Vi lärde oss dyka på Koh Tao

Efter en svajig natt på båt anlände vi ganska trötta till ön Koh Tao strax efter sex på morgonen. Vi hade båda lyckats sova ett par timmar på båten, men det var inte den bästa av kvalitetssömn därav vårt ganska sega tillstånd. Vi letade reda på ett café som hade morgonöppet där vi beställde in frukost. Därefter la vi oss på stranden nära färjekajen för att vila en stund innan vi återigen tog kraft till oss för att slänga upp våra ryggsäckar på ryggen och börja promenera bort till Koh Taos turistcentrum drygt två kilometer bort. Det var varmt och vägarna gick upp och ner och satte vår morgonkondition ordentligt på prov, men tillslut hittade vi fram till vårt hostel. 
 
Lagom trötta efter en gungig natt på vågorna
 
 
Under våra månader på resande fot har vi träffat många globetrotters och något som återkommit och som många verkligen rekommenderat för oss är att ta dykarcert, och Koh Tao är ön som har nämnts överlägset flest gånger i detta sammanhang. Inte för att vattnet utanför Koh Tao har de vackraste dykarmiljöerna, utan för att det är den tveklöst billigaste platsen i världen att ta sitt dykarcertifikat på. Efter min lilla resepaus där vi omstrukturerade något i budget och reseplan så tillkom därför en post, nämligen dykarcertifikat. Därför var vi väl förberedda på att vår vistelse på Koh Tao skulle gå i dykningens tecken. 
 
Vi ägnade därför vår första eftermiddag åt att gå runt och prata med och överväga för- och nackdelar med de dykarskolor som Fredrik givetvis hade gjort ordentlig research över på förhand. Efter mycket noga övervägande föll vårt val på Ban´s Dykarskola, något som vi inte skulle komma att ångra för en sekund. Vi kan redan här säga till alla som funderar på att lära er att dyka - åk till Koh Tao och signa upp er på en dykarkurs hos Ban´s. Det kommer vara ett beslut ni kommer vara nöjda med för resten av livet.
 
Ban´s Diving Resort, Koh Tao´s bästa dykarskola
 
 
Senare på kvällen gick vi ut för att äta middag, och hamnade brevid ett svenskt par som skulle visa sig vara helt sjukt härliga. Vår kväll fortsatte därför tillsammans med de med promenad, biljard, eldshow och beerpong. Under kvällen träffade vi ytterligare ett svenskt par som hakade på våra aktiviteter. Det blev en riktigt spontan och trevlig kväll - ytterligare ett bevis på att det oftast är de spontanaste av kvällar som blir de allra bästa. 
 
Dagen därpå var det dags för vårt dykäventyr att ta sin start, men först ägnade vi lite tid åt att byta boende till Ban´s dykarresort och spenderade därefter några timmar på stranden innan det framåt eftermiddagen var dags för en mjukstart på vår Open Water kurs i form av några timmars filmtittande. Totalt såg vi på tre olika filmer som gav oss en bra introduktion inför vår första lektion i resortens pool morgonen därpå. Vi var totalt 5 personer i vår grupp och fyra av deltagarna (inklusive oss) var ironiskt nog svenskar (trots att vi valt den engelskaspråkiga kursen). Förutom oss var det två tjejer från Uppsala och en kille från Canada. Vår ledare var legendaren Mike (han kan vi varmt rekommendera!), en oerhört trevlig, härlig och duktig instruktör från England som bott och instruerat på Koh Tao i sju år redan, trots sin ålder på blott 26år. 
 
Stranden utanför Ban´s Diving Resort
 
God och iskaffe fick hjälpa till att hålla oss pigga under de långa filmerna, som vi förvisso tyckte var ganska intressanta, men de kunde ha gjorts roligare helt klart. 
 
