att vi tror på att vi kommer att finna en lösning. För Sofias del var det här ett skräckscenario för några månader sedan men hon har verkligen mer och mer sjunkit in i rollen som en äkta vagabond och det glädjer mig. Vi har under resans gång släppt mer och mer på tyglarna. Att inte alltid veta exakt hur eller när saker och ting kommer att lösa sig ger en större frihetskänsla. Det är normalt sett inte så du reser, men det är så jag alltid har älskat att resa och det lär bli mycket mer av den varan.

Långt innan vi ens kom iväg på vårt 14 månader långa äventyr så visste vi att en utav höjdpunkterna på resan skulle vara en road trip i USA och vi har till och från flyktigt forskat kring detta för att få ett hum om vilka alternativ som finns. Utan att gå på djupet när det gäller valet av fordon så har fokus mer legat på vilken potentiell rutt vi eventuellt skulle ta. Men på grund av den typen av resa vi vill göra runt jorden så har aldrig en förhandsbokning/reservation av bil via ett hyrbilsbolag varit aktuell av den enkla anledningen att vi vill kunna vara så flexibla och spontana som möjligt under vår resa – och en sån sak tar definitivt död på det omedelbart. Vi vet aldrig exakt när vi kommer att vara på de platser vi planerar att besöka. Och reservationer och förhandsbokningar kväver själva själen i vår resa och det leder bara till en inre stress, något vi märkte väldigt tydligt med bokningen av vandringen till Machu Picchu i Peru. Därmed inte sagt att vi inte gör våra efterforskningar väl under resans gång. I Panama City, precis efter seglingen, började vi återigen att förbereda oss lite mer på allvar inför att hyra bil i USA. Men det var en sak som störde oss väldigt mycket, och det var hyrbilspriset. Det gjorde i sin tur att vi började se oss om efter andra tänkbara alternativ att korsa landet på det absolut billigaste sättet. Efter mycket knåp och knep snubblade vi slutligen över möjligheten att köra en privatpersons bil från punkt A till punkt B. Perfekt. Klappat och klart, ge oss bara bilnyckeln. Så jag hörde av mig till en tjej, vars kontaktannons jag hittade på nätet när jag sökte på Auto Driveaway och hoppades innerligt på att ett glädjefullt svar skulle dyka upp inom kort. Det här skulle innebära att vi slipper hela kostnaden för bilen och enbart tvingas stå för bensinkostnader och andra övriga små kostnader längs med de många vägarna i USA på väg mot vårt slutgiltiga mål. Då är givetvis inte mat, boende och utflykter medräknat. Den här tjejen behövde få sin bil körd från Portland, Oregon till New Orleans i Louisiana för att hon skulle börja plugga där och det var verkligen en perfect match för oss, om man bortser från den extra sträckan från San Francisco till Portland som vi skulle vara tvungna att betala för. Men i slutändan ändå ett betydligt billigare alternativ än att hyra en hyrbil för ca 15 000 kr. Ett guldläge jag verkligen trodde vi skulle ro hamn, men tiden gick och svaret kom aldrig.

