Panamakanalen

Efter att ha seglat fem dagar i Karibien från Cartagena i Colombia till El Porvenir i Panama via de underbara San Blas öarna så kom vi så slutligen fram till Panama City. Det blev en tur med speedboat från vår Katamaran Gitano del Mar in till El Porvenir där vi fick invänta våra bussar som skulle ta oss vidare till Panama City. Efter fem dagar till havs kände vi oss relativt klara med seglingen men det kändes givetvis lite vemodigt att lämna de man träffat på båten. Helt underbara människor även om man aldrig lyckas prata med alla under liknande omständigheter. 
 
I Panama City passade vi på att ta in på ett något finare hostel, då vi tyckte oss vara värda en ordentlig säng efter flera skumpiga dagar och nätter ute till havs och inte minst sagt en ordentlig dusch - då ingen av oss, alla på båten inkluderat, har haft möjlighet till en vanlig dusch. Havet har alltid funnits där, men saltvatten och sand har en tendens att sitta kvar ett bra tag om man inte duschar av det ordentligt. Den lyxen hade inte vi, men inte fasiken klagade vi på det. Vi hade Karibien för våra fötter, vem fan bryr sig om man luktar lite pirat några dagar. Det hör ju till. För min del så letade jag efter en papegoja att plocka ned från en utav palmerna, en ögonlapp och ett träben - romflaskan hade jag redan med mig sedan tidigare - sen hade jag kunnat agera fullblodspirat där på däck. Men just den här gången fick det stanna vid enbart en tanke. 
 
 Panamakanalen 
 
Väl i Panama City blev det två lugna dagar innan det var dags att ta flyget vidare till United States of America. Det blev en av de längsta flygningar vi någonsin gjort och det tack vare vår girighet i att hitta det bästa priset. Men klandra oss inte, reser man jorden runt så vrider och vänder du på vartenda öre. Trust me. Mer om detta i inlägget om vår RoadTrip i USA del 1
 
I Panama City tog vi den obligatoriska stadsvandringen för att utforska och lära känna staden lite närmare. Eftersom Old Town oftast är den mest charmiga delen så blev det även denna gång här vi fixade vårt boende och det blev utgångspunkten för vår vandring. 
 
Vi passade även på att besöka en konstruktion som definitivt tillhör ingenjörskonstens stora mästerverk - Panamakanalen och dess tillhörande Miraflores Locks. Miraflores locks är en utav tre slussar längs med Panamakanalen där fartygen/båtarna höjs och sänks i kanalen på grund av höjdskillnader i vattennivån. Då snackar vi en höjdskillnad på runt 26 meter. Det här var riktigt fräckt att se och vi fascinerades båda två av den genialiska tanken bakom hela konstruktionen. Vissa saker får dig verkligen att stanna till och förundras över hur det ens kan vara teoretiskt möjligt att skapa och det här var definitivt en utav dessa. Människan har fått två händer, och det finns uppenbarligen inga gränser för vad vi kan åstadkomma. Vi fick se på hur två fartyg slussades igenom Miraflores locks och sedan vidare längre in i kanalen och man kan tro att det ska ta hur lång tid som helst men det var en process som på sin höjd tog runt 10-15 minuter - något som givetvis varierar. När portarna väl var stängda så tömdes kanalen extremt fort, och då snackar vi runt 200 miljoner liter vatten som pumpas in och ut. Minst sagt en komplicerad konstruktion men en process som till synes verkar minst lika simpel som att vrida på kranen i ett badkar och sedan tömma det igen efteråt.
 
Nedan följer några bilder och något filmklipp som visar på vår upplevelse här. 
 
 
 Här står vi och blickar ned på Panamakanalen och Miraflores Locks. Ett fartyg är precis på väg igenom slussen. En process som i alla fall den här gången tog ca 15-20 minuter max. 
 
 
 
 
Panoramabild vid Miraflores Locks
 
 

Swedish Pirates of the Caribbean

Här kommer lite samlade filmklipp från vår segling mellan Colombia och Panama. Detta 5 dagars långa seglaräventyr bjöd på många underbara stunder, det här är bara några av dem förevigade på film. 
 
Tillägnad Peter Hellström, du minns väl Jönköpingsbadet för över 20 år sedan? Uppenbarligen har jag nått en ålder där jag börjar citera händelser som skedde för årtionden sedan. Uff da, som norrmännen hade sagt. 
 
