Avslutande delen av vår tågluff genom Indien

Vi spenderade nästan sex timmar på varsin brits i en kall tågvagn för att tillslut anlända till Jaipur. Tågresan gick bra och var långt mycket bekvämare än de skräckresor vi tidigare har utsatt oss för - tänker då i första hand på en 72timmar lång tågresa mellan Tanzania och Zambia - som ni så småningom kommer att du kunna läsa om när vårt inlägg om Afrika är färdigt. 
Klockan hade hunnit bli mycket innan tåget anlände på stationen och mörkret hade fallit innan tåget ens hade lämnat Agra, så i nattens dunkel letade vi oss fram längs Jaipurs gator för att med hjälp av mapsme lokalisera oss fram till vårt hostel. Det svåraste var inte att hitta utan att klara sig undan alla påstridiga tuktuk- och taxichaufförer som ibland tyckts ha lite svårt att förstå vad benen på oss turister kan användas till - de verkade alltid lika chockade och oförstående när vi artigt men bestämt gav ett nekande svar och fortsatte gå. Många följde efter en bit eller ropade efter oss några gånger innan de förstod att loppet var kört och att de nog skulle ha större lycka hos någon annan. Även en uteliggare envisade sig att erbjuda sin hjälp, något som vi tydligt visade att vi inte behövde då mapsme skötte det där med att guida oss alldeles utmärkt. Honom hade vi dock lite större svårigheter med att skaka av oss och det var först när personalen på hostelet bad honom att lämna - efter att han gjort några tappra försök att få dricks för sitt besvär att följa efter oss till vårt hostel - som han faktiskt gick sin väg, utan någon dricks förstås. 
Vi fick våra sängar och efter att vi hade fått hjälp med hur AC:n fungerade la vi oss tillrätta.i sängarna, utmattade efter resan och klara för att sova. Två minuter efter jag hade lyckats få på AC:n hörde jag dock från sängen under Fredriks hur en kvinnoröst bad mig att stänga av den igen då det var kallt. Vi hade uppenbarligen lite olika uppfattningar om temperaturen i rummet, men efter lite tyst muttrande till Fredrik stängde jag ändå av AC:n och lyckades somna ganska snart. 
 
Inför vår vistelse i Jaipur hade Fredrik givetvis skrivit upp en genomarbetad lista över vad Jaipur hade att erbjuda. Så efter att vi hade sovit ut ordentligt och ätit frukost tog vi hjälp av en tuktuk för at ta oss till stopp nummer ett som blev City Palace. På vägen dit njöt vi av den rosa staden som Jaipur även kallas på grund av sina många byggnader i rosa sandsten.
  
Inuti City Palace. Detta ger också en tydlig bild av varför staden kallas "the pink city". 
 
 Detta ska vara världens största enskilda föremål i rent silver, det finns två likadana - varav den andra står på andra sidan av ingången några meter till höger, utanför detta fotografis gränser. De rymmer 4000liter vatten vardera och fylldes på sin tid med heligt vatten från Gangesfloden för resor utanför Indien då ägaren, Maharaja, inte ansåg något annat vatten som drickbart eller som användbart vid religiösa ceremonier. Varje urna väger 345kg.
 
Rosa sandsten så långt ögat kan nå
 
Inne i palatsen möttes vi också av många otroligt vackra portar
 
Fredrik gör ett försök att öppna låsta dörrar
 
Ännu en port, denna gången med påfågelmotiv
 
Exakt allt bestod inte av rosa sandsten, några byggnader var också i marmor och andra för mig okända material
 
Rosa, Rosa, Rosa
 
 
Efter besöket på City Palace fortsatte vi till Hawa Mahal, Vindarnas palats. Detta är ett palats som består av fem våningar med ett fönsterantal på över 950st. De flesta av dessa fönster är inte större än en att man kan sträcka ut handen genom dem, vilket gör byggnaden väldigt charmig. Historian bakom detta palats är att kvinnorna förr i tiden kunde sitta och se ut över torget och basaren genom de små fönstrena utan att bli sedda från utsidan. Givetvis är stora delar av byggnaden byggd i rosa kalksten.
 