Givetvis ska man aldrig lägga alla ägg i samma korg, så jag passade på att så flera frön och skickade flertalet mail också till olika firmor som sysslade med samma sak – bland annat Auto Driveaway som är riktigt stora i USA inom just detta. Men vi fick inte ett enda tillfredsställande svar tillbaka från dessa företag och tiden började nu att rinna ut när det gällde att få tag i en bil eftersom vi snart var tvugna att röra på oss. För min del var det lugnt, jag trodde ändå på att vi skulle finna en lösning men Sofia började bli nervös. Snart skulle vi bli tvungna att bara gå på det vi tänkt från början, det vill säga att hyra en bil för en mastig summa pengar i stället. Vi kom fram till San Francisco och fortfarande så hade inte tjejen jag skrev till svarat och ingen av firmorna hade gett oss det svaret vi letade efter heller – ja, vi har en bil och ni är välkomna att köra den tvärs igenom landet. Vi spenderade några dagar i San Francisco och Sofias tålamod vad gällde vårt nyfunna alternativ hade runnit ut i sanden sedan länge. Det blev hög tid för att faktiskt hyra bil ändå och det gjorde vi också. Men strax innan det hade jag registrerat mig på bland annat Craigslist och lagt upp flertalet annonser som alla talade samma språk: vi är ett par från Sverige som reser jorden runt och vi planerar nu att köra från kust till kust, har ni en bil ni behöver få körd från punkt A till punkt B – hör av er till oss så fort som möjligt.  Jag förklarade klart och tydligt vår tänkta rutt genom landet och trappade upp det hela genom att skriva att vi står för alla kostnader: extra försäkring, bensinpriser, vägavgifter – till och med att vi var villiga att betala personen i fråga 200 dollar för att få möjligheten att ”leverera” hans eller hennes bil. Detta blev den allra sista stöten och anledningen till att vi skrev att vi till och med var villiga att betala personen i fråga en summa pengar var för att locka fram ett positivt svar ännu mer. Vi hade tjänat på det i slutändan oavsett eftersom att hyrbilspriserna är så, i våra ögon, dyra. Det ska också tilläggas att nackdelen i att leverera en bil via exempelvis Auto Driveaway är att du får en deadline för när bilen måste vara framme, vanligtvis 1–2 veckor och det i sig är långt ifrån den typen av resa vi såg för oss att göra genom landet.

För att göra berättelsen något kortare, eftersom jag annars svävar i väg totalt här, så fick vi efter någon vecka flertalet positiva svar tillbaka. Bland annat ett svar från en tjej som ville ha sin bil körd från San Francisco upp till New York och vi övervägde omedelbart stark att ändra slutspurten av vår Road Trip. Det vill säga svänga av uppåt vid Jacksonville och lämna tillbaka hennes bil i The Big Apple, New York, för att hyra en ny bil där och sedan köra hela vägen ner till Miami igen. Problemet vid det här laget blev nu bara att vi redan hade hyrt vår bil och det gick inte att lämna tillbaka den vid samma kontor och räkna med att få pengarna tillbaka igen. Där sket sig den möjligheten totalt. Men vi får skylla oss själva. Här ser ni också nackdelen med att ibland vara för flexibel och spontan. Hade vi varit lite mer förutseende här och lagt upp annonser tidigare så hade vi troligtvis kunnat korsa hela USA utan att betala ett enda öre för bilen mer än bensin och en eventuell extra försäkring. How´s that for an epic ending. Not! Det svider ibland riktigt gött när du tillslut ändå lyckas trolla fram något och inser att det är för sent, ungefär som när du efter en het debatt med någon kommer på ett riktigt bra svar/kontring 5 minuter senare som du önskar hjärnan för tusan kunde producerat där och då i stundens hetta. Men så är det ibland och nu fick vi bara göra så som det var tänkt från början och det var ändå något jorden runt budgeten skulle klara av att täcka så klart.

För att som sagt inte bli för långdragen och bara babbla på i det skrivna ordet om vad vi har gjort våra allra första dagar i staterna, så ska jag nedanför bara ge en kort summering av de platser vi besökte i San Francisco, så får Sofia berätta lite närmare om vår tur upp till Redwoodskogarna.

San Francisco

San Francisco är en riktigt fin stad, vi trivdes redan från start här och även om Sofia inte alltid tycker att storstäder är fina så tror jag ändå inte att hon kunde stå emot just San Franciscos charm. Det finns alltid olika sätt att uppleva en stad på och ett av våra favorit sätt är att uppleva städer till fots, så även San Francisco. Det blev en hel del promenad fram och tillbaka på San Franciscos många branta gator. Vi gick bland annat hela vägen från de mer centrala delarna ut till Fishermans Wharf och via bukten upp till Golden Gate bron för att sedan gå över bron innan vi tog bussen tillbaka igen. 