Guld värt, inte ens simhopperskan Anna Lindberg hade gjort det bättre. Man har väl klass. Rak i rygg!!!
Hoppsan, det blir nog ingen 10-poängare det här. Den sved rejält, men ingen seger utan smärta. Det var under uppvärmningen så jag hoppas ingen såg. Upp till ytan och låtsas att man fick en kallsup, sen på´t igen.
 
 
Här tog vi en liten snorkeltur vid ett väldigt gammalt vrak. Sofia var lite nervig när det gällde att simma nära vraket, lite kusligt tyckte hon nog att det var. 
 
 En av öarna vi simmade ut till
 
Det är jag och Robinson Crusoe, som tur är har i alla fall jag nära till en båt så jag slipper bygga min egen - men det behöver ju inte hindra mig från att njuta av min alldeles egna lilla ö. Helt sjukt underbart att bara kunna stiga upp på morgonen och dyka i från båten och simma ut till en utav öarna. 
 
Sofia njuter av att läsa en av sina många böcker. En riktig bokmal det där. Själv påbörjade jag George Orwells 1984 och funderade i samma sväng på min egna bok. 
 
På en av de många små öarna i närheten
 
 
Vi är framme vid den 4:e dagen och det är dags för bland annat snorkling, latchande på stranden och grillning. Här har vi precis kommit tillbaka till båten igen och många är kvar på stranden. Vi passar på att föreviga situationen genom att filma. 
 
Ett litet smakprov om hur det var att sitta där uppe på däck, med vinden i sitt hår på öppet hav - känna havsdoften i sina näsborrar och fästa blicken mot horisonten. Kapten, kapten - jag tror jag ser land, där borta. Aaargh!!!!
 
2 kommentarer
publicerat i Vlogg
Taggar: "Titanic", Akrobatik, Anna Lindberg, Daredevils, Jönköpingsbadet, Karibien, Robinson Crusoe, Snorkling, Volter, san blas

Bluesailing förvandlade oss till seglare

Darien Gap, den enda landsburna vägen mellan Colombia i norra Sydamerika och Panama i sydligaste Centralamerika, även känd som en av världens farligaste passager. Passagen består av tät djungel, men det är inte risken för att gå vilse eller risken för att stöta ihop med något farligt djungeldjur som är den största faran med att välja denna väg som transportsträcka mellan dessa två länder. Till detta snåriga djungellandskap når nämligen inga lagar eller regler, utan här är det droger och vapen som styr och konstans pågår strider mellan militären, gerillagrupper och andra beväpnade grupper. Och det är inte ovanligt att höra om kidnappningar av turister som försöker ta sig från den norra kontinenten till den södra. Betryggande nog är det inte ett äventyr genom detta högst olämpliga område som vi nu ska dela med oss av - utan vi valde istället att ta oss an piraterna ute på det stora blå.

Bluesailing var företaget som hjälpte oss att arrangera detta seglingsäventyr, och vi kunde inte varit mer nöjda med deras service via mail innan avfärd. Efter mycket research om de tillgängliga båtarna med avgång i ett tidsintervall som kändes realistiskt för oss bestämde vi oss tillslut för att gå ombord på Catamaranen Gitano del mar, styrd av kaptenen David Lemoine. Avresedagen spenderades åt förnödenhetsshopping i form av snacks, törstsläckare och läsmaterial innan vi efter solnedgången tog en taxi till hamnen för att möta upp våra medresenärer.

Catamaranen Gitano del Mar i all sin prakt
 
 Och ut på öppet hav det bar.

På förhand hade vi fått lite olika besked om antalet resenärer, allt från 10personer till att den skulle bli full - men det enda vi egentligen var säkra på var att båten hade plats för 20, och med lite tur skulle den inte bli allt för full. Slutligen blev vi 22. 1 kapten (Fransman), 3 medhjälpare (2 argentinare, 1 venezuelare) och totalt 18 passagerare (6 irländare, 2 argentinare, 4 israeler, 1 engelskman, 1 polack, 1 tysk, 1 ryss, och vi). Första tanken när vi fick kontroll på det slutliga antalet var ”hjälp, det kommer bli trångt”, men det skulle visa sig att båten var helt lagom stor för att rymma oss allihop och ge oss tillräckligt med plats och utrymme för att det inte skulle kännas trångt.
 

Gott om plats för oss alla uppe på däck.
 
