Japan, kanske det mest unika resmålet så långt

Från fattigdom, gatuförsäljare och smutsiga gator i Central- och Sydamerika och därefter en visit i snabbmats meckat USA med dess otroligt utåtriktade befolkning till dess raka motsats. 

På Japans närmast kliniskt rena gator, givetvis fyllda till bredden av skyltar och planscher med otydbara japanska tecken, möttes vi av det smala och oväntat inåtvända japanska folket, dock utan att på något sätt vara otrevliga. De levde i sin egen värld och undvek in i det längsta att störa eller lägga sig i våran tillvaro. Här fick vi verkligen be om hjälp om vi ville ha det, inte sällan flera gånger. Många pratade ganska knagglig engelska men var hjälpsamma när man väl bad om hjälp, men alltid utan att på något sätt tränga sig på och de hjälpte dig sällan med något mer än precis det du frågat om.

Typiskt Japanskt distrikt i Osaka

Med USA som senaste referensmått fann vi Japan relativt billigt, något vi blev positivt överraskade över. Att de dessutom snarare ser lämnande av dricks som en förolämpning än motsatsen som i de flesta andra länder vi besökt gjorde att vi med gott samvete kunde spara ytterligare några dyrbara slantar (även om vi med handen på hjärtat kan erkänna att vi inte är några stordricksare annars heller, men här var alltså rådet, som vi läste oss till, att helt skippa att dricksa.)

Något otippat toppar även landet, enligt oss, listan över världens godaste öl, Asahi. Till och med skummets smakade himmelskt, det du! För ölfantasten är detta absolut ett skäl till att besöka Japan, tillsammans med många andra såklart. Men det var inte bara ölen som imponerade på oss, även den japanska matkulturen tog oss till nya dimensioner. För många är det nog främst sushi som dyker upp när man tänker på japansk mat, men med facit i hand är det en ganska liten procent av landets matkultur, och främst är det Tokyo som stoltserar som sushins huvudstad. Vi passade givetvis på att prova flera av Japans populära måltider och förundrades varje gång över deras matlagningsfärdigheter. Inte bara var det helt unikt från det vi är vana vid utan det bjöds dessutom på så otroligt mycket olika smaker och kombinationer vilket gjorde att vi aldrig tröttnade. Dessutom hade varje stad satt sin egen prägel på maten och närmast alla städer hade en egen unik rätt att erbjuda.

Maträtter (och öl) i vax stod som presentation utanför restaurangerna. Ganska imponerade konstverk, detta var väldigt vanligt och mötte oss överallt.

 

Vi startade vår utforskning av Japan i landets andra största stad, Osaka. Det föreföll sig så då flygresorna helt enkelt var billigare dit och det är något vi såhär i efterhand är väldigt glada för då vi kände att vi fick ett bättre första intryck av Japan i det något lugnare Osaka än om vi istället hade kastats direkt in i Tokyos storstadskaos.


Vacker vallgrav utanför slottet i Osaka, vi slogs gång på gång av renligheten och den fantastiska grönskan överallt.


Vi ville uppleva så mycket som möjligt av Japan och dess kultur, men tiden var som vanligt vår begränsning. Från Florida i USA hade vi på förhand beställt varsitt sjudagars tågkort för turister som gällde på de flesta stora tåglinjerna i Japan. Så utifrån det la vi upp en resrutt för att kunna utforska så mycket som möjligt på en vecka. Innan vi startade vår tågluff spenderade vi ett par dagar I Osaka, några fler dagar än planerat i väntan på min ryggsäck som fastat i Kina, och efter att vi avslutat vår tågluff i Tokyo den sjunde dagen tog vi oss tid att ta del av vad giganten Tokyo hade att erbjuda.

Dessa Railway Pass kan vi verkligen rekommendera för andra som planerar en resa till Japan och vill hinna se lite mer än bara en stad. Kom ihåg att de måste bokas hemifrån dock, de kan alltså inte köpas på plats i Japan då de enbart är för turister. Lite dyra vid första anblick men helt klart värt varenda krona tack vare smidigheten i det Japanska tågnätet.


De stopp vi gjorde under vår tågluff var Hiroshima, Kyoto, Kinosaki och Snow Monkey Park i närheten av Nagano. Tågkortet vi hade köpt var personligt, men inte datum- eller destinationsbestämt. Detta innebar att vi hade tre månader på oss att använda kortet, men så snart det var aktiverat var det giltigt i sju sammanhängande dagar. Under dessa dagar kunde vi åka obegränsat på de flesta linjer som kördes av Skinkansen och JR (Japan Railway) och någon förhandsbokning var inte nödvändig mer än för att försäkra sig om att det inte skulle bli slutsålt. Därför hämtade vi oftast ut biljetterna en dag i förväg. Givetvis blev stoppen ganska korta, men de platser vi besökte krävde faktiskt inte heller mycket mer än den tid vi faktiskt hade.