 
Vår första dykarlektion började efter att vi valt ut utrustning och lärt känna den i en av poolerna på resorten. Vi var väldigt spända och något nervösa. Innan vi hoppade ner i poolen för det obligatoriska simprovet fick vi lära oss hur man kopplar ihop och tar isär sin utrustning, något vi upprepade ett flertal gången för att komma ihåg hur det gick till. I runda tal spenderade vi ungefär tre timmar i poolen denna förmiddag och det var till en början lite blandande känslor, inte minst för mig (Sofia) som redan vid första försöket att andas under vattnet kände en ganska stark ström av panik vandra genom kroppen. Medan övriga i gruppen sänkte ner sig under vattnet och hänfördes av sina första andetag under vattnet dröjde det inte mer än några sekunder innan jag återigen var ovanför vattenytan för att få luft. För det var verkligen så det kändes till en början, att jag inte fick tillräckligt med luft när jag andades under vattnet. Givetvis en vanlig känsla då man enbart andas med munnen. Men jag kan ärligt erkänna att mina första tankar var "detta klarar jag aldrig, jag kommer få panik". Men efter lite lugnande ord och tips från Mike vågade jag mig på att prova igen och efter ytterligare några minuter kände jag att jag hade återfått kontrollen och lugnat ner mig. Det var fortfarande lite skrämmande att tänka på att jag bara en dag senare skulle vara tvungen att klara av att andas på detta begränsade sätt under vatten för en lång period när det var dags för vårt första dyk, men jag försökte att fokusera på alla instruktioner och lära mig allt så bra som möjligt istället. Ganska snart skulle själva andningen inte längre kännas mer avancerad än uppe på land. Övriga såkallade skills som vi lärde oss denna dag satte alla i vår grupp ganska fort. Det handlade främst om att; lära oss att förstå tryckutjämningen, som förvisso var lite svår att praktisera i den 2,5m djupa poolen, lära oss hur man rensar och tömmer masken på vatten under ytan, lära oss att behärska flytkraften under vatten, vilket innebär att man ska kunna hålla sig neutral/rak/liggande när man befinner sig under vattnet - något som visade sig klurigare än man kunde tro.
 
Efter en lunch och ombyte var det dags för vår andra teorilektion. Först fick vi svara på frågor från det vi lärt oss från gårdagens filmer och därefter tittade vi vidare på film 4 och 5. Det var ett trött gäng som lämnade salen efter att eftertexterna på den sista filmen började rulla och efter middagen dröjde det inte länge innan vi föll i djup sömn. 
 
God lunch på en restaurang som vi skulle komma att besöka många gånger under vår vistelse på Koh Tao, dock väldigt olika kvalité på maten från gång till gång - trots att vi beställde in samma rätter
 
 
Dagen därpå gick alarmet av tidigt inför vårt möte med gruppen klockan 7. Det var dags för vår första dag av dykning i havet. När alla var samlade - totalt var vi runt 20 till 30 newbies denna dag totalt, indelade i olika grupper - hämtade vi vår utrustning och kördes av en longtail båt ut till vår dykarbåt. Första dagen dök vi ner till ett maxdjup på 12 meter under totalt två tillfällen. Det var en otroligt häftig upplevelse som vi aldrig kommer glömma, och vi kände oss allihop trygga och hade riktigt roligt där nere i vår nya undervattensvärld. Under dessa två dyk övade vi på skillsen som vi hade lärt oss dagen innan och lärde oss att förstå vikten av att ta oss både ner och upp på ett lugnt och kontrollerat sätt. Vi tog oss efter det andra dyket tillbaka till fastlandet, bytte om, åt lunch och möttes därefter upp för en sista teorilektion där vi först gick igenom frågor från film fyra och fem och därefter gjorde vårt slutprov som bestod av frågor från alla filmer vi sett. Jag och Fredrik hade totalt 96% rätt svar, vilket var två fel, varav ett vardera var en felläsning från vår sida. Oavsett så var vi med god marginal godkända på provet och kunde fira med middag - som vi åt ihop med det svenska paret Måns och Fanny som vi träffat ett par dagar tidiager, och därefter ännu en god natts sömn inför vår sista dag och dyk 3 och 4 på vår Open Water kurs.
 
Redo för vår första dykupplevelse, här i longtailbåten som skulle ta oss vidare ut till vår "dykarbåt"
 
Ban´s "dykarbåt" skulle vi komma att spendera en hel del tid på de kommande dagarna.
 
