Japan, kanske det mest unika resmålet så långt

Från fattigdom, gatuförsäljare och smutsiga gator i Central- och Sydamerika och därefter en visit i snabbmats meckat USA med dess otroligt utåtriktade befolkning till dess raka motsats. 

På Japans närmast kliniskt rena gator, givetvis fyllda till bredden av skyltar och planscher med otydbara japanska tecken, möttes vi av det smala och oväntat inåtvända japanska folket, dock utan att på något sätt vara otrevliga. De levde i sin egen värld och undvek in i det längsta att störa eller lägga sig i våran tillvaro. Här fick vi verkligen be om hjälp om vi ville ha det, inte sällan flera gånger. Många pratade ganska knagglig engelska men var hjälpsamma när man väl bad om hjälp, men alltid utan att på något sätt tränga sig på och de hjälpte dig sällan med något mer än precis det du frågat om.

Typiskt Japanskt distrikt i Osaka

Med USA som senaste referensmått fann vi Japan relativt billigt, något vi blev positivt överraskade över. Att de dessutom snarare ser lämnande av dricks som en förolämpning än motsatsen som i de flesta andra länder vi besökt gjorde att vi med gott samvete kunde spara ytterligare några dyrbara slantar (även om vi med handen på hjärtat kan erkänna att vi inte är några stordricksare annars heller, men här var alltså rådet, som vi läste oss till, att helt skippa att dricksa.)

Något otippat toppar även landet, enligt oss, listan över världens godaste öl, Asahi. Till och med skummets smakade himmelskt, det du! För ölfantasten är detta absolut ett skäl till att besöka Japan, tillsammans med många andra såklart. Men det var inte bara ölen som imponerade på oss, även den japanska matkulturen tog oss till nya dimensioner. För många är det nog främst sushi som dyker upp när man tänker på japansk mat, men med facit i hand är det en ganska liten procent av landets matkultur, och främst är det Tokyo som stoltserar som sushins huvudstad. Vi passade givetvis på att prova flera av Japans populära måltider och förundrades varje gång över deras matlagningsfärdigheter. Inte bara var det helt unikt från det vi är vana vid utan det bjöds dessutom på så otroligt mycket olika smaker och kombinationer vilket gjorde att vi aldrig tröttnade. Dessutom hade varje stad satt sin egen prägel på maten och närmast alla städer hade en egen unik rätt att erbjuda.

Maträtter (och öl) i vax stod som presentation utanför restaurangerna. Ganska imponerade konstverk, detta var väldigt vanligt och mötte oss överallt.

 

Vi startade vår utforskning av Japan i landets andra största stad, Osaka. Det föreföll sig så då flygresorna helt enkelt var billigare dit och det är något vi såhär i efterhand är väldigt glada för då vi kände att vi fick ett bättre första intryck av Japan i det något lugnare Osaka än om vi istället hade kastats direkt in i Tokyos storstadskaos.


Vacker vallgrav utanför slottet i Osaka, vi slogs gång på gång av renligheten och den fantastiska grönskan överallt.


Vi ville uppleva så mycket som möjligt av Japan och dess kultur, men tiden var som vanligt vår begränsning. Från Florida i USA hade vi på förhand beställt varsitt sjudagars tågkort för turister som gällde på de flesta stora tåglinjerna i Japan. Så utifrån det la vi upp en resrutt för att kunna utforska så mycket som möjligt på en vecka. Innan vi startade vår tågluff spenderade vi ett par dagar I Osaka, några fler dagar än planerat i väntan på min ryggsäck som fastat i Kina, och efter att vi avslutat vår tågluff i Tokyo den sjunde dagen tog vi oss tid att ta del av vad giganten Tokyo hade att erbjuda.

Dessa Railway Pass kan vi verkligen rekommendera för andra som planerar en resa till Japan och vill hinna se lite mer än bara en stad. Kom ihåg att de måste bokas hemifrån dock, de kan alltså inte köpas på plats i Japan då de enbart är för turister. Lite dyra vid första anblick men helt klart värt varenda krona tack vare smidigheten i det Japanska tågnätet.


De stopp vi gjorde under vår tågluff var Hiroshima, Kyoto, Kinosaki och Snow Monkey Park i närheten av Nagano. Tågkortet vi hade köpt var personligt, men inte datum- eller destinationsbestämt. Detta innebar att vi hade tre månader på oss att använda kortet, men så snart det var aktiverat var det giltigt i sju sammanhängande dagar. Under dessa dagar kunde vi åka obegränsat på de flesta linjer som kördes av Skinkansen och JR (Japan Railway) och någon förhandsbokning var inte nödvändig mer än för att försäkra sig om att det inte skulle bli slutsålt. Därför hämtade vi oftast ut biljetterna en dag i förväg. Givetvis blev stoppen ganska korta, men de platser vi besökte krävde faktiskt inte heller mycket mer än den tid vi faktiskt hade.

Majoriteten av alla tågsträckor vi reste arrangerades av Skinkansen. Shinkansen, även kallade "bullet trains" var länge världens snabbaste tåg med topphastigheter på 322km/h, men de har de senaste åren tvingats lämna över första platsen till Kina som har tåg som når upp till 350km/h. Oavsett så var vi väldigt nöjda med tågen och det var både smidigt och tidseffektivt att transportera sig runt i Japan med tåg. 
 
Japanskt snacks inför första tågresan. Dessa ristrianglar inrullade i sjögräs var oväntat goda och fick fungera som mellanmål många gånger under våra veckor i Japan.
 
Fredrik var något mer skeptisk, men han provade efter ett par dagar han också, inte med fullt samma entusiasm som jag dock.

Shinkansen rullar in på perrongen bakom oss.
 
 
OSAKA
 
Efter en lång flygresa från San Fransisco med två mellanlandningar i Kina på vägen anlände vi äntligen till Osaka, som alltså blev vårt första stopp i detta unika land som överraskade oss positivt. 
 
Äntligen framme och incheckade på vårt första boende, här finns inga möbler utan vi sover på madrasser som rullas ut på golvet. 
 
Eller okej, sömnen hann visst före madrassutrullningen. Den långa flygresan tog ut sin rätt efter enbart några minuter.


Vi hann se mycket av Osaka innan mitt bagage behagade komma fram fyra dygn senare. Vi tog del av den japanska matkulturen och provsmakade mycket spännande saker på diverse marknader. 
 
 Många marknader, likt denna, var placerade i gångar med tak över. Troligtvis för att inte behöva vara begränsade av väderförhållanden. Mycket folk rörde sig här hela tiden. Främst Japaner dock, vi såg inte alls mycket turister.
 
Små bläckfiskar på spett, dessa vågade vi oss dock aldrig på att smaka.
 
 
En delikatess som Fredrik på förhand läst sig till, och som enbart fanns att få tag på på en specifik marknad, vid ett specifikt stånd i Osaka var Grillade pilgrimsmusslor med smör och sojasås. Det låter väldigt enkelt, vilket det säkert också är, men fasligt gott.
 



Här fick vi tydliga besked om att man INTE fick fotografera, varför förstod vi aldrig riktigt då det var många andra som gjorde det och det dessutom borde vara väldigt bra reklam för honom. 
 

Det var vansinnigt gott och är något vi nog måste försöka oss på att göra själva någon gång.Perfekt liten lyxig förrätt.
 
 
Något annat man givetvis måste prova på i Japan är Sashimi, något jag på förhand visste att jag skulle gilla, men som Fredrik var mer skeptisk till, även om han var väldigt på det klara med att han ville testa. Och vilken hit det var, den fantastiska tonfisksashimin vi blev serverade bara smalt i munnen, det var helt magiskt gott.
 
Till vänster en något fetare och därmed exklusivare del av tonfisken, det förklarar också den ljusare färgen.

Ja, även Fredrik var faktiskt positivt överraskad och njöt av känna hur tonfiskbitarna smälte i munnen.
 

Vi tog en tur till Osaka Castle där vi även fick se något väldigt ovanligt, nämligen en tidskapsel. Efter att ha läst på lite förstod vi att det år 1970 grävdes ner två stycken tidskapslar nära detta slottet. En av de ska inte öppnas förrän om 5000 år och den andra öppnades för första gången år 2000, och ska därefter öppnas en gång vart hundrade år. Ganska mäktigt faktiskt.
 
Tidskapseln Expo´70 med Osaka Castle i bakgrunden.
 
Time Capsule Expo´70
 
Man tar seden dit man kommer och innan man besöker heliga platser, såsom ett slott, tvättar man i Japan händerna med små skopor med vatten från en liten fontän.
 