Hawa Mahal från bottenvåningen, bakom Fredrik syns många av de fönster som byggnaden mer eller mindre består av.
 
 
Kronan på detta verk skulle jag vilja säga är det som syns bakom Fredrik. De kupolliknande taken, fyllda med små fönster - detta ser även väldigt charmigt ut från utsidan.
 
Utsikten in i palatset från ett av de alla små fönstrena
 
De små kupoltaken och utsikten över Den rosa staden - som ni ser är det även många byggnader på andra sidan gatan byggda i rosa kalksten.
 
Tittut, det var alltså såhär kvinnorna satt förr i tiden när de i smyg satt och tittade ut över vad som ägde rum nere på gatan och på basaren under dem.
 
 
Från Hawa Mahals högsta punkt. Spirorna på kupoltaken är med största sannolikhet av bladguld. Det var också ett återkommande inslag på Indiens alla tempel. Tillsammans med rosa kalksten och marmor.
 
Utsikten över Jaipur
 
Vi hittade även några undangömda ställen inne i palatset där vi var helt själva. Det verkade inte som att så många tog sig tid att vandra runt och se sig om överallt. De flesta nöjde sig med att gå upp till toppen och sen ner igen.
 
 
Innan vi startade vår några kilometer långa promenad tillbaka till vårt hostel genom basarer och marknader stannade vi till för en kort drickpaus på ett café med utsikt mot Hawa Mahal templet - det var möjligen ännu mer speciellt från andra sidan gatan. 
 
Cafét vi stannade till på hade vi redan spanat in från ett av fönstrena på Hawa Mahal - tittar ni noga ser ni att det står Wind View Café - vi hamnade dock på granncafét till höger, men utsikten var lika slående där i från.
 
Utsikten ner på gatan mot utsiktscaféerna mitt emot Hawa Mahal
 
Vindarnas palats kan om möjligt ha varit ännu charmigare från utsidan. Och utsikten från vårt café var det inget fel på.
 
Det är bara att sätta igång och räkna fönster. Många fönster vetter ju dock in mot palatset, så ut mot gatan har vi ingen aning om hur många fönster det är. Vi räknade aldrig.
 
Vi stannade egentligen enbart till på detta café för utsiktens skull, därför sparade vi pengar genom att enbart beställa in en cola. 
 
Vi startade vår promenad tillbaka. Man kan ju undra hur mycket avgaser dessa grönsaker och frukter får utstå varje dag. Hon sitter alltså och säljer precis vid vägkanten, och även om Jaipur kanske inte var fullt lika kaotiskt som New Delhi så är vi fortfarande i Indien. Det vill säga - det är MYCKET trafik här hela dagarna. Men det är ungefär såhär frukt och grönsaker alltid säljs i Indien fick vi lära oss, och färgerna piggar ju i varje fall upp.
 
En typisk Indisk gata
 
En av alla basarer/marknades som vi promenerade förbi på vägen hem. Det blev många "No, thanks". 
 
 
Vår andra dag i Jaipur var kommen och vi startade dagen med ett försök att förlänga vår vistelse på hostelet vi bott på i två nätter. Dessvärre fick vi beskedet om att det var fullt och började fundera på vart vi istället skulle bo. Men vi behövde inte fundera särkilt länge innan vi blev erbjudna att sova på madrasserna i det gemensamma utrymmet. Givetvis till ett lägre pris än för en säng i ett dorm, så vi tackade såklart ja. Alla bäckar små. Framåt kvällen visade det sig att det var många som blivit lovade detsamma så det blev lite som att vara tillbaka på ett fotbollsläger från när man var liten och övernattade på ett gymnastiksalsgolv tillsammans med resten av laget. 

Innan vi fortsatte vår sightseeing tog vi oss till tågstationen för att boka in oss på tåget tillbaka till New Delhi nästkommande morgon. Denna gång stannade priset på något mellanting mellan dyrt och billigt, i förhållande till vad vi hade betalt vid de två andra tillfällena, för den knappt fem timmar långa resan betalade vi 60kr per person och tåget skulle avgå klockan sex på morgonen. 