 Dags att få ordning på utrustningen - kommer vi verkligen ihåg hur man skulle göra nu då?
 
Tuber och dykarutrustning uppradad inför dykareleverna
 
Förväntansfulla och redo att bli dykare
 
Jo, men jag tror allt är på plats
 
Tuben också - jag är redo att hoppa i..
 
Något vi hade fått lära oss på förhand var att många färger "försvinner" desto djupare ner under ytan man kommer - det syns tydligt redan på denna bild i grön/blå nyans.
 
Nöjda och glada efter att ha avklarat vårt livs första dyk - heja oss
 
Även andra dyket klarades av med bravur 
 
För oss båda två 
 
Lite värmande dryck och vatten för att upprätthålla vätskebalansen efter att vi avslutat våra två första dyk
 
 
Dagen därpå startade på samma vis som förgående dag och det var nu dags för dyk nummer tre och fyra. Nu skulle vi för första gången ner till maxdjupet för Open Water dykare på 18meter och vi var väldigt redo och något spända. Denna dag var dyken något mer fria än dagen innan och vi fokuserade mer på att njuta, öva på flytkraften och se oss omkring i denna nya undervattensvärld. Dagens höjdpunkt var troligtvis också att vi hade med en fotograf som filmade oss under dagen och under våra två dyk för att därefter kunna sätta ihop en dykvideo på 13 minuter. Vi provade därför under dagen på olika kul grejer i vattnet för att göra filmen så kul som möjligt - något som uppskattades enormt av vår fotograf som under dagen gick runt och skröt om att han haft sin livs filmning, väldigt roligt att höra. Känslan när vi såsmåningom kom upp efter vårt fjärde dyk var riktigt häftig, vi var färdiga open water dykare och kunde nu dyka ner till ett djup på 18 meter var som helst i världen. Vi firade detta med att, utan någon större övertalning, boka in oss den avancerade dykarkursen som startade morgonen därpå. Det här var egentligen ingenting vi på förhand hade tänkt göra, men efter att ha förälskat oss i dykningen var beslutet inte så svårt att fatta. Dessutom tänkte vi att vi nog med större sannolikhet kommer att dyka fler gånger om vi har det avancerade certifikatet som tillåter oss dyk ner till 30 meters djup, plus bland annat nattdyk och vrakdyk. Så även om vi var rätt möra efter våra fyra första dyk var det nu bara att samla krafterna på nytt för att bege oss ner under vattnet igen dagen därpå. För att möjliggöra två extra dagars dykning var vi dock tvugna att kontakta hostelet som vi hade förhandsbokat inför fullmoonpartyt på Koh Phangan, för att skjuta upp/avboka vår första natt - vilket turligt nog inte var några som helst problem. Följande eftermiddag ägnades åt återhämtning och vila, följt av middag med de två svenska tjejerna i vår grupp för att fira , följt av visning av videon som vi alla blev väldigt positivt överraskade över och därmed givetvis köpte för några extra hundralappar. 
 
Får hjälp att byta ut mitt "munstycke" då jag upplevde det som lite trögt att andas genom
 
Redo att dyka ner igen
 
Det ständiga problemet med håret och remmet till masken, många var gångerna då jag seriöst funderade på att raka av håret till nästkommande dag..
 
Första dyket för dagen och tredje dyket totalt avklarat - och Fredrik är redo för en paus innan det är dags för fjärde och sista dyken innan vi kan kalla oss för dykare på riktigt.
 
Det krävdes inte mycket för att få kärleken till dykning att börja frodas
 
Denna härliga tyngdlöshet - som att sväva under vattnet
 
Undervattensfotomodell, och bakom Fredrik syns vår fotograf som filmade den fantastiska dagen
 
Vi klarade det - Open Water divers!
 
Ett glatt och stolt gäng med nyblivna svenska dykare!
 