Eftersom det var vårt allra första stopp i USA och precis i början av vår road trip så ville vi verkligen hålla hårt i pengarna. Det började väldigt bra och vi utnyttjade till och med möjligheten att sova hos en San Franciscobo via couchsurfing, två nätter i rad då vi dök upp i staden helt utan boende planerat. Vi visste att det var en dyr stad och att saker och ting skulle kosta, speciellt mat och boende. I USA finns det heller inte direkt några hostel, vilket vi verkligen har utnyttjat oss av i tidigare länder på vår resa så här gällde det att tänka om. Det gjorde vi också och vi visste att bilen skulle kunna hjälpa oss där, problemet var bara att vi inte riktigt, som ovan nämnt, hade fått tag i en bil än så nu var vi här i storstaden utan möjlighet att varken campa eller sova i bilen. De alternativ som då återstod var couchsurfing och de dyra hotellnätterna. Det blev en blandning av både och med en start av couchsurfing. Anledningen till att vi inte fortsatte i samma fina bana var att vi inte fick positiva svar tillbaka från de vi skickade meddelanden till om just couchsurfing, man har dessutom inte möjlighet att skicka hur många meddelanden som helst så det gäller att ta det varsamt. Därmed blev det i tillägg några hotellnätter, som givetvis mjölkade oss lite på pengar. Det kan också ses som en följd av att vi dök upp i USA väldigt spontant. Vi hade kunnat fixa hyrbil från dag ett vilket givetvis hade sänkt kostnaderna för boende, men då har vi tillägg istället en kostnad för parkering helt plötsligt. Vi spenderade tootalt ca en vecka här innan det blev dags att röra på sig. Vårt första stopp blev Walmart för att inhandla lite essentiella saker på vår road trip för att sedan sätta av mot Redwoodskogarna.

Första dagen i San Francisco och vi är rejält trötta efter 26 timmars resväg från Panama City. Här har vi precis köpt sallad och käkat, efter det blev det en välbehövd tupplur mitt i parken.
 Vår första couchsurfingupplevelse på jorden runt resan
 
Fishermans Wharf. Den berömda piren i San Francisco där vi strosade runt bland folkvimmlet.
 
 Sjölejon vid Fishermans Wharf
Husen där serien Huset Fullt spelades in. Det var serien där tvillingarna Mary-Kate och Ashley Olsen blev berömda redan som små barn då de alternerade i en roll.

Alcatraz - The Rock

Väl i San Francisco besökte vi bland annat det ökända fängelset Alcatraz, där biljetterna egentligen var slutsålda fram till och med 10 juli – men genom att trolla lite så hamnade tillslut två biljetter i våra fickor ändå.

Efter att ha hört talas om det här fängelset ända sedan jag var liten så var det en enorm besvikelse att dyka upp där på kaj 33 och se skylten att allt var slutsålt. När jag såg det så var den första tanken som poppade upp i skallen på mig att jag banne mig ska få tag på biljetter ändå, på ett eller annat sätt och senare på kvällen blev det en verklighet.  

Väl på ön spenderade vi otaliga timmar att vandra omkring inne i och utanför fängelset. Sofia blev ganska trött på mig tillslut när jag insisterade att se varenda kvadratcentimeter av det ökända fängelset.

 The Rock
The Rock, med Alcatraz i bakgrunden
Alcatraz sett från en av San Franciscos många branta gator 
 
 
På den tiden fortgick livet för de många människorna i San Francisco, långt där borta i bakgrunden satt landets farligaste brottslingar och kunde från tid till annan höra ljud från staden och till och med känna lukten. 
 
 
Vi hittade den här pajsaren på gatorna, han hade uppenbarligen precis rymt från klippan. Property of Alcatraz. Vart är närmsta plit när man behöver dem. 
 
Skylten vi möttes av den dagen med dåliga nyheter. Vi var här i mitten av juni, ca 12:e
 
En miniatyrmodell av Alcatraz
 
En av reglerna på Alcatraz 
 
 
 Strax innan turen ut mot det ökända fängelset, vi fick tag i våra biljetter och visar här stolt upp dem
 
 Ska du besöka Alcatraz så gäller det att boka långt i förväg för säkerhes skull 
 På färjan som ska ta oss till Alcatraz 
 
 Alcatraz (till höger) och Golden Gate (till vänster) i fjärran,  
 Vi närmar oss och spänningen stiger. Man har sett det på bilder, man har sett det på film, man har hört historierna och alldeles strax ska vi sätta våra fötter på fängelseön de med rätta kallade The Rock. 
 