Fredrik framför slottet som vi även gjorde ett besök i, men såhär i efterhand var det bättre utifrån då det nu var omgjort till ett museum och inifrån såg man inget som tydde på att det tidigare varit ett slott.
 
Givetvis var vi tvugna att prova mjukglass med smak av grönt te, nämligen det klassiska japanska matcha teet.
 
 
Vi spenderade en tid i Doutonbori distriktet där man bland annat hittar Doutonbori Street som ligger parallellt med Doutonborifloden i centrala Osaka och är en av de populäraste gatorna i staden med otaliga restauranger, butiker och barer. På kvällstid är det möjligen ännu coolare då hundratals storbildsskärmar lyser upp området.
 
Doutonbori Street i dagsljus
 
Doutonborifloden kvällstid.
 

Här blir det aldrig mörkt
 
Vi fastnade vi någon form av ceremoni där flertalet män satt runt en eld och sjöng och hade sig. Ingen aning om vad det gick ut på eller vad de gjorde, men det är det som ibland är tjusningen med att resa och uppleva nya kulturer.
 
I Doutonboridistriktet provade vi även på Osakas delikatess Okonomiyaki som är som en omelett på smet med vitkål och massa andra spännande ingredienser. På toppen hade de i detta fallet ringlat majonäs och avslutat med tunna spån av torkad fisk. Det var gott, men verkligen inte likt någon annat vi smakat. Mycket smaker och ganska salt, vi var väldigt nöjda med att dela på en. 

Till Okonomiyakin beställde vi in det populära japanska risvinet. Uppvärmt och mycket gott.
 
En annan kväll satte vi oss vid en restaurang precis vid Doutonborifloden där vi beställde in Ramen med Kobe Beef. Ramen är en väldigt populär Japansk nudelrätt/nudelsoppa. Det var supergott och vi blev båda väldigt mätta. Till detta avnjöt vi varsin magiskt god Asahi öl, bästa ölen! 
 

Vi var också imponerade över Japans generösa öppningstider, till 25 - hmm, undrar när de stänger?
 
 
Kultur är ett viktigt och intressant inslag när vi reser, och att besöka tempel hör till en av sakerna som alltid står på vår "to do" lista. Shitennojitemplet i Osaka var ett av de första templen vi besökte i Japan, och de japanska templena är verkligen helt unika jämfört med alla andra tempel vi sett runt om i världen, och otroligt vackra.
 
Shitennojitemplet, Osaka
 
Viktigt att ta seden dit man kommer..
 
Fredrik försöker efterlikna någon slags Japans djävul.


Vi ägnade ett par timmar åt att utforska världens största akvarium, Osaka Aquarium Kaiyukan, där vi hänfördes av alla vackra vattenlevande djur i det gigantiska akvariumet samtidigt som vi trängdes med alla barnfamiljer.
 
 
Fredrik hittade ett par krabbkompisar i samma storlek som honom.
 
Ganska otroliga skapelser
 
 
Till slut kom äntligen min väska och vi njöt av en sista natt i Osaka genom att besöka Umeda Sky Building och besöka hotellets spa innan vi tåg oss till tågstationen för att starta vår lilla tågluff. 
 
Vår sista kväll i Osaka, och vi tog chansen att njuta av denna magiska utsikt över Osaka från den 173meter höga Umeda Sky Building.
 
Och om man har bokat ett hotell som erbjuder spa måste man ju givetvis utnyttja det, så det gjorde jag vår sista kväll. Dock var det separata tider för män och kvinnor så jag fick klara mig ensam medan Fredrik stannade på rummet och gjorde research inför kommande veckas tågluff.
 
 
HIROSHIMA
 
Den främsta anledning till att vi valde Hiroshima som en utav våra destinationer var för att få en tydligare inblick i det fruktansvärda vansinnesdåd som ägde rum där den 6 augusti 1945 när USA släppte en atombomb från ett flygplan och lämnade staden i ruiner. Vårt besök blev väldigt känsloladdat med mycket obehagliga sanningar om vad mänskligheten är kapabel till, men vi möttes också av en otroligt vacker stad som arbetat oerhört hårt för att återhämta sig från katastrofen som ägde rum här för 72 år sedan. Så mitt i all förtvivlan växte även någon form av hopp för mänskligheten fram.
 
Dagen och klockslaget världen, och kanske främst Japan, aldrig kommer att glömma. Kvart över 8 på morgonen den 6 augusti 1945 förändrades eller avslutades livet för oerhört många människor i runt Hiroshima i en handvändning.
 
 
En kugghjulsklocka vid entrén på Hiroshima Peace Memorial Museum räknar dagarna sedan den första atombomben släpptes över Hiroshima, samt även en räkning av dagar sedan det senaste kärnvapentestningen. Med förhoppning om att slippa nollställa den nedre klockan någon mer gång. När vi var där i slutet av augusti i år var det alltså 26322 dagar sedan Hiroshima bombades men enbart ett knappt år sedan senaste kärnvapenprovet ägde rum.
 
En snabb översikt över vad bomningen resulterade i... Fruktansvärda ord att läsa..
 
Viktigt citat mötte oss på museet. 
 
Dessa bilder av Hiroshima dagarna efter bombningen som presenterades på väggarna i ett av de första rummen vi passerade i museet gjorde stort intryck på mig. 
 
Det var omöjligt att föreställa sig och otroligt sorligt att tänka på hur det var att besöka staden dagarna efter bombningen.
 

Något som fångade min uppmärksamhet rejält och gjorde mig otroligt illa tillmods var att läsa om ödena för några av de tusentalsbarn som befann sig i Hiroshima under bombningen. På museet presenterades kläder och andra minnessaker från dess barn och tiden efter bombningen. Många av barnen dog inte direkt när bomben briserade utan de lyckades på olika sätt ta sig hem, med livshotande brännskador över hela kroppen samt med svåra skador på grund av strålningen. Under dagar, veckor och månader kämpade många barn (och givetvis även vuxna) med sina svåra skador innan de en efter en blev offer efter atombomben. Att läsa om deras livsöden krossade mitt hjärta. 
 
Självklart skrev vi under för en kärnvapenfri värld.
 
Atombomben detonerade 600meter över marken och här besöker vi det såkallade Epicentrum (Hypocenter) som alltså är direkt under där explosionen skedde. 
 
 
Fredsmonumentet, A-bomb Dome, är byggnaden närmast hypocentrum som klarade sig bäst vid bombningen och den har bevarats i samma skick som direkt efter vansinnesdådet för att fungera som en påminnelse för vad som skedde här. Epicentrum var enbart 150meter bort och det är troligtvis också förklaringen till varför byggnaden klarade sig så pass bra, då trycket från bomben kom närmast rakt ovanifrån. Sedan 1996 har byggnaden funnits på UNESCOS världsarvslista. 
 
A-bomb dome byggnaden från en annan vinkel. Epicentrum ligger ungefär 150 meter rakt bakom byggnaden från denna riktning.
 
Bell of Peace - självklart ringde vi i denna ett par gånger.
 
 
För att få en bra översikt över Hiroshima, som numera är en otroligt vacker och grönskande stad, tog vi oss upp i Hiroshima Orizuru Tower som ligger precis bakom A-bomb dome. Orizuru är det japanska namnet för vikta papperstranor som efterliknar de japanska tranorna, och är en av de vanligaste varianterna av origami som är samlingsnamnet för pappersvikning.
 
Vi köpte oss varsitt glad med sake medan vi njöt av det vackra vädret och den än vackrare utsikten. Trevägskorningen som ses till höger i bilden, där Aioibron möts av en annan bro, var målet för bombningen år 1945 och platsen de i flygplanet siktade på. Bomben sprängdes ca 240 meter därifrån.
 
Nedanför oss har vi A-bomb Dome och Hiroshima Peace Memorial Park.
 
Idag är Hiroshima en stad som sprider mycket glädje och framtidshopp, och det tyckte jag förtjänade ett leende och en skål i risvinet Sake.
 
Självklart hade de även en våning för just vikning av egna papperstranor. Det tog sin lilla tid men till slut fick vi in den rätta snitsen.
 
Papperstranorna fick sedan flyga ner i deras Orizurufönster. 
 
Då byggnaden inte ens varit öppen i ett år var vi bland de första som lät våra tranor flyga ner, men målet är att detta fönster ska fyllas upp med tranor med åren. Det hade varit spännande att komma tillbaka om ett par år och se hur det ser ut då det kommer att synas fint utåt. 
 
