Flytande vassöar och Lake Titicaca

Efter att ha varvat ned några dagar i Cusco efter den långa Salkantay vandringen så bestämde vi en ny resrutt på baksidan av en servett när vi fikade på ett café. Den här rutten skulle ta oss ned mot Puno för att besöka bland annat de berömda vassöarna där Urosfolket bor och Lake Titicaca. VI bestämde oss för att skippa Nazca lines delvis på grund av tid men mest för att det inte riktigt var i sammklang med vår budget. Vi bokade en bussresa från Cusco till Puno - en resa på ca 8 timmar. För Sofia var nog bussresan en baggis men för mig med något längre ben så blev det lite av en pina när jag inte riktigt fick möjlighet att sträcka ut. 
 
Framme i Puno så var det kallt. Vi kom fram tidigt på morgonen och hade till och med tid att bevittna en fantastiskt vacker soluppgång över Lake Titicaca. Vi stod där bakom alla parkerade bussar och blev till och med tillsagda av nattvakten att vi inte fick vara där. Vi lyckades på knagglig spansk/engelska förhandla oss till 20 minuter till så att vi hann se soluppgången - och det förstod han, ser såg vi inte mer av honom. Efter att ha väntat någon timme inne på själva busscentralen så gick vi vidare in mot staden och vårt hostel - Cozy Hostel. Vi gick på vägar kantade med marknadsstånd där folk sålde allt mellan himmel och jord - en gång såg vi några avkapade gethuvuden som låg där i en hög mitt på marken. Det blir väl inte mer brutalt än så på en marknad men nu för tiden har vi slutat chockeras över vad man faktiskt kan hitta på en marknad i dessa breddgrader.  
 
 VIP-säten på bussresan, vilken lyx för en billig peng
 
När vi kom fram till Puno var det kallt. Men vi passade ändå på att njuta av den fantastiska soluppgången över Lake Titicaca, värlens högst belägna sjö med reguljär båttrafik. 
 
 
Utsikten från toppen av Mirador El Condor - Puno med Lake Titicaca. Självklart ska vi upp på de toppar som finns
 
 
 
 
Trappan mot utsiktsplatsen El Condor. Sofia räknade trappstegen. Av någon anledning hamnar vi tillslut alltid vid trappor oavsett vilken stad vi besöker och just dessa var riktigt jobbiga på grund av höjden
 
Vi bokade en utflykt i Puno som tog oss till de berömda vassöarna i Lake Titicaca för att besöka Urosfolket och ön Taquile som ligger alldeles i närheten. Urosfolket som till och med har rötter i en civilisation som fanns innan Inkariket. Detta folket sades vara solgudens söner - om det ska sväljas med hull och hår eller tas med en nypa salt det väljer var enskild man eller kvinna - men räkna ändå in också mig i den udda skara människor som har solen som sin gud. Kanske borde bygga mig en vassö någonstans, haha. 
 
Vi hämtades med buss vid vårt hostel och kördes tillsammans med säkert 15 andra till stadens hamn, där vi hoppade på en så kallad "speedboat" som vi betalat lite mer pengar för. Speedboat just för att den skulle ta oss fram snabbare vilket skulle köpa oss mer tid på de olika öarna. Tro mig när jag säger att det här inte var någon speedboat. Om huvudkaraktären i fast and the furious hade åkt båt istället för bil, mer specifikt just den här typen av speedboat, så hade han blivit totalt utskrattad av tuffingar i trakten. Det gick så långsamt att man kunde hoppat i och simmat snabbare. Det gick så långsamt att du kunde hoppa i vattnet i farten framme vid fören och fem minuter senare gå upp på en stege i aktern - nej, inte riktigt så långsamt men det förstärker min poäng. 
 
Uros, en av de många vassöar som finns runt omkring Puno. Totalt finns det över 80 stk och alla är gjorda för hand. Dessa öar måste förnyas varje månad och har sedan ett "livsspann" på 30 år om jag inte minns fel sen måste de bygga en helt ny ö utav vass mm. Imponerande att de kan bygga så här. 
 
 Vår guide till vänster samtalar med en utav de som bor på ön
 Vassön sett från båten. Den är inte stor alltså. 
 
Sågen de använder sig av för att såga till delar till ön. Första lagret tror jag bestod av någon form av rötter som sitter fast i ett stycke jord. Uppe på det så börjar de sen lägga vassen i olika mönster - vass som sedan måste bytas ut med jämna mellanrum eftersom ön sakta men säkert sjunker. Här ser ni vår guide hålla i sågen och presidenten på ön i röd tröja - ja, det är en ung man. 
 
 
Smakar på totoravassen de använder för att bygga sina öar. Den ska tydligen innhålla mycket kalcium och väldigt vanligt att äta bland de som bor på öarna. Sofia tyckte inte alls det smakade gott, jag kan väl inte heller direkt säga att det var någon delikatess.
 
Vassen med den vassö vi besökte i bakgrunden, taget från den båt gjord av vass som vi fick ta en tur i.
 
Här på besök i ett utav de små vasshusen. Jag fick mer eller mindre sitta på knä här inne för att inte slå i huvudet. Det blev väldigt kallt här på natten sa dem, därav filtarna. De hade oväntat nog två eller tre stora bärbara stereos liggandes i hyddan, vet inte om de funkade dock. Elen får de från solpaneler. Ja, de har väl blivit lite mer moderna nu för tiden än vad deras förfäder var. 
 
Här presenterar hon sig själv och visar oss sin hydda där hon bor ihop med sin familj
 
Sofia med en utav de små rackarna som tultade omkring på ön. Här var det tydligen väldigt intressant när Sofia skulle posa framför en utav hyddorna. Solpanel till vänster. 
 
Några av barnen på ön. Här har hon fått något riktigt kladdigt att äta av sin mor. Här vid marknaden på ön.
 
Skolbåten, eller så var det båten de använde för att åka på toaletten. Ja, för på ön fanns inga toaletter - blev det bråttom fick man kasta sig på båten och paddla iväg. Tänk dig den svåraste ränneskitan bara för skojs skull. Oavsett är båten helt gjord utav vass, imponerande. 
 
Sofia framför den lilla modellen utav ön som en utav de som bor på ön byggde för att ge oss en översikt och insikt i hur processen att bygga dessa öar går till. 
 
Här framför en utav de "stora" hyddorna. Skulle bli lika sne i ryggen som ringaren i Notre Dame om jag bodde här
 
 Ja, det ser kanske varmt ut när vi går runt i våra dunjackor men det var lite kyligt asså.
Det enkla livet, här några lerkrukor där de tänder en eld under. Jord läggs i botten så inte elden sprids. Te någon?
 
Sofia uppe i tornet på ön. Antar att det är här presidenten håller utkik då och då, ja varje ö har tydligen en president.
 
Samma dag som utflykten till en utav Uros vassöar så stannade vi även till på ön Taquile. Det här var mest en vandring på typ 30-45 minuter till öns centrala delar - torget - där vi möttes för att sedan gå vidare till lunchstället. Det var egentligen inget speciellt med just denna ön, den påminde bara lite om Grekland på ett sätt tyckte jag. Det var fint och så men vi hade hellre fått längre tid på flera utav vassöarna. Vassöarna var definitivt värt pengarna så ett besök här är ett måste när man åker till Puno. 
 
Här med raska steg på väg mot öns torg. Resten av gruppen är 20 minuter bort. 
 
Lunchstället på ön Taquile. Riktigt mysig plats med utsikt över Lake Titicaca
 
Strax innan vi lämnade Taquile. Sofia med de roligt formade stenhuvudena som prydnad vid sidan av bågen av sten. Vi såg flera av dessa på ön, kul med lite Michelangelo konst. 
 
Senare på kvällen bestämde vi oss för att gå ut och käka lite mat på restaurang. Vi hade bestämt oss redan i Cusco för att äta denna speciella maträtt men det blev aldrig av på grund av priset. När vi kom till Puno så såg vi att det var extrapris på just den här typen av mat så då slog vi till. Ja, asså vi dödade inte huvudrätten själva men man skulle nästan kunna tro att vi hittade det i någon gränd utanför. Vem vet hur de får tag på dom?? Haha! 
 
 
Här käkar vi Guinea Pig, dvs Marsvin, på en lokal restaurang mitt i Puno. Jag hade lite svårt för detta ska tilläggas. Tänderna satt kvar som i ett vackert men makabert smile och mitt marsvin hade de brutalt nog vridit nacken av, så huvudet låg snett på sidan. Inte fin nog för att fotograferas. Jag kom också på mig själv när jag letade kött på rackaren, eftersom det var väldigt bristfälligt, att jag började skära i en utav de små vaderna med tanken att här måste det ju finnas lite mer kött. Sofia hade noll problem, hon länsade sitt marsvin på allt kött och petade tänderna med ett utav lårbenen ;)
 
Marsvin har en speciell smak alltså. Det smakar inte alls kyckling som vi fick förvarningar om innan, det smakar liksom mest surt och helt annorlunda. Den kan vara så att hjärnan spelar en ett spratt just för att man vet med sig att man äter ett "husdjur" men jag tvivlar. Jag kan fortfarande känna den sura smaken om jag tänker efter och det är inget jag kommer att svälja ned i tarmsystemet igen det vill jag lova. Det skulle skitas ut så fort som möjligt. Men jag, och jag tror Sofia också, kommer att fortsätta äta knäppa grejer runt om i världen så om jag skulle tippa så lär det här hamna långt ner på listan över det knäppaste vi stoppat i oss när den listan väl sammanställs. Och så var det med den saken. Yummy!!!!! Fear Factor hade varit en piece of cake för oss. 
 
 Bara kolla på rackarn, ser ju nästan ut som en flygmus som har särat på sina vingar för att flyga vidare 
 
Pisco sour är något vi blivit förtjusta i under tiden i Peru
3 kommentarer publicerat i Fredrik skriver, På resande fot;
Taggar: Guinea Pig, Lake Titicaca, Marsvin till middag, Mirador El Condor, Pisco Sour, Puno, Taquile, Totoravass, Uros vassöar, Urosfolket, Världens högst belägna sjö
#1 - - Susanne Hellström:

Jag skrattade så tårarna sprutade när du beskriver Sofias länsning av marsvinet ;-) :-)
Otroligt imponerande med vassöarna, helt otroligt att de bor där också ?!
Så söta barn :-) kram på er <3

Svar: Hahaha 😂 det gjorde jag med när jag läste, även om jag i verkligheten faktiskt använde en helt vanlig ren tandpetare 😉 /Sofia
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson

#2 - - Susanne Hellström 🌸 :

👌 😂 👍

#3 - - E:

Vassön ser ju ut som en dockö! Så häftigt vilken kunskap som finns runt om i världen!

Svar: Ja, det var faktiskt en ganska bra beskrivelse vännen! :)
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson