Colombia

Colombia, landet med det tuffa ryktet. Många har nog förutfattade meningar om Colombia och det med rätta, för man känner sedan barnsben till delar av dess historia. Men Colombia är så mycket mer än drogkarteller, knarkkungar och livsfarliga guerillasoldater - faktum är att när du reser runt i landet så är det inte alls den bilden du får. Att landet är livsfarligt är ett oförtjänat rykte på grund av tidigare händelser, men landet håller i mina ögon en hög säkerhet. Självklart inte på alla platser men i städerna och speciellt i centrum så känner du dig lika säker som vart som helst. Enstaka individer kan få dig att känna dig illa till mods men så är det egentligen överallt. Det är ett mycket trevligt folk och ett fantastiskt vackert land. Jag kan utan tvekan säga att Colombia ligger på topplistan över de länder vi besökt hittills på vår resa och jag kan absolut tänka mig att återvända hit någon gång i framtiden. Städer som hamnar på favoritlistan är bland annat Cartagena och Medellin. Medellin så pass mycket att jag hade kunnat tänka mig att bo här en kortare period. Jag älskade hur staden var uppbyggd. Höga berg med djupa dalgångar och mitt i allt detta en vacker stad där husen ligger både högt upp på bergen, i favella liknande struktur, och djupt ned i dalen så att det på ett sätt påminner om Rio. Transportsystemet i Medellin är bekvämt och mertron är en av de bästa jag någonsin haft glädjen av att bruka. Bättre än i Paris, för att dra en jämförelse. Det ska dock tilläggas att när det är Rush Hour i Medellin, då är det Rush Hour. Vi fick ta taxi sista dagen till busstationen på grund av att tågen var så knökade att vi omöjligt kom in med våra väskor. Jag kände lite av ett sug att spendera ytterligare dagar i Colombia när vi lämnade men det är väl just ett sådant sug som får en att återvända. Paris, är en sådan stad jag aldrig blir mätt på. Oavsett hur många gånger jag besöker denna charmiga stad och då har jag varit där fyra gånger nu. Kanske blir Colombia landet jag kommer att fortsätta törsta efter och då har jag ändå långt ifrån sett hela. 
 
Bogota
 
Vårat första stopp i Colombia blev Bogota och det blev en regning historia. Så mycket regn som det vräkte ned här en utav dagarna har jag nog inte upplevt på år och dagar. Det slutade med att vi fick ta taxi tillbaka till de trakter vi hade vårat boende. Men Bogota var också mer än bara regn för vår del. Här fick vi ta pulsen på Colombia på riktigt, mitt i storstan. Det man känner i Colombia är en blandning av adrenalin och spänning när man går på gatorna, för ja - du känner en högre intensitet i folket du möter. Det syns i blickarna du får och chargongen. Jag menar inte att man känner sig rädd, konstant, men du är absolut på din vakt och du rör dig inte ute på skumma gator bara för skojs skull om du inte letar action. När solen går ned och klockan ringer för kväll, då håller du dig antingen väldigt nära ditt boende  -  i själva verket på hostelet, eller på en plats där det finns mycket folk. 
 
Det jag menar med att du verkligen känner pulsen i Colombia - intensiteten, baseras på enstaka händelser. Det här är händelser du vanligtvis ignorerar och inte lägger större vikt vid. Men just här, kanske för att man är mer på sin vakt, så kändes det på något sätt - som kalla kårar - annorlunda. Hur kan en människa men endast en gest - på ett sätt blottlägga och konstatera faktum att Colombia då och då lever upp till sitt tuffa rykte. Vad är det som är så annorlunda med vad vi är vana vid? Dessa gester såg i alla fall jag flera gånger på vår resa genom landet. Gesten av att sträcka ut armen och forma fingrarna som en pistol - som om du var på väg att skjuta någon och knycka lätt med handleden som för att undanröja tvivel att du låtsasskjuter någon. Det är klart att det kan hända vart som helst i världen och Colombia är väl inte unikt på grund av det. Men när man är på väg in i en matbutik och får den låtsaspistolen riktad mot sig så känner man sig illa till mods. Man känner det som om det isar längs ryggraden och  en kniv som penetrerar magen. Det är obehagligt och fram tills Bogota har vi alltid, tveklöst, känt oss säkra till och med på kvällarna. Dessa gester, på skojs skull eller blodigt allvar, höjer din beredskapsnivå omedvetet. Och så var det vissa stunder i Bogota. Det var inte alltid man kände sig säker på gatorna i storstaden. Så kände vi båda två.
 
