Playa del Carmen och Cozumel

Playa del Carmen
Bussresan från Isla Holbox direkt till Playa del Carmen tog ca två och en halv timme. Vi hade inget boende bokat när vi åkte vidare, utan vi körde på samma spontanitet som funkade på Isla Holbox och tog det lite som det kommer. Så fort vi klev utanför bussterminalen, som för övrigt ligger mitt i centrum precis vid strandpromenaden, så kände vi båda två att Playa del Carmen kommer att bli en bra vistelse. Vi bjöds med en gång på en oerhört skön stämmning - mycket folk, glada miner och återigen havets doft av saltstänk i våra näsborrar. Det kändes bara så rätt. 
 
Vi tultade vidare med våra väskor på ryggarna och tog hjälp av google maps samt en karta på de olika hostels som fanns i närheten till det absolut bästa "billigaste" priset. Kände av det, som så många gånger innan, att väskan verkar blir tyngre och tyngre varenda jäkla gång jag packar den. Kan inte riktigt förstå varför. Kan delvis ha något att göra med den flaska sprit (Mezcal) som ligger outnyttjad i min väska fortfarande. Skärpning till oss båda. Men skämt å sido så har jag fram till dags dato flera gånger tänk att nu tömmer jag fan skiten (väskan alltså) - nu hivar jag snart halva väskan så det känns som en fjäder på ryggen. Det är nämligen lite ansträngande att släpa runt på stora väskor när det är riktigt varmt ute. Surprise surprise. Det var bara en parentes av hur livet på resande fot är ibland. Så mycket väger faktiskt inte väskan, så får sluta klaga nu. 
 
På väg att lämna Buhos Hostel, Playa del Carmen - har vi lika stora väskor? 
 
Vi checkade in på Buhos Hostel - ett helt okej hak med bra kök och godkända sängar. Att nattvakten aldrig lyckades få igång AC:n så man svettades som en gris varje natt är inget märkvärdigt. Jag älskar oavsett när det är så att man knappt kan andas strax före john blund. För övrigt låg det här väldigt nära stranden och den underbara strandpromenaden som vi gick upp och ned några gånger. Kostade väl runt 150 pesos per person och natt. Budgetexperten Sofia kanske säger emot mig nu - hon har ju kontroll på alla utgifter och samlade budget.
 
Självklart blev det sol och bad här. Stranden var i mina ögon riktigt fin och jag älskade strandpromenaden. Som jag så snett och fult jag bara kan skriva noterade i min dagbok - så hade jag utan tvekan kunnat tänka mig att spendera två till tre veckor här på semester. Fantastiskt fina restauranger längs strandpromenaden. Men för er som eventuellt planerar att åka hit - så tjänar ni på att öva upp tolernasnivån lite.
Vart man än går, var tionde meter i princip, så försöker mexikanarna få ens uppmärksamhet och locka in en i sin butik. Och svarar man inte eller typ ignorerar dom så känns det som om man sätter en dolk rakt i hjärtat på dom och vrider om. Vet inte hur många, NO GRACIAS, vi har sagt hittils på vår resa i Mexico men det börjar bli en del. Mycket kostar en dollar också - cheap cheap almost free. 
 
Den vackra Sofia, men den vackra Playa del Carmen i bakgrunden
 
 
Vi hade en episod där vi stod och söp tequila gratis i en butik - de blev inte så glada när vi inget köpte
 
