Dubai - ett av de häftigaste ställena att fira nyår på?

 

[ Blogginläggen från vår vistelse i Afrika och Fredriks vistelse i Nepal och Goa i Indien kommer senare ]


När jag bestämde mig för att resa ner och möta upp Fredrik tidigare än vi först hade pratat om så blev det att jag bokade en resa till New Delhi i Indien, detta då Fredrik hade planer på att resa vidare mot Indien efter sin tid i Nepal och jag tänkte därför att det kunde bli en bra plats att mötas upp på för att kunna göra en liten Indienturné tillsammans innan vi förflyttade oss vidare mot Sydostasien. Men ganska snart förstod jag på Fredrik att nyår inte var något man firade var som helst, något jag såklart borde förstått sedan innan, jag har ju ändå känt honom i 8år. Så efter lite funderande fram och tillbaka kom vi tillslut fram till att vi skulle boka ett flyg till Dubai över nyår istället. Därmed blev min första vistelse i Indien väldigt kort, efter att ha mött upp Fredrik på flygplatsen i New Delhi klockan 7 på morgonen den 30december var vi tillbaka på flygplatsen klockan 8.30 morgonen därpå.

 
Men ganska snart började våra nyårsplaner bli osäkra, på grund av tät dimma i Delhi sköts den planerade avgången klockan 9.50 upp, gång efter annan. Planen hade varit att landa i Dubai klockan 12.15 på nyårsafton och väl där ha ganska gott om tid för att hitta till vårt hotell och göra oss i ordning för nyårsmiddag och därefter ta oss ner till stranden för att beskåda den magiska fyrverkerishowen från det sjustjärniga hotellet Burj Al Arab (då den populära och kända fyrverkerishowen vid Burj Khalifa detta år ersatts med en ljus och ljudshow).
Strax efter klockan två kom dock beskedet som grusade vårt sista hopp, flyget var inställt. Det var givetvis inte bara vi som blev nedslagna av detta besked, det var ändå nyårsafton och många hade garanterat betalat dyra pengar för hotellvistelser och haft stora planer för sitt nyårsfirande i Dubai. Detta syntes tydligt när stora horder av passagerare från Fly Dubai radade upp sig för att blockera vägen för övriga resenärer på flygplatsen i något slags försök att få flygbolaget att ändra sig. Vi insåg tidigt att detta aldrig skulle hjälpa utan försökte istället få kontakt med någon som visste vad som skulle ske, vilket inte var allt för enkelt, vi var inte de enda som hade frågor. Vi fick iallafall till slut besked om att det som tidigast kunde avgå ett flyg senare ikväll, runt 22 tiden, något som senare ändrades till dagen efter, och att personalen på plats skulle ordna med hotellrum till samtliga passagerare under tiden. Men detta var inte svar nog för Fredrik som istället bestämde sig för att lösa detta på eget sätt, han sa åt mig att sitta kvar och vänta och att han skulle försöka hitta någon som kunde hjälpa honom att få tag på platser på ett annat flyg till Dubai under dagen. Efter en dryg timma dök han upp igen, och en stund senare var vi bokade på ett flyg som skulle avgå från Dehli klockan 18.25. Nu var klockan redan 16.30 och det började bli bråttom. Vi var tvugna att leta reda på någon som kunde hjälpa oss att få av vårt bagage från flyget, så att vi kunde hämta ut det och därefter checka in på nytt på vårt nya flyg. Detta gick oerhört smidigt och med ca en timma till godo ställde vi oss återigen i kön till säkerhetskontrollen. Här blev vi stående, i säkert 45minuter, indier är inte kända för att vara effektiva fick vi lära oss, underbemannade var de också. Men även nästa flyg var försenat så innan vi äntligen, ca 10 timmar försenade, kunde boarda vårt flyg hade vi hunnit köpa lite mat att kasta i oss för att stilla hungern som vi tvingats trycka undan de sista timmarna, samt pungat ut med pengar för en flaska mousserande vin att skåla in det nya året med.
 