Majoriteten av alla tågsträckor vi reste arrangerades av Skinkansen. Shinkansen, även kallade "bullet trains" var länge världens snabbaste tåg med topphastigheter på 322km/h, men de har de senaste åren tvingats lämna över första platsen till Kina som har tåg som når upp till 350km/h. Oavsett så var vi väldigt nöjda med tågen och det var både smidigt och tidseffektivt att transportera sig runt i Japan med tåg. 
 
Japanskt snacks inför första tågresan. Dessa ristrianglar inrullade i sjögräs var oväntat goda och fick fungera som mellanmål många gånger under våra veckor i Japan.
 
Fredrik var något mer skeptisk, men han provade efter ett par dagar han också, inte med fullt samma entusiasm som jag dock.

Shinkansen rullar in på perrongen bakom oss.
 
 
OSAKA
 
Efter en lång flygresa från San Fransisco med två mellanlandningar i Kina på vägen anlände vi äntligen till Osaka, som alltså blev vårt första stopp i detta unika land som överraskade oss positivt. 
 
Äntligen framme och incheckade på vårt första boende, här finns inga möbler utan vi sover på madrasser som rullas ut på golvet. 
 
Eller okej, sömnen hann visst före madrassutrullningen. Den långa flygresan tog ut sin rätt efter enbart några minuter.


Vi hann se mycket av Osaka innan mitt bagage behagade komma fram fyra dygn senare. Vi tog del av den japanska matkulturen och provsmakade mycket spännande saker på diverse marknader. 
 
 Många marknader, likt denna, var placerade i gångar med tak över. Troligtvis för att inte behöva vara begränsade av väderförhållanden. Mycket folk rörde sig här hela tiden. Främst Japaner dock, vi såg inte alls mycket turister.
 
Små bläckfiskar på spett, dessa vågade vi oss dock aldrig på att smaka.
 
 
En delikatess som Fredrik på förhand läst sig till, och som enbart fanns att få tag på på en specifik marknad, vid ett specifikt stånd i Osaka var Grillade pilgrimsmusslor med smör och sojasås. Det låter väldigt enkelt, vilket det säkert också är, men fasligt gott.
 



Här fick vi tydliga besked om att man INTE fick fotografera, varför förstod vi aldrig riktigt då det var många andra som gjorde det och det dessutom borde vara väldigt bra reklam för honom. 
 

Det var vansinnigt gott och är något vi nog måste försöka oss på att göra själva någon gång.Perfekt liten lyxig förrätt.
 
 
Något annat man givetvis måste prova på i Japan är Sashimi, något jag på förhand visste att jag skulle gilla, men som Fredrik var mer skeptisk till, även om han var väldigt på det klara med att han ville testa. Och vilken hit det var, den fantastiska tonfisksashimin vi blev serverade bara smalt i munnen, det var helt magiskt gott.
 
Till vänster en något fetare och därmed exklusivare del av tonfisken, det förklarar också den ljusare färgen.

Ja, även Fredrik var faktiskt positivt överraskad och njöt av känna hur tonfiskbitarna smälte i munnen.
 

Vi tog en tur till Osaka Castle där vi även fick se något väldigt ovanligt, nämligen en tidskapsel. Efter att ha läst på lite förstod vi att det år 1970 grävdes ner två stycken tidskapslar nära detta slottet. En av de ska inte öppnas förrän om 5000 år och den andra öppnades för första gången år 2000, och ska därefter öppnas en gång vart hundrade år. Ganska mäktigt faktiskt.
 
Tidskapseln Expo´70 med Osaka Castle i bakgrunden.
 
Time Capsule Expo´70
 
Man tar seden dit man kommer och innan man besöker heliga platser, såsom ett slott, tvättar man i Japan händerna med små skopor med vatten från en liten fontän.
 
Fredrik framför slottet som vi även gjorde ett besök i, men såhär i efterhand var det bättre utifrån då det nu var omgjort till ett museum och inifrån såg man inget som tydde på att det tidigare varit ett slott.
 
Givetvis var vi tvugna att prova mjukglass med smak av grönt te, nämligen det klassiska japanska matcha teet.
 
 
Vi spenderade en tid i Doutonbori distriktet där man bland annat hittar Doutonbori Street som ligger parallellt med Doutonborifloden i centrala Osaka och är en av de populäraste gatorna i staden med otaliga restauranger, butiker och barer. På kvällstid är det möjligen ännu coolare då hundratals storbildsskärmar lyser upp området.
 
Doutonbori Street i dagsljus
 
Doutonborifloden kvällstid.
 

Här blir det aldrig mörkt
 
Vi fastnade vi någon form av ceremoni där flertalet män satt runt en eld och sjöng och hade sig. Ingen aning om vad det gick ut på eller vad de gjorde, men det är det som ibland är tjusningen med att resa och uppleva nya kulturer.
 