Därefter återstod det för oss att utforska några Indiska fort, vi förhandlade till oss ett pris för en tuktukchaufför som skulle köra oss runt hela dagen till alla sevärdheter vi ville. Vi började med det kanske mest kända av Jaipurs fort, Amber Fort. På vägen dit stötte vi på allt från grisar och hundar, till kameler och elefanter.
 
Gatugrisar
 
Kamel i arbete
 
Elefanttransport
 
Efter att ha traskat upp för otaliga trappsteg nådde vi tillslut entrén till Amber Fort - som efter ytterligare trappsteg tog oss upp till huvudporten.
 
 
Utsikten från Amber Fort
 
Området omkring Amber Fort
 
Vackra detaljer
 
Tittar ut över en liten trädgård inuti fortet
 
Detaljer, detaljer, detaljer så långt ögat kan nå. Men vackert var det.
 
Det stod skyltar om att man inte fick fotografera elefanterna - så Fredrik fotade mig mot porten istället. Sen att elefanterna råkade gå förbi i bakgrunden är en annan sak. 
 

Vårt besök på Amber Fort följdes av ett besök vid Nahargarh Fort - dit menade dock tuktukchauffören att det skulle bli dyrare om han skulle köra oss då det var så långt, och enbart uppförsbacke. Efter lite ordväxling över att de lovat att köra runt oss vart än vi ville för att sedan komma med undantag, förhandlade vi oss tillslut till att lägga till i runda slängar 15kr för att även få skjuts upp dit. Totalpriset för dagens tuktukfärd stannade på i slutändan 85kr. Vi förstod ganska snart varför Nahargarh Fort inte riktigt kunde räknas med i priset för en dagshyra, vägen slingrade sig verkligen uppåt, uppåt och åter uppåt bland bergen - och distansen var nog drygt en mil enkel väg. Inte för att bensin är dyrt i Indien, och inte för att en TukTuk drar så mycket soppa heller - men det är uppenbart att det går åt mer när man kör upp för bergsväggar en längre tid än när man kör på plan mark. Väl uppe vid Nahargarh Fort bjöds vi på en fantastisk utsikt över kåkstaden Jaipur, och när vi kände oss nöjda återvände vi till vår chaufför som snällt väntat på oss utanför.
 
Ännu en vacker, detaljrik, port.
 
Utsikten från Nahargarh Fort, med dess långa murar som sträckte sig runt det.
 
På taket av Nahargarh Fort
 
Utsikten över Jaipur - en riktig kåkstad. Små fyrkantiga, kartongliknande hus är nästan det enda man kan se
 
 
 
 
På vägen tillbaka till vårt hostel bad vi vår chaufför stanna till snabbt vid en utsiktsplats mot vattenpalatset Jal Mahal för att knäppa några snabba bilder. 
 
 
Vi låtsades inte om alla blickar från indierna runt omkring oss utan blundande och fortsatte knäppa bilder. 
 
Ett oerhört vackert palats, mitt ute i vattnet. Jal Mahal, eller Vattenpalatset.
 
 
Eftermiddagen spenderas i lugn och ro på vårt hostel, i det gemensamma utrymmet - där vi så småningom också gjorde i ordning för att sova. Vi fick låna filtar och kuddar av personalen och paxade de bästa platserna när vi förstod att vi inte skulle bli ensamma. 
Innan vi kröp ner för att sova traskade vi iväg för att njuta av en sista måltid i Jaipur, det fick bli äkta vegetarisk indisk mat. Tre olika "geggor" varav en var med potatis och spenat, en med champinjoner och en med en typ av ost, paner - som vi hade lärt oss var väldigt vanlig i Indien. De var alla tre riktigt smakrika, och till det beställde vi såklart in naanbröd med vitlök. Något som blev lite av en stående order under vår vistelse i Indien, och som nästan också alltid blev en besvikelse - det var faktiskt få gånger vi fick in ett naanbröd som inte var väldigt torrt och med vitlöksbitar som inte bara ramlade av när man lyfte upp det. Ändå envisades vi med att fortsätta beställa in det. Allt utifrån ett minne från ett oerhört gott naanbröd som vi beställde in på ett hotell i Tanzania i höstas - men de naanbröd vi fick serverade i Indien nådde aldrig upp till samma nivå. 
Men i det stora hela var det en väldigt mysig och trevlig matupplevelse innan vi skulle slumra några timmar före avfärd mot New Delhi igen.
 