Men Bogota är en fin stad och du får möjligheten av att njuta av hela dess skönhet från Monserrate, vilket du tar dig till med linbana. Vi promenerade mycket här och såg stora delar av det centrum vi bodde i, men det är en fruktansvärt stor stad. Just Bogota lockar ändå inte så mycket att besöka igen, men vem vet. 
 
Här åker vi linbana upp mot Monserrate. 
 
Sofia njuter av utsikten
 
 Panorama från toppen
 På toppen av Monserrate. Solen steker. Vi njuter av den fantastiska utsiken över Bogota
 
 
 
 
I Bogota gjorde vi en så kallad Free Walking Tour där vi blev guidade runt i Bogota av Gina. En väldigt bra guidad tur där vi inte bara fick lite historia kring staden utan också en fin överblick. 
 
Vår guide, Gina. Här framför en utav de många graffitimålningarna i Bogota. Det finns även en guidad graffititur runt om i staden, men den fick vi hoppa över på grund av tid och väder. Fascinerande vad de kan. 
 
 
 
Här smakade vi på extremt stora myror, mitt på torget under den guidade turen i Bogota. Ingen höjdare ska tilläggas. Kittlar inte dödsskönt i kistan - å andra sidan var den ju stendöd från start
 
Vid presidentens residens. Förbjudet att gå på trottoaren. 
 
Skickliga gatuartister kantade gatorna. Här Christiano Ronaldo med sina robotrörelser. 
 
En duktig konstnär som gått från att måla på tavlor till att måla asfalt. 
 
Här smakade vi på Colombiansk maträtt - Ajiaco
 
Salento
 
Mot kaffeplantagernas paradis. Jag hade lovat mig själv att jag skulle dricka kaffe i Colombia och det gjorde jag också. Med bravur ska tilläggas - för jag drack mer än en gång och det utan mjölk och socker. Wow!!! Salento är en mysig liten by mitt i självaste Coffe Triangle som är berömt i Colombia för att producera riktigt gott kaffe. Även om största delen av det goda kaffet exporteras och det dåliga blir kvar i landet, så kallat tinto. 
 
I Salento gjorde vi också en utflykt till Cocora Valley och dess berömda Wax Palms, högsta palmerna i världen. Det var en helt fantastisk dal att vandra omkring i och ett av toppbesöken i Colombia. 
 
Welcome to Jurassic Park
 
 Alldeles i början av vandringen i Cocora Valley
 
 En av de många kolibris som vi såg vid rastplatsen 
 
Vi såg även Tarzan i djungeln, han flexade lite sen sprang han i väg med ett vrål  
Sofia får parera, det är inte lätt när det är så lerigt. Här på en stock för att undvika att bli skitig  
 
 
Uppe vid rastplatsen, där vi drack kaffe, mötte vi två tjejer som gjorde oss sällskap
 
 En av de många hängbroar som vi passerade 
Sofia living on the edge, balanserar på en stock strax ovanför detta enorma vattenfall 
 Även jag klarar mig utan att behöva simma 
 
 Bland djungel
 Ja, visst fasiken är den en kopp kaffe jag håller i. Den allra första i Colombia. Helt ok.
 
I Cocora Valley sprang vi på dessa två tjejer, Palma från Kanada (i mitten) och Sarah från Tyskland. Här med utsikt över dalen och alla dess palmer. För övrigt Wax palm, världens högsta palm 
 
Lilleskutt
 
Grym utsikt. Molnen ligger lågt i dalen och alla dessa palmer reser sig mot skyn. 
 
Det var inte lätt att klättra upp i palmerna med den omkretsen på stammen, men jag gjorde ett försök ändå. 
 
Se på fan, det gick ju. Men inte utan skrapsår såklart. Nästa mål, välta kossan till höger. Nej, skoja bara. Eller! 
 