I Doutonboridistriktet provade vi även på Osakas delikatess Okonomiyaki som är som en omelett på smet med vitkål och massa andra spännande ingredienser. På toppen hade de i detta fallet ringlat majonäs och avslutat med tunna spån av torkad fisk. Det var gott, men verkligen inte likt någon annat vi smakat. Mycket smaker och ganska salt, vi var väldigt nöjda med att dela på en. 

Till Okonomiyakin beställde vi in det populära japanska risvinet. Uppvärmt och mycket gott.
 
En annan kväll satte vi oss vid en restaurang precis vid Doutonborifloden där vi beställde in Ramen med Kobe Beef. Ramen är en väldigt populär Japansk nudelrätt/nudelsoppa. Det var supergott och vi blev båda väldigt mätta. Till detta avnjöt vi varsin magiskt god Asahi öl, bästa ölen! 
 

Vi var också imponerade över Japans generösa öppningstider, till 25 - hmm, undrar när de stänger?
 
 
Kultur är ett viktigt och intressant inslag när vi reser, och att besöka tempel hör till en av sakerna som alltid står på vår "to do" lista. Shitennojitemplet i Osaka var ett av de första templen vi besökte i Japan, och de japanska templena är verkligen helt unika jämfört med alla andra tempel vi sett runt om i världen, och otroligt vackra.
 
Shitennojitemplet, Osaka
 
Viktigt att ta seden dit man kommer..
 
Fredrik försöker efterlikna någon slags Japans djävul.


Vi ägnade ett par timmar åt att utforska världens största akvarium, Osaka Aquarium Kaiyukan, där vi hänfördes av alla vackra vattenlevande djur i det gigantiska akvariumet samtidigt som vi trängdes med alla barnfamiljer.
 
 
Fredrik hittade ett par krabbkompisar i samma storlek som honom.
 
Ganska otroliga skapelser
 
 
Till slut kom äntligen min väska och vi njöt av en sista natt i Osaka genom att besöka Umeda Sky Building och besöka hotellets spa innan vi tåg oss till tågstationen för att starta vår lilla tågluff. 
 
Vår sista kväll i Osaka, och vi tog chansen att njuta av denna magiska utsikt över Osaka från den 173meter höga Umeda Sky Building.
 
Och om man har bokat ett hotell som erbjuder spa måste man ju givetvis utnyttja det, så det gjorde jag vår sista kväll. Dock var det separata tider för män och kvinnor så jag fick klara mig ensam medan Fredrik stannade på rummet och gjorde research inför kommande veckas tågluff.
 
 
HIROSHIMA
 
Den främsta anledning till att vi valde Hiroshima som en utav våra destinationer var för att få en tydligare inblick i det fruktansvärda vansinnesdåd som ägde rum där den 6 augusti 1945 när USA släppte en atombomb från ett flygplan och lämnade staden i ruiner. Vårt besök blev väldigt känsloladdat med mycket obehagliga sanningar om vad mänskligheten är kapabel till, men vi möttes också av en otroligt vacker stad som arbetat oerhört hårt för att återhämta sig från katastrofen som ägde rum här för 72 år sedan. Så mitt i all förtvivlan växte även någon form av hopp för mänskligheten fram.
 
Dagen och klockslaget världen, och kanske främst Japan, aldrig kommer att glömma. Kvart över 8 på morgonen den 6 augusti 1945 förändrades eller avslutades livet för oerhört många människor i runt Hiroshima i en handvändning.
 
 
En kugghjulsklocka vid entrén på Hiroshima Peace Memorial Museum räknar dagarna sedan den första atombomben släpptes över Hiroshima, samt även en räkning av dagar sedan det senaste kärnvapentestningen. Med förhoppning om att slippa nollställa den nedre klockan någon mer gång. När vi var där i slutet av augusti i år var det alltså 26322 dagar sedan Hiroshima bombades men enbart ett knappt år sedan senaste kärnvapenprovet ägde rum.
 
En snabb översikt över vad bomningen resulterade i... Fruktansvärda ord att läsa..
 
Viktigt citat mötte oss på museet. 
 
Dessa bilder av Hiroshima dagarna efter bombningen som presenterades på väggarna i ett av de första rummen vi passerade i museet gjorde stort intryck på mig. 
 
Det var omöjligt att föreställa sig och otroligt sorligt att tänka på hur det var att besöka staden dagarna efter bombningen.
 

Något som fångade min uppmärksamhet rejält och gjorde mig otroligt illa tillmods var att läsa om ödena för några av de tusentalsbarn som befann sig i Hiroshima under bombningen. På museet presenterades kläder och andra minnessaker från dess barn och tiden efter bombningen. Många av barnen dog inte direkt när bomben briserade utan de lyckades på olika sätt ta sig hem, med livshotande brännskador över hela kroppen samt med svåra skador på grund av strålningen. Under dagar, veckor och månader kämpade många barn (och givetvis även vuxna) med sina svåra skador innan de en efter en blev offer efter atombomben. Att läsa om deras livsöden krossade mitt hjärta. 
 