Cozumel
Det här är dykentusiasternas paradis. Hela ön är kantad av fina klippor med det obligatoriska turkosa vattnet - som verligen förhöjer paradis känslan. Även hit åkte vi utan att ha bokat boende i förväg. Tog färjan över från Playa del Carmen - en ca 30 minuters färd. Med en gång var det dags att leta boende. Vi hamnade slutligen, efter mycket om och men fram och tillbaka, på ett hostel vars själva existens kretsade kring dykning. 2 Tank Dive Hostel - något jag skämtsamt döpte om till 2 tanked 2 Dive Hostel. Mer riktigt utifrån vår synvinkel. Det här lyckades vi faktiskt passera då vi letade hostel. Sofia såg det men tog för givet att det bara var för dykare och vad jag gjorde kan jag inte riktigt svara på. Jag som i vanliga fall lägger märke till små detaljer - där jag efteråt kan fråga mig själv - varför i helvete jag ens såg det - måste stolpat förbi här i zombiemode. Men ett riktigt fint hostel. Det finaste vi varit på hittils. Det var nästan så att vi tänkte att vi efter det här måste straffa oss själva med att bo i en soptunna en natt - bara för att hitta en balans i minimalistlivet igen. 
 
Färjan över till Cozumel
 
Hamnen Playa del Carmen - på väg till Cozumel
 
Köket på 2 Tanked 2 Dive Hostel ;)
 
Sofia är mästare på smoothies - de goda rutinerna åker med jorden runt
 
Vi gjorde ingen dykning - för vi har inte certifikat för det och vi snorklade inte. Det finns gott om tid för det här senare på resan. Däremot blev vi båda två faktiskt ganska inspirerade i att ta dykarcertifikat. Vad jag förstod så var Honduras och Thailand två väldigt populära länder att fixa detta i och eventuellt också Colombia om jag inte minns fel. Det finns goda chanser för att det här hamnar på vår bucket list. Kostar runt 300 dollar per person - på rätt ställe. Blev lite skärrad när jag snackade med en annan boende på hostelet om just dykning - när han nämnde hur viktigt det är att jämna ut trycket genom öronen på väg ner och hur farligt det är att stiga för fort upp till ytan - med glasklara resultat så som spräckt trumhinna och lungor som exploderar. Hmm - jaja ibland får man lära sig den hårda vägen. Förhoppningsvis vet våra potentiella framtida dykinstruktörer om detta. Svälj!!
 
Här träffade vi tre amerikaner. En lågmäld och trevlig student från Washington, en rejäl pratkvarn från Houston, Texas och en riktigt härlig pajsare från Denver, Colorado. Den sistnämnde klickade vi riktigt bra med och faktum är att vi funderar på att ändra lite i vår resrutt tvärs över staterna och klämma in ett besök i Denver, Colorado på grund av detta trevlig möte. Vi var hjärtligt välkomna så det här tål att tänkas på. 
 
Vi tog oss ut på en lten cykeltur till Palancar Beach. Jag hade läst på att det skulle vara riktigt fint här och en rejäl avstickare från turismen. Ops! Vet inte om jag var full när jag läste på men något gick ju snett i alla fall. Det här låg ca två mil i från Cozumel centrum och väl framme smärtade det rejält i röven pga den benhårda cykelsadeln. Tur för Sofias del att hon har mer dämpning än vad jag har. Det var ju två mil tillbaka också. Det var mycket folk här - motsatsen till det folktomma paradis jag såg framför mig. Stranden var fin - men att det var så mycket folk när man vill ha "egenstund" var en nitlott. Jag skulle ändå rekomendera det eftersom det typ är en av få stränder som finns på den här ön. Det är som sagt ett dykparadis och hit åker man för att man vill dyka - det hade jag helt ärligt också missat. Fan, börjar tackla av lite såhär på "semestern" märker jag - så gött. Men man får njuta av det lilla. Man ska inte vara så petig. Vi njöt ändå - för solen sken, havet låg vid våra fötter och livet var som det ska vara.
 
Cykeltur Palancar Beach
 
 
 
 
 
 

Kanon och Kalkon

Livet på resande fot är i skrivande stund magiskt, det är inte mycket som hade kunnat vara särskilt mycket bättre just nu. Sitter i en gunga på vårt hostel på ön Holbox efter en lång dag på stranden och tänkte sammanfatta de senaste dagarna sedan vi lämnade Merida.