Inför avresa var vi båda två ganska oroliga inför risken att bli sjösjuka, med all rätt efter alla skräckhistorier vi både läst och hört om på förhand. 1,5 dygn på öppet hav väntade oss som start och ingen utav oss hade någon direkt erfarenhet av denna typen av resande. Vi såg därför till att gardera oss med sjösjuke piller, och så snart vi kom på båten (då vi faktiskt glömde av det innan) svalde vi ner varsitt piller. Vi lyckades få en privat hytt i båtens undre däck och första natten gick bra med undantag för den otroligt kvava värmen som var obehagligt påtaglig i vår hytt. Detta resulterade i att jag inte sov många av nätterna i hytten under vår resa, utan stora delar av nätterna spenderas för mig på en madrass uppe på däck. Fredrik sa att luften blev något lättare när han var ensam och de sista nätterna var det okej att ha fönstret öppet vilket underlättade något.


Bild av vår hytt (Foto lånat av Blue Sailing)
 

Många spenderade nätterna uppe på däck eller på en matta i dessa nät.


Vår första dag på båten var alltså på öppet hav, med siktet inställt mot San Blas öarna i Panama. Dagen startades med frukost i form av banangröt, yoghurt och diverse flingor. Några timmar förflöt sedan på båtens däck i solens starka strålar. Solkräm smetades på, böcker letades fram och vi njöt av att äntligen vara på väg. Lunch serverades runt ett-tiden och en stund efter det gjorde vi ett snabbt stopp för vårt första hopp från båtens kant, efter att vi kylt ner oss och plaskat runt en stund startades motorn och seglen hissades på nytt för att fortsätta vår färd mot Panama. Resten av dagen fortsatte i ungefär samma stil, någon tog en tupplur under däck, andra i skuggan på båten. Några knäckte ett par öl och chillade med musik runt bordet i båtens bakre del medan andra solade eller läste bok. Jag och Fredrik bestämde oss på förhand för att spara våra öl tills vi var framme vid San Blas och färdiga med tiden på öppet hav och den stora sjösjukerisken. Inte minst för att alkohol är känt för att minska effekten av sjösjukepiller då levern i första hand kommer jobba med att ta hand om alkoholen, men också för att sol och alkohol inte är känt för att vara en bra kombination ens när man är på stabil mark. Det tredje målet för dagen serverades en stund efter att solen gått ner vid horisonten, och inte långt efter det somnade vi faktiskt båda två, utmattade av solens krafter och båtens gungande.

Chill i skuggan i aktern på båten


Och chill i fören..

 Otaliga timmar spenderades åt att blicka ut över det stora blå, samt att vända blad i en bok.

 

Morgonen därpå vaknade vi upp till en båt i stillhet, vi var framme vid San Blas öarna. Med påfyll av en ny 
sjösjuketablett var 12e timma och beslutet att avstå från alkohol hade vi klarat oss utan några som helst sjösjukesymptom. Kanske hade vi haft tur med vädret och havets rörelse, då det enbart var några få på båten som känt sig dåliga under kortare perioder, men vi tror nog att våra förberedelser och beslut spelade in en hel del också.

Utsikten vi möttes av när vi vaknade morgon nr. 2

Äntligen framme i San Blas, och lyckliga över att ha klarat av färden på öppet hav utan några problem.


Lyckan är obeskrivlig


Från däck såg vi nu tre små öde paradisöar torna upp sig enbart simavstånd från båten. Det dröjde inte länge innan vi med harmoniska simtag lade meter efter meter bakom oss för att snart promenera upp på vår första paradisös vita strand. Allt var så stilla, så tyst och enbart ett fåtal båtar kunde skymtas en bit bort. Vädret var tyvärr inte det bästa tänkbara, med moln som täcke stora delar av himmelen, men det var ändå magiskt. En stund senare såg vi hur fler passagerare från båten kom simmandes mot ön, och hälsade de ”God morgon” innan vi simmade vidare för att gå iland på nästa ö.

Känslan av att bara kunna dyka rätt ner i det stora blå för ett morgondopp är oslagbar...

...det är vi båda två väldigt eniga om

Efter ett dygn på öppet hav utan någon rörelse var vi tvugna att leka av oss lite grann

Fredrik på upptäcktsfärd

Öde ö


Fredrik har varit på snäckjakt

Äntligen framme, hög tid att knäcka första ölen!

