Fest, paradisstränder, brandförödelse och kärlek på Phi Phi öarna

Så var tiden kommen för ett besök på Partyön Phi Phi Don. Båtresan mellan Koh Mook och Phi Phi, som i vanlig ordning startade med en timmas försening, tog med ett planerat byte av båt på Koh Lanta runt 3timmar om jag minns rätt. När vi väl anlände till kajen på Koh Phi Phi ombads vi att betala en städavgift på 20baht per person för att hålla rent på kajen. Inte för att 20baht är några pengar att orda om, fem kronor i runda slängar, men man hade ju kunnat tycka att detta kunde varit inkluderat i biljettpriset, och att alla båtfirmor som lägger till där får betala sin del. Kajen var ren i alla fall, haha. 
 
Fem kronor fattigare efter att ha betalt städavgiften, men han ler ändå. Äntligen framme på Phi Phi.
 
Efter en ganska lugn entré i Thailand på våra tre första öar, blev Phi Phi ön där det partades desto mer. Efter ett första poolparty närmast direkt efter vår entré på ön fortsatte vi med en övernattningsutflykt till Maya Bay dagen där på. Det är platsen där filmen The Beach, med Leonardo DiCaprio, spelades in för drygt 18 år sedan. Denna utflykt krockade dock lite vår andra natt som vi redan hade bokat på hostelet Lucky Dorm. Men det verkade vid ankomsten lösa sig enkelt genom att vi bara flyttade fram vår andra natt till natten därpå, det var enligt tjejen i receptionsdisken inga som helst problem. Något vi dock tydligen borde förstått (nej det fanns ingen rimlig förklaring till att vi skulle ha förstått det) var att den tjejen som godkände vårt byte av natt tydligen inte alls hade befogenhet att godkänna en sådan sak. Detta blev vi varse morgonen därpå innan vi skulle checka ut, som vi hade kommit överrens om, för att bege oss iväg till vår övernattningsutflykt. Det som följde denna morgon var det tveklöst sämsta mottagandet, eller servicen som vi någonsin upplevt på ett hostel. Hon var ignorant, nonchalant och helt enkelt riktigt otrevlig när hon närmast idiotförklarade oss för att vi hade litat på den tjej som dagen innan hade hjälp oss att checka in, hon som hade tagit emot vår betalning och visat oss våra sängar. Ja, det var minst sagt olustigt. Det slutade med att ett samtal ringdes till chefen med beslutfattningsförmåga där vi återigen förklarade vårt dilemma och frågade om det gick bra att ändra vår andra, redan betalda, natt till natten därpå. Chefen i telefonen var, till skillnad från den bittra tjej som satt i receptionen denna morgon, supertrevlig och godkände utan konstigheter vår förfrågan. Detta kan eventuellt ha gjort den bittra receptionisten än mer bitter, för efter detta samtal kunde vi inte förvänta oss ens en mötande blick från henne, än mindre några svar på våra frågor eller ett hejdå när vi tillslut lämnade. Kanske var detta på grund av förudmjukelsen hon kände efter att chefen så lättvindigt godkänt det som hon möjligen önskade han skulle neka till, eller så hade hon bara en dålig dag, eller ett dåligt liv då hon dagen därpå när vi återvända inte ens gav oss en blick eller ett hej när vi klev in och lämnade av oss våra ryggsäckar. Hade det inte varit för att vi redan hade betalt för vår andra natt, hade vi troligtvis inte gjort oss besväret att komma tillbaka dit alls, och dagen därpå bytte vi också boende. 
 
Övernattningsutflykten till Maya Bay bestod till en början av några stopp på diverse andra platser, i vanlig ordning - samma visa varje gång man bokar en guidad tur. 15-45minuter på varje plats, och därefter vidare till nästa "turistfälla". Vi vet inte helt vad vi hade väntat oss, men kanske lite mer partyfolk, så vi får nog erkänna att vi blev lite missnöjda över mixen av människor på denna tur. De flesta höll sig på sin kant och något direkt party blev det aldrig, även om personalen framåt kvällen gjorde sitt bästa för att få igång stämningen genom diverse partylekar på en strand. Vårt första besök på DiCaprios strand var framåt eftermiddagen, en stund innan solen gick ner och alla turister tvingades lämna stranden, då det av någon anledning nuförtiden är olagligt att vistas där mellan solnedgång och soluppgång. Vi visste att det skulle vara mycket folk på stranden under dagtid, just av den anledningen hade vi bokat denna övernattningstur, då denna båt enligt bokningssidan var den enda turistbåt som hade tillåtelse att lägga till och stanna i viken under natten. Så döm om vår besvikelse när vi fick höra om förbudet att vistas på stranden kvälls- och nattetid. 
 
Vår första anblick av Maya Bay
 
Vi var inte ensamma
 
 
Det var en ganska paradislik strand
 
De karaktäristiska longtailbåtarna var givetvis uppradade längs med stranden
 
 
Allt blir bättre med en öl
 
 
The Beach
 
Turisterna börjar ge sig av (okej, jag vet att vi också är turister), och vi väntar på vår longtail båt som ska ta oss tillbaka till vår båt
 
 
När vi lämnat The Beach stranden och åkt tillbaka till vår båt ägnades kvällen åt att njuta av solnedgången, äta god mat, dricka öl, prata med några av de som öppnade upp för konversation (de var inte allt för många), leka lekar på en annan strand i viken, dricka buckets och drinkar med för mycket alkohol och simma med självlysande plankton innan vi tillslut somnade på varsin madrass på båtens tak ackomanjerade av vinden och havets brus. 
 
