Kanon och Kalkon

Livet på resande fot är i skrivande stund magiskt, det är inte mycket som hade kunnat vara särskilt mycket bättre just nu. Sitter i en gunga på vårt hostel på ön Holbox efter en lång dag på stranden och tänkte sammanfatta de senaste dagarna sedan vi lämnade Merida.

På vår väg mot Cancun gjorde vi stopp i en gammal Mayastad vid namn Chichen Itza och tog oss en titt på de många ruinerna där. Jag tycker som oftast att det är svårt att fullt uppskatta gamla ruiner när jag inte riktigt kan föreställa mig hur det en gång har sett ut, eller hur människor levde här långt före vår tid – men det är alltid kul att ha sett litegrann av kulturarvet men för mig kanske mest för att kunna säga att jag varit där. Haha, ni hör kanske att jag inte var den mest entusiastiska turisten på denna arkeologiska plats denna dag, men jag försöker så gott jag kan. Men jag har inget väldigt behov att besöka varje mayaruin som vi passerar för att utrycka mig milt – men någon mer blir det säkert.

Fredrik tar kontroll över Chichen Itzas största ruin.
 
Och jag ville såklart också få visa min makt ;)

Fredrik har tveklöst sagt något fånigt ^^ 

Vi slängde därefter upp våra ryggsäckar på ryggen igen och väntade på den lokala bussen som skulle ta oss några kilometer mot nästa mål – en Cenote kallad Ik Kil. Jaha, vet inte alla vad en Cenote är? Det visste inte jag heller – men detta visade sig vara något som föll mig mycket mer i smaken än gamla ruiner. Det är som ett stort hål med vatten inuti som de gjort i ordning så att man kan bada i, tydligen går det också grottor här nere som man kan simma/dyka runt i – låter läskigt tycker jag men säkert sjukt mäktigt såklart. Jag minns inte helt men tror det stod att Cenoten var 50 meter djup och givetvis skulle vi båda två spexa inför kameran genom att hoppa från en av de högre avsatserna. Säkert kul filmer men ALLTSÅ AJ vad jag hade ont i öronen resten av kvällen, kändes som att jag slog hål på trumhinnorna – ångrade mig rätt mycket timmarna som följde kan jag säga.

 
Härlig temperatur i vattnet och Fredrik är lyrisk
 
 
 

Inför natten hade vi inte bokat något boende då vi inte helt bestämt om vi skulle ta oss hela vägen vidare till Cancun eller stanna över natten i den lilla byn Valladolid ca 4 mil från Chichen Itza och Ik Kil. Men timmarna sprang iväg och när vi var framme i Valladolid var klockan över 18 och vi insåg att det var dumt att ta sig till Cancun så sent för att försöka hitta ett boende. Därför vandrade vi runt i Valladolid på jakt efter ett boende jag kollat upp på förhand. 300pesos (150kr) för ett litet dubbelrum kändes mer än överkomligt.

Det blev inte mer än en middag i Valladolid innan vi satte oss på bussen mot destinationen Cancun. En stad som vi båda sett fram emot mycket att äntligen ankomma till; jag för att jag längtade efter sol och bad och Fredrik mycket för det omtalade Spring Break som var i fullgång där. Men jag tror att vi båda två blev ganska besvikna, för mig var Cancun långt ifrån det paradis jag föreställt mig – kan erkänna att jag inte läst på särskilt mycket (eller egentligen ingenting alls) – men för mig var det oavsett inget att hänga i granen. För det första hade vi missbedömt avståndet till stranden och strandens längd överlag till den milda grad att vi efter en timmas promenad (mot stranden) tvingades inse att vi inte hade något annat val än att ta en buss vidare för att hinna ta oss fram innan midnatt. Mörkret hade vi detta laget redan hunnit falla. Den 22km långa strandsträckan (som jag efteråt läste på om) kändes mest som en turistfälla av högsta rang, med lyxhotell och privata stränder så långt ögat kunde nå. De två dagar vi fick på stranden var dessutom mest kantade av hård vind, höga vågor och röd flagg. Inte helt optimalt, men det klart - strandliv är väl alltid härligt. Fredrik lyckades för första gången också bränna sig rätt rejält och valde att ligga i skuggan dag 2, något som nog blev ganska kallt då det blåste så mycket. Jag körde däremot på faktor 30 och klarade mig bra bortsett från ett område på ryggen som jag inte kommit åt – hädanefter är det Fredrik som står för insmörjningen av min rygg. Även Fredrik har börjat smörja in sig med 30 efter detta kan tilläggas. Det är ju inte direkt någon stress med att bli bruna då vi har över ett år på oss denna gång.

 
Playa Delfines, en av de få offentliga stränderna i Cancun. I bakgrunden skymtas dyra hotellkomplex så långt ögat når.
 