Den avancerade kursen innehöll skönt nog ingen teori, utan det som nu väntade oss var ytterligare fem dyk under två dagar. Från vår Open Water kurs fick vi med oss ytterligare en av de svenska tjejerna, och i tillägg till det anslöt sig även ännu en svensk tjej som hade gjort Open Water på svenska, ett norskt äldre par som hade dykt i många år, samt två andra tjejer. I och med att gruppen utvidgades fick vi dessutom ännu en instruktör, ingen mindre än Abby, Mikes fru, som också instruerat på ön i många år. När vi skulle ner i vattnet delade vi dock upp oss i grupper och till vår stora glädje tog Mike sig an oss svenskar. Fredrik hade haft lite problem med öron och bihålor under natten och fick något piller som skulle öppna upp bihålorna innan vi gav oss iväg. För övrigt mådde vi ganska bra, om än lite trötta efter ett par intensiva dagar.
 
Dyken som stod på schemat under dag ett var; djupdyk, navigeringsdyk och nattdyk. Vädret var ganska dåligt, med ösregn som start på dagen och fler än en gång for tankarna genom huvudet om man ens dök i sådana förhållanden. Dykningen skulle dock inte börja förrän efter lunch, så vi hoppades på att vädergudarna skulle lugna ner sig lite till dess. Så efter en morgon med lite information gav vi oss ut efter lunch för att starta med dyk ett och två. Dock hade vädret återigen vänt inför vår färd ut till båten och på väg till vår första dykplats var det riktigt blött, kallt och blåsigt, några började dessutom känna av lite sjösjuka på grund av de höga vågorna. Detta dyket var nog det enda dyk där vi inte blev blötare av att hoppa i vattnet, men så snart vi kom under vattenytan så glömde man väderkaoset ovanför ytan och kunde njuta av vår sjöjungfruvärd igen. Att ta sig ner till 30 meter istället för den tidigare gränsen 18 var ingen större skillnad, och Fredrik klarade tryckutjämningen bra, tack vare ett lugnt tempo under nergången, trots att han kände av lite smärta i öron och bihålor på båten. Men enligt Mike var det ingen fara så länge han inte kände sig sjuk i övrigt. Vi avslutade vårt första dyk ner till 30 meters djup och vilade därefter en timma på båten medan vi åkte vidare till nästa dykplats, och inte vilken plats som helst - för här hade det nämligen setts valhaj under dagen och vi var så spända och förväntansfulla för att få chans att se den också. Till vår stora glädje slog det in och det dykets, om inte hela dagens, höjdpunkt blev helt klart att dyka i denna bjässes närhet och se dess graciösa framfart genom vattnet. Otroligt mäktig upplevelse helt klart. Regnet hade lugnat sig något inför detta dyk, men det var fortfarande ganska blåsigt och till följd av det ganska vågigt. Efter att ha beundrat valhajen en stund övade vi även på lite navigering med kompass, inget komplicerat utan bara lite enkla grunder. Fem bentag i vardera riktning (nord, väst, syd, öst) i en fyrkant, för att försöka komma tillbaka till samma plats igen.
 
Man kan tro att vi nyss kommit upp ur vattnet, men så är inte fallet. Regnet öser ner och piskar oss frenetiskt i ansiktet medan vi gör vårt bästa för att få ordning på vår utrustning. Men allt blir bättre med ett leende, sant?
 
Tryckutjämnar på väg ner mot djupare vatten
 
Undervattens photoshot
 
Oerhört mäktig upplevelse att få simma runt i denna skönhets närhet för en stund
 
Har ni någonsin sett något vackrare?
 
Proffsdykaren Fredrik
 
Denna nya undervattensvärld tog oss verkligen med storm
 
 
Efter en kortare paus för middag var det dags att ge sig ut igen för dagens tredje dyk, nämligen vårt första nattdyk - något som vi alla var väldigt spända och exalterade inför. Medan vi tog oss ut och lyssnade till instruktionerna inför dyket såg vi solen gå ner i horisonten medan mörkret började sänka sig och lämnade havet mörkare och mörkare. Det nya med detta dyk var främst mörkret, givetvis, och därav hade vi alla med oss ficklampor ner. Det var riktigt coolt att få utforska havets innehåll i mörket, det är något jag annars vanligtvis undviker då jag får för mig att mörkret döljer läskiga saker. Men någon rädsla över mörkret var ingenting jag eller någon annan i vår grupp kände av, inte ens när ficklamporna stängdes av för en stund för att njuta av mörket - det blev inte kolmörkt, med dunkelt och än mer mystiskt. Men även om nattdyk var en häftig upplevelse så föredrar vi nog båda två dykning i ljusa förhållanden för att få bättre sikt och mer intryck. 
 