 
Sofia kan också
 
Chill för faen
 
 
 Äventyrliga i bak på Jeepen
 
I bak på Jeepen, med vinden i håret. Living on the edge, haha
 
Besök på en kaffefarm, Finca El Ocaso som ligger alldeles i utkanten av Salento. Det här var ett måste för oss vid besöket i Colombia. Att dricka kaffe i landet där det bästa kaffet produceras. Vägen mot kaffefarmen var väldigt mysig med flertaler kaffefarmer utmed vägen och palmer som vajade i vinden. Precis så jag hade föreställt mig det. 
 
 Sofia med raska steg mot Finca El Ocaso, vi måste hinna innan den guidade turen börjar
 
Finca El Ocaso. En charmig liten kaffefarm
 
 Vi fick så våra egna kaffeplantor, eller i alla fall testa på hur man gör. 
 Sofia ser fram emot skörden om några år 
 Klättrar på en bambustege, används för att nå upp i höga kaffeplantor 
 Dessa tre tjejer var också med på turen runt kaffefarmen. Från USA så klart 
 
Vi fick givetvis plocka våra egna kaffebönor  
Så här ser de ut. Inuti är själva bönorna som sedan ska torkas och rostas och allt vad det heter.  
 
 Sofia var duktig på att plocka kaffebönor. Bara de bästa, de rödaste, fick slinka ned i korgen
 
 Sedan fick vi mala ned våra kaffebönor, i alla fall testa, det här var inget vi gjorde kaffe på senare
 
 
 
Jag och Sofia malde ned kaffebönorna som skulle servera oss vårat kaffe  
 
Med järngrepp. Här ska drickas kaffe.  
 Vår guide serverar oss en kopp nymalt kaffe på Finca El Ocaso. Det ska bli gött. Spännande
 
Ja, visst fasiken är det kaffe jag dricker. Helt otroligt. Pöjken som aldrig "växt" upp för han inte lärde sig å dricka kaffe. Nu är det andra bullar. Morsan, är jag vuxen nu rå? Tänk bara vad jag ska kunna passa in på sociala tillställningar nu på grund av vad jag dricker. Nej, kaffedrickandet blir reserverat till enstaka speciella händelser - mer än så lär det aldrig bli för mig. 
Sofia där emot - hon har blivit en riktig kaffepimplare. Snart serveras det på fat också. Men inte utan socker och mjölk 
Omkringliggande trakten. Vackert. Kaffeplantor i sluttningar.  
 
 Här spelar vi Tejo, ett Colombianskt spel. Man ska kasta någon form av metallklump mot ett mål och få dessa klumpar att komma så nära en ring som möjligt. Runt denna ring sitter det smällare, har man då tur - eller är skicklig som jag - så sätter man 10 poängare. 
 
Sofia kan också.  
 
Så här ser det ut. Längst ned till höger är den klump man kastar. Ringen i mitten och smällare runt om. Träffar du i ringen och samtidigt får en smäll så har du 10 poäng. 
 
 
 
 Här njuter vi på vår balkong med klockren utsikt
 
 På väg till vårat hostel
 
 
 En underlig fågel som vi var tvungna att fota. Fågelskådare är välkomna att placera den. Det är varken en uggla eller papegoja säger amatören. 
 
 
 En otroligt stor skalbagge som vi kände oss manade att fota. Säkert 5-6 cm lång. 
 
Medellin
 
Medellin är som tidigare nämnt i mina ögon en vacker stad. Vistelsen här blev några dagar och vi hann med en hel del. Några av de saker vi hann med tar jag upp nedan. 
 
Vi blev tipsade av vänner och hörde innan resan hit om en speciell tur och det var turen som berättade om Medellins blodiga historia och framförallt om mannen som styrde staden med järnhand på 80-talet. Mannen jag pratar om hette Pablo Escobar. Vi gjorde en heldags guidad tur där vi fick privatskjuts av guiden runt staden. Vi såg bland annat hans grav, huset där de försökte ta livet av honom genom att spränga en bomb (Monaco Building) samt huset där de slutligen skjöt i hjäl honom. Det här är en guidad tur som egentligen inte ens borgmästaren godkänner på grund av det faktum att de inte vill att man glorifierar den här personen. Han gjorde mycket ont i sitt liv och även om de få goda gärningar han gjorde när han hjälpte människor i fattigdom - så kan de aldrig väga upp för de fruktansvärda brott han planerade och själv uträttade. 
 
