Koh Kradan - vår nästan privata ö

Den närmast orörda pärlan, Koh Kradan blev vår andra destination på vår öluff norrut genom Thailand. Och på många sätt blev våra två dygn på denna ö något vi kommer att minnas och längta tillbaka till resten av livet. Även båtresan från Koh Lipe kommer att hänga kvar i minnet ett bra tag, men den är inget vi kommer att längta tillbaka till.
 
De sista dagarna under vår vistelse på Koh Lipe hade det blåst upp en hel del i vindstyrka, och vinden hade inte hunnit avta innan vi steg ombord på båten. Vi hade på förhand hört ganska drömlika historier om dessa båtfärder och även om vi inte ens vanligtvis stressar upp oss för en båtresa (eller vilken annan resa som helst) hade vi än mindre gjort det denna gång. Båten satte, givetvis något försenad, av i riktning mot öppet hav, öppet hav med MÅNGA, HÖGA vågor. Vår lilla speedbåt studsade bokstavligen fram, och ett ganska ordentligt sus hördes bland passagerarna varje gång en förbipasserande våg kastade tillbaka båten ner mot vattenytan igen. Det var så att man fick hålla i sig, och så fortlöpte det närmast hela resan. Utan att överdriva tror jag det fanns fler än en som faktiskt var riktigt orolig att denna båtresan inte skulle sluta bra, vi hörde inte till dessa, även om det då och då blev ganska obehagligt. Jag minns inte helt hur lång tid båtresan tog, eller hur lång tid den skulle ta, men gissningsvis skulle den ha tagit två timmar, som sedan visade sig bli tre. Det var en riktig fröjd när båten tillslut backade in mot stranden på Koh Kradan där vi fick kliva ner i vattnet, ta emot våra väskor och traska några steg in till den då ganska smala strandremsan som vi möttes av denna högvattensperiod på dagen. 
 
Äntligen är helvetesbåtfärden över och vi kan kliva av vid Koh Kradan
 
På denna lilla ö fanns det inte många valmöjligheter. Faktiskt fanns det enbart 4-5 olika boenden att välja mellan, vilket är det som gör ön till den orörda pärla det är. Fredrik hade läst sig till att det råder byggnadsförbud på ön, vilket förklarar saken. Vi hoppas detta byggförbud får bestå, då det hade tagit ifrån ön sin charm om det hade invaderats av mer byggnation. Inför vårt besök hade vi tittat upp ett boende på internet - ett boende som inte kunde bokas på internet enligt vad jag kunnat läsa mig till. Det fanns två alternativ att ta sig dit från den plats vi blivit avsläppta på av båten. Det ena alternativet var strandvägen, och det andra genom tät djungel. Med flipflops på fötterna och tunga ryggsäckar på ryggarna uteslöt vi tät djungelpromenad ganska fort och började istället promenera längs med stranden som på sina ställen på grund av tidvattnet var icke existrerande. Vi passerade snart en camping där vi frågade om priset för att hyra tält, bara i fall att de inte skulle ha plats på det boende vi kollat upp på förhand. Vi blev positivt överraskade över priset, 480baht per natt (Knappt 125kr), men bestämde oss ändå för att promenera vidare. Det dröjde dock inte länge innan tidvattnet satte stopp för vår lilla promenad och vi bestämde oss för att vända. Vattnet var vid denna tiden så pass högt upp att det på en plats var omöjligt att passera utan att simma, och det kändes måttligt praktiskt med varsin stor ryggsäck på ryggen. Vi hade såklart kunnat ställa av oss väskorna någon stans, vänta några timmar, låta vattnet rinna tillbaka, för att sedan göra ett nytt försök. Men vi gillade trots allt den lilla campingen, och tälten med bara två, tre meter från strandkanten. Och priset skulle inte heller svida, så vi slog till. Fick ett stort, närmast militärlikt, tält där till och med Fredrik kunde stå raklång. Vi fick varsitt liggunderlag, kuddar och filtar, och bäddade snabbt i ordning för oss. Tältet var brett nog för att kunna rymma fyra liggunderlag i bredd, så vi hade gott om plats för våra väskor och oss själva. 
 
Vår mysiga lilla camping, och vårt stora och rymliga tält
 
Dags att bädda, de söta kuddarna kan man ju inte annat än sova gott på.
 
Gott om utrymme, här behövde Fredrik inte ens ligga på tvären för att få plats (det gjorde han under våra campingnätter i USA).
 
Denna ön skulle också visa sig ha ett otroligt stort utbud av charmiga gungor. En av de givetvis precis utanför tältet...
 
...med utsikt över havet
 
Vi skulle komma att trivas väldigt bra
 
Vår första eftermiddag tog vi det lungt. Vi tog en liten promenad in i djungeln till en restaurang där vi åt lunch, därefter spenderade vi resten av eftermiddagen på stranden, där vi betade av ännu fler kapitel i våra böcker och svalkade oss i det härliga vattnet. Vi var närmast ensamma på vår lilla ö. Även om det bodde folk i de övriga tälten så märkte vi knappt av det. Efter att vi konstaterat att restaurangen på vår camping hade stängt under våra första kväll promenerade vi några hundra meter bort längs med stranden för att äta middag på en restaurang som tillhörde öns största resort. Så medan mörkret la sig runt omkring oss njöt vi av en god middag innan vi under en stjärnklar himmel promenerade tillbaka till vårt tält. Vi avslutade vår första dag med ett nakendopp i havet innan vi kröp in i vårt tält igen. Tack vare brisen från havet hade vi en väldigt behaglig temperatur i tältet och sov väldigt gott. 
 