Självklart skrev vi under för en kärnvapenfri värld.
 
Atombomben detonerade 600meter över marken och här besöker vi det såkallade Epicentrum (Hypocenter) som alltså är direkt under där explosionen skedde. 
 
 
Fredsmonumentet, A-bomb Dome, är byggnaden närmast hypocentrum som klarade sig bäst vid bombningen och den har bevarats i samma skick som direkt efter vansinnesdådet för att fungera som en påminnelse för vad som skedde här. Epicentrum var enbart 150meter bort och det är troligtvis också förklaringen till varför byggnaden klarade sig så pass bra, då trycket från bomben kom närmast rakt ovanifrån. Sedan 1996 har byggnaden funnits på UNESCOS världsarvslista. 
 
A-bomb dome byggnaden från en annan vinkel. Epicentrum ligger ungefär 150 meter rakt bakom byggnaden från denna riktning.
 
Bell of Peace - självklart ringde vi i denna ett par gånger.
 
 
För att få en bra översikt över Hiroshima, som numera är en otroligt vacker och grönskande stad, tog vi oss upp i Hiroshima Orizuru Tower som ligger precis bakom A-bomb dome. Orizuru är det japanska namnet för vikta papperstranor som efterliknar de japanska tranorna, och är en av de vanligaste varianterna av origami som är samlingsnamnet för pappersvikning.
 
Vi köpte oss varsitt glad med sake medan vi njöt av det vackra vädret och den än vackrare utsikten. Trevägskorningen som ses till höger i bilden, där Aioibron möts av en annan bro, var målet för bombningen år 1945 och platsen de i flygplanet siktade på. Bomben sprängdes ca 240 meter därifrån.
 
Nedanför oss har vi A-bomb Dome och Hiroshima Peace Memorial Park.
 
Idag är Hiroshima en stad som sprider mycket glädje och framtidshopp, och det tyckte jag förtjänade ett leende och en skål i risvinet Sake.
 
Självklart hade de även en våning för just vikning av egna papperstranor. Det tog sin lilla tid men till slut fick vi in den rätta snitsen.
 
Papperstranorna fick sedan flyga ner i deras Orizurufönster. 
 
Då byggnaden inte ens varit öppen i ett år var vi bland de första som lät våra tranor flyga ner, men målet är att detta fönster ska fyllas upp med tranor med åren. Det hade varit spännande att komma tillbaka om ett par år och se hur det ser ut då det kommer att synas fint utåt. 
 
 
En annan sevärdhet vi promenerade till var Hiroshima Castle, detta slott är dock en replika av det slott som totalförstördes under bombningen. Men oavsett väldigt vackert och japanskt. 
 
Jag framför Hiroshima Castle
 
Innan vi lämnade Hiroshima tog vi oss en utflykt till Miyajima, som är en ö som ligger en kort tåg- och båtresa bort. Det gick även en direktbåt från Peace Memorial Park i central Hiroshima, men denna båt ingick inte i vårt Railway pass därav valde vi tåg- och bussalternativet som även det gick väldigt smidigt. Den stora sevärdheten som drog oss till denna charmiga ö var den kända "flytande" shrinen, även kallad "The Great Torii" som förr fungerade som en port in till templet som ligger på ön. 
 
Vi välkomnades med öppna armar, eller förlåt, med öppna munnar, av öns fina rådjur. De var mycket förtjusta i Fredriks broschyrer, vilket några av er kanske förstår att han inte var så glad att dela med sig av. Haha.
 

Vi var där när det var ebb och därav kunde vi gå hela vägen ut till "The Great Torii". Och här tar vi inte av skor och strumpor inte, utan vi vadar...
 
The Great Torii, Miyajima Island
 
<3
 
Sjävklart hittade vi typiska japanska byggnader på ön också. Som i så många andra fall i orange.
 
I de japanska templena måste man ta av sig skorna.
 
 
KYOTO
 
Efter vår visit i Hiroshima tog vi tåg via Osaka upp till Kyoto där vi spenderade 3 nätter. Kyoto var en väldigt mysig stad, lagom stor som man enkelt kunde få en översikt över staden. Men lite för stor för att det skulle vara gångavstånd mellan alla sevärdheter, så det blev en del tunnelbaneåkande. I Kyoto ägnade vi en del tid å diverse tempel och shrines, vi deltog även i en teceremoni och besökte en teater där vi tog del av en salig blandning av japans kultur, traditioner, dans och teater. 
 
När vi promenerade mellan de olika sevärdheterna i staden passerade vi många av dessa stora, väldigt japanska hus.
 
Vi fortsatte att följa den Japanska kulturen och tvättade nästan händerna vid varje tillfälle som gavs. Här var nog det mest idylliska "tvätteriet" vi stötte på.
 
Vid Ryõan-ji templet fanns denna ovanliga men välkända stenträdgården.
 