Här har vi precis klivit i land, notera skylten bakom oss och texten ovanför den. Indianer ockuperade nämligen den här ön på slutet av 60-talet och början av 70-talet.
 
I väntan på guiden 
 
 
Vår guide, den första delen av besöket. Den andra halvan strosade vi runt på egen hand. 
 
 
 För övrigt vattentornet där en del av den mest ökända rymningen ägde rym, det var alldeles intill här rutten för rymningen var. 
 
 Poserar vid platsen där de i filmen Escape from Alcatraz med Clint Eastwood klättrar ner. Det var tydligen bara jag som var intresserad av det. 
Hårda men tydliga bud mötte oss i dörren. Så var det på den tiden.
 
Vid duscharna, det var här vi kom in och också här vi fick våra audio tour headset. Tappa för guds skull inte tvålen. 
 
B-block, starten av vår audio tour
 
 Sofia tycker det är intressant 
B-block, en utav cellerna. Det är fan inte mycket utrymme alltså. Tänk dig det att sitta inspärrad här. 
 
 
 Inne i fängelset, precis i början av vår audio tour. Här vid första cellen, B-block
 Vi strosar runt, lyssnar på vår audio tour och försöker sätt oss in i hur det var att sitta fängslad här. En riktigt bra audio tour som berättades av bland annat tidigare fångar här men även fångvaktare. 
 
 
Sofia lyssnar intensivt när några av de tidigare fångarna berättar om sin tid på klippan. 
 
 
 Vi var här tidigt, så det var inte så mycket folk i början. Men det ändrades fort. 
 
 
 
Den mest omtalade rymningen på Alcatraz, Frank Morris rymmer tlllsammans med bröderna Anglin. Här en bild på en utav bröderna Anglins cell. Celler 140 och 141. Gallret är bortplockad för att illustrera hur det gick till. I sängen ligger inte det riktiga dockhuvudet som fångarna skapade utan är en rekonstruktion.
 
En närbild på det galler som avlägsnades för att kunna krypa ut bakom cellerna. Ett utav de verktyg som användes ligger strax nedanför. "Gallret" som skapades utifrån tidningar och kartong.
 
Sofia utanför en utav bröderna Anglins celler. 
 
 
 Vid några av de äldre cellerna på Alcatraz
 Vi är nöjda över att inte stå på andra sidan, bakom lås och bom. 
Bilder på fångarna Frank Morris och John och Clarence Anglin
 
Såhär skulle de kunna se ut idag, om de överlevde rymningen vill säga. 
 
 Sofia med audio bandet i högsta hugg. Det här är dörren mot rastplatsen, som vi inte fick gå igenom. Vi fick gå runt för att komma ut.  
 Den fruktade D-Block längan. Här hamnade de allra värsta efter att ha bråkat med en annan fånge, såvida man inte hette med Robert "Birdman" Stroud - för då placerades man här med en gång. 
 
D-block. Galler som skakades av några av de värsta brottslingarna. 
 
  
 En enkel illustration av hur fångarna kan ha suttit och tjurat. Dass till vänster. 
Sofia bakom lås och bom. I got two 99-year sentences man - back-to-back 
 
 Det gäller att göra sig hemastadd, kanske inte för mycket. Här försöker jag sätta mig in i hur det var att sitta i de finare cellerna på Alcatraz - mer space, toalett och handfat. Men nackdelen var att det var svinkallt här inne - det blåste in kall luft konstant. Fortfarande i D-Block men celler med galler, tro mig det blir värre. 
 
 
 I´m not supposed to be here, I was framed. Hey, wait a minute - the door is open.
 Några av de mer ökända fångarna på Alcatraz. Bland annat Al Capone längst till vänster och Robert "Birdman" Stroud femte från vänster. Notera hur fönstrena var, det blåste verkligen in här och var svinkallt till och med när vi var där och då var det ändå mitt i sommaren. 
 D-block. Cellerna åt vänster var de lite mer luxuösa cellerna, cellerna åt höger blev värre och det omedelbart. Här sattes fångarna i isolation och när de bomade igen dörrarna här då var de kolsvart, verkligen beckmörkt. Om du går in i ett riktigt mörkt rum helt utan en endaste strimma ljus och så blundar du så hårt du kan i tillägg - så mörkt var det här. Det är läskigt att föreställa sig för jag kan verkligen förstå att du blir galen av att sitta i mörker på det sättet, att öppna ögonen och inte så någonting alls. Det hade gjort mig galen. På ljudbandet berättade en av fångarna att du var tvungen att fly till en annan värld, spela upp en film i ditt inre, kasta en knapp och leta efter den om och om igen etc. 
 I closed my eyes and all i saw was darkness. Same when I opened them again. 
 I did my time man, 4 weeks in solitary confinement. Now I´m ready for a smoke
 
 
 
Sofia vid cell nr 10, isolationscell. Här hamnade de riktigt stökiga fångarna och det var en riktigt ohygglig cell. 
 
 Det var inte ofta fångarna fick ta emot besök, men när de väl fick det så var det såhär det såg ut. Notera det desperata ansiktsuttycket hos den här livsfarliga fången. I said I was framed, damn it! Yeah, yeah yeah!! Keep talking punk. 
 
  
 En japansk illustration. Inc. 
En av de lite mer "finare" celler, fan bodde du här var det ju nästan samma standard som ett 5-stjärnigt hotell. Grabben höll på med målning. 
 
 
Såhär såg det ut i korridoren bakom cellerna. Här ägde den legendariska rymningen rum, Frank Morris och The Anglin Brothers kröp ut ur sina celler och klättrade upp på rören till toppen av sektionen för att sen ta sig upp på taket och vidare därifrån. 
 
Med Angel Island i bakgrunden, ön Frank Morris och bröderna Anglin eventuellt simmade till.
 
San Francisco i bakgrunden 
 
Den mest ökända rymningen, 1962. Fortfarande efterlysta. Case not closed. 
 
Frank Morris cell
 
 
 Vid Frank Morris cell. Jag rekomenderar verkligen att se Escape from Alcatraz med Clintan för er som är intresserade. Allt i filmen stämmer inte riktigt men den är spännande och ger en tydlig bild av den mest ökända rymningen.
 
I matsalen, här med köket i bakgrunden. Det här var den farligaste platsen på hela fängelset där många råkade illa ut på grund av de möjligheter andra fångar hade att skada andra. 
 
Cell nr 181, riktigt svår att hitta - delvis på grund av att det itne var skyltat överhuvudtaget. Det här var precis i början och då givetvis inget man direkt lägger märke till men i den här cellen satt Al Capone på sin tid. Vid det här laget, när jag gick igenom hela Alcatraz från källare till vind för att hitta cellen så hade Sofia tröttnat på mig totalt och satt sig utanför. 
 
Sofia hade som sagt satt sig utanför efter några timmars rundvandring inne i fängelset. Jag hade turen nog att snubbla in på en enligt mig V.I.P tur där jag och tre andra blev guidade runt nere i det rikigt gamla militärfängelset som Alcatraz byggdes ovanpå. Det var inte många som fick gå ner här och det skedde spontant. Den här grunden var anledningen till att Alcatraz aldrig revs, eftersom det klassades som ett historiskt arv. Men ja, hela Alcatraz var en gång i tiden på väg att jämnas med marken och de påbörjade att bränna stora delar av husen på ön. 
 
Det här kom som en riktig chock för oss båda. Har aldrig hört talas om innan att det bodde flertalet familjer på ön som en följd av att mannen i huset jobbade som fångvaktare eller liknande på Alcatraz. Här på ön sprang barn och lekte och levde en normal barndom bara några hundra meter ifrån några utav Amerikas farligaste brottslingar. De tog färjan dagligen in till San Francisco för att gå i skolan och kom tillbaka på eftermiddagen igen. 
 
 
Sofia ute på rastplatsen. Här hade de spärrat av så vi kunde inte leka herren på täppan. Tänk de som satt här, högst upp och blickade in mot staden. Att vara så nära, men ändå så långt borta måste varit en obeskrivlig pina värre än något annat där inne. Speciellt om du visste att du aldrig någonsin mer skulle få komma ut igen. Där levde folk sina liv på andra sidan bukten och där satt du, bakom lås och bom och sonade ditt brott. 
 