 
En annan sevärdhet vi promenerade till var Hiroshima Castle, detta slott är dock en replika av det slott som totalförstördes under bombningen. Men oavsett väldigt vackert och japanskt. 
 
Jag framför Hiroshima Castle
 
Innan vi lämnade Hiroshima tog vi oss en utflykt till Miyajima, som är en ö som ligger en kort tåg- och båtresa bort. Det gick även en direktbåt från Peace Memorial Park i central Hiroshima, men denna båt ingick inte i vårt Railway pass därav valde vi tåg- och bussalternativet som även det gick väldigt smidigt. Den stora sevärdheten som drog oss till denna charmiga ö var den kända "flytande" shrinen, även kallad "The Great Torii" som förr fungerade som en port in till templet som ligger på ön. 
 
Vi välkomnades med öppna armar, eller förlåt, med öppna munnar, av öns fina rådjur. De var mycket förtjusta i Fredriks broschyrer, vilket några av er kanske förstår att han inte var så glad att dela med sig av. Haha.
 

Vi var där när det var ebb och därav kunde vi gå hela vägen ut till "The Great Torii". Och här tar vi inte av skor och strumpor inte, utan vi vadar...
 
The Great Torii, Miyajima Island
 
<3
 
Sjävklart hittade vi typiska japanska byggnader på ön också. Som i så många andra fall i orange.
 
I de japanska templena måste man ta av sig skorna.
 
 
KYOTO
 
Efter vår visit i Hiroshima tog vi tåg via Osaka upp till Kyoto där vi spenderade 3 nätter. Kyoto var en väldigt mysig stad, lagom stor som man enkelt kunde få en översikt över staden. Men lite för stor för att det skulle vara gångavstånd mellan alla sevärdheter, så det blev en del tunnelbaneåkande. I Kyoto ägnade vi en del tid å diverse tempel och shrines, vi deltog även i en teceremoni och besökte en teater där vi tog del av en salig blandning av japans kultur, traditioner, dans och teater. 
 
När vi promenerade mellan de olika sevärdheterna i staden passerade vi många av dessa stora, väldigt japanska hus.
 
Vi fortsatte att följa den Japanska kulturen och tvättade nästan händerna vid varje tillfälle som gavs. Här var nog det mest idylliska "tvätteriet" vi stötte på.
 
Vid Ryõan-ji templet fanns denna ovanliga men välkända stenträdgården.
 

Ovanligt men ändå vackert på något vis.
 
Ett annat tempel vi besökte var detta guldtempel, mer känt som guldpaviljonen eller Kinaku-ji. Templet är en trevåningsvilla klätt i bladguld. 
 
Jag undrar vad som strålar mest, Fredrik eller guldvillan. 
 
Vi besökte även Yasaka Shrine med dess ikoniska lysande japanska papperslyktor.
 

Vi stötte på två koreanska tjejer som försökte visa mig hur man gjorde "hjärttecken" med fingrarna. Som ni ser går det väldigt bra, haha.
 
Vi besökte även den heliga platsen Fushimi Inari som tog oss genom tusentals av Torii portar upp på ett högt berg. Lång, vacker promenad i ett grönskande område som bröts av av den vackra orange färgen på Torii portarna. 
 
Tusentals orange Torii portar i olika storlekar
 
De tog aldrig slut.
 

Vi hittade även några mindre Torii portar på någon form av begravningsplats ett bit upp i berget, samt några arga hundar som Fredrik försökte efterlikna.
 
 
Vi spenderade två timmar åt att lära oss hur en japansk teceremoni går till. Vi blev först bjudna på en kopp grönt matchate av vår värdinna och fick därefter själva prova på att göra vårt eget te. Unik och kul upplevelse.
 
Vår värdinna tillreder vår första kopp med matchate som vi delade på systerligt och broderligt med de övriga tre medlemmarna.
 
Vi lärde oss att göra vårt eget matcha te av det gröna tepulvret och varmvatten. "Borsten" till höger användes för att mixa pulvret och vattnet till en skummig, grön dryck.
 
Fredrik smakar på sitt te. Det var viktigt att dricka från rätt sida på sin kopp, jag lärde mig dock aldrig vilken sida som var rätt.
 
Poserar med vår värdinna efter en avslutat teceremoni.
 
 
Teatern Gion Corner lärde oss lite mer om den japanska kulturen i form av 7 olika små föreställningar. Här fick vi ta del av ännu en teceremoni, tillverkning av japanska blomsterarrangemang, typisk japansk dans och musik samt en teaterpjäs och avslutningsvis lite dockteater. Det var en kul liten sammanfattning av den japanska kulturen under en 50minuters lång föreställning.
 
Den absoluta höjdpunkten under denna föreställning var helt klart denna lilla teaterpjäs. De pratade enbart japanska men tack vare en förklaring på engelska som vi läst på förhand blev den väldigt rolig. Deras miner och skratt hade dessutom stor påverkan på oss. 
 
En av danserna som framfördes var av denna Geisha.
 
Föreställningen avslutades med en dockteater.
 
 
Japanerna är inte alltid bäst i världen på engelska, vi förstår ju givetvis syftet - men det blir väldigt roligt.
 
 
Tänk om problem alltid var lika enkla att lösa som i Japan:
 
 
 
Vi avslutade vår vistelse i Kyoto med en magisk solnedgång som syntes över nästan hela himmelen. Helt magiskt!
 
 
KINOSAKI
 
Tågresan från Kyoto tog oss vidare till Kinosaki, en liten by i västra Japan där den stora turistmagneten är byns många onsenkällor. Här checkade vi in på ett litet hotell där inträde till 7 olika onsenbad ingick i priset under tiden vi bodde på hotellet så framåt kvällen startade vi vår lilla rundtur i denna supermysiga lillaby. Vi besökte 4 stycken av dessa japanska varmvattenbad och blev extra förtjusta i ett av de dit vi också gick för att starta morgonen dagen därpå. De japanska onsenbaden är separerade efter kön vilket gjorde att vi inte fick vara på samma plats utan de hade två avdelningar som de skiftade varje dag. Det var lite tråkigt att inte kunna göra det ihop, men efter många månader tillsammans var det ändå lite skönt med egentid och vi möttes ju alltid utanför före och efter och vandrade vidare till nästa ställe. För mig var många av källorna väl varma och jag klarade inte av att stanna i så länge. Som tur var fanns det kallvattenduschar att kyla ner sig i. Det onsenbadet vi gillade bäst hade flera olika "källor" varav en utomhus som var inbyggd i berget bakom byggnaden.
 
Supermysiga Kinosaki på dagtid.
 
Klar för onsenskällorturné
 
Promenerade runt i byn i våra Yukata morgonrockar och flipflops. 
 
Vi unnade oss en stund i varsin massagestol också.
 
Mysiga Kinosaki på kvällstid.
 
Romantisk afton <3
 
I väntan på tåget som skulle ta oss vidare njöt vi av en öl och fotbad i ännu en varmvattenkälla. Bästa tågstationen någonsin.
 
 Vi hade inte brytt oss så mycket om tåget varit sent just denna dag. Men vi var ju i Japan så självklart var inte tåget sent, ganska mycket sekundprecision faktiskt.
 
 
SNOW MONKEY PARK
 
Vår lilla tågluff fortsatte, denna gången blev det en lite längre färd med två tågbyten innan vi kom fram till Nagano framåt kvällen. Här spenderade vi natten i en söt liten lägenhet som var inredd som sovsal med två våningssängar. Men då vi var de enda som hade bokat fick vi ha lägenheten för oss själva. Inte oss emot. 
 
Dagen därpå tog vi oss med tåg och buss vidare till Jigokudani Monkey Park där de söta japanska snöaporna håller till. På vintertid när det är kallt här uppe i bergen och snön täcker marken ses dessa apor bada i onsenkällan som ligger i parken. När vi var här var det dock fortfarande hösttemperaturer och snön skulle dröja ännu ett par månader, men apor var det ingen brist på för det, de fanns överallt, högt och lågt, och det gällde att hålla sig på lite avstånd och inte titta de i ögonen då de kunde bli aggressiva, något jag vid åtminstone två tillfällen fick erfara. Men lite spänning ska man förstås ha också. Vi spenderade nog en dryg timma i dessa ofantligt söta små varelsers sällskap, det var verkligen en uppleva och jag hoppas kunna återvända en vacker vinterdag för att få se de bada i varmvattenkällan också. När vi var på besök var det nästan uteslutande de små aporna som simmade runt och lekte i källan.
 

Drygt en halvtimma tog det oss att promenera nerifrån busshållplatsen upp till parkens entré. Värt varendra steg.