Strandlivet är bättre i en solsäng, i alla fall när det blåser halv storm och man har en pytteliten handduk (Note to self: Måste köpa en sarong att ligga på). Kan tilläggas att solsängarna var gratis (mot valfritt belopp i dricks).
 
 
VI försökte oss också på en utgång i Cancun, men på grund av astronomiska priser för entré (enligt mig) ”nöjde” vi oss med varsin drink (öl för Fredrik) på en restaurang med utsikt över nattlivet innan vi tog oss tillbaka till vårt Hostel.

Vi satt och chillade utanför en club ett tag, härlig musik och go stämning. Som ni kan se står det tre lättklädda tjejer i röd/gröna outfits och dansar vid entrén, förklaringen till varför 99% av åskådarna nedanför är män...

Jag får erkänna att jag var rätt partysugen till en början, men priserna drog ner suget rätt rejält tyvärr.
 
Vi hittade en bar med bra utsikt över spektaklet innan vi åkte "hemåt".

Och inte för att klagomål är det mest fantastiska att läsa om (Eller tycker ni stackare som sitter hemma i kalla Skandinavien kanske att det är lite skönt att vi inte bara har det underbart hela tiden? xD) men vårt Hostel i Cancun var det värsta hittills. Ett unket källarrum med dålig luft, dusch med enbart kallvatten och möss som förstörde första natten då de sprang runt på golvet och gjorde vistelsen allt annat än behaglig. Fredrik lyckades fantastiskt nog stänga ute de inför natt två och tre, men rummet var ingen höjdare för det. Kanske är detta långt ifrån det värsta vi kommer uppleva, kanske inte.

Matlagning i det ohygieniska köket på vårt hostel i Cancun, hur folk kan leva såhär är för mig ett mirakel. För detta var alltså ett hus som en familj bodde i där de öppnat bed and breakfast. 

Nattlig jakt på möss som sprang runt på vårt rum, när vi täppt igen under dörren (med duschdraperiet) klättrade de in genom ett hål vid handtaget. Som ni ser på denna bild lyckas de till och med klättra på gardinen.

Tillslut lyckades Fredrik faktist stänga de ute, nu hörde vi bara hur de sprang i väggarna - vilket i början var svårt att avgöra, men vi hittade i alla fall inga fler i rummet efter första natten.

Men slut på klagomål, nu är livet på resande fot allt annat än dåligt. Vi har som sagt anlänt till ön Holbox (Isla Holbox), som är en ö i Karibiska havet, 20minuter med båt från Mexicos kust. En riktig paradisö! Vi spanade lite på förhand på boende innan vi reste men hittade inget mer än ett hotell för runt 4000kr, vilket är ca 20gånger över vår budget per natt, därför bestämde vi oss för att ta en chansning i stället. Eller Fredrik övertalade väl egentligen mig om det, och jag är så otroligt tacksam för att jag inte sa emot. Det tog kanske en timma innan vi lyckades lokalisera ett boende som hade plats för oss, ett litet hostel med bara några hundra meter både till det lilla centrumet och till den härliga stranden. Det var inte det att det var ont om boenden på ön, långt ifrån – men det var inte heller ont om turister då vartenda ställe vi frågade på var fullbokat, helt otroligt egentligen. Jag var ett tag rätt säker på att vi skulle tvingas tillbringa natten på stranden, men turligt nog slapp vi det. Detta är möjligen det enklaste boendet hittills, men fräscha sängar och härlig atmosfär. Därför bestämde jag mig tidigt för att jag i alla fall ville stanna en natt till, och sagt och gjort – innan vi gick ner till stranden idag betalade vi ytterligare för en natt i varsin sovsalssäng.

 Motorbåt på väg ut till Isla Holbox
 
Strandlivet är det bästa livet!
 
 
Holbox <3
 
Drinkar på en servering på stranden för 40 pesos styck (motsvarande 20kr)
 
Drinkarna kallades Blue Holbox, idélöst namn kan tyckas, men de var magiskt goda!
 
 
Det är viktigt med balans här i livet, här på en pinne ute i havet.
 

Nu ska vi snart vandra ner till vattnet igen för en drink i solnedgången. Ja, ni hör ju att vi inte direkt lider.

#1 - - Susanne Hellström:

Hej på er :-)
Så vackra foton !!! så kul att ni fotar på mycket olika saker saker ;-) Även den lilla musen .... ;-)
Själv hade nog inte sovit en blund...

Kram och var rädda om er <3

#2 - - Helena:

Åh så underbart ni har det. Men fy va obehagligt med möss!!!

#3 - - Helena:

Åh så underbart ni har det. Men fy va obehagligt med möss!!!

#4 - - Helena:

Åh så underbart ni har det. Men fy va obehagligt med möss!!!

#5 - - Anonym:

Intressant läsning av både plus och minus, ni kommer att uppleva mycket ni kommer att hitta det ni söker, alltså äventyret . Hälsar Elsa.