För er som inte vet vem Pablo Escobar var så kan jag börja med att nämna att det inte är en person att beundra eller se upp till. Det här var en mycket fruktad och ökänd knarkkung på 80-talet i Medellin när staden var som allra värst. Då, var det inte tryggt att vistas i staden och överallt fanns det drogkarteller, knarkkungar och korrupta poliser. Under hans tid på tronen så sprängdes det över 150 bomber inom ett års tid över hela Colombia för att sprida skräck, många utav dessa var direkt beodrade av Escobar och han är ensam ansvarig för mord på upp mot 45 000 oskyldiga såväl som, i hans ögon, skyldiga personer. Målet var aldrig att ta livet av oskyldiga människor utan de som inte följde hans order. Men det hindrade honom inte från att spränga ett helt flygplan fullt av oskyldiga människor trots att han fått besked om att politikern han planerade att ta livet av inte befann sig på planet. Order blev: spräng planet ändå. Så ni förstår vad för typ av människa det var. Allt detta för att skapa sig respekt och för att folk skulle frukta honom och dessa blodshandlingar gjorde honom tyvärr till en av de rikaste personerna i världen på den tiden. Med järnhand tog han den blodiga vägen till makten och försökte till och med bli landets president. När han smutskastades av en politiker så blev mål nummer ett omedelbart att undanröja denna personen. 
Han hade så mycket pengar att när samhället försökte sätta honom bakom lås och bom så förhandlade han fram ett kontrakt som lät honom bygga sitt eget "fängelse" där han skulle sitta - och tro mig det här var inte ett fängelse. Det här var mer av en lyxresort. Många hatade den här mannen, men det fanns också de som älskade honom. Han gjorde gott för de fattiga, därför är bilden så kluven. De han hjälpte såg upp till honom och besöker hans grav med stolthet - men de flesta känner ett hat och det med rätta. 
 
För oss så gav det en tydlig inblick i hur det faktiskt var i Medellin på den tiden men också i Colombia överlag. Man förstod att det fanns dem som inte skydde några medel alls för att nå makten. Även om det här säkert existerar fortfarande på sina ställen i Colombia så har Medellin blivit en helt annan stad jämfört med vad det en gång var. Vår guide växte upp mitt i allt det här och han berättade om att han mindes hur han som ung pojke kunde höra bomber smälla överallt i staden på den tiden. Hans mamma var till och med nära att stryka med en gång för längesedan. Det gjorde att det blev ännu mer verkligt för vår del. 
 
 Cable cars i Medellin
 
Här reser vi med Medellins lokala transportsystem - linbanor som tar oss mot toppen och långt förbi den
 
  
Ballen, bananen menar jag
 
Monacohuset där han bodde på översta våningen. De parkerade en bil här fullproppad med sprängmedel för att ta livet av honom - istället fick flertalet andra människor sätta livet till 
 
Vid Pablo Escobars grav. De hade till och med begravt hans livvakt på samma ställe, lite udda kan man tycka.
Här bara för att visa hur graven såg ut. 
 
Kyrkogården där han är begravd 
 
Det som finns kvar av huset där han mördades. Det revs för ett tag sedan på grund av nyfikna turister. Det enda som finns kvar är en liten bild på honom tagen första gången han åkte i fängelse - fastklistrad där mitt i muren
 
Med ett leende på läpparna, bakom lås och bom, då inte särskilt tagen av allvaret. 
 
I samband med den guidade turen kring Pablo Escobar så gjorde vi också ett stopp vid Comuna 13, eller San Javier. Det ökända distriktet i Medellin som har en rejält brokig historia bakom sig. Här utspelade sig en riktigt blodig händelse år 2002 när den Colombianska militären genomförde operation Orion, ett försök att störta alla rebelliska gäng i området - en fight som stoppades av att invånarna kom ut på gatorna med vita flaggor viftandes i luften. 
 