Onsenkällan som aporna på vintertid badar i, som ni ser är det inte många som ligger i nu. Enbart en liten lekfull unge som springer/simmar omkring.
 
Får man lov att vara så söt?
 
Fredrik bekantar sig med sina nya kompisar.
 

Just denna lilla varelse vågade jag skapa ögonkontakt med, det kändes inte allt för skrämmande, mest vansinnigt gulligt. Hade gärna tagit med honom hem.
 
De ville som sagt inte bada, men de satt gärna på kanten och latade sig i väntan på kyligare tider.
 

Ser han inte väldigt klok ut, lite som en gammal farbror. 
 
Väldigt vacker natur. Parken var alltså ingen inhängnad på något sätt utan aporna rörde sig fritt, men lockades ner till området som tog emot turister varje dag genom att de blev matade. Men framåt eftermiddagen började de traska tillbaka in i skogen igen för att övernatta. 
 
Så fantastiskt söta
 
 
En lekfull liten unge som rullade runt, de var inte rädda för att ramla ner utan hade verkligen stenkoll när de slängde sig runt stolparna och klättrade på räcket.
 
Denna lilla filur skrämde mig rejält när han tyckte att jag hade tittat lite väl länge på honom. Han gjorde ett litet utfall, men jag klarade mig oskadd undan. 
 
 
TOKYO
 
Vår tågluff närmade sig sitt slut och vår sista tågresa tog oss till vår slutdestination på vårt Japanäventyr, nämligen storstaden Tokyo. Jag minns när vi kom fram till tågstationen vår första kväll och skulle försöka ta oss vidare till vårt bokade boende, herregud vilken djungel. Här var det tågnät, tunnelbanenät och bussnät som korsade varandra, och till skillnad från många andra kollektivsystem som vi stött på i världen kändes detta väldigt krångligt. Men efter att vi tagit hjälp av lite engelsktalande japaner lyckades vi tillslut lokalisera oss fram till rätt tunnelbanelinje och tillslut anlände vi även på vårt hostel.
 
Så vad gjorde vi då i Tokyo, jo vi spenderade ungefär en vecka i denna gigant till stad, och det behövdes minst sagt. Det finns mycket att göra och avstånden mellan stadsdelarna gör det omöjligt att hinna med allt man vill hinna med på några få dagar. Våra dagar bestod av stadsvandring, navigering i tunnelbanesystem, sushi, katter, tonfisksauktion och sumobrottning. Så mycket mer japanskt blir det nästan inte. 
 
Teknik- och elektronikdistriktet Akihabara. En av många platser vi vandrade runt i.
 

Självklart var vi tvungna att besöka en riktig japansk rullbandssushirestaurang. Här fanns all form av sushi du kunde tänka dig till otroligt bra priser, och det gick till och med hem hos Fredrik som inte är en lika stor sushientusias som jag är. 
 
Han ser ganska nöjd ut :)
 
Hade man tålamod att vänta rullade såsmåningom en favoritbit förbi, men var man mer otålig kunde man också beställa speciella bitar via skärmen som fanns ovanför rullbandet. Då flög snart en tallrik in på det övre rullbandet, och stannade precis framför dig. Priset var det samma, man betalade för antalet tallrikar, som hade lite olika färg beroende på prisklass. Men ingenting var särkilt dyrt.
 
Fredrik fiskar upp spännande bit från rullbandet
 

Våran beställningshistorik. Detta var alltså inte allt vi åt, utan enbart det vi beställde in i raketfart till det övre rullbandet. 
 
Meny över några av de enklare men supergoda nigirisushibitarna.
 
Självklart drack vi Asahiöl till sushin. 
 

Meny och prislista, 100yen (ca 13kr) per tallrik - ofta två bitar på varje. 
 
Betyg: Excellent! 
 
 
Fiskmarknaden Tsukiji är känd som den största fiskmarknaden i världen och varje morgon hålls där en tonfisksauktion med gigantiska tonfiskar som auktioneras ut till högstbjudande. Givetvis ställde vi klockan allt för tidigt en morgon (läs natt) för att kunna få möjligheten att kolla in detta spektakel. Så vid 2.30 ringde alarmet och runt 3.30 var vi på plats i en lokal i närheten av markanden för att få möjlighet att bli en av de 140 personer som tillåts en snabbtitt på auktionen varje morgon, 70 person per grupp som sedan släpps in i två omgångar. Runt 80 personer hade tagit sig dit innan oss och det hann bli fullt innan vi blev insläppta runt 6 på morgonen. 
Vi kryssade oss fram mellan truckarna och fick möjlighet att stå och titta på auktionen i kanske 10 minuter, därefter var det dags för oss att gå ut igen. Det kändes lite snopet, att gå upp så tidigt för det lilla, men jag hade inte velat ha det ogjort för då hade jag heller inte vetat vad jag hade missat. Tror däremot att Fredrik i ärlighetens namn var något mer exalterad än det jag var. Men en upplevelse är alltid en upplevelse, som i sin tur leder till minnen.
 
Längst till vänster i bild har jag slagit mig ner för att äta lite frukost/nattamat inför den långa väntan. I närmare tre timmar satt vi här och väntade. 
 
Äntligen blev vi insläppta, bakom Fredrik syns de stora frysta tonfiskarna. De flesta är långtidsfrysta då fiskarna ofta är ute långa perioder när de fiskar tonfisk och därför måste den frysas. Mindre båtar utan större frysmöjligheter åker inte lika långt ut då de inte har plats för lika mycket tonfisk och därför har deras tonfisk inte varit fryst lika länge. Men detta påverkar inte priset på tonfisken som vi förstod det.
 
Mycket folk på plats för att kontrollera om det finns några lovande fiskar att satsa på. 
 
Stjärnen har skurits av för att eventuella budgivare ska kunna kontrollera kvaliten på köttet. Då går de runt med sina krokar och karvar lite i stjärnbiten som ligger som presentation på toppen av fiskkroppen.
 
Här sågar de tonfiskarna i mindre bitar.
 

Ska vi köpa med oss den biten hem till middag?
 
 
En eftermiddag tog vi en liten längre tågresa för att besöka detta kattcafé som vi blev rekommenderade av min lillasyster och hennes sambo efter deras besök i Tokyo i våras. På detta supermysiga lilla café bodde ett trettiotal katter som räddats från gatan, och de anställda var verkligen fina djurvänliga människor. Katterna fick gå runt fritt och det fanns gott om utrymme för de att få vara för sig själva om de inte hade lust att socialisera med gästerna. Det fanns dessutom massor av kattleksaker och miljön var väldigt bra anpassad för katterna.
 
Många var intresserade av de små liven.
 
Vi tajmade in det bra då vi fick möjlighet att vara med och fira en katt som fyllde år. Sjävklart fick hon/han en egen liten tårta. 
 
Det börjar närma sig lunch och det märks.
 
Matdags, allt fokus ner i matskålarna. Just denna perioden var vi gäster oerhört ointressanta. 
 

Självklart fick sig Fredrik en liten söt kattkompis.
 
 
Vi tog oss en tur till Shibuyadistriket där vi bland annat kände på pulsen vid det gigantiska övergångsstället Shibuya crossing. Här passerar tusentals människor varje dag och det är aldrig folktomt. Övergångsstället ligger i en korsning där två stora vägar möts och när det gröna skenet lyser för fotgängarna går folk i alla möjliga riktningar, kors och tvärs, och det gäller verkligen att hålla tempot och se sig noga omkring när man går över gatan för att inte bli nersprungen av stressade japaner.

I direkt anslutning till Shibuya crossing ligger tåg- och tunnelbanestationen Shibuya station där det passerar drygt 2 miljoner människor en vanlig vardag, det förklarar såklart även trycket vid detta övergångsställe.
 
Stannar för en bild i folkmyllret, här gäller det att vara snabb så man inte blir nersprungen. 
 

Vi tog en fika på Starbucks med riktigt bra utsikt över folkhetsen vid korsningen.
 
Inte bara bilar och människor passerade förbi, utan även mario cart gänget i deras bilar. Runt, runt körde de och återkom till denna korsning gång eller annan.
 
Fikapaus på Starbucks medan vi kollar ner på alla stressade Tokyobor.
 
Fredrik fick inte nog, han ville korsa vägen i alla möjliga riktningar. 
 