Förbereder oss för nattdyk medan solen går ner i horisonten
 
Mörkret har lagt sig och vi är redo att hoppa ner i det svarta havet
 
 
Efter denna långa dag fanns det inte mycket krafter kvar när vi tillslut kom tillbaka till ön igen efter nattdyket, och det enda vi orkade företa oss innan vi ramlade i säng var att köpa varsin kycklingbaguette på vägen hem. Men natten blev inte helt som jag hade hoppats, vid halv 1 tiden vaknade jag upp av att hela sängen gungade - eller åtminstone kändes det som att den gjorde det. Jag föll in och ut ur drömmar om dykning och vaknade av att jag kände ett behov av att tryckutjämna. Jag låg alltså i en säng, som stod väldigt still och kände mig sjösjuk, illamående och väldigt trött. Jag var tvungen att kliva ur sängen och gå på toaletten och därefter stå och titta mig i spegeln en stund för att lugna ner mitt balanssinne som tydligen hade ballat ur totalt. Jag kände mig fortfarande något sjösjuk, om nu det är rätta ordet för det jag kände och behovet av att behöva tryckutjämna ville inte lämna mig. Jag provade att lägga mig i sängen igen och slappna av, men lyckades inte komma till ro. Tillslut kröp jag upp i Fredriks säng - vi sov alltså i varsin överslaf i en sovsal - och fick honom att lugna ner mig litegrann och tillslut lyckades jag somna tätt intill honom.
 