Vi anlände till Dubais flygplats klockan 22.00. Alla kontroller gick väldigt snabbt och smidigt och vi fick våra nya stämplar i passen, det var tydligt att indierna nu var ersatta med något effektivare personal. Inget illa gentemot indier, de är ett trevligt folk, men effektiviteten lyser inte sällan med sin frånvaro. Våra ryggsäckar var bland de första att rullas ut på bandet och efter att vi tagit ut lite nya monopolpengar (sedlar i för oss nya valutor känns alltid som monopolpengar för oss) letade vi oss fram till metrostationen då vi räknade ut att det nog skulle gå fortare än att åka taxi strax innan midnatt på nyårsafton. Vi fick rätt, det gick snabbt och smidigt, men tiden hade likväl börjat rinna ut och med kartan framför oss och med en mer riktig avståndsbedömning över denna nya stad började vi inse att det skulle bli svårt att hinna till någon form av nyårsfirande innan de sista fyrverkerierna redan brunnit ut. Något uppgivna anlände vi därför till vårt hotell strax efter 23, checkade in och frågade extra i receptionen om de trodde det fanns en chans att se något nyårsfirande, vi fick ett ganska tydligt negativt svar och bestämde oss därför för att istället skåla in det nya året i vår härliga dubbelsäng på vårt fina hotellrum. 
 
För att återkoppla till rubriken för detta blogginlägg vet vi alltså inte om Dubai är ett av de häftigaste platserna att fira in nyår på. Det är fullt möjligt att det är det, men det lär vi inte få reda på förrän den dagen vi bestämmer oss för att resa tillbaka - då med några dagars framförhållning. Aldrig mer ska vi boka in ett flyg den 31december, det är en sak som är säkert. 
 
Skål, och Gott nytt 2018!
 
 
När vi började söka på hotell i Dubai var vi båda eniga om att vi skulle unna oss något finare för denna vistelse, det var ju ändå 6 veckor sedan vi sågs sist. Därför hade vi bokat in oss på ett lägenhetshotell med pool, gym och frukostbuffé. Och ingen av detta satt fel kan jag säga, det var riktigt härligt med en stor skön säng, stor frukostbuffé varje morgon och tillgång till gym och pool. Det låg tyvärr lite avlägset, men med en promenad på ca 10 minuter var vi vid metro stationen där vi ganska snabbt kunde ta oss vidare till de centralare delarna. Något meckigare var det däremot om vi ville till stranden, vilken vi dock bara besökte en blåsig och ganska kall eftermiddag. Så det blev inte mycket solande och badande under våra 6 dagar i Dubai, bortsett från en förmiddag vid poolen.
 

Dubai Metro en tidig morgon
 
Så vad fördrev vi då tiden med i Dubai förutom att glassa i vår hotelllägenhet? Bland annat gjorde vi flera besök vid världens högsta byggnad, Burj Khalifa, och intilliggande Dubai Mall, som är världens största köpcenter, och både byggnaden och köpcentrumet vägde verkligen upp till sina rekord. Vid sidan av bjässen till skyskrapan och det enorma köpcentrat breder en stor pool upp sig. Varje halvtimma mellan 18 och 23 drar det igång en fontänshow med ljus och musik som sprider magi samtidigt som luften fylls av blandade wowrop från den stora publiken som samlats runtom fontänen. 
Två kvällar njöt vi av denna fontänshow, första gången stående vid staketet, andra gången njöt vi av den från ett bord på en restaurang med en öl respektive mousserande vin i handen. 
 
Burj Khalifa, världens högsta byggnad, och en av de vackraste byggnader jag skådat.
 
Första anblicken av den gigantiska poolen där fontänshowen varje kväll hänför sin publik.
  
Och vår första anblick upp mot Burj Khalifa från en balkong i Apple Butiken i Dubai Mall. Japp, Applestore hade en egen stor balkong där man kunde blicka ut över Burj Khalifa och Fontänen.
 
Njuter av sol och värme efter 8 veckor i kalla Sverige.
 
 
Lyckliga över att äntligen vara tillsammans igen
 
 
Den fjärde januari var här, vilket innebar att Fredrik stått ut med mig i hela åtta år, och det är ju givetvis något som man måste fira. För de som känner Fredrik så vet de om att lagom sällan är bra nog, och att någon jantelag inte existerar i hans värld. Därför hade han givetvis sett till att boka bord på en restaurang denna speciella kväll, och inte vilken restaurang som helst, utan undervattensrestaurangen Ossiano som ligger i lyxhotellet Atlantis The Palm på den konstgjorda ön Palm Jumeira. 
 