 
I matväg var Sushi på förhand det som jag förknippade med Japan, och även om vi stötte på mycket oerhört god mat så slår sushin alltid högt hos mig. Riktigt god sushi gick att få tag på varje 7eleven butik i hela Tokyo (det var dock inte fullt lika vanligt i övriga japanska städer som vi besökte) till väldigt bra pris och klanderfri kvalitét. Men sjävklart kände vi oss också manade att besöka en riktig sushirestaurang i närheten av fiskmarknaden för att få tag på riktigt färska råvaror. 
 
Mums vad gott!
 
Det räckte gott att dela på en portion. Bitarna var stora och supersmaskiga. Glad att även Fredrik börjat få upp ögonen för sushi, även om han kanske kommer föredra kebabpizza som hämtmat om han kan välja. ^^
 
Vi tog oss en tur upp i en hög byggnad med utsikt över Tsukiji fiskmarknad.
 
Med fiskmarknaden i sikte tog vi också tillfället i akt att njuta av lite gott att dricka. 
 
 
Inför en av våra sista dagar i Japan hade vi bokat in en sushikurs med Yuka Mazda. Hon mötte upp oss vid tunnelbanan strax efter 9 på morgonen där vi i sällskap med henne och ett par från USA promenerade hem till Yukas lägenhet en bit därifrån. Hon hade köpt fantastiska råvaror och i drygt fyra timmar fick vi ta del av hennes sushikunskaper. För att få gott med tid för tillverkligen av sushibitarna hade hon startat med sushiriset innan vi kom, men vi fick recept och fick när det var dags hjälpa till att blanda det kokta riset med risvinäger och socker. Vi gjorde både makirullar och nigiribitar och fick en ordentlig lektion i konsten om hur man skulle skära fisken och pilgrimsmusslorna. Vi måste säga att vi var väldigt nöjda med våra fina sushikonstverk och smakade bra gjorde de också.
 
Blev det inte väldigt vackert?
 
Jag var väldigt nöjd med vårt mästervärk! Ska bli spännande att se om det vi lärt oss finns kvar någonstans i huvudet när vi ska testa hemma nästa gång.
 

Hela gänget innan det var dags för provsmakning
 
 
Det är väl ingen som missat den japanska kampsporten sumobrottning. Varje år gemonförst sex stora sumobrottsturneringar runt om i Japan, varav tre av de hålls i Tokyo. Lämpligt nog började drog en av dessa turneringar igång under vår vistelse i Tokyo och Fredrik kämpade för att vi skulle få biljetter. Något som var lättare sagt än gjort då biljetterna var slutsålda långt innan vi visste att vi skulle vara på plats just denna tiden. Men att Fredrik aldrig ger upp har väl inte passerat obemärkt förbi för många, så givetvis låg han i och lyckades fixa två biljetter till turneringens första dag. Helt otroligt egentligen, men efter allt som Fredrik får till så är jag inte särkilt förvånad längre. Turneringen drog igång klockan 8 på morgonen och vi kände att det var lite kul att vara på plats redan då för att få uppleva så mycket som möjligt. Det är nog inte så många fler gånger i livet man kommer att gå på sumobrottningsturnering i Japan. 
 
På plats i arenan, fortfarande tidigt på morgonen, vilket syns tydligt på den nästintill folktomma läktaren.
 
När arenan fortfarande närmast ekade tom på morgonen smög vi oss ner till nedre plan och satte oss i de små boxarna för att se sumobrottningen på närmare håll.
 
Posering med några rejäla sumobrottare 
 
När det blev dags för de högre rankade sumobrottarna startade de med en liten ceremoni innan matcherna drog igång. Då presenterades sumobrottarna en efter en när de klev upp för att ställa sig i en cirkel runt ringen. 
 
Framåt eftermiddagen när de högre klassernas matcher dragit igång fylldes arenan upp snabbt och snart var det inte många platser lediga på läktarna. Stor skillnad från tidigare på dagen.
 
Vår sista kväll tog vi en promenad och besökte Tokyo Skytree, världens näst högsta torn med sina 634meter. Det var väldigt vackert när det tonade upp sig mot himlen och skiftade i färg. Ett verkligt bra avslut på vår vistelse i Japan.
En kommentar
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Asahi, Atombomb, Doutonbori, Hiroshima, Japan, Japan Rail Pass, Japansk mat, Japanska köket, Japanskt tempel, Jigokudani, Kattcafé, Kinosaki, Matcha, Miyajima, Nagano, Onsen, Osaka, Sashimi, Shibuya crossing, Shrine, Skinkansen, Snow Monkey Park, Snöapor, Sumobrottning, Sushi, Teceremoni, Tempel, Tokyo, Tonfisk, Tsukiji, Tsukiji fiskmarknad, Tågluff

Att våga lyssna på sitt inre och ta en resepaus.

Som många vid det här laget redan vet om så fick vår resa ett ganska abrupt "slut" för ca tre veckor sedan, och det har nu resulterat i att jag befinner mig hemma i kalla Sverige medan Fredrik efter två veckor i Sverige flög ner till Kathmandu i Nepal för att uppfylla en av hans drömmar i livet, nämligen att nå base camp på världens högsta berg, Mount Everest.
 
Såhär såg det ut precis innan vi startade resans första riktiga hike, den upp till vulkanen Acatenango i Guatemala i april. Gissar på att det nog ser lite likande ut även denna gången.
 
Det att ta ett sådant drastiskt beslut att faktiskt åka hem var verkligen allt annat än enkelt och det krävdes mycket mod för att faktiskt våga ta steget. Men med en sedan länge malande hemlängtan i kombination med ett lite väl högt tempo så tog det stopp för mig. Jag kan föreställa mig att det är lite som att gå in i väggen, även om jag aldrig gjort det, jag kom liksom till en punkt när det inte gick längre. Visst finns det alltid utlösande faktorer som kan spela in och olika saker som tillsammans till slut fick bägaren att rinna över. Och då gick det bara inte längre, jag var tvungen att åka hem, tvungen att få komma hem till nära och kära och det välbekanta för en stund.
Men något som gjorde beslutet ännu svårare var såklart att detta var det sista Fredrik ville, han trivdes väldigt bra och kände varken av hemlängtan eller ansåg att tempot var något större problem. Detta gjorde det givetvis ännu svårare för mig att bara kasta mig på ett plan och flyga hem, men nu blev det så, och han följde med vilket jag är väldigt tacksam för. Och såhär i efterhand tror jag ändå att även han är ganska glad för att han valde att följa med mig hem, så att vi kunde komma fram till en gemensam plan och lösning på vad som skulle ske här näst innan vi skildes åt.
 
Det här med att konstant flytta på sig var absolut kul, man fick se och uppleva så mycket. Men man måste också ge sig tid till att landa, något vi uppenbarligen var lite för dåliga på. Och tillslut tog det stopp, men att klara av åtta månader får nog lov att kallas för en bedrift ändå.
 
Även om vi senare på resan valde mer privata boende med ett rum där vi kunde stänga om oss så är det påfrestande att aldrig kunna känna sig som hemma, vilket man aldrig hinner göra när man bara stannar en till några nätter på varje ställe. Vi hann prova många olika sängar under våra första åtta månader på resande fot, och fler lär det bli när vi möts upp igen, men planen framöver är att hinna bli lite hemmastadd med en ny säng innan man byter ut den.
 
Så för er som inte sitter på hela facitet så landade vi alltså på Landvetter flygplats utanför Göteborg lördagen den 4 november och har de sista veckorna umgåtts med familj och vänner. Under denna tiden har vi också bestämt oss för hur vi vill att den närmsta framtiden ska se ut. För en vecka sedan, förra lördagen, den 18november, var vi därför tillbaka på Landvetter igen, denna gången för att jag skulle vinka av Fredrik för att släppa iväg honom på nya äventyr, men nu på egen hand. Hans flygresa tog honom tillslut till Kathmandu i Nepal där han ägnade sina första dagar åt att planera inför vandringen upp till base camp samtidigt som han väntade på att hans backpack, som hade fastnad redan i Köpenhamn, skulle dyka upp. Detta är någon som för honom varit en dröm och det känns därför för oss båda två som en bra lösning för honom, speciellt då det dessutom inte är något som jag brunnit särkilt starkt för att göra. Efter denna vandring har han inte helt bestämt sig för vad som händer, men med stor sannolikhet hägrar en rundresa i några veckor i Nepal, Tibet och Indien. Men det återstår alltså att se. 
Jag bor just nu hos min lillasyster i Göteborg och jag planerar att stanna hemma hos familj och vänner i Göteborg fram till efter nyår. Jag kan villigt erkänna att jag ibland längtar ut igen, till friheten och värmen, men jag har insett att jag måste vara hemma ett tag, hinna landa, känna efter och bli redo för att ge mig ut igen. Dessutom är det kanske lite sunt med lite distans efter så lång tid då vi varit så tätt, så att vi ger oss tid att sakna varandra och inse vad vi har. Planen blir därför att jag i början av januari kliver på ett flyg, troligtvis till Bangkok eller liknande där jag hoppas att Fredrik möter upp mig för några veckor av gemensamt resande. Vi har inte helt bestämt vart vi ska, men det lutar åt sydostasien, vilket egentligen är helt enligt vår grundplan vid denna tiden på året. Men för att inte springa in i den där reseväggen igen måste vi lägga lite mer fokus på avkoppling och att stanna upp på samma plats ett tag. Så det blir kanske inte fullt så många platser, men inte mindre äventyr för det, och själv hoppas jag på lite mer strandliv. 
 