På vår väg mot Cancun gjorde vi stopp i en gammal Mayastad vid namn Chichen Itza och tog oss en titt på de många ruinerna där. Jag tycker som oftast att det är svårt att fullt uppskatta gamla ruiner när jag inte riktigt kan föreställa mig hur det en gång har sett ut, eller hur människor levde här långt före vår tid – men det är alltid kul att ha sett litegrann av kulturarvet men för mig kanske mest för att kunna säga att jag varit där. Haha, ni hör kanske att jag inte var den mest entusiastiska turisten på denna arkeologiska plats denna dag, men jag försöker så gott jag kan. Men jag har inget väldigt behov att besöka varje mayaruin som vi passerar för att utrycka mig milt – men någon mer blir det säkert.

Fredrik tar kontroll över Chichen Itzas största ruin.
 
Och jag ville såklart också få visa min makt ;)

Fredrik har tveklöst sagt något fånigt ^^ 

Vi slängde därefter upp våra ryggsäckar på ryggen igen och väntade på den lokala bussen som skulle ta oss några kilometer mot nästa mål – en Cenote kallad Ik Kil. Jaha, vet inte alla vad en Cenote är? Det visste inte jag heller – men detta visade sig vara något som föll mig mycket mer i smaken än gamla ruiner. Det är som ett stort hål med vatten inuti som de gjort i ordning så att man kan bada i, tydligen går det också grottor här nere som man kan simma/dyka runt i – låter läskigt tycker jag men säkert sjukt mäktigt såklart. Jag minns inte helt men tror det stod att Cenoten var 50 meter djup och givetvis skulle vi båda två spexa inför kameran genom att hoppa från en av de högre avsatserna. Säkert kul filmer men ALLTSÅ AJ vad jag hade ont i öronen resten av kvällen, kändes som att jag slog hål på trumhinnorna – ångrade mig rätt mycket timmarna som följde kan jag säga.

 
Härlig temperatur i vattnet och Fredrik är lyrisk
 
 
 

Inför natten hade vi inte bokat något boende då vi inte helt bestämt om vi skulle ta oss hela vägen vidare till Cancun eller stanna över natten i den lilla byn Valladolid ca 4 mil från Chichen Itza och Ik Kil. Men timmarna sprang iväg och när vi var framme i Valladolid var klockan över 18 och vi insåg att det var dumt att ta sig till Cancun så sent för att försöka hitta ett boende. Därför vandrade vi runt i Valladolid på jakt efter ett boende jag kollat upp på förhand. 300pesos (150kr) för ett litet dubbelrum kändes mer än överkomligt.

Det blev inte mer än en middag i Valladolid innan vi satte oss på bussen mot destinationen Cancun. En stad som vi båda sett fram emot mycket att äntligen ankomma till; jag för att jag längtade efter sol och bad och Fredrik mycket för det omtalade Spring Break som var i fullgång där. Men jag tror att vi båda två blev ganska besvikna, för mig var Cancun långt ifrån det paradis jag föreställt mig – kan erkänna att jag inte läst på särskilt mycket (eller egentligen ingenting alls) – men för mig var det oavsett inget att hänga i granen. För det första hade vi missbedömt avståndet till stranden och strandens längd överlag till den milda grad att vi efter en timmas promenad (mot stranden) tvingades inse att vi inte hade något annat val än att ta en buss vidare för att hinna ta oss fram innan midnatt. Mörkret hade vi detta laget redan hunnit falla. Den 22km långa strandsträckan (som jag efteråt läste på om) kändes mest som en turistfälla av högsta rang, med lyxhotell och privata stränder så långt ögat kunde nå. De två dagar vi fick på stranden var dessutom mest kantade av hård vind, höga vågor och röd flagg. Inte helt optimalt, men det klart - strandliv är väl alltid härligt. Fredrik lyckades för första gången också bränna sig rätt rejält och valde att ligga i skuggan dag 2, något som nog blev ganska kallt då det blåste så mycket. Jag körde däremot på faktor 30 och klarade mig bra bortsett från ett område på ryggen som jag inte kommit åt – hädanefter är det Fredrik som står för insmörjningen av min rygg. Även Fredrik har börjat smörja in sig med 30 efter detta kan tilläggas. Det är ju inte direkt någon stress med att bli bruna då vi har över ett år på oss denna gång.