Hotell Atlantis The Palm
 
Vi startade kvällen med att njuta av en fin solnedgång på baksidan av hotellet med havet kloss an, därefter beställde vi in varsin festlig drink på Blue Bar inne på lyxhotellet. Klockan 18.30 öppnade restaurangen och det var dags för middag. Och här var det inte tal om någon billig liten á la carte rätt inte, utan nu skulle det slås på stort och in kom en fyra rätters avsmakningsmeny, med ytterligare några aptitretare och smaklöksneutraliserare däremellan. Till detta beställde vi in varsitt gott glas vitt vin, som faktiskt räckte genom hela avsmakningsmenyn. 
Maten var oklanderlig, vi startade med en hummersallad, efterföljt av en rätt med pilgrimsmusslor, därefter var det dags för huvudrätt, ankbröst till Fredrik och torskrygg till mig. Därefter var jag obeskrivligt mätt och klarade knappt att se på min efterrätt utan Fredrik fick hjälpa mig att äta upp. Goda sa han att de var i alla fall, efterrätterna. 
Notan stannade på saftiga 1808 dirhams, jag tänkte inte ens avslöja vad det blir i svenska mått mätt. Men vi kan väl säga att detta var ett stort undantag jämfört med våra vanliga nivåer på middagpriser.
 
Utsikten över Atlantis The Palm från metrostationen
 
 En kyss vid solnedgången med Atlantis The Palm i bakgrunden (något vi efteråtfick reda på faktiskt var olagligt i Dubai, som tur var var det ingen som anmälde oss ;) )
 
Lobbyn på Hotel Atlantis The Palm, klar för middag.
 
Fredrik hade önskat ett fönsterbord, det vill säga precis intill akvariumet, men vi var väldigt nöjda med bordet vi blev tilldelade, med utsikt över hela restaurangen och alla fönster.
 
En perfekt kväll blev det.
 
8 år tillsammans <3
 
Väldigt unikt med ett gigantiskt akvarium längs med hela långsidan på restaurangen.
 
Fin utsikt över hotellet från metrovagnen på vägen hemåt
 
Efter våra första 5 nätter i vårt lägenhetshotell bestämde vi oss för att förlänga vistelsen med ytterligare en natt då vi hade bokat biljetter upp till Burj Khalifa för att se soluppgången dagen därpå. Vi försökte därför hitta ett boende relativt nära byggnaden för att slippa betala dyra pengar för taxiresa då vi skulle vara på plats redan 5.15, en bra stund innan metrovagnarna öppnade upp sina dörrar. 
Vi checkade ut från lägenheten och började promenara bort mot tunnelbanan, ungefär halvvägs kände Fredrik efter i sin ficka och upptäckte att han saknade sig plånbok. Omedelbart startade en ivrigt letande där hela hans ryggsäcks innehåll tömdes ut på trottoaren. Men ingen plånbok var att finna. Vi visste att han åtminstone hade haft plånboken på sig kvällen innan när vi steg ur tunnelbanan då han hade lagt ner våra tunnelbanekort i den, och han menade att han var relativt säker på att han hade lagt ur plånboken ur byxfickan när vi kommit hem. Så efter en stund satte han av tillbaka mot hotellet, lämnade mig att passa väskorna på en parkbänk. En kort stund senare var han tillbaka, med ett leende på läpparna. Plånboken hade han hittat mellan soffkuddarna där den hade glidit ner när han hängt av sig byxorna över soffkanten kvällen innan. Vi var oerhört tacksamma att detta upptäcktes innan det var för sent, nu hade de inte ens hunnit städa rummet. 
 
Väl framme på vårt nya hotell tog det lite tid med incheckning vilket ofta innebär att Fredrik börjar skämta lite högt på engelska om att det troligtvis är för att de förbereder sviten för oss. Allt för att få lite uppmärksamhet och väcka tankar hos personalen. Detta är en egenskap som jag i många tillfällen tycker är lite pinsam, att högt prata engelska med mig trots att jag kan svenska, enbart för att han vill få andra att uppmärksamma vad han säger. Men ibland lönar det sig, och ett par minuter senare stod vi med nyckelkortet till en svit på 27 våningen. Vi fick aldrig någon förklaring till uppgraderingen, troligtvis hade de inget annat ledigt rum för tillfällen, men vi ifrågasatte inte direkt. 
När vi öppnade dörrarna till vårt "rum" möttes vi av en stor korridorliknande yta, till vänster tornade ett gigantiskt kök upp sig, med både tvättmaskin och diskmaskin samt flera meter med skåp. Mitt emot köket fanns badrum nummer ett, med toalett och badkar/dusch. Vägg i vägg med badrum nummer ett återfanns sovrummet med en stor härlig dubbelsäng och stora garderobsmöjligheter och mitt i emot sovrummet fann vi svitens största rum, vardagsrummet, med stora panoramafönster med utsikt över Dubai och havet. Självklart fanns här både ett stort matsasbord såväl som soffa, soffbord, tv och skrivbord. I anslutning till vardagsrummet fanns ännu ett badrum, badrum nummer två, med ytterligare en toalett och ett badkar/dusch. 
Hade vi betalat för sviten hade vi kanske kunnat klaga lite på renligheten och de oerhört skitiga fönsterrutorna. Det var ganska tydligt att det var längesedan någon hade städat här. Men blir man uppgraderad från ett enkelt dubbelrum till en svit på 27 våningen så klagar man inte. Det enda som var lite trist var väl egentligen att vi bara hade ett knappt dygn på oss att njuta av härligheten. 
 