Det lata, enkla strandlivet längtar jag tillbaka till!
 
Mer av detta, solnedgångar på stranden i lugn och ro, bara vi två. Jag älskar de stunderna!
 
Lyxen att kunna njuta av en god drink i en hängmattsstol vid havet är aldrig fel. Inga måsten, bara finnas till.
 
Det är också viktigt att unna sig och med min hemlängtan är det nog viktigt att ibland göra saker som liknar den där vardagslyxen vi hade hemma. Bara vi två.
 
I fredags flög Fredrik de 30 minutrarna från Kathmandu till Lukla där han samma morgon startade sin 17 dagar långa vandring Base Camp. Detta innebär att han med största sannolikhet inte kommer ha tillgång till något internet på närmare tre veckor. För mig, och säkert för honom också, är detta en otroligt stor utmaning. Första dagarna efter att han reste från Sverige hade vi daglig kontakt flera gången om dagen, så detta med att inte höra av honom på nästan tre veckor kan nästan likställas med tortyr. Jag fokuserar därför på att hålla mig sysselsatt med träning, vänner och familj så gott jag kan, samtidigt som en app i mobilen håller koll på nedräkningen tills han är tillbaka i Kathmandu igen. Samtidigt vet jag ju att detta är och har varit en väldigt stor dröm för honom, han har länge fantiserat om att göra en vandring till just Base Camp, så jag unnar honom verkligen det, och jag ser fram emot att få höra om hans äventyr efteråt. Men just nu är det periodvis jobbigt. Under våra 8 år har vi som mest varit ifrån varandra ungefär en vecka, så att nu vara åtskilda i sju veckor, varav tre helt utan kontakt är verkligen ovant och tufft. Men vår förhoppning är att detta ska stärka våra band och göra oss ännu starkare som par efteråt. 
 
Det är såhär jag föreställer mig Fredrik just nu, med en vandringskäpp i högsta hugg och en lite för tung ryggsäck på ryggen. Tänker på dig varje minut hjärtat.
 
De senaste vandringarna har vi gjort tillsammans och jag tror därför han upplever det lite märkligt att traska runt ensam med en guide utan mig vid sin sida. Men jag hoppas han njuter och inte tänker allt för mycket på det. Så länge han saknar mig litegrann i alla fall.
 
Dessa höjder på 4630m som var högsta punkten vi nådde under vår Salkantay hike till Machu Picchu är snart ett minne blott för Fredrik som ska upp till höjder över 5500 meter. Jag håller tummarna för dig.
 
Sista veckorna har jag lånat bilar av familjemedlemmar och det är ovant att köra ensam, det enda jag tänker på är vår roadtrip genom USA och alla underbara utsikter och stunder den gav oss. Minnen för livet. Här kör vi längs Highway 1 längs Kaliforniens kust. Fantastiskt fin väg. Visst längtar jag tillbaka, kanske inte till nätterna i bilen, men ja, jag tror ni förstår. Jag saknar min pojkväns sällskap helt enkelt.
2 kommentarer
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Base Camp, Base Camp Mount Everest, Gå in i väggen, Hemlängtan, Hiking, Jorden Runt, Kärlek, Lyssna till ditt hjärta, Mount Everest, Nepal, Resa jorden runt, Resepaus, Sverige, Ta det lungt, vandring

Sammanställning Road Trip 10 veckor i USA

Vi korsade hela USA, västkust till östkust, passerade genom tio olika stater var och en med sin charm, det tog oss tio veckor och vi körde mer än 14 000 km vilket motsvarar så mycket som nio Sverige på längden. Det är en prestation utan dess like för vår del och vi gjorde det helt och hållet på vårt sätt - både efter planerad rutt men också med spontana utsvävningar vid tillfälle. 

Det tog sin tid att färdigställa våra blogginlägg om vår färd genom USA, men bättre sent än aldrig tänker vi och här följer nu en kort sammanfattning om vår roadtrip från västkust till östkust innan vi raskt ska förflytta oss vidare till en ny världsdel.

Resrutten genom Staterna

Totalt spenderade vi 71 dagar och 71 nätter i de förenta staterna och detta var vår resrutt:


1. San Francisco, Kalifornien (6 nätter)
2. Humboldt Redwood State Park, Kalifornien (1 natt)
3. Cresent City, Kalifornien (1 natt)
4. Trinidad, Kalifornien (1 natt)
5. Fort Bragg, Kalifornien (2 nätter)
6. Halfmoon Bay, Kalifornien (1 natt)
7. Palo Alto, Kalifornien (genomresa)
8. San José, Kalifornien (genomresa)
9. Santa Cruz, Kalifornien (1 natt)
10. Carmel by the sea, Kalifornien (1 natt)
11. Hearst Castle, Kalifornien (dagsbesök)
12. Santa Maria, Kalifornien (1 natt)
13. Santa Monica, Kalifornien (1 natt)
14. Los Angeles, Kalifornien (4 nätter)
15. Las Vegas, Nevada (4 nätter)
16. Death Valley, Kalifornien (1 natt)
17. Hoover Dam, Nevada/Arizona (dagsbesök)
18. Kingman, Arizona (1 natt)
19. Grand Canyon, Arizona (2 nätter)
20. Page, Arizona (1 natt)
21. Monument Valley, Arizona (1 natt)
22. Flagstaff, Arizona (1 natt)
23. Gallup, New Mexico (1 natt)
24. Albuquerque, New Mexico (1 natt)
25. Fort Sumner, New Mexico (dagsbesök)
26. Tucumcari, New Mexico (1 natt)
27. Amarillo, Texas (1 natt)
28. Oklahoma City, Oklahoma (3 nätter)
29. Dallas, Texas (3 nätter)
30. Houston, Texas (2 nätter)
31. Galveston, Texas (1 natt)
32. Beaumont, Texas (1 natt)
33. New Orleans, Louisiana (3 nätter)
34. Pensacola, Florida (2 nätter)
35. Panama City Beach, Florida (genomresa)
36. Tallahassee, Florida (1 natt)
37. Jacksonville, Florida (genomresa)
38. Daytona Beach, Florida (2 nätter)
39. St Petersburg, Florida (kvällsbesök)
40. Orlando, Florida (4 nätter)
41. Titusville, Florida (1 natt)
42. West Palm Beach, Florida (1 natt)
43. Fort Lauderdale, Florida (1 natt)
44. Miami, Florida (3 nätter)
45. Homestead, Florida (1 natt)
46. Key West, Florida (2 nätter)
47. Homestead, Florida (1 natt)
48. Everglades National park, Florida (dagsbesök)
49. Homestead, Florida (1 natt)
50. Chokoloskee Island (Everglades National park), Florida (1 natt)
51. Fort Lauderdale, Florida (1 natt)
52. San Francisco, Kalifornien (1 natt)

 

Kostnadsöversikt

Vår dagsbudget för USA var satt till 600kr per person, detta exkluderade kostnaden för bilhyra, men inkluderade kostnader för bensin. Vi hade budgeterat totalt 20.000kr för bilhyra, men kom undan med 16.400 för de nio veckor som vi i slutändan behövde bilen. Det ger en dagskostnad på 260kr, en kostnad vi dock trodde skulle bli högre då vi läst att vi skulle behöva betala en envägshyra på 500 dollar, denna envägshyra såg vi dock aldrig skymten av och efter att ha läst på lite om Alamo som var firman vi hyrde av (men inte bokade genom) verkade det som att de inte tillämpade detta. Ingen var gladade än oss.
När det kommer till dagskostnaderna så klarade vi faktiskt att hålla oss under budget under våra veckor i USA, 577kr per dag och person spenderades, så det var med en knapp, men ändå i det stora hela, märkbar marginal. Det ska dock tilläggas att vi enbart budgeterat för 6 veckor i staterna, och totalt stannade vi tio, så oavsett om vi höll våra dagliga kostnader på en realistisk nivå gick det åt mycket mer pengar än vad vi räknat med, men i längden är det ingen kris då det också innebär att vi tvingas plocka bort dagar, och således kostnader, från senare destinationer.

