Bland galna indier som fastnat på tutat

Så, vi bestämde oss för att göra en visit i Indien trots allt. Det hade varit lite tvivel på detta då jag varit lite osäker till om det var något för mig. Men jag ångrar inte en sekund att vi valde att ge detta land en chans, även om det blev en kort visit.
 
Vi anlände i New Delhi sent på kvällen och missade sista tunnelbanevagnen med ungefär kvart. Men fick snart kontakt med en indisk tjej som gärna delade taxi. Något vi uppskattade enormt då hon kunde ordna med både taxi och vägbeskrivning till vårt hostel, samt pruta ner priset något. Detta gjorde att vi enbart betalade 50kr för den närmare timmas långa vansinnesfärd in till  området Paharganj där vi skulle gå. Det var sent och chauffören, som var en privatchaufför genom uber, var troligtvis en ganska ny körkortsinnehavare, om man nu ens har sådant i indien. Tveksamt med tanke på hur de kör. De flesta tutat maniskt ungefär var tionde sekund, ibland för att varna övriga trafikanter att de kommer, ibland för att någon ska flytta på sig, ibland för att hälsa, och ibland för att de bara känner för det. Detta gör att man aldrig får en lugn stund när man befinner sig i närheten av en väg med fler än två fordon, då det räcker med två för att de ska ha någon annan att tuta på. De tutar i och för sig även på kossor, hundar, gångtrafikanter och en och annan get. 
Till slut kom vi i alla fall fram, efter att han kört vilse, missat en avfart, eller två faktiskt, men första gången stannade han och började backa på motorvägen istället för att vänta på nästa tillfälle att köra av. Ja, jag skämtar alltså inte. Medan övriga chaufförer fortsatte sina vansinnesfärder framåt och vidare på motorvägen valde alltså vår chaufför att bromsa in, stanna bilen och börja backa ett tiotal meter på motorvägen, enbart för att komma in på en avtagsväg som ledde oss in på en återvändsgränd där han tillslut fick vända och köra tillbaka för att snart vara tillbaka på samma motorväg som han några minuter tidigare hade backat för att komma av. 

På New Delhis gator trängdes gångtrafiktanter och försäljare med bilar, mopeder, tuktuks, hundar, kossor och getter. 
 
Vi stannade två nätter på vårt hostel i stadsdelen Paharganj. Mitt första intryck var lite som jag hade väntat mig. Så snart man lämnade hostelets lugn var det slut på lugnet. Det var inte bara tutandet från de hundratals fordonen som passerade oss på gatorna som berövade oss på lugnet, utan i tillägg till detta så försökte varenda indier dra in oss till deras butik, café, restaurang eller tuk tuk. Och något vi snart lärde oss var att ingen i Indien vet vad ett nej är, detta är förvisso inte första gången vi upplever detta, men just New Delhi kan vara ett av de värsta ställende vi varit på när det kommer till oförmåga att förstå ordet nej. Förvisso kunde vi ordet på Indiska, kanske borde vi lärt oss det, men jag är tveksam till om det hade gett oss någon direkt större framgång i vårt nekande ändå.
 
I stadsdelen Paharganj där vi bodde under vår vistelse i New Delhi.
 
Vår första dag gick åt till att försöka leta reda på en plats där vi kunde köpa tågbiljetter till Agra inför dagen därpå. Det mest logiska tänkte vi skulle varit tågstation, så dit började vi att traska efter att vi ätit en rejäl frukost för 37kr för båda två på en restaurang. Prisnivån i Indien var, till skillnad från mycket annan under vår första dag, en rejäl positiv detalj. Vi blev snart uppraggade av en tillsynes reko man som sa sig jobba på tågstationen, han visade till och med upp ett visitkort som bekräftade detta, såhär i efterhand misstänker vi att det nog var ett falskt sådant då det han tillslut fick igenom var att guida oss i rikting till en turistbyrå där vi kunde köpa tågbiljetter. Till något vi ansåg som ett riktigt ockerpris, och därav tillslut lyckades slita oss loss ifrån för att istället promenera tillbaka till tågstation för att göra ett nytt försök. Väl framme på tågstationen visade det sig vara lättare sagt än gjort att köpa biljetter då biljettkassan tydligen var stängd på söndagar, trots att tågen gick varje dag. Det tåget vi hade planerat att ta skulle avgå klockan sex morgonen därpå och mannen i biljettluckan (för ja, biljettluckan var öppen, men inte för att sälja biljetter tydligen) föreslog att vi skulle vandra dit imorgon när de öppnade klockan fyra för att försäkra sig en biljett. Det slutade med att vi gick tillbaka därifrån vi startat, till hostelet, där vi fick hjälp av personalen att köpa tågbiljetter. Säkerligen till högre pris än vad som var riktigt, men ändå lägre än det som de på turistbyrån hade erbjudit. Iväg kom vi i alla fall, klockan sex morgonen därpå. Minns jag rätt var tåget till och med i tid.
 