Köket i vår svit
 
Fredrik känner sig som hemma i vår nya salong
 
Utsikten var, bortsett från de smutsiga fönstrena, oklanderlig.
 
På översta våningen, där fruktost serverades (de höll också på att utvidga för att kunna servera lunch och middag här uppe) hade man utsikt över Burj Khalifa och centrala Dubai. Vi hann dock aldrig äta frukost här då vi hade bokat biljetter upp till Burj Khalifa tidigt på morgonen. Men vi gick upp för att ta oss en titt på utsikten på eftermiddagen.
 
 
Och så var det då dags för en av Dubai´s höjdpunkter, Burj Khalifa, världens högsta byggnad med sina 828meter. Vi hade hittat ett erbjudande om att åka upp och se soluppgången, där även frukost på ett café var inkluderat. Detta till samma pris som för att åka upp under dagtid, och vi såg vår chans att få både natt-, soluppgångs- och dagsvy, samtidigt som vi kunde njuta av en enklare frukost med utsikt. Det blev inte helt som vi hade tänkt oss dock, då konceptet inte var helt genomtänkt, eller så var det helt enkelt bara lurendrejeri i grund och botten. Inte för att det hade stått något om att cafét skulle vara högst upp, men om man bokar "Sunset and Breakfast at Burj Khalifa" så tror jag många tänker sig frukost med utsikt. Men snart fick vi reda på att cafét var placerat på bottenvåningen, på vägen ut. På biljetten stod det dessutom att vi skulle få tillgång till såväl våning 124 som 125, på 452 respektive 456meters höjd, men vad som inte stod var att våning 125 inte öppnade förrän klockan 9, det vill säga 3,5 timmar efter vårt besök startade. Inte för att det nödvändigtvis är så stor skillnad mellan 452 och 456 meter, men själva grejen. På observationsdecket på våning 124 fanns det inga bänkar eller möjligheter att sätta sig ner i väntan på soluppgången. Utan det blev till att fördriva tiden i närmare 1,5h innan solen äntligen vandrade över horisonten. Ja, vi fick fantastiska vyer över Dubai både nattetid och under den tidiga morgontimman, och soluppgången var vacker även om det var ganska disigt vid horisonten. Men hungriga var vi, och jag undrade många gånger om vi var de enda som var lite besvikna över caféts placeringen, eller om alla andra vetat det från början. 
På vägen ut fick vi i alla fall varsin croissant med ost och svampfyllning samt valfri dryck, absolut godkänd frukost, men med en väldigt begränsad utsikt jämfört med vad vi hade väntat oss. 
Men i det stora hela var det en trevlig upplevelse, och utsikten från Burj Khalifa var fantastisk, även om jag i många fall anser att utsikt mot de vackraste byggnaderna är den bästa, och i Dubai´s fall tycker jag att Burj Khalifa är vackrast, och den blir ju givetvis svår att se när man är inuti den.
 
 Dubai by night
 
Solen börjar lysa upp staden, men diset i horisonten gör att vi inte riktigt kan se den ännu
 
Morgondis över Dubais skyskrapor, om några år har dessa helt garanterat fördubblats i antal.
 
Solen kämpar sig uppåt - dessa ögonblick får vi aldrig nog av
 
Du älskade sol
 
Detta är hur det ser ut när samtliga besökare på våning 124 trängs för att få en perfekt bild på soluppgången (vid varje fönster var det lika packat). Det gällde att hålla hårt i sin fotoutrustning så de inte faller ner, där i mitten där ni kan se mig i rosa tröja ta bild var det alltså helt öppet en liten bit mellan glasfönstrena, 452 meter rakt ner. 
 