Äkta vegetarisk indisk mat i Jaipur.
 
 
Innan vi avslutade vårt Indien äventyr tillbringade vi några sista dagar i New Delhi. Vid det laget hade vi lärt oss att stå ut med trafikkaoset och börjat förstå oss på lite av den indiska kulturen och upplevelsen av staden blev ganska annorlunda mot vad vi hade tyckt bara några dagar tidigare. 
Vi tog tillfället i akt att utforska staden litegrann och besökte med hjälp av ett otroligt bra fungerande metrosystem. Vi var båda två ganska imponerade över hur bra metrosystemet var uppbyggt och hur smidigt det gick att ta sig runt med hjälp av det, speciellt med tanke på att vi tyckte att det fanns ganska mycket som inte fungerade alls och annat som fungerade ganska dålig och var ganska ogenomtänkt. 
 
Fruktmarknad i New Delhi 
 
Våra grannar utanför vårt hostel. Detta var alltså mitt i "centrum" av stadsdelen Paharganj, precis när man kom ut från gränden där vårt hostel låg. 
 
 
 AKSHARDAM TEMPLET - värt en egen rubrik
En av platserna vi besökte i New Delhi, och som också skulle komma att bli den plats efter Taj Mahal som imponerade mest på oss i Indien var Akshardam Templet. Detta helt magiskt vackra tempel, plus det stora området runt om, som var minst lika imponerande och detaljrikt som templet själv hänförde oss totalt. Inne på området var fotografering förbjuden, och det var något de höll så strikt på att man innan man gick in var tvungen att lämna in allt man hade med sig i telefon, kamera eller annan elektronikväg. Därför kanske man kan tro att besöket därinne inte blev så långt som det hade kunnat bli om vi hade haft möjlighet att stanna för att fotografera allting - men det visade sig bli närmast ett dagslångt besök innan vi kände oss färdiga att lämna ändå. Vi strosade runt, läste på skyltar, och fann oss själva ibland stå med gapande munnar stirrandes upp mot alla oerhört detaljrika skulpturer som täckte närmast varje centimeter av templet och alla närliggande väggar och byggnader.
Att gå in i Akshardam var helt gratis, något som för oss kändes märkligt med tanke på hur oerhört vackert och välbevarat det var.
Det man däremot kunde välja att betala för var entrén till en "utställning" som var helt valfri att besöka. Priset för denna utställning var 20kr per person och bestod av tre olika utställninghallar som var oerhört bra gjorda. I den första leddes vi från rum till rum där en historia utspelades som vi fick följa - totalt tog detta besök ungefär 45 minuter. Därefter leddes vi vidare till nästa utställning som bestod av en båtfärd där man åkte båt och fick ta del av olika kulturella och historiska händelser, båtfärden varade i kanske 15 minuter. Till sist avslutades "utställningen" med en film på 50 minuter, filmen hette Mystic India och var säkert väldigt intressant. Tyvärr hade personalen glömt att informera oss om att det fanns hörlurar med engelsk översättning, vilket bidrog till att vi förstod mycket lite av vad som sades under uppspelningen då orginalspråket var hindi. I ärlighets namn sov faktiskt jag större delen av filmen. Men i det stora hela var utställningen verkligen värd pengarna - och filmen hade garanterat varit uppskattad om vi bara hade fått information om översättningen. 
Efter några timmar började vi bli hungriga och bestämde oss för att ta oss ut för att leta reda på en restaurang för att äta lunch/middag. Men vi var snart tillbaka igen för att beskåda fontänshowen som ägde rumt varje kväll när mörkret hade lagt sig. Även denna fontänshow var det en liten symbolisk kostnad för att ta del av, hela 10kr per person. Vi hittade bra platser med utsikt över fontänen och såg hur mer och mer folk samlades för att få se showen, medan vi väntade åt vi popcorn och glass. Showen var riktigt bra gjord, dock var det mer som en teater, som de givetvis höll på Hindi - men tack vare en trevlig indier intill Fredrik fick vi översatt en del av historian ändå. 
 