Tidigare var området ett tillhåll för guerilllasoldater, gängmedlemmar och knarklangare. Dess placering mitt bland bergen gjorde själva kommunen i sig idealisk för brott. Från 80-talet till 90-talet så kontrollerades och styrdes detta område med järnhand av drogkarteller lojala till pablo Escobar. 
 
Här en graffittimålning på två bröder, den ena ser lömsk ut och den andra helt oskyldig. Han sa att i det här området har du två val antingen blir du brottsling eller så blir du en exemplarisk medborgare. Många valde det första. Det fanns väldigt många fler grafittimålningar utspridda i området som berättade historien om Comuna 13.
 
Här med utsikt över Comuna 13, det sträcker sig ända upp till bergen i bakgrunden. Nu ett litet samhälle med en ljus framtid. 
 
 
En annan grafittimålning i Comuna 13. Här skildras det hur presidenten spelar tärning och bestämmer ödet för invånarna i Comuna 13 år 2002, strax före Operation Orion. En tydlig bild av hur mycket makt en politiker kan ha.
Ansiktet till vänster är Pachamama, moder jord. Fruktbarhetgudinnan hos folket i Inkariket. 
 
Comuna 13 som det ser ut idag. Här ser ni rulltrappor värda 10 miljoner kronor. Man kan tycka att det borde investerats i annat, som att bygga hus åt invånarna, men jag antar att det hjälper till att bana vägen för framtiden. Vi uppskattade rulltrapporna väldigt mycket, då slapp vi ju gå upp för alla dessa trappor och extremt sluttande vägar. Påminner verkligen om favellorna i Rio de Janeiro. 
 
Cartagena 
 
Gamla stan i Cartagena är en riktigt mysig plats att vistas på, men så är det oftast i de historiska delarna av städer runt om i världen. Jag minns fortfarande tydligt vår upplevelse på Rhodos och dess gamla stadskärna och Cartagena påminde oss om detta. Charmiga gator och mycket folk i rörelse, speciellt på kvällarna. Även om det var dyrt här så var vi bara tvungna att sätta oss ner och njuta av stämmningen kvällstid. 
 
I Cartagena har vi för det mesta bara slappat och tagit det lugnt. Vi kände så här långt in på resan att det var dags att verkligen slå av på takten lite. Vi har strosat runt här i gamla stan och njutit av stämningen såväl kvällstid som dagtid. Vi besökte bland annat ett gammalt fort som användes för att försvara Cartagena på 1600-talet. Det var rejält varmt i Cartagena, så varmt att man nästan inte ens orkade att vistas ute utan snarare bara kände för att hålla sig inne på hostelet som hade AC, haha. 
 
I en utav gångarna inne i fortet Castillo San Felipe de Barajas. Lugn och harmonisk. Trevligt att gå här. 
 
 Sofia gillade att utforska kulvertarna. 
 
 
Sofia agerar guide vid fortet. Läser högt på engelska. Ja, för spanskan sitter ju inte ;) 
 
Håller vakt. Pirater på väg, vi får sällskap ja. 
 
På muren till gamla stan. Utsikt över havet. 
 
Playa Blanca
 
En dag i paradiset 
 
 
Sofia är nyttig. Jag köper glass och öl och hon köper fruktsallad
Playa Balanca. Längst bort var det knökat med folk
 
Cartagena blev sedan utgångspunkt för vår segling till San Blas öarna och Panama. Du kan nämligen inte korsa gränsen mellan Panama och Colombia med bil eftersom det inte finns några vägar. Det finns inga vägar därför att dessa trakter består av tät och extremt farlig djungel, stämplad som världens farligaste, kallad Darien Gap. Det är heller inget du vill göra till fots med tanke på att denna djungel inte bara innehåller den fruktade FARC-guerillan och korrupt militär utan också några av planetens farligaste djur i form av giftiga ormar och grodor, skorpioner, smärtsamma eldmyror, jaguarer och flugor som lägger ägg under huden - ja det finns en udda samling djur här minst sagt.