Fredrik hittade en ny favoritplats
 
 
Då vi bodde på den östrasiden - soluppgångssidan - ställde vi klockan tidigt för att få möjlighet att njuta av den magiska morgonstunden. Så när klockan ringde öppnade vi bara upp tältet och låg kvar och njöt av att se himlen ändra färg. När solen väl gick upp såg vi till att föreviga ögonblicket genom en photoshot. Det var en morgon vi aldrig glömmer. 
 
Att i lugn och ro vakna till liv medan horisonten har ljusshow framför oss var magiskt
 
Godmorgon Koh Kradan
 
 
 
 
 
 
Sträck dig mot himlen, så kanske du når trädtopparna..
 
Vi fortsatte sedan vår magiska morgon med en härlig strandpromenad, denna tidiga stund på dagen hade vattnet inte orkat sig så högt upp ännu, vilket gjorde promenaden till boendet vi hade spanat in på förhand möjlig. När vi väl kom dit var vi dock än mer nöjda med vårt val av boende. De små bungalowsen som erbjöds var förvisso fina, om än enkla, men läget kändes lite väl off och dessutom var det fullbokat. Problem solved - vi bokade senare ännu en natt i vårt tält. Vi fortsatte vår promenad, nu i sällskap av en hund som vi bekantat oss med på stranden, genom djungeln till andra sidan på ön, där vi hittade Sunset Beach - som denna tidiga morgontimma var helt öde. Vilket passade oss helt utmärkt. Jag drog av mig min klänning och sprang ut i vattnet - enbart iklädd trosor. Fredrik följde i mitt exempel - fast i skjorts. Vår trofasta följeslagarare, hunden - som vi döpte till Beach - var fortfarande med oss, lekfull som få men begränsad av sin vattenrädsla. Hur mycket Fredrik än försökte få honom att springa med honom ut i vattnet - så stannade han alltid vid vattenbrynet. Efter ett tag la han sig bara ner i sanden, liksom för att säga till Fredrik att "nu får du väl ge dig - jag kommer inte följa med dig ut i det där blöta och läskiga". Vi lämnade stranden lagom till att nästa turistpar dök upp på stranden för sin morgonsnorkeltur. 
 
Promenad genom Koh Kradans djungel
 
Morgondopp på Sunset Beach
 
När solen orkade sig över trädtopparna till denna sidan på ön fick vi se dagens andra soluppgång
 
Det sandiga livet
 
Fredrik döpte vår privata lilla strand till The Beach, efter filmen med samma namn
 
Vi var i alla fall nästan helt ensamma - bortsett från båten som låg några hundra meter ut i vattnet. Men de sov nog ännu
 
På väg tillbaka, hunden Beach hakade givetvis på.
 
 
Resten av dagen gjorde vi inte många knop. Vi spenderade flera timmar på stranden, där vi fick uppleva spektaklet när ön under några timmar runt lunch fylldes med båtlass av turister som gjorde dagsutflykter till bland annat Koh Kradan. Tystnaden när båtarna och alla livliga turister äntligen lämnade ön var fantastisk, det var skönt att få stranden för oss själva igen. Under eftermiddagen ägnade vi även lite tid åt att sy på fler flaggor på våra ryggsäckar innan vi testade campingens mat - som var riktigt bra - och billig i jämförelse med övrig mat på ön - som inte heller var särkilt dyr - men då det inte fanns så många alternativ att välja på hade restaurangerna möjlighet att hålla priserna något högre än på övriga öar. 
 
Äntligen fick vi ön för oss själva igen
 
Koh Kradan <3
 
En ö svår att inte älska
 
Fredrik smyckar ut sin väska lite extra
 

Vi hade kunnat stanna längre på Koh Kradan - och såhär med facit i hand så hade vi nog valt det. Men vi hade ännu många öar kvar att utforska - och vi hade sett det som fanns att se av ön, dock utan att egentligen känna oss klara med denna helt kravlösa tillvaro. Men det var dags att säga farväl. Men även hit hoppas vi att vi ska få tillfälle att återvända en vacker dag - förhoppningsvis när byggförbudet fortfarande är intakt - så att ön får bevaras som den pärla som vi lärde känna den som.
 
Hejdå, fina camping!
 
Här trivdes vi väldigt bra!
 
En sista swing i väntan på båten - med utsikt mot nästa destination - Koh Mook
 
2 kommentarer publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Båtresa, Camping, Det kravlösa livet, Djungel, Djungelliv, Gunga, Koh Kradan, Paradiset, Photoshot, Soluppgång, Strand, Strandliv, Swing, Thailand, Tält, Tälta, backpackers, Öluff
#1 - - Susanne Hellström:

En bröllopsresa i framtiden kanske ;-) <3
Kram

Svar: Ja, kanske! Fast det finns många kandidater till det ;)
Sofia Bertilsson & Fredrik Eriksson

#2 - - Susanne Hellström:

Ja, Vår värld är stor :-) med många vackra platser <3