Då vi inte fick fotografera inne på Akshardam Templet har vi heller inte några stora mängder fotografier att dela med oss av som ni förstår. Men en bild betalade vi för att få med oss när vi var på väg ut, och som allt annat på denna plats var det enbart ett symboliskt pris i jämförelse med vad man vanligtvis får betala för denna typen av bilder. 16kr gick fotografiet totalt på. Så detta dagsbesök ruinerade oss verkligen inte. I tillägg har jag valt att låna två bilder från google för att ni ska få en lite tydligare bild av varför vi blev så hänförda och imponerade. 
Länkar till hemsidorna där jag hämtat bilderna ifrån finns under bilderna - där kan ni också klicka er vidare för att se på fler bilder om ni blir nyfikna.
 
Vi med Akshardam Templet i bakgrunden
 
Lånade bilder från Google:
 
 
 
Vi besökte också andra sevärdheter så som Lotus templet, ett tempel - eller böneplats med form som en lotusblomma. Vacker byggnad som vi även fick gå in i, men vi hann aldrig riktigt förstå meningen med vårt besök där inne förrän det var dags att resa sig och gå ut igen. Troligtvis hade folk omkring oss ägnat tiden åt att be, medan vi satt och väntade på att kanske få se någon liten pjäs eller höra någon berätta historian om templet - men det kom alltså aldrig. 
 
Jag framför Lotus Templet
 
 
Vi besökte även Iskcon Templet, även detta en plats för bön och andra religiösa handlingar som hänger ihop med Krishnarörelsen, som vi gjorde vårt bästa för att förstå oss på, dock utan någon större framgång.
 
Utanför Iskcon templet
 
Fredrik vid entrén till Iskcon Templet
 
 
Inuti Iskcon templet
 
På golvet inne på Iskcon templet satt folk och sjöng och bad. Mantrat de i sången upprepade gång på gång var "Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare, Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare". En melodi som vi båda två hade lite svårigheter med att tvätta bort från näthinnan efteråt.
 
En annan av statyerna inne i Iskcon templet
 
Någon form av ritual som ägde rum inne i templet var när denna munk förflyttade det guldiga kärlet från huvud till huvud på de som trängt sig längst fram. Vi har ingen aning om vad det gjorde för nytta, men de vet de förhoppningsvis själva.
 
Always Chant... "Hare Krishna.." Or be unhappy?
 
Hare Krishna dockor
 
 
Vår sista dag i Indien gick till Mahatma Gandhis ära. Vi började med att besöka platsen där han ligger begravd, enbart för att mötas av en stängd och låst port och med vakter som förkunnade att det inte skulle öppna förrän dagen därpå då de skulle ha besök av någon som uppenbarligen ansågs viktigare än oss. Så det fick enbart bli några bilder från utsidan innan vi tog oss vidare till platsen där han den 30januari 1948 blev skjuten till döds, och där han också spenderade sina sista 144 dagar i livet.
 
De allra flesta har hört om Gandhi som, han som befriade hela Indien utan att ta till våld, men det var faktiskt väldigt intressant att få lite mer kött på benen om hans liv, och vad han faktisk betydde och fortfarande betyder för många i Indien och resten av världen. En verklig förebild var han, helt klart. 
 
En bit bakom denna port återfinns Mahatma Ganghis grav.
 