 
Playa Delfines, en av de få offentliga stränderna i Cancun. I bakgrunden skymtas dyra hotellkomplex så långt ögat når.
 
Strandlivet är bättre i en solsäng, i alla fall när det blåser halv storm och man har en pytteliten handduk (Note to self: Måste köpa en sarong att ligga på). Kan tilläggas att solsängarna var gratis (mot valfritt belopp i dricks).
 
 
VI försökte oss också på en utgång i Cancun, men på grund av astronomiska priser för entré (enligt mig) ”nöjde” vi oss med varsin drink (öl för Fredrik) på en restaurang med utsikt över nattlivet innan vi tog oss tillbaka till vårt Hostel.

Vi satt och chillade utanför en club ett tag, härlig musik och go stämning. Som ni kan se står det tre lättklädda tjejer i röd/gröna outfits och dansar vid entrén, förklaringen till varför 99% av åskådarna nedanför är män...

Jag får erkänna att jag var rätt partysugen till en början, men priserna drog ner suget rätt rejält tyvärr.
 
Vi hittade en bar med bra utsikt över spektaklet innan vi åkte "hemåt".

Och inte för att klagomål är det mest fantastiska att läsa om (Eller tycker ni stackare som sitter hemma i kalla Skandinavien kanske att det är lite skönt att vi inte bara har det underbart hela tiden? xD) men vårt Hostel i Cancun var det värsta hittills. Ett unket källarrum med dålig luft, dusch med enbart kallvatten och möss som förstörde första natten då de sprang runt på golvet och gjorde vistelsen allt annat än behaglig. Fredrik lyckades fantastiskt nog stänga ute de inför natt två och tre, men rummet var ingen höjdare för det. Kanske är detta långt ifrån det värsta vi kommer uppleva, kanske inte.

Matlagning i det ohygieniska köket på vårt hostel i Cancun, hur folk kan leva såhär är för mig ett mirakel. För detta var alltså ett hus som en familj bodde i där de öppnat bed and breakfast. 

Nattlig jakt på möss som sprang runt på vårt rum, när vi täppt igen under dörren (med duschdraperiet) klättrade de in genom ett hål vid handtaget. Som ni ser på denna bild lyckas de till och med klättra på gardinen.

Tillslut lyckades Fredrik faktist stänga de ute, nu hörde vi bara hur de sprang i väggarna - vilket i början var svårt att avgöra, men vi hittade i alla fall inga fler i rummet efter första natten.

Men slut på klagomål, nu är livet på resande fot allt annat än dåligt. Vi har som sagt anlänt till ön Holbox (Isla Holbox), som är en ö i Karibiska havet, 20minuter med båt från Mexicos kust. En riktig paradisö! Vi spanade lite på förhand på boende innan vi reste men hittade inget mer än ett hotell för runt 4000kr, vilket är ca 20gånger över vår budget per natt, därför bestämde vi oss för att ta en chansning i stället. Eller Fredrik övertalade väl egentligen mig om det, och jag är så otroligt tacksam för att jag inte sa emot. Det tog kanske en timma innan vi lyckades lokalisera ett boende som hade plats för oss, ett litet hostel med bara några hundra meter både till det lilla centrumet och till den härliga stranden. Det var inte det att det var ont om boenden på ön, långt ifrån – men det var inte heller ont om turister då vartenda ställe vi frågade på var fullbokat, helt otroligt egentligen. Jag var ett tag rätt säker på att vi skulle tvingas tillbringa natten på stranden, men turligt nog slapp vi det. Detta är möjligen det enklaste boendet hittills, men fräscha sängar och härlig atmosfär. Därför bestämde jag mig tidigt för att jag i alla fall ville stanna en natt till, och sagt och gjort – innan vi gick ner till stranden idag betalade vi ytterligare för en natt i varsin sovsalssäng.