Utanför New Delhi tågstation ögonblicket innan vi blir vi inlurade i turistbyråfällan.
 
Paharganj, New Delhi
 
 
Efter ett något besviket första intryck av Indien skulle Agra, Taj Mahals hemvist, visa sig bli en mycket trevligare historia. Och snart skulle vi lära vi oss att tycka om både Indien, dess folk och dess mat. Efter två timmar på ett bra och modern tåg i indiska mått mätt var vi framme i Agra. Innan vi tog en taxi till vårt hostel som låg bara gångavstånd från Taj Mahals ena ingång ställde vi oss i kö och köpte nya tågbiljetter till eftermiddagen därpå för att resa vidare till Jaipur. Denna gång tog vi den billigaste biljetttypen och betalade bara en bråkdel jämfört med senaste tågresan för den fem timmar långa tågresan som väntade oss.
Efter att vi checkat in tog vi oss ut för att se vad Agra hade att erbjuda utöver Taj Mahal som är huvudattraktionen som har gjort Agra till en turistort. Vi hade bestämt oss för att vänta med vårt Taj Mahal besök till soluppgången dagen efter. Vi bestämde oss för att ta en Tuk Tuk till vår första sevärdhet på listan, Agra Fort, och tuktuk chauffören och hans bror förvandlades snart till våra privata chaufförer och guider för resten av dagen. För en totalsumma på 87kr körde de runt oss i flera timmar från sevärdhet till sevärdhet, för att sedan dessutom hämta upp oss senare på eftermiddagen för att ta oss till en fin utsiktplats mot Taj Mahal där vi kunde beskåda solnedgången innan de körde hem oss igen. Under tiden vi utforskade sevärdheterna väntade de snällt i tuktuken på parkeringen utanför.
 
Utanför entrén till Agra Fort
 
Detta var tydligen en känd port, varför vet jag inte men jag litar på Fredriks ord.
 
Innanför murarna till Agra Fort fanns det flera olika områden och byggnader.
 
Även detta inne på Agra Fort
 
Samma byggnad, annan vinkel. Den gröna omgivningen höjde upplevelsen ytterligare.
 
Detaljrikedomen var häpnadsväckande, och detta var något vi skulle lära oss var ett återkommande drag vad gällde Indiska byggnader. Det går inte ens att föreställa sig hur mycket arbete som ligger bakom detta.
 
Inifrån Agra Fort fick vi också vår första glimt av Taj Mahal långt bort i fjärran (inzoomad bild)
 
Testar zoomen ytterligare - oerhört vacker och imponerande byggnad det där.
 
Vi gjorde även ett besök vid Tomb of Itimad ud Daulah eller Baby Taj Mahal som det nog är mer känt för bland turister. 
 
Baby Taj Mahal, Agra
 
Vi tog oss också en åktur genom en lokal marknad men hjälp av vår tuktuk chaufför, men vi valde att sitta kvar i tuktuken då det var helt obeskrivligt mycket folk där och ta sig fram i tuktuk var en utmaning och ett äventyr i sig.
 
Det var inte bara andra fordon och gångtrafikanter man fick väja för på Agras gator.
 
Detta kan nog vara något slags rekord, sju pers på samma moped, det värsta vi någonsin sett i varje fall.
 