När klockan väl ringde på morgonen kände egentligen ingen av oss redo för ytterligare två dyk under dagen - men det var vår sista dag och efter att ha konsulterat lite med Mike fick vi godkänt till att dyka. Vi fick båda varsin tablett för att öppna bihålorna och jag fick även ett halv piller mot sjösjuka för att slippa känna som jag gjort under natten. Dagens första dyk var det som jag tror att många av oss var mest förväntansfulla inför, nämligen vrakdyket. Vraket vi skulle dyka ner till var ett vrak som hade använts av den amerikanska flottan under andra världskriget så vi tyckte allihop att det var väldigt spännande. (För att förtydliga så sänktes alltså inte detta skeppet under andra världskriget - utan det har sedan 1947 använts av den Thailändska flottan och det sänktes därefter avsiktligt utanför Koh Taos kust år 2011 för att användas just som en plats för vrakdykning.) Tyvärr var sikten denna morgon allt annat än bra och för att vara helt ärliga kan vi inte direkt säga att vi såg så väldigt mycket av skeppet över huvudtaget, fokuset låg mest i att försöka att inte simma in i eller sparka till någon del av skeppet när man simmade runt det. Uppskattningsvis såg vi kanske mellan 5 och 10 meter, men då det var så mycket partiklar som for runt i vattnet att det oavsett var svårt att urskilja var det faktiskt var vi såg på. Så snart vi tog oss en bit bort från vraket blev sikten bättre. Men i det stora hela var detta dyk en ganska stor besvikelse och i kombination med våra bihåleåkommor var vi inte överdrivet peppade inför det sista dyket. Det sista dyket hade vi inte fått så mycket information om, mer än att vi själva skulle få bestämma vad vi ville använda det till; lära oss om fiskar, fotografera, navigera, öva flytkraft eller några annat. I pausen mellan dagens första dyk och dagens andra fick vi dock lite ny information - dagens, och den avancerade kursens, sista dyk skulle vi göra på egen hand, det vill säga två och två, utan instruktör. Vi skulle få lägga upp och planera dyket på egen hand och bestämma vem som skulle ha koll på vad, såsom tid, hur mycket luft vi hade kvar, navigering och rutiner vid uppgång. Först lät det spännande, men snart började jag få lite panik. Jag var inte sugen på att ens hoppa ner i vattnet igen och jag började känna mig stressad över att komma ihåg alla viktiga saker. Fredrik försökte lugna ner mig och övertyga mig om att allt skulle gå bra, men jag var inte helt mig själv. Men vi la upp vår dykplan och började dra på oss vår utrustning. När jag insåg att jag missat att sätta på mig mitt viktbälte stressade jag upp mig onödigt mycket, kände att jag inte hade full kontroll och insåg att jag var tvungen att få av mig tuben för att få på mig viktbältet. När remmen runt tuben då dessutom släppte flippade jag nästan ut och kände att jag inte alls hade lust att göra detta dyket. Jag fick hjälp att putta upp och spänna fast remmen runt tuben igen och därefter fick jag börja om på nytt med viktbältet. När allt tillslut var på var jag väldigt skakig och orolig. Jag kände att jag inte alls hade kontroll på allt och var rädd för att flippa ut där nere. Fredrik försökte hela tiden lugna mig och övertyga mig om att vi skulle ta det lungt, att jag visste kunde allt, att jag bara behövde andas och ta det lungt. Att alla andra redan hoppat ner i vattnet och startat sina dyk vid detta laget stressade om möjligt upp mig ännu mer. Men efter att även Mike kollat till mig och sagt att jag skulle fixa det så lugnade jag ner mig något och bestämde mig för att få det överstökat. Vi lyckades lungt och sansat ta oss ner och vi fullförde vårt dyk närmast utan problem - förutom när jag fick lite panik och svårt att andas precis i början. Men några djupa andetag senare kändes det bra igen och vi kunde slutföra vårt dyk. Att äntligen få komma upp igen efteråt och veta att vi hade klarat av ett helt dyk på närmare 40 minuter helt på egen hand var rätt coolt. Vi kunde nu dessutom titulera oss Advanced Open Water Divers och detta firade vi givetvis med pizza och drinkar respektive öl tillsammans med svenska från vår grupp, plus den andra svenska tjejen från vår Open Water kurs. 
 
De gula fiskarna är de som under vatten ser vackrast ut då de inte förlorar sin starka färg som många fiskar i andra färger gör. Det ska finnas något rött filter man ska kunna köpa till gopro kameran, så inför nästa dykning kanske vi investerar i ett sådant. Det ska alltså hjälpa till att "få tillbaka" färgerna som annars försvinner på grund av djupet och gör därmed bilderna ännu vackrare.
 
Fiskstim och korallrev
 
Fredrik kontrollerar återstående luft och avgör att det är dags att återvända upp till ytan relativt snart.
 
Lite dans under den obligatoriska treminuterspausen på fem meters djup
 
Redo att ta sig tillbaka till ytan, med vänster hand töms västen på luft medan höger handen skyddar mot att eventuellt slå i huvudet i något eller någon.
 
 
Morgonen därpå vaknade vi upp som dykare, och började packa ihop våra saker för att bege oss till båten som skulle ta oss till vår nästa destination. Vi mötte upp Måns och Fanny på piren och spenderade ett par timmar tillsammans med dem. 
 
Det dröjde ett tag innan vi var oss själva efter dessa intensiva dagar med totalt nio dyk på fyra dagar, vi drogs båda med förkylningsliknande sympton och kände oss väldigt sega. Fredrik drogs dessutom med öronsmärta och lock för öronen ett bra dag efter dessa detta, vilket han också hade haft en viss oro inför på förhand då han ofta har problem med tryckutjämning och värk i öronen vid bland annat flygningar. Under vattnet hade han däremot inte haft några problem, utan det var främst nu efteråt som öronen gjorde lite uppror. En rekommendation till andra är att vänta en eller två dagar mellan Open Water och Advanced kursen om man har möjligheten - vilket vi inte hade. Men det var helt klart värt det, och en upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Vi hoppas att snart få besöka vår nya värld igen.