Ovanligt men ändå vackert på något vis.
 
Ett annat tempel vi besökte var detta guldtempel, mer känt som guldpaviljonen eller Kinaku-ji. Templet är en trevåningsvilla klätt i bladguld. 
 
Jag undrar vad som strålar mest, Fredrik eller guldvillan. 
 
Vi besökte även Yasaka Shrine med dess ikoniska lysande japanska papperslyktor.
 

Vi stötte på två koreanska tjejer som försökte visa mig hur man gjorde "hjärttecken" med fingrarna. Som ni ser går det väldigt bra, haha.
 
Vi besökte även den heliga platsen Fushimi Inari som tog oss genom tusentals av Torii portar upp på ett högt berg. Lång, vacker promenad i ett grönskande område som bröts av av den vackra orange färgen på Torii portarna. 
 
Tusentals orange Torii portar i olika storlekar
 
De tog aldrig slut.
 

Vi hittade även några mindre Torii portar på någon form av begravningsplats ett bit upp i berget, samt några arga hundar som Fredrik försökte efterlikna.
 
 
Vi spenderade två timmar åt att lära oss hur en japansk teceremoni går till. Vi blev först bjudna på en kopp grönt matchate av vår värdinna och fick därefter själva prova på att göra vårt eget te. Unik och kul upplevelse.
 
Vår värdinna tillreder vår första kopp med matchate som vi delade på systerligt och broderligt med de övriga tre medlemmarna.
 
Vi lärde oss att göra vårt eget matcha te av det gröna tepulvret och varmvatten. "Borsten" till höger användes för att mixa pulvret och vattnet till en skummig, grön dryck.
 
Fredrik smakar på sitt te. Det var viktigt att dricka från rätt sida på sin kopp, jag lärde mig dock aldrig vilken sida som var rätt.
 
Poserar med vår värdinna efter en avslutat teceremoni.
 
 
Teatern Gion Corner lärde oss lite mer om den japanska kulturen i form av 7 olika små föreställningar. Här fick vi ta del av ännu en teceremoni, tillverkning av japanska blomsterarrangemang, typisk japansk dans och musik samt en teaterpjäs och avslutningsvis lite dockteater. Det var en kul liten sammanfattning av den japanska kulturen under en 50minuters lång föreställning.
 
Den absoluta höjdpunkten under denna föreställning var helt klart denna lilla teaterpjäs. De pratade enbart japanska men tack vare en förklaring på engelska som vi läst på förhand blev den väldigt rolig. Deras miner och skratt hade dessutom stor påverkan på oss. 
 
En av danserna som framfördes var av denna Geisha.
 
Föreställningen avslutades med en dockteater.
 
 
Japanerna är inte alltid bäst i världen på engelska, vi förstår ju givetvis syftet - men det blir väldigt roligt.
 
 
Tänk om problem alltid var lika enkla att lösa som i Japan:
 
 
 
Vi avslutade vår vistelse i Kyoto med en magisk solnedgång som syntes över nästan hela himmelen. Helt magiskt!
 
 
KINOSAKI
 
Tågresan från Kyoto tog oss vidare till Kinosaki, en liten by i västra Japan där den stora turistmagneten är byns många onsenkällor. Här checkade vi in på ett litet hotell där inträde till 7 olika onsenbad ingick i priset under tiden vi bodde på hotellet så framåt kvällen startade vi vår lilla rundtur i denna supermysiga lillaby. Vi besökte 4 stycken av dessa japanska varmvattenbad och blev extra förtjusta i ett av de dit vi också gick för att starta morgonen dagen därpå. De japanska onsenbaden är separerade efter kön vilket gjorde att vi inte fick vara på samma plats utan de hade två avdelningar som de skiftade varje dag. Det var lite tråkigt att inte kunna göra det ihop, men efter många månader tillsammans var det ändå lite skönt med egentid och vi möttes ju alltid utanför före och efter och vandrade vidare till nästa ställe. För mig var många av källorna väl varma och jag klarade inte av att stanna i så länge. Som tur var fanns det kallvattenduschar att kyla ner sig i. Det onsenbadet vi gillade bäst hade flera olika "källor" varav en utomhus som var inbyggd i berget bakom byggnaden.
 
Supermysiga Kinosaki på dagtid.
 
Klar för onsenskällorturné
 
Promenerade runt i byn i våra Yukata morgonrockar och flipflops. 
 
Vi unnade oss en stund i varsin massagestol också.
 
Mysiga Kinosaki på kvällstid.
 
Romantisk afton <3
 
I väntan på tåget som skulle ta oss vidare njöt vi av en öl och fotbad i ännu en varmvattenkälla. Bästa tågstationen någonsin.
 
 Vi hade inte brytt oss så mycket om tåget varit sent just denna dag. Men vi var ju i Japan så självklart var inte tåget sent, ganska mycket sekundprecision faktiskt.
 
 
SNOW MONKEY PARK
 
Vår lilla tågluff fortsatte, denna gången blev det en lite längre färd med två tågbyten innan vi kom fram till Nagano framåt kvällen. Här spenderade vi natten i en söt liten lägenhet som var inredd som sovsal med två våningssängar. Men då vi var de enda som hade bokat fick vi ha lägenheten för oss själva. Inte oss emot. 
 
Dagen därpå tog vi oss med tåg och buss vidare till Jigokudani Monkey Park där de söta japanska snöaporna håller till. På vintertid när det är kallt här uppe i bergen och snön täcker marken ses dessa apor bada i onsenkällan som ligger i parken. När vi var här var det dock fortfarande hösttemperaturer och snön skulle dröja ännu ett par månader, men apor var det ingen brist på för det, de fanns överallt, högt och lågt, och det gällde att hålla sig på lite avstånd och inte titta de i ögonen då de kunde bli aggressiva, något jag vid åtminstone två tillfällen fick erfara. Men lite spänning ska man förstås ha också. Vi spenderade nog en dryg timma i dessa ofantligt söta små varelsers sällskap, det var verkligen en uppleva och jag hoppas kunna återvända en vacker vinterdag för att få se de bada i varmvattenkällan också. När vi var på besök var det nästan uteslutande de små aporna som simmade runt och lekte i källan.
 

Drygt en halvtimma tog det oss att promenera nerifrån busshållplatsen upp till parkens entré. Värt varendra steg.

Onsenkällan som aporna på vintertid badar i, som ni ser är det inte många som ligger i nu. Enbart en liten lekfull unge som springer/simmar omkring.
 
Får man lov att vara så söt?
 
Fredrik bekantar sig med sina nya kompisar.
 

Just denna lilla varelse vågade jag skapa ögonkontakt med, det kändes inte allt för skrämmande, mest vansinnigt gulligt. Hade gärna tagit med honom hem.
 
De ville som sagt inte bada, men de satt gärna på kanten och latade sig i väntan på kyligare tider.
 

Ser han inte väldigt klok ut, lite som en gammal farbror. 
 
Väldigt vacker natur. Parken var alltså ingen inhängnad på något sätt utan aporna rörde sig fritt, men lockades ner till området som tog emot turister varje dag genom att de blev matade. Men framåt eftermiddagen började de traska tillbaka in i skogen igen för att övernatta. 
 
Så fantastiskt söta
 
 
En lekfull liten unge som rullade runt, de var inte rädda för att ramla ner utan hade verkligen stenkoll när de slängde sig runt stolparna och klättrade på räcket.
 
Denna lilla filur skrämde mig rejält när han tyckte att jag hade tittat lite väl länge på honom. Han gjorde ett litet utfall, men jag klarade mig oskadd undan. 
 
 
TOKYO
 
Vår tågluff närmade sig sitt slut och vår sista tågresa tog oss till vår slutdestination på vårt Japanäventyr, nämligen storstaden Tokyo. Jag minns när vi kom fram till tågstationen vår första kväll och skulle försöka ta oss vidare till vårt bokade boende, herregud vilken djungel. Här var det tågnät, tunnelbanenät och bussnät som korsade varandra, och till skillnad från många andra kollektivsystem som vi stött på i världen kändes detta väldigt krångligt. Men efter att vi tagit hjälp av lite engelsktalande japaner lyckades vi tillslut lokalisera oss fram till rätt tunnelbanelinje och tillslut anlände vi även på vårt hostel.
 
Så vad gjorde vi då i Tokyo, jo vi spenderade ungefär en vecka i denna gigant till stad, och det behövdes minst sagt. Det finns mycket att göra och avstånden mellan stadsdelarna gör det omöjligt att hinna med allt man vill hinna med på några få dagar. Våra dagar bestod av stadsvandring, navigering i tunnelbanesystem, sushi, katter, tonfisksauktion och sumobrottning. Så mycket mer japanskt blir det nästan inte. 
 
Teknik- och elektronikdistriktet Akihabara. En av många platser vi vandrade runt i.
 

Självklart var vi tvungna att besöka en riktig japansk rullbandssushirestaurang. Här fanns all form av sushi du kunde tänka dig till otroligt bra priser, och det gick till och med hem hos Fredrik som inte är en lika stor sushientusias som jag är. 
 
Han ser ganska nöjd ut :)
 
Hade man tålamod att vänta rullade såsmåningom en favoritbit förbi, men var man mer otålig kunde man också beställa speciella bitar via skärmen som fanns ovanför rullbandet. Då flög snart en tallrik in på det övre rullbandet, och stannade precis framför dig. Priset var det samma, man betalade för antalet tallrikar, som hade lite olika färg beroende på prisklass. Men ingenting var särkilt dyrt.
 
Fredrik fiskar upp spännande bit från rullbandet
 

Våran beställningshistorik. Detta var alltså inte allt vi åt, utan enbart det vi beställde in i raketfart till det övre rullbandet. 
 