 Motorbåt på väg ut till Isla Holbox
 
Strandlivet är det bästa livet!
 
 
Holbox <3
 
Drinkar på en servering på stranden för 40 pesos styck (motsvarande 20kr)
 
Drinkarna kallades Blue Holbox, idélöst namn kan tyckas, men de var magiskt goda!
 
 
Det är viktigt med balans här i livet, här på en pinne ute i havet.
 

Nu ska vi snart vandra ner till vattnet igen för en drink i solnedgången. Ja, ni hör ju att vi inte direkt lider.

Merida & Celestun med Rosa Flamingos

Ja, vi rör på oss fort - men det kommer inte att bli en vana. Än så länge har tempot varit högt och vi har snabbt förflyttat oss från stad till stad i Mexico. Cancun får bli staden där vi "landar" bokstavligen talat. Vi hinner få några dagars Springbreak och efter det blir det chill på hög nivå. Sol och bad i överflöd, inga bekymmer och framförallt ingen jäkla buss på ett tag - eller i alla fall inga extremt långa bussturer.
 
Merida
En 16 timmars bussresa tog oss tillslut ända fram till Merida på Yucatan halvön. Tro det eller ej men det gick förvånansvärt bra att sitta på en buss så länge. Och här trodde man att både rygg och nacke skulle vara så pass trasiga att man skulle vara tvungen att inhandla nytt på den lokala marknaden i staden. Där sparade vi några pesos.
 
Det märks med en gång att Merida är lite mer en stad med internationell miljö. Folk sköter sitt och ser inte med långa blickar efter oss när vi kommer och går på gatorna - något som varit ytterst märkbart i tidigare städer. Här finns det gott om backpackers och folk som hittat hit från världens alla hörn, så mexikanarna är vana. Tyskar och fransmän går tydligen igen rätt ofta här i Mexico har vi märkt. 
 
Celestun
Vi började första dagen i Merida med att hoppa på en ny buss som tog oss ut mot den lilla fiskebyn Celestun och de Rosa Flamingos som häckar alldeles i närheten här. Den turen tog ca två timmar enkel väg och här kände vi verkligen att vi flänger mycket när vi satt på bussen på väg ut. Vi får ta oss själva i nackskinnet och hytta med näven lite så att vi eventuellt inser att vi måste sakta ned temot lite. Vi hade tur att mötas av en guide så fort vi klev av bussen i Celestun som mer eller mindre drog med oss ned på stranden för att knöka in oss i en grupp som precis var på väg ut. Så lätt har det nog aldrig varit att på eget manér "skräddarsy" en utflykt som vi hade föga information om innan - mer än att vi efteråt uppmärksammade att vi lyckades göra den till halva priset mot vad det hade kostat om vi bokat en utflykt från Merida med ett företag. 
 
Fantastisk upplevelse att se rosa flamingos på nära håll. Även om vi inte direkt är några fågelskådare av rang så har vi inga problem med att njuta av naturens vackra. De distinkta ljuden från dessa flamingos och den skrattretande starten, när de mer eller mindre springer på vattnet och flaxar, fick oss båda att le av glädje. Vi passade dessutom på att bada i en sötvattensjö, när de flesta andra landkrabbor behöll kläderna på - så hoppade vi självklart i det fesljumna vattnet. 
 
Precis på väg ut för att se rosa flamingos
 
Kolla det fantastiskt fina pannbandet rå, mitt i pannan - att ha långt hår är ingen dans på rosor
 
Sofia är överlycklig
 
Vackert

Här lyckades vi fånga en som precis lyfter, se hur de springer på vattenytan vid start
 
Flera som springer och lyfter samtidigt
 
In bland träd och rötter
 
 
 
Och ett dopp i sötvattenkällan, Sofia stilar genom att stå på repet. Alligatorer lurar alledeles i närheten.
 
Visa fler inlägg