 
 På rastplatsen. Let´s play ball. 

Golden Gate Bron

 En av de vackraste utsiktplatserna mot Golden Gate bron
 
 
 När Sofia var på toaletten så satte jag mig på piren och beundrade det jag såg. 
 
 Sofia med Golden Gate i bakgrunden
 Det var ett måste att gå fram och rycka tag i räcket, känna och klämma på bron
Vi köpte vår första dator runt 1998 tror jag, då vi precis hade flyttat till Falköping från Stenstorp. Jag minns så tydligt hur en utav Windows bakgrundsbilder var på Golden Gate bron och hur jag gärna använde den när jag satt vid datorn. Det var en laddad känsla att nu ca 20 år senare ta de första kliven på den bro man sett så otroligt många gånger på bilder både på eget initiativ och vid oväntade situationer. Man har stirrat sig blind på denna ikoniska bro och där var vi, vi tog våra första steg och lät sedan våra fötter ta oss hela vägen över bron i lugnt tempo för att ta in allt. När vi gick där, över bron, hände något helt otroligt oväntat. Vi stannade till där någonstans mitt i mitten av bron och såg hur valar simmade några hundra meter längre bort. Det och möjligheten att se en annan amerikansk ikon, det ökända fängelset Alcatraz, gjorde promenaden över bron till ett oförglömligt minne. Jag gick där och slog och tog i räcket som för att nypa mig armen, ja det var verklighet. Många kan påstå att det bara är en bro, ja det är det också - men för mig står det för så mycket mer. Min närvaro här fick mig att förnimma mina drömmar som liten att resa jorden runt och jag insåg då, som så många gånger innan, att drömmar blir verklighet om du kämpar för dem. 
 
 Sofia trampar på över bron trots smärta i fötterna 
 
 Det är långt ned 
Över på andra sidan och dags för vilopaus, Nu har vi gått långt, ända från Fishermans Wharf hela vägen hit, till andra sidan av Golden Gate bron. Sofia känner av smärtan i sina fötter efter denna långa vandring.

 Åka spårvagn i San Francisco - World Famous 

Ja vi var ju självklart tvungna att testa på en av San Franciscos höjdpunkter, att åka spårvagn upp och ner på de branta gatorna. Det är sånt man tidigare bara sett i filmer men nu blev det verklighet. En härligt avslappnande tur, där vi hängde ut på sidorna med bara händerna runt stolparna som grepp.

 
 
 På den berömda spårvagnsturen. Start vid Powell mot Hyde st
 
 Det gick en hel del uppför 
 
 
 Woho, we made it
 
 Vid den berömda Lombard Street. Denna krokiga gata har varit platsen för många inspelningar genom tiderna.
 Lombard Street 
 Vid Fishermans Wharf testade vi Clam Chowder - dvs musselsoppa i bröd
 
Stanford University
 
Ett av världens mest berömda och välrenommerade universitet ligger i Palo Alto. Stanford University är inte en del av Ivy League där bland annat Yale och Harvard toppar bland de mest populära universiteten men en utbildning här väger ytterst tungt. Även om vi nu inte hade några planer på att sätt oss i skolbänken igen så hindrade det inte oss från att ta en cykeltur runt omkring i universitetsområdet. Vi tog tåget från San Francisco till Palo Alto och gick till Stanford och hyrde våra cyklar här. Tro mig när jag säger att det är det största campus (universitetsområde) jag någonsin sett i hela mitt liv. Vi gick och vi gick i säkert 20-25 minuter längs med en väg in mot själva universitetet innan vi kom fram. Vid en första anblick förstod man omedelbart varför amerikanska utbildningar är svindyra, jag behöver nog inte säga mer där. Om studenterna bor i en alldeles egen liten stad, ja då kostar det där efter. Chalmers släng dig i väggen. 
 