Meny över några av de enklare men supergoda nigirisushibitarna.
 
Självklart drack vi Asahiöl till sushin. 
 

Meny och prislista, 100yen (ca 13kr) per tallrik - ofta två bitar på varje. 
 
Betyg: Excellent! 
 
 
Fiskmarknaden Tsukiji är känd som den största fiskmarknaden i världen och varje morgon hålls där en tonfisksauktion med gigantiska tonfiskar som auktioneras ut till högstbjudande. Givetvis ställde vi klockan allt för tidigt en morgon (läs natt) för att kunna få möjligheten att kolla in detta spektakel. Så vid 2.30 ringde alarmet och runt 3.30 var vi på plats i en lokal i närheten av markanden för att få möjlighet att bli en av de 140 personer som tillåts en snabbtitt på auktionen varje morgon, 70 person per grupp som sedan släpps in i två omgångar. Runt 80 personer hade tagit sig dit innan oss och det hann bli fullt innan vi blev insläppta runt 6 på morgonen. 
Vi kryssade oss fram mellan truckarna och fick möjlighet att stå och titta på auktionen i kanske 10 minuter, därefter var det dags för oss att gå ut igen. Det kändes lite snopet, att gå upp så tidigt för det lilla, men jag hade inte velat ha det ogjort för då hade jag heller inte vetat vad jag hade missat. Tror däremot att Fredrik i ärlighetens namn var något mer exalterad än det jag var. Men en upplevelse är alltid en upplevelse, som i sin tur leder till minnen.
 
Längst till vänster i bild har jag slagit mig ner för att äta lite frukost/nattamat inför den långa väntan. I närmare tre timmar satt vi här och väntade. 
 
Äntligen blev vi insläppta, bakom Fredrik syns de stora frysta tonfiskarna. De flesta är långtidsfrysta då fiskarna ofta är ute långa perioder när de fiskar tonfisk och därför måste den frysas. Mindre båtar utan större frysmöjligheter åker inte lika långt ut då de inte har plats för lika mycket tonfisk och därför har deras tonfisk inte varit fryst lika länge. Men detta påverkar inte priset på tonfisken som vi förstod det.
 
Mycket folk på plats för att kontrollera om det finns några lovande fiskar att satsa på. 
 
Stjärnen har skurits av för att eventuella budgivare ska kunna kontrollera kvaliten på köttet. Då går de runt med sina krokar och karvar lite i stjärnbiten som ligger som presentation på toppen av fiskkroppen.
 
Här sågar de tonfiskarna i mindre bitar.
 

Ska vi köpa med oss den biten hem till middag?
 
 
En eftermiddag tog vi en liten längre tågresa för att besöka detta kattcafé som vi blev rekommenderade av min lillasyster och hennes sambo efter deras besök i Tokyo i våras. På detta supermysiga lilla café bodde ett trettiotal katter som räddats från gatan, och de anställda var verkligen fina djurvänliga människor. Katterna fick gå runt fritt och det fanns gott om utrymme för de att få vara för sig själva om de inte hade lust att socialisera med gästerna. Det fanns dessutom massor av kattleksaker och miljön var väldigt bra anpassad för katterna.
 
Många var intresserade av de små liven.
 
Vi tajmade in det bra då vi fick möjlighet att vara med och fira en katt som fyllde år. Sjävklart fick hon/han en egen liten tårta. 
 
Det börjar närma sig lunch och det märks.
 
Matdags, allt fokus ner i matskålarna. Just denna perioden var vi gäster oerhört ointressanta. 
 

Självklart fick sig Fredrik en liten söt kattkompis.
 
 
Vi tog oss en tur till Shibuyadistriket där vi bland annat kände på pulsen vid det gigantiska övergångsstället Shibuya crossing. Här passerar tusentals människor varje dag och det är aldrig folktomt. Övergångsstället ligger i en korsning där två stora vägar möts och när det gröna skenet lyser för fotgängarna går folk i alla möjliga riktningar, kors och tvärs, och det gäller verkligen att hålla tempot och se sig noga omkring när man går över gatan för att inte bli nersprungen av stressade japaner.

I direkt anslutning till Shibuya crossing ligger tåg- och tunnelbanestationen Shibuya station där det passerar drygt 2 miljoner människor en vanlig vardag, det förklarar såklart även trycket vid detta övergångsställe.
 
Stannar för en bild i folkmyllret, här gäller det att vara snabb så man inte blir nersprungen. 
 

Vi tog en fika på Starbucks med riktigt bra utsikt över folkhetsen vid korsningen.
 
Inte bara bilar och människor passerade förbi, utan även mario cart gänget i deras bilar. Runt, runt körde de och återkom till denna korsning gång eller annan.
 
Fikapaus på Starbucks medan vi kollar ner på alla stressade Tokyobor.
 
Fredrik fick inte nog, han ville korsa vägen i alla möjliga riktningar. 
 