Det syns tydligt att Dubai är en ny stad i expanderingsfasen, bara en liten bit från de höga skyskraporna i de centrala delarna finns - ingenting. Ja mer eller inte i alla fall, det är lite hus utströdda här och var, men annars mest träd och tomma ytor. Lycklig är den som äger en bit mark här, den kommer troligtvis säljas dyrt när rätt köpare dyker upp om något år.
 
Jag tror jag sitter här en stund
 
Och så var det ljust, dags att återvända neråt för frukost.
 
 
Innan det var dags för oss att lämna Dubai tog vi en sista liten utflykt till Dubai´s kanske lyxigaste hotell, Burj Al Arab, i varje fall om man ser till stjärnorna. Hela 7 stjärnor kan detta hotell stoltsera med. Fredrik hade bokat bord för varsin drink på en restaurang i deras lobby, vilket gjorde det möjligt för oss att ta oss igenom alla säkerhets- och portvakter på vägen in. De flesta blev bara stående på utsidan då man inte fick komma in om man inte var antingen hotellgäst eller hade en reservation på en av restaurangerna. Entren var mäktig, så mycket guld över allt, och lobbyn med sin fontän och ännu mer guld var inte sämre den. 
Vi letade oss fram till restaurangen där vi hade reserverat bord och fick vårt bord, men det dröjde inte länge innan vi något snopna fick lämna vårt bord utan att ha fått beställa något då minumum beloppet att spendera för att ens få vistas på denna restaurang var satt till safriga 400kr per person. Och detta var ändå bara under "aftonnoon tea" perioden då det var som billigast. 
Jag kände mig genast ganska generad och det kändes som att varenda människa därinne på hotellet tittade på oss, vilket de givetvis inte gjorde. Fredrik däremot tog tillfället i akt att njuta av den lilla stund vi trots allt fick på detta lyxhotell och ville bli fotograferad lite varstans. Han gjorde till och med ett tappert försök att komma upp till skyview baren för att kolla in utsikten, men blev nekad av personalen då de betalande gästerna inte skulle behöva bli störda. Vilket är fullkomligt förståeligt då minium beloppet på denna bar var ännu högre än på den restaurang vi hade fått lämna en stund tidigare. Men besvikna, snopna och generade eller ej, de flesta kommer inte ens in på området, vi kom ända in i lobbyn. 
 
Burj Al Arab från utsidan, här hade vi redan lyckats ta oss igenom säkerhetsvakterna, vilket betyder att de flesta inte ens får se såhär mycket. I varje fall inte på nära håll. Strax efter denna bilden togs rullade det in flera lyxbilar i skinande färger.
 
Fontänen i lobbyn, samt guldpelarna som garanterat inte var i riktigt guld, men på golvet däremot glänste det av bladguld.
 
Från entrén upp till lobbyn såg det ut såhär 
 
I väntan på att servitrisen skulle komma tillbaka så att vi kunde meddela att priset var för saftigt för oss tog Fredrik givetvis tillfället i akt att knäppa några selfies från vårt bord med lobbyn och hotellet i bakgrunden. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig då det tydligt stod skyltar om att fotografering var förbjuden i restaurangen, något som Fredrik "inte sett".
 
Men i Lobbyn var det flera som tog bilder så där slappnade jag tillslut av litegrann och vågade agera fotograf för en liten stund. Här med fontänen i bakgrunden.
 
Den ännu julpyntade entrén med renar, julgran och guld träd. Bågarna bakom Fredrik är vattenstrålar.
 
3 kommentarer publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Atlantis The Palm, Burj Al Arab, Burj Khalifa, Dubai, Dubai Mall, Fira nyår i Dubai, Förenade Arab Emiraten, Gott nytt 2018, Gott nytt år, Happy New Year, Nyår, Nyår i dubai, Ossiano, Palm Jumeira, Restaurant Ossiano, The Dubai Fountain, Undervattensrestaurang, Underwater restaurant
#1 - - Emilia Sjödin :

Wow vilka fantastiska bilder!

Svar: Tack ska du ha :)
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson

#2 - - Susanne Hellström:

Häftigt !! :-)

#3 - - Elsa Thorén:

vilka äventyr och vilket lyxliv ni har upplevt!