Efter att ha cyklat omkring på Stanfords campus i ca en timme så cyklade vi sedan vidare mot Facebooks huvudkontor på 1 Hacker Way bara för att. Vi tänkte att det kunde vara kul att se vad Mark Zuckerberg har skapat på nära håll, men Facebook erbjuder inga guidade turer så det blev att posera framför "Gilla skylten" och sen ta en tur inne på parkeringen runt själva byggnaden. Efter ett tag blev vi stoppade av en vakt som undrade vad vi höll på med och blev sedan eskorterade ut från parkeringen igen. 
 
De bilder som följer är på Googles huvudkontor (Googleplex), Apples huvudkontor, Steve Jobs garage och HP garaget som sägs vara startskottet till grundandet av Silicon Valley men givetvis mest datorföretaget Hewlett Packard. 
 
 
 
Framsidan av universitetet  
 
 Cyklar runt inne på campus 
 Ja man kan ju inte direkt klaga på miljön runt omkring Stanfords campus 
 
 
Facebooks huvudkontor 
 
 Framför skylten till Facebooks huvudkontor med den välkända ikonen "Gilla knappen"
 

Googles huvudkontor - Googleplex  

 
 Vid Googleplex
 Vi lånade några cyklar målade i Googles färger
Här föddes Silicon Valley. Står utanför huset och garaget som blev starten till HP (Hewlett Packard), som grundades av Bill Hewlett och David Packard - samt en datarevolution i vad som nu kallas kiseldalen, Silicon Valley. Här skapades uppfinningar som tillsamans lade grunden för vår tids datorer. Som jag berättar om ovan så var vår första dator en HP, den köpte vi för ca 30 000 kr 1998. 
 
  
 
 
Gissa startskottet till ett av världens högst värderade företag.
 
På bilden ovan sitter jag framför garaget där Steve Jobs och Steve Wozniak grundade Apple 1976. I det här huset bodde geniet Steve Jobs i sin ungdom och för mig var det speciellt att vara här. Sofia såg det nog mer för vad det var, ett hus och ett garage - ett av de mindre attraktiva i området, punkt. Vet inte hur många gånger jag sett filmen Pirates of Silicon Valley, som i alla fall introducerade mig i Steve Jobs värld och allt han skapade med Apple. Många säger att han på egen hand skapade en industri, tänk bara på allt vi har nu - iPhone, iPad, iPod, Macbook etc etc. Han gjorde det inte helt själv, även han fick hjälp på vägen men det är alltid han som har stått i rampljuset och fört Apples talan. 
 
 
 One infinite loop - Apples huvudkontor i Palo Alto. Här har historia skrivits 

 Winchester Mystery Manison 

En av de mer annorunda upplevelser vi gjort. Winchester Mystery mansion är resultatet av en änka (Sarah Winchester) till grundaren av Winchester Repeating Arms. När både hennes son och make dog fick hon för sig att onda andar var ute efter henne också som en följd av all smärta och död Winchester gevären orsakat i krig att hon påbörjade ett bygge som skulle vara i över 36 års tid fram tills hennes död. Det sägs att hon fick det uppdraget när hon talade med de döda under ett besök hos ett medium och så länge byggandet på huset fortsatte så skulle de onda andarna låta henna vara.

Vi fick inte fotografera inne i huset men det var verkligen byggt på ett udda sätt. Trappor som leder rakt upp i taket, dörrar som inte leder någonstans, hemliga rum och kikhål samt garderober som saknar utrymme - allt för att förvirra de onda andarna som sades finnas i huset. Onda andar som en följd av den död Winchester gevären skördade.  

 The gun that won the west - Winchester Rifle 
 
 

 

2 kommentarer publicerat i Fredrik skriver, På resande fot;
Taggar: Alcatraz, Apple, Cable Car, Couchsurfing, Facebook, Fishermans Wharf, Golden Gate Bron, Googleplex, HP, Hewlett Packard, Road Trip USA, San Francisco, Stanford, Steve Jobs, The Rock, Winchester Mystery Mansion
#1 - - Susanne Hellström:

Tack för erat inlägg :-)
Så himla bra skrivet, och kul att ni varit där :-)

#2 - - Susanne Hellström:

Tack för erat inlägg :-)
Så himla bra skrivet, och kul att ni varit där :-)