 
I matväg var Sushi på förhand det som jag förknippade med Japan, och även om vi stötte på mycket oerhört god mat så slår sushin alltid högt hos mig. Riktigt god sushi gick att få tag på varje 7eleven butik i hela Tokyo (det var dock inte fullt lika vanligt i övriga japanska städer som vi besökte) till väldigt bra pris och klanderfri kvalitét. Men sjävklart kände vi oss också manade att besöka en riktig sushirestaurang i närheten av fiskmarknaden för att få tag på riktigt färska råvaror. 
 
Mums vad gott!
 
Det räckte gott att dela på en portion. Bitarna var stora och supersmaskiga. Glad att även Fredrik börjat få upp ögonen för sushi, även om han kanske kommer föredra kebabpizza som hämtmat om han kan välja. ^^
 
Vi tog oss en tur upp i en hög byggnad med utsikt över Tsukiji fiskmarknad.
 
Med fiskmarknaden i sikte tog vi också tillfället i akt att njuta av lite gott att dricka. 
 
 
Inför en av våra sista dagar i Japan hade vi bokat in en sushikurs med Yuka Mazda. Hon mötte upp oss vid tunnelbanan strax efter 9 på morgonen där vi i sällskap med henne och ett par från USA promenerade hem till Yukas lägenhet en bit därifrån. Hon hade köpt fantastiska råvaror och i drygt fyra timmar fick vi ta del av hennes sushikunskaper. För att få gott med tid för tillverkligen av sushibitarna hade hon startat med sushiriset innan vi kom, men vi fick recept och fick när det var dags hjälpa till att blanda det kokta riset med risvinäger och socker. Vi gjorde både makirullar och nigiribitar och fick en ordentlig lektion i konsten om hur man skulle skära fisken och pilgrimsmusslorna. Vi måste säga att vi var väldigt nöjda med våra fina sushikonstverk och smakade bra gjorde de också.
 
Blev det inte väldigt vackert?
 
Jag var väldigt nöjd med vårt mästervärk! Ska bli spännande att se om det vi lärt oss finns kvar någonstans i huvudet när vi ska testa hemma nästa gång.
 

Hela gänget innan det var dags för provsmakning
 
 
Det är väl ingen som missat den japanska kampsporten sumobrottning. Varje år gemonförst sex stora sumobrottsturneringar runt om i Japan, varav tre av de hålls i Tokyo. Lämpligt nog började drog en av dessa turneringar igång under vår vistelse i Tokyo och Fredrik kämpade för att vi skulle få biljetter. Något som var lättare sagt än gjort då biljetterna var slutsålda långt innan vi visste att vi skulle vara på plats just denna tiden. Men att Fredrik aldrig ger upp har väl inte passerat obemärkt förbi för många, så givetvis låg han i och lyckades fixa två biljetter till turneringens första dag. Helt otroligt egentligen, men efter allt som Fredrik får till så är jag inte särkilt förvånad längre. Turneringen drog igång klockan 8 på morgonen och vi kände att det var lite kul att vara på plats redan då för att få uppleva så mycket som möjligt. Det är nog inte så många fler gånger i livet man kommer att gå på sumobrottningsturnering i Japan. 
 
På plats i arenan, fortfarande tidigt på morgonen, vilket syns tydligt på den nästintill folktomma läktaren.
 
När arenan fortfarande närmast ekade tom på morgonen smög vi oss ner till nedre plan och satte oss i de små boxarna för att se sumobrottningen på närmare håll.
 
Posering med några rejäla sumobrottare 
 
När det blev dags för de högre rankade sumobrottarna startade de med en liten ceremoni innan matcherna drog igång. Då presenterades sumobrottarna en efter en när de klev upp för att ställa sig i en cirkel runt ringen. 
 
Framåt eftermiddagen när de högre klassernas matcher dragit igång fylldes arenan upp snabbt och snart var det inte många platser lediga på läktarna. Stor skillnad från tidigare på dagen.
 
Vår sista kväll tog vi en promenad och besökte Tokyo Skytree, världens näst högsta torn med sina 634meter. Det var väldigt vackert när det tonade upp sig mot himlen och skiftade i färg. Ett verkligt bra avslut på vår vistelse i Japan.
En kommentar publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Asahi, Atombomb, Doutonbori, Hiroshima, Japan, Japan Rail Pass, Japansk mat, Japanska köket, Japanskt tempel, Jigokudani, Kattcafé, Kinosaki, Matcha, Miyajima, Nagano, Onsen, Osaka, Sashimi, Shibuya crossing, Shrine, Skinkansen, Snow Monkey Park, Snöapor, Sumobrottning, Sushi, Teceremoni, Tempel, Tokyo, Tonfisk, Tsukiji, Tsukiji fiskmarknad, Tågluff
#1 - - Susanne Hellström:

Fina foton <3
Vad mycket ni får uppleva och se, helt otroligt :-)
Tack för att ni delar med er !
Kram