Vi gjorde också ett kort besök i en av Indiens största moskèer, Jama Masjid
 
Taj Mahal från utsiktsplatsen vid Mehtab Bagh
 
 
Vår första kväll i Agra, precis innan solnedgången, anlände vi till Mehtab Bagh som ligger på mitt emot Taj Mahal på andra sidan av floden. Härifrån kunde vi njuta av en helt fantastisk utsikt över Taj Mahal samtidigt som solen visade sig från en av sina absolut mest häpnadsväckande sidor. Bilderna under får tala sitt tydliga språk när det gäller den solnedgången, och vi kan helt ärligt säga att ingen av dessa bilder är trixade med utan det var exakt så magiskt det såg ut även med blotta ögat. Aldrig har vi sett solen i den skepnaden förut. 
Vi stannade där till solen hade försvunnit i horisonten och blev därefter närmast bokstavligen utkastade från platsen av vakterna på området, bokstavligen då en av vakterna faktiskt kaste småsten mot en kille som de ansåg dröjde sig kvar för länge vid fotoplatsen. Märkligt sätt att avsluta en solnedgångsupplevelse på, men vi var väldigt nöjda med den stund vi fick och med hela vår första dag och upplevelse av Agra. 
 
 
 
Vårt första riktiga närkontakt med Taj Mahal
 
Tiden tillsammans med dig dyrbar
 
Panorama från vår utsiktsplats över Taj Mahal och en sol på väg ner.
 
Fredrik testar zoomen. Taj Mahal är inte mindre mäktigt på nära håll.
 
Ett försök att få med både solnedgången och Taj Mahal i bild
 
 
 
 
Något disig bild, men det ger åtminstone en svag bild av hur märkligt solen faktiskt betedde sig denna magiska kväll. 
 
På väg tillbaka knäppte vi några sista bilder innan vi blev bortjagade av vakterna. 
 
 
 
Dagen för vårt besök vid ännu ett av världens nya sju underverk var äntligen kommen. Vi steg upp tidigt, långt innan solen hade planer på att lysa upp Agra och vi var spända inför att nu på riktigt få uppleva vår femte av de sju moderna underverken, Taj Mahal. Vi steg upp och promenerade den korta sträckan till biljettförsäljningsplatsen. Framför oss i kön till biljettluckan stod fem andra morgonpigga entusiaster uppradade och väntetiden innan de öppnade kändes lång i den kalla morgonluften. Vid det laget tackade vi oss själva för vår listighet att klä på oss underställ av merinoull under våra dunjackor av tunnare modell, och jag var väldigt tacksam att Fredrik lånade ut sin mössa till mig för mina känsliga öron. 
När personalen väl startade försäljningen gick det undan, vi fick våra biljetter samt varsitt par plastskoskydd och varsin vattenflaska. Därefter skulle det köas igen - här blev vi snabbt varse att det var många som känt till onlinebiljetter och som därmed redan stod i kön vid entrén när vi kom dit. Efter ytterligare en lång väntan började de till slut släppa in. Denna process tog något längre tid då alla skulle gå igenom en säkerhetskontroll innan de släpptes in på området. Men tillslut var köandet slut för denna gång och vi började promenera mot underverket. 
 
Vi spenderade säkert närmare fyra timmar med att hänföras av byggnaden samtidigt som avtryckningsfingret gick varmt på såväl kameran som på telefonen. Det är alltid en oerhört mäktig upplevelse att på riktigt befinna sig på en plats som man sett och hört talas om under hela sitt liv. Det är en blandad känsla av surrealism och upprymdhet som trängs i kroppen och vi njöt av varje minut. Till dess att jag blev kissenödig och vi fick uppsöka toalett, som fanns på området. Nästa sak som dök upp var dock inte lika lätt att ordna på plats, för efter en lång morgon utan frukost var det dags för min mage att börja göra uppror, och med erfarhet från tidigare tillfällen under resan och i vardagen förstod vi båda två att det var dags att se oss om en sista gång, ägna en sista hänförd tanke åt mästerverket innan vi började ta oss utåt för att uppsöka en restaurang innan jag förvandlades till ett hungrigt monster. 
 
Nedan följer en bråkdel av de flera gigabyte av bilder som vi knäppte denna morgon. 
 