Den här djungeln är känd som knarksmugglarkorridoren mellan dessa två länder och det är sällan, ytterst sällan, som bacpackers sätter sin fot här. De som gör det, letar efter annat i livet än bara upplevelsen av att befinna sig i en djungel. De kan också vara säkra på att finna det och mer därtill. Trubbel lär inte dröja länge för nyfikna resenärer. Men eftersom det är en av de minst besökta platserna på jorden så förstår jag att det lockar folk att sätta sin fot här. Men istället för att slå vår vägen genom denna djungel med en machete så väljer vi den här gången istället vattenvägen. Tro mig, djungel kommer vi att få uppleva ändå, längre fram på resan. 

Ett fem dagars seglaräventyr i Karibien. Ingen jorden runt resa är komplett utan några dagar på en segelbåt, på öppet hav. Att känna vinden i sitt hår och havets saltstänk i ansiktet. Jag är en person som njuter av frihet och mer frihet än så får du inte. Seglingen är planerad från Cartagena i Colombia till Panama via San Blas öarna med katamaranen Gitano del Mar. Mer om detta kommer Sofia att berätta om.  

En kommentar
publicerat i Fredrik skriver, På resande fot;
Taggar: Adrenalin, Ajiaco, Bogota, Comuna 13, Dricka Kaffe, Finca El Ocaso, Kaffeplantager, Kolibri, Medellin, Monserrate, Pablo Escobar, Playa Blanca, Salento, Tejo, cartagena, cocora valley, colombia, wax palms, Äta myror

Sammanfattning av vår tid i Peru

Hög tid för sammanfattning av vår tid i Peru
 
Resrutt:
Totalt spenderade vi 18 dagar och 18 nätter i Peru och här är vår resrutt:
 
 
1. Cusco (5nätter)
2. Salkantay Trek (Tältade 3 nätter)
3. Aguas Calientes (2nätter)
4. Cusco (3nätter)
5. Puno (1natt)
6. Arequipa (1natt)
 
Kostnadsöversikt
Budgeten för Sydamerika var satt snäppet lägre än för Centralamerika, knappa 245kr per dag och person var planen. Inte helt enkelt att hålla sig till minst sagt och slutligen stannade snittpriset för dag och person på 336kr. Det ska också nämnas att detta är exklusive priset för Salkantayvandringen som var budgetat för som en separat post. Här hade vi budgeterat totalt 6500kr per person, och hamnade slutligen på 6900kr per person, det vill säga något högre än vi tänkt oss, men ändå överkomlligt. Salkantayvandringen stod för 53% av våra totala utgifter i Peru och kostnadsfördelingen under är exklusive priset för vandringen.
 
Mat 40% (varav 86% restaurang/gatumat/snabbmat och 14% butik/hemlagat)
Transport 18%
Boende 17%
Akiviteter och diverse inträden 14%
Administrativa kostnader (kontantuttag) 1%
Övrigt 10%
 
Diverse Fun Facts: (alla belopp gäller för oss båda tillsammans)
 
Högsta höjd: 5045möh (Rainbow Mountain)
Dyraste Restaurangmåltid: 567kr (Middag Cusco - belöning efter vår vandring)
Billigaste Restaurangmåltid: 46kr (Lunch Puno)
Dyraste transport: 1372kr (Flyg Arequipa-Lima 1,5h)
Längsta tid på ett och samma transportmedel: 7h (Buss Cusco - Puno)
Billigaste transport: 251kr (Buss Cusco - Puno 7h)
Flest antal nätter spenderade på ett och samma ställe: 5 (Milhouse Hostel, Cusco)
Billigaste boende (per natt): 143kr (Cosy Hostel, Puno)
Dyraste boende (per natt): 432kr (Golden House Inn, Cusco - hotellrum efter vandring)
 
Totalt antal timmar på diverse transportmedel:
Buss: 37,5h
Flyg: 2h
 
Antal måltider på restaurang, gatumat/snabbmat respektive "hemlagat"/butik:
Restaurang: 17
Snabbmat/Gatumat: 3
Hemlagat/Butik: 1
Inkluderat i Salkantay Vandringen: 8 (frukost inte medräknat här)
 
Antal nätter vi spenderat på diverse platser:
Sovsal: 10
Privat rum: 2
Buss: 2
Flyg: 1
Tält: 3
Visa fler inlägg