På väg tillbaka till båten för att se solnedgången
 
Och vilken solnedgång sen...
 
Solnedgång och vår båt
 
Alla dessa magiska solnedgångar, jag beklagar om det blir tjatigt - men vi får inte nog.
 
Chill spelstund på en närliggande strand i viken då det alltså inte var tillåtet att vistas på "The Beach" efter solnedgången.
 
 
Morgonen därpå väcktes vi av personalen när det började ljusna, det var dags att ta sig tillbaka in till stranden för ett sista besök innan vi skulle lämna Maya Bay och ta oss tillbaka till ett sista stopp innan vi återvände till Phi Phi igen. Detta besök hade vi sett fram emot då vi hade förväntat oss att vara de första på stranden då vi ju hade sovit i viken, men då övriga passagerare inte verkade ha bråttom tog det ett tag innan vi kom iväg i vår lilla longtail båt och då hade flera andra båtar redan anlänt. Så även om det inte var fullt lika smockat med folk som eftermiddagen dagen därpå så var vi långt ifrån ensamma. Dagens sista stopp blev ett snorkelstopp där vi minst sagt attackerades av svart/gula tigerfiskar, ivriga och oerhört orädda små fiskar som nafsade lätt på dig när de kom för nära, vilket de gjorde hela tiden. En ganska unik och kul upplevelse. 
 
Godmorgon Maya Bay
 
<3
 
Morgonpromenad längst The Beach
 
Och lite morgongympa
 
Vi tog också en promenad för att utforska ön och det fanns bortom stranden
 
Vår "Parallel universe" bild med gruppen från båten tidigt på morgonen dag två.
 
Fredrik snorklar i ett stim av orädda tigerfiskar
 
Personalen på båten kastade i mat för att göra de än mer aktiva
 
 
Totalt stannade vi på Phi Phi i sex dagar och under dessa dagar hann vi bland annat med att spendera ett gäng timmar på stranden, promenera omkring i öns centrala delar, parta loss på klubben Stockholm Syndrome (en av de bästa och mest spontana utekvällarna vi haft ihop tror jag), dansa i timmar enbart iklädda badkläder på Ibiza House Poolparty, utforska djungeln och en strand på andra sidan ön och besöka öns utsiktplats.
 
Phi Phi´s utsiktsplats, den remsan som syns är öns centrum där i princip alla restauranger, butiker och boenden ligger. Där bodde också vi.
 
Koh Phi Phi Don
 
En bättre utsikt, helt klart

Vid utsiktsplatsen
 
Vi promenerade en bra bit genom öns djungel för att komma ut till en strand på andra sidan ön
 
Glad alla hjärtans dag, från stranden på andra sidan ön
 
Pool Party på Ibiza House, vi står längst bak i mitten ungefär :)
 
 
Vi fick också se förödelsen efter branden som bara några dagar innan vår ankomst till ön hade förstört ett hostel, fyra restauranger, två hotell, en tatueringsstudio, en klädbutik, övervåningen på öns sjukhus och flertalet hem på en av huvudgatorna i centrum. En av restaurangerna, Garlic Restaurant, hade funnits på ön sedan 1992, och det var den första restaurangen som byggdes upp igen efter tsunamin år 2004, nu var det också den första att öppna igen efter branden. Bara 8 dagar efter branden, på alla hjärtans dag, öppnade de igen. Givetvis väldigt provisoriskt då alla inredning och hela köket var utbrunnet. Men de serverade fantastiskt god mat och alla i personalen var underbara, hjälpsamma och gick runt och log. Pengarna de samlade in på deras försäljning fördelade de sedan ut för att kunna hjälpa alla som blev av med sina boenden, jobb, butiker, hotell och restauranger. Där snackar vi stora hjärtan. Vi beställde givetvis in lite extra mat och dryck just denna kväll och gav de dessutom dricks, något vi vanligtvis inte gör. Vi hoppas att de snart får ordning på sin restaurang igen och att även övriga så fort som möjligt också kommer på fötter igen såklart. 
 
Förödelse efter branden på Phi Phi den 6februari 2018, till höger låg hostelet där branden bröt ut. Som ni ser finns det ingenting kvar av det längre.
 
 
 
 
Restaurang Garlic från 1992, första gången drabbad av tsunamin 2004 (som allt annat på ön) andra gången drabbat av branden år 2018. Hjältarna som jobbade här är värda en medalj. Med ett leende på läpparna serverade de fantastisk mat och underbar service och vinsten gick till all drabbade, inklusive de själva såklart. Nyöppningen var på alla hjärtans dag. 
 
 
 
Handgjord meny inför nyöppningen den 14februari. De hade hur mycket olika rätter som helst, vilket var väldigt imponerande utifrån vad som hade inträffat bara en vecka tidigare då de hade förlorat allt. Men maten smakade utmärkt.
 
 
 
 
 
 Tack för att du läste
Med kärlek från oss <3
 
 
 
 
0 kommentarer publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Alla Hjärtans Dag, Brand Phi Phi 2018, Branden på Phi Phi, Branden på Phi Phi öarna, Garlic Restaurant 1992, Glad alla hjärtans dag, Ibiza House Poolparty, Koh Phi Phi, Koh Phi Phi Don, Leonardo DiCaprio, Maya Bay, Maya Bay Sleepaboard, Phi Phi, Phi Phi Islands, Phi Phi öarna, Poolparty, Solnedgång, Stockholm Syndrome, Sunset, Thailand, The Beach, Tigerfisk, Utsiktsplats