Hur gick vi då tillväga för att klara att hålla våra snittkostnader per dag på en sådan bra nivå, som ni vet ägnade vi oss åt ganska mycket dyrare aktiviteter under vår roadtrip, och dessa kostnader drog givetvis iväg ibland. Så för att hålla snittpriserna nere var vi tvungna att dra ner på andra kostnader istället, det gjorde vi genom att spendera åtskilliga nätter i vår bil, samt spendera minimalt med pengar på mat genom att ofta äta billiga sallader köpta på Walmart. I det stora hela får vi nog ändå säga att vi är nöjda med vår kostnadsfördelning och vårt utfall för vår roadtrip. Det enda vi hade kunnat önska var att vi varit lite mer förutseende innan vi anlände så att vi hade fått chansen att köra någons bil från punkt A till punkt B och därmed sparat in pengar på bilhyran, men det är enkelt att vara efterklok. Vi ska dock ha detta i åtanke inför kommande roadtrips i Nya Zealand och Australien, om möjligheten till detta finns där. För det finns helt klart roligare och mindre roliga saker att spendera pengar på, och att betala pengar för ett transportmedel hör enligt oss definitivt till en av de mindre roliga.

Procentuell prisfördelning

Bilhyra: 17% av totala kostnader
(Övriga kostnader är exklusive bilhyran och alltså fördelningen av de övriga 577kr per dag och person)

Mat: 37% (varav Restaurang 30%, Butik 30% och Snabbmat 40%)
Lokal transport: 2%                
Aktiviteter och diverse inträden: 27%                                    
Boende: 20%                                           
Bensin: 7%                                                                
Övrigt: 7%                             

Diverse Fun Facts
(alla belopp gäller för oss båda tillsammans)

Dyraste Restaurangmåltid: 1253kr (72oz Steak Challenge, Amarillo, Texas)
Billigaste Restaurangmåltid: 115kr (Middag Bowie, Texas)

Flest antal nätter spenderade på ett och samma ställe:

I bilen: 4 nätter (Vons Parkering, Los Angeles, Kalifornien)
I säng: 3 nätter (Seasons Florida Resort, Orlando, Florida / Runway Inn Miami International Airport, Miami, Florida)
Billigaste boende (per natt): 0kr (Coachsurfing i San Francisco, Kalifornien och alla nätter i bilen)
Dyraste boende (per natt): 979kr (Royal Inn, San Francisco, Kalifornien)

Totalt antal timmar på diverse transportmedel

Tåg: 2h och 15min
Bil: ca 265 timmar (beräknat utifrån snitthastighet och antal körda miles, ej medräknat sovtid i bilen, enbart körning.)

Antal måltider på restaurang, gatumat/snabbmat respektive "hemlagat"/butik:

Restaurang: 23
Snabbmat: 45
Hemlagat/Butik: 40

Antal nätter vi spenderat på diverse platser:

Sovsal: 4
Privat rum: 24
Tält: 9
Bil: 34

Fun Facts Bilkörning

Antal körda miles: 8742 (varav 4682 (53,5%) av Sofia och 4060 (46,5%) av Fredrik)
Antal körda km: 14174 (varav 7591 (53,5%) av Sofia och 6583 (46,5%) av Fredrik)
Snittdistans per dag: 139miles eller 225km
Förbrukad bensin: 274 gallons eller 1037 liter
Snittpris för bensin: 2,53 USD/gallon eller 5,79 SEK/liter
Totalkostnad för bensin: 694 USD eller 6004 SEK
Snitthastighet: 33 miles/h eller 53 km/h
Antal körda timmar (ca): 265 (varav 142 av Sofia och 123 av Fredrik)

 Sofias upplevelse av Roadtripen

Innan vi startade vår roadtrip får jag erkänna att jag nojat lite över själva körningen, jag var helt enkelt lite orolig för att något skulle hända, en olycka eller annat krångel med bilen som skulles ställa till det och i värsta fall bli väldigt dyrt för oss. Men det krävdes inte lång tid bakom ratten innan jag kände mig trygg igen. Givetvis fanns där alltid en liten oro kvar, men snart var den inte för själva körningen utan mer inför tekniska problem eller andra saker som vi inte kunde styra särskilt mycket över ändå. Vi hade dessutom en grundförsäkring som skulle täcka det mesta, och de få gånger vi fick problem, som vid oljebyte och när vi upptäckte en skruv i däcket visade det sig gå hur smidigt som helst att få ordnat, dessutom helt gratis för oss. Så med tiden släppte jag även min stress över att oförutsedda saker skulle inträffa, det var liksom ingen mening med att gå runt och stressa upp sig över det i onödan kom jag fram till, då blev det också väldigt mycket roligare att köra. 

Till en början hade vi tänkt spendera många nätter i tält och redan första dagen på vår roadtrip så införskattade vi nödvändigheterna för att göra detta möjligt, dock visade det sig snart vara väldigt dyrt med campingplatser på många ställen i USA, och för att spara pengar spenderade vi istället närmare hälften av nätterna i vår bil. Till en början gick det oväntat bra, och även om det inte var bekvämt så var det genomförbart. Men efter ett par veckor började jag känna av att kroppen blev trött av att inte få tillräckligt med kvalitetssömn och mina fötter och ben var svullna efter otaliga timmar i sittande position, både när vi sov och när vi körde. Därav gjorde vi det bekvämare för oss framåt slutet med fler övernattningar på motell och billiga hotell, men att sova i bilen är inget jag inte kan tänka mig att göra igenom för att spara in pengar, bara jag får ett par nätter i en säng eller på en luftmadrass för att kunna sträcka ut mig emellanåt. En annan sak som det var lite si och så med under de perioderna vi sov mycket i bilen var hygienen, den blev ärligt talat lite lidande, men vi gjorde så gott vi kunde genom att låsa in oss en stund på diverse toaletter på stormarknader, McDonalds restauranger och Starbucks caféer. Och i ärlighetens namn så led jag inte allt för mycket av detta, men givetvis var det extra uppskattat med en riktig dusch de gånger vi tog in på ett motell mellan varvet.

USA är snabbmatens mecka, och delvis skulle jag vilja beskylla vårt Wi-fi behov för alla pengar som spenderades och alla tomma kalorier som intogs på diverse snabbmatshak under vår roadtrip. För som vi tidigare nämnt så blev McDonald´s restauranger och Starbucks caféer vår kommandobas där vi kunde hålla oss uppdaterade mot omvärlden och göra research inför kommande resväg, destinationer och upplevelser. Men för att kunna med att sitta på dessa ställen känner man sig ofta tvungen att köpa något och inte sällan blev det lite godare (och givetvis onyttigare) alternativ. Från tid till annan försökte jag dock tänka mig för och beställa sallad, yoghurt och lightläsk (jag vet att det inte heller är bra, men ändå) istället för en flötig hamburgare och feta pommes. Men ja, jag tror ändå jag la på mig en del under denna färd, trots att vi försökte väga upp med sallader från Walmart ganska ofta.

När det kommer till sättet att transportera sig så gillade vi friheten i att ha en bil och kunna ta oss vart vi ville när vi ville otroligt mycket. Det fanns liksom inga begränsningar mer än våra egna kroppar, ibland var man helt enkelt för trött för att köra, men då vi var två som kunde byta av var detta sällan ett problem, och det var enbart några få gånger som vi fick parkera bilen för att sova några timmar då ingen av oss hade energi för att köra en meter till utan att utsätta oss för onödiga risker. Vi försökte dessutom hålla lite koll på varandra när vi körde för att kunna ta över om den som körde såg trött ut. Jag måste säga att jag tycker att vi var ett riktigt bra team. Tack vare appen mapsme hade vi dessutom tillgång till kartor jämt och det gjorde det enkelt att hitta fram, usb-porten i bilen var givetvis en förutsättning för detta då vi hela tiden kunde ha en fulladdat mobil för att kunna använda appen. Vi hade även köpt en kartbok men den använde vi mer för att få övergrepp, samt rita ner vår resrutt samt för att det ibland är roligare att sitta med något konkret som man kan ta på istället för en liten ruta i smartphonen.

Även om vi tillbringade hela 10 veckor i USA, varav 9 på resande fot så upplevde jag det ibland som lite stressigt att hinna med allt vi ville. Hade jag gjort om resan hade jag alternativt förlängt den eller kortat ner sträckan något för att kunna stanna till lite längre på varje plats, för oavsett hur fri man känner sig med bil så blir det ändå lite av en begränsning när man alltid måste vara körduglig. Detta betyder att man inte kan njuta av ett glas vin eller en kall öl när man känner för det, vilket för många, oss inkluderat, hör resandet till. Dessutom gillar vi att utforska nya platser till fots, då man kommer närmare på det sättet, detta fanns det dock inte alltid tid till i det tempot vi förflyttade oss, men de gånger vi parkerade bilen för ett par dagar var det riktigt härligt att kunna njuta av sightseeing på det sättet vi är vana vid. Så frihet i att kunna förflytta sig hur långt och när man vill i all ära, men för oss som är vana vid det bilfria livet infann sig en annan form av frihetskänsla, en välbekant sådan, när bilen väl var tillbakalämnad.

Men i det stora hela är jag jättenöjd med vår roadtrip och allt vi fick uppleva, en helt ny reseform för mig som jag absolut kommer att använda mig av fler gånger, härnäst i Nya Zealand och Australien senare under denna jorden runt resa, men högst sannolikt även genom Europas länder i framtiden.

Fredrik sammanfattar Road Trip i USA

”The adult who can carry the spirit of a child into middle and old age is a genius”

Man har oftast i grunden en föreställning om hur saker och ting kommer att vara, vad som måhända kommer att ske eller hur det rent teoretiskt bör ske och en road trip i USA är inget undantag. Sedan barnsben har i varje fall jag haft vissa föreställningar om hur det hela kommer att utspelas och så även hemma vid planeringsstadiet av vår resa, väl under jorden runt resan och slutligen på väg till USA för att verkställa – men det blir aldrig riktigt helt som man tänkt sig och jag vill hävda att det inte alltid är en nackdel när föreställningar krossas eller helt utplånas och byts ut mot någonting nytt och oväntat. 

Jag kan fortfarande minnas de stunder i mitt liv då en road trip i USA kommit på tal och oavsett vem som inledde diskussionen så har det alltid talats om det med en sådan inre glöd och längtan. Diskussioner som dessa uppstår inte sällan mitt på fyllan mellan ett gäng grabbar eller tjejer som njuter av livet och väl på toppen av euforin så spiller drömmarna ut som om inget vore omöjligt längre, precis som när vi var barn – då högflyende drömmar och mål var lika självklara och uppnåeliga som att knyta skosnörena när man skulle ut och leka. Där och då ska det göras, som om inget kunde stoppa oss – men sen, när alkoholen rinner ur våra kroppar så kvarstår vagt blott den ”barnsliga” drömmen och annat, det ack så viktiga vardagslivet, kommer i vägen som alltid. Men många är de som realiserar denna innersta längtan. För dem blir det mer än bara tomt snack. Därför saluterar jag de som siktar mot stjärnorna och håller fast vid sin barndoms glöd med samma själsliga anda som när de var små. Jag vill slå ett slag för en road trip i USA och rekommenderar alla att skriva in ett sådant kapitel i sin livsbok just därför att det kommer att berika hela din resa genom livet.

Jag vill passa på att summera en road trip i USA med ett ord, och ordet jag med omsorg väljer är möjligheter. USA är The Land of Opportunities, det uttrycket har de flesta hört och med risk för att hylla en klyscha så är jag helt enig. En road trip är en spegel av din karaktär och blir den typen av resa du innerst inne verkligen vill göra och du har alla möjligheter i världen att forma den precis exakt så som du vill ha den. Var inte blygsam här. Skit i vad tidningar, hemsidor och resebyråer säger att det går ut på eller övertygande rekommenderar bästa sättet att genomföra den på – i slutändan är det inte svårare än att oförberett sätta sig i en bil och trycka ned gaspedalen för att avancera framåt, med vetskapen av att ett av världens till ytan största länder ligger öppet framför dig. De stopp du gör längs vägen kommer att berika dig på så många olika sätt som till en början kanske inte riktigt syns. Möjligheter förverkligar drömmar och här finns de i överflöd. Men tro för den sakens skull inte att de växer på träd, du kan inte bara stå på tå och plocka ned dom, som om du pallade äpplen, om du inte är öppen för det. 

Vi valde att göra resan på vårt sätt, precis som med allt annat. Det handlar om att skaffa sig grundläggande kunskaper om saker och ting men efter det göra om det till sitt eget. Om man alltid går den vägen i livet så ligger hela världen, full med möjligheter, helt öppen.  Två saker stod skrivna i sten redan innan vi påbörjade vår färd:

1. Vi skulle korsa hela USA, från kust till kust
2. Vi skulle göra det med bilen som redskap

I all sin enkelhet så var det så det började och så det slutade. Vi visste vår ungefärliga resrutt, på grund av att vi läst på, men så här i efterhand så kan vi med handen på hjärtat säga att det var alla de stoppen som absolut inte var planerade som är bland de mest minnesvärda och när man blickar tillbaka på tidigare resor, eller för den delen upplevelser över lag i sitt liv - så börjar man se ett mönster. Det är därför vi slår ett slag för spontaniteten och upprepar det som ett mantra, för ur den föds inte sällan de bästa minnena som etsar sig fast tills den dagen då seniliteten blir ett faktum. Tanken var att genomföra resan på ca sex veckor men istället blev det tio. So what! Jag är glad för det. Det talar klarspråk i att vi upptäckte nya möjligheter längs vägen och att vi omfamnade dessa, trots att den totala jorden-runt-resrutten fick sig en törn och skiftades så smått. Så här i efterhand önskar jag den inte annorlunda mer än att vi eventuellt kunde stannat längre på vissa av stoppen för att undgå en viss stress genom landet. Men den bedömningen är extremt svår att göra och ibland får man bara förlita sig på att saker och ting ändå kommer att lösa sig oavsett val.

Känslan av att rulla fram på de amerikanska vägarna är speciell. Kanske för att man alltid varit småkär i landet i väst, kanske för att amerikanerna är på de sättet de är, kanske för att möjligheterna är oändliga eller bara för att frihetskänslan är så oerhörd – då det sker helt och hållet på dina villkor. Oavsett vad det är som är så unikt så kan vi enkelt konstatera att vi knappast är ensamma med att hylla jänkarna till skyarna. Någonting har ju uppenbarligen alltid lockat med USA, redan våra förfäder visste detta och tog klivet ut i det okända. De ledde vägen. Och även om vi långt ifrån löpte hela linan ut och emigrerade så är en road trip i princip så nära du kan komma, om än för en kort tid. Mentaliteten är inte helt den samma som man är van vid hemma i Sverige, om det är bra eller dåligt får ni avgöra själva, men ändå får man känslan av att man hittat hem. Som att kliva ned i ett varmt bad efter att ha stått ute i kylan. Vi mådde nog som allra bäst, där vi satt i vår plåtbox med hjul, med Born to Be Wild och liknande klassiker skrålande ur högtalarna och Route 66 låg öppen framför oss och vi inte riktigt visste när slutet av den legendariska vägen abrupt skulle dyka upp – för att ännu en gång få oss att ändra kurs i riktning mot nya äventyr på de amerikanska vägarna.

Förvänta dig ingen grandios avslutning, för jag tänker inte bjuda på råd om hur du bör bo under din resa – om du ska välja hotell, motell eller bilen, jag tänker inte heller trötta ut dig med vilken bilmodell som är bäst i förhållande till bensinförbruk, vilken resrutt från väst till öst som är packad med flest upplevelser – inte heller vilken budget du bör hålla, hur många mil du ska köra varje dag eller hur lång tid det totalt sett bör ta att korsa Amerikas Förenta Stater. Det är nämligen det som är tjusningen med den här typen av resa, det är helt och hållet upp till dig och du kommer att hitta ditt eget sätt oavsett vad jag säger. Du håller i den magiska penseln och tavlan du målar är en bild av din inre glöd. Din törst. Din hunger, som troligtvis följt med dig omedvetet från det att du var en liten grabb eller flicka. Och oavsett hur mycket du kanske försöker att efterlikna vår road trip, som en följd av tidigare tips i våra inlägg, så kommer den aldrig att bli densamma och DET är en bra sak. De oändliga möjligheterna gör varje enskild individs resa unik. Det finns tusen sätt att genomföra den på och tusen vägar att ta ut sin riktning och det är just det som är det underbara med USA. Vi får alla sätta vår egen prägel på upplevelsen. Kanske är det därför det lockar så.

 

Visa fler inlägg