De kommande dagarna besökte vi fler paradisöar, allt från ett tiotal meter i diameter till något större öar med små hus och caféer, på ett fåtal öar bodde det familjer. Totalt sägs det finnas 365 öar, en ö för varje dag på året. Vi gjorde cirka två stopp per dag, och ofta fanns det då en till fyra öar i närheten med möjlighet att simma över och gå iland på om man hade lust ork för det. Men att bara ligga på båten och njuta av båtens vaggande rörelser, solens strålar mot huden, den milda vinden i håret och ljudet av vågornas skvalp runt omkring en var inte helt fel det heller. 

Kalla det vad ni vill, detta var underbart!

Dans på däck


En av de finare dagarna, här ute ligger ett 60år gammalt vrak på botten helt nära ön.

Detta vrak var vi givetvis tvungna att utforska...

...utrustade med snorkel och cyklop.


Många böcker lästes ut under dessa dagar till havs

Stämning på båten var väldigt härlig och enkel hela resan igenom. Trots att många knäckte sina första öl tidigt på morgonen var det ingen som hällde i sig så pass mycket att det någon gång nådde en jobbig eller odräglig nivå. Åldern på oss ombord varierade mellan tidiga och senare tjugoåren, förutom kaptenen som var 40+. När det kommer till könsfördelning kan man väl dock säga att den var ganska skev, jag var en av totalt fyra tjejer och resterande 18 var av det manliga släktet. Även om alla killarna var väldigt trevliga, speciellt irländarna, engelskamannen och två av israelerna som vi fick god kontakt med, så saknade jag lite tjejsnack från tid till annan. Stämningen blir helt enkelt annorlunda i ett mer eller mindre renodlat killgäng.


Stora delar av gänget samlat för att njuta av solnedgången från en paradisö i San Blas.


Vi provade på en Argentinsk variant av Boule (men med platta stenar istället för kulor) på en av öarna.


Och så lärde vi oss att kasta Macheté


Stämningen var på topp in i det sista, party sista morgonen. (Foto: Evgenia Berestneva)

Om inte detta klassas som paradis, vet jag inte om något annat gör det heller.


Det serverades tre mål mat om dagen; frukost, lunch och middag. Väldigt varierande och god mat i stora portioner – ofta med möjlighet till påfyllning. Inte sällan blev det till och med mat över trots att besättningen bestod av 18 hungriga killar. Matresterna hivade vi över bord ner i havet, vilket kändes lite märkligt – men så länge det bara gällde mat skulle det alltså inte vara någon fara, det åt fiskar och fåglar upp. Utöver dessa mål hade vi med oss ett gäng småpåsar med chips som vi snaskade i oss mellan varven, det fanns också frukt att förse sig med mellan målen om man blev lite sugen. Någon hunger kände vi dock aldrig av då vi inte gjorde många knop per dag, knopen var det Catamarens motor som fick stå för.

 När "gonggongen" för mat ljöd tog det inte lång tid innan alla var samlade runt bordet.


En av måltiderna tillreddes i denna eldstad på stranden - den bästa måltiden på hela resan helt klart.

Bästa Strandlunchen någonsin
Närmast till vänster i bild står vår Kapten David och ger direktiv
Lägg också märke till ytterligare två fotografer i detta ögonblick - vi var inte de enda som var fascinerade

Lite svårt att förstå att detta enkla kök kunde trolla fram så god mat, troligtvis stod Lucila (vår kock) för stora delar av magin


Chipspaus

Vi hade hört många historier om Hummermåltider och såg verkligen fram emot det. Detta var dock tyvärr så nära vi kom, en försäljare som försöker locka vår besättning att köpa, men tyvärr beslutade de att det inte skulle räcka till alla passagerare så vi blev utan. Istället serverades den kvällen fisk till middag - med massor av ben.

Vårt bagage lastas upp på däck inför avstigning sista morgonen på båten - det är dags att gå iland i Panama


Om ni fortfarande inte är mätta så finns det ett klipp på Youtube upplagt av Evgenia Berestneva. Hon har gjort tre resor på denna båten, varav en var med oss. Hennes film hittar ni här, och tittar ni noga så ska ni kunna skymta både mig och Fredrik ett par gånger. Ytterligare filmklipp filmade av oss kommer att läggas upp på vår Youtube-kanal inom en snar framtid och under fliken Vlogg här på bloggen.

 

 
 
 
 
 
2 kommentarer
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Blue Sailing, Budget Sydamerika, Cartagena to Panama, Darien Gap, Gitano del mar, Jorden Runt Resa, Sailing, Vad kostar det att resa i Centralamerika?, san blas, segla, segling, öppet hav
Visa fler inlägg