Gandhi Smriti, platsen där Gandhi levde sina sista dagar i livet innan han blev skjuten i nära anslutning till huset 
 
Gandhis sovrum under sin sista tid 
 
Platsen där Gandhi hade hans sista möte med Sardar Patel den 30januari 1948 mellan klockan 16 och 17 innan han lämnade för att gå ut och be - det var på väg till hans dagliga bönestund han några ögonblick senare blev skjuten
 
Vägen Gandhi gick från sitt rum till böneplatsen sin sista dag i livet
 
Fredrik och Gandhi
 
Området runt Gandhi Smriti och ganska mycket i mitten av denna bild syns platsen där han blev skjuten.
 
Hyllande ord från Albert Einstein om Gandhi.
 
Böneplatsen dit Gandhi var på väg när han blev skjuten, där han varje dag klockan 17 höll bönestund. 
 
Platsen där han blev skjuten och hans sista steg i livet.
 
Vila i frid
 
Vägen han gick mot böneplatsen hans sista dag, den var på den tiden inte stenbelagd utan han genade genom gräset då har var sen
 
 
 
 
 
Innan vi lämnade New Delhi och Indien besökte vi India Gate, som också den var avspärrad för viktigare individers besök. Här fastnade vi en stund då ett tjugotal indier stannade oss för att få ta selfies. Men tillslut lyckades vi slita oss loss.
 
India Gate
 
0 kommentarer
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Akshardam, Akshardam temple, Akshardam templet, Amber Fort, City Palace Jaipur, Delhi, Den rosa staden, Fönsterpalatset, Gandhi, Gandhi Smriti, Hare Krishna, Hawa Mahal, India Gate, Indien, Indisk mat, Indiskt palats, Iskcon, Iskcon templet, Jaipur, Jal Mahal, Krishna, Lotus templet, Mahatma Gandhi, Nahargarh Fort, New Delhi, Palats, Rosa kalksten, The Pink City, Vattenpalatset, Vindarnas Palats

Bland galna indier som fastnat på tutat

Så, vi bestämde oss för att göra en visit i Indien trots allt. Det hade varit lite tvivel på detta då jag varit lite osäker till om det var något för mig. Men jag ångrar inte en sekund att vi valde att ge detta land en chans, även om det blev en kort visit.
 
Vi anlände i New Delhi sent på kvällen och missade sista tunnelbanevagnen med ungefär kvart. Men fick snart kontakt med en indisk tjej som gärna delade taxi. Något vi uppskattade enormt då hon kunde ordna med både taxi och vägbeskrivning till vårt hostel, samt pruta ner priset något. Detta gjorde att vi enbart betalade 50kr för den närmare timmas långa vansinnesfärd in till  området Paharganj där vi skulle gå. Det var sent och chauffören, som var en privatchaufför genom uber, var troligtvis en ganska ny körkortsinnehavare, om man nu ens har sådant i indien. Tveksamt med tanke på hur de kör. De flesta tutat maniskt ungefär var tionde sekund, ibland för att varna övriga trafikanter att de kommer, ibland för att någon ska flytta på sig, ibland för att hälsa, och ibland för att de bara känner för det. Detta gör att man aldrig får en lugn stund när man befinner sig i närheten av en väg med fler än två fordon, då det räcker med två för att de ska ha någon annan att tuta på. De tutar i och för sig även på kossor, hundar, gångtrafikanter och en och annan get. 
Till slut kom vi i alla fall fram, efter att han kört vilse, missat en avfart, eller två faktiskt, men första gången stannade han och började backa på motorvägen istället för att vänta på nästa tillfälle att köra av. Ja, jag skämtar alltså inte. Medan övriga chaufförer fortsatte sina vansinnesfärder framåt och vidare på motorvägen valde alltså vår chaufför att bromsa in, stanna bilen och börja backa ett tiotal meter på motorvägen, enbart för att komma in på en avtagsväg som ledde oss in på en återvändsgränd där han tillslut fick vända och köra tillbaka för att snart vara tillbaka på samma motorväg som han några minuter tidigare hade backat för att