I väntan på att biljettluckan ska öppna. 
 
För tjejerna gick säkerhetskontrollen snabbt och smärtfritt - för killarna tog det långt mycket längre tid. Men Fredrik väntar tålmodigt och spänt på sin tur. Frågan är om han ska lyckas smuggla in selfiepinnen som han gömt i jackärmen.
(Det lyckades han med och många av bilderna på oss är tack vare denna. Ps. Vi var inte de enda som hade selfiestick med oss. Ds.)
 
På andra sidan väntar Taj Mahal på oss. 
 
Tidigt på morgonen bidrog diset till mystik för att senare lätta mer och mer. På sina ställen dröjde det sig dock kvar långt inpå förmiddagen.
 
 Glada över att kunna checka av ytterligare ett av världens sju moderna underverk på listan. Och lyckliga över att få uppleva det tillsammans.
 
Det spegelblanka vattnet i poolen skapade magi. Någon timma senare satte de igång fontänerna - vilket skapade krusningar på vattenytan och förstörde denna spegelbild.
 
Vi var mycket nöjda över att ha valt en tidig morgon för vårt besök av två skäl. Både för att se det i gryningsljus och för att iaktta hur dimman lättade, men också för att få uppleva det utan att det kryllade av folk. Det dröjde inte länge innan området hade fyllts upp med mer folk.
 
Du och jag <3
 
 
Soluppgång över området
 
 
 
 
 
 
Området börjar fyllas upp med mer och mer folk i takt med att solen stiger högre upp på himmelen.
 
På sina ställen hängde dimman i en bra stund efter att solen lyst upp omgivningen. Det ser ut som att byggnaden svävar i luften, och Fredrik försökte sig på att att göra detsamma, sväva alltså.
 
Panorama över omgivningen.
 
 
 
Ta min hand och följ med mig till världens sju moderna underverk.
 
 
Ett fotografi taget i rätt vinkel
 
Glädjeskutt
 
 
 
 
 
Ett sista hopp innan vi fick en tillsägelse om att det inte var tillåtet. 
 
Vi lämnade platsen med en mycket positiv känsla och med insikten att Taj Mahal är en byggnad att tycka om.
 
Det som nu återstår för oss att uppleva av världens sju underverk är Kinesiska muren och Petra i Jordanien. En annan resa, ett annat äventyr - men självklart ska också dessa bockas av i sinom tid.
 
 
Efter vår förmiddag vid Taj Mahal spenderade vi eftermiddagen på vårt hostel i väntan på att åka tillbaka till tågstationen. Vårt tåg mot Jaipur skulle avgå klockan 18. Efter ett par spårändringar och förseningar kom vi tillslut i väg ca en timma efter tidtabell. Vi blev positivt överraskade över att Indisk tredje klass innebar att alla passagerare tilldelades en egen brits att ligga på. Prisklassen kallades förvisso Sleeperclass, men det väl billiga priset hade åtminste fått mig att tvivla på det där med "sovvagn". Men det var alltså helt korrekt. Det var inte de renaste av sovbritsar, men de fyllde sin funktion och det var långt mycket bekvämare än att trängas med ett gäng med indier på trånga tågbänkar. Tågresan skulle tagit fem timmar och vi skulle ha anlänt i Jaipur runt 23 på kvällen. Dock bidrog både förseningen från start och ytterligare förseningar under resans gång till att vi inte anlände i Jaipur förrän en bra stund efter midnatt. Men vi lyckades båda två sova ett par timmar på tåget och var nöjda med både komforten och priset för resan. Vårt enda önskemål hade väl i så fall varit en något högre temperaturen på tåget, som tur var hade vi ganska mycket kläder på oss och tog båda två fram våra silkessovsäckar för att inte behöva hacka tänder. Dörrarna var öppna hela resan och den ganska kyliga kvällsluften drog därför in i vagnarna.
 
Fredrik gör sig hemmastadd på sin brits. 
 
Jag ägnade resan åt att läsa bok, se på film och sova. 

Gången i vår sovvagn. Fläktarna i taket var det ingen som hade behov av att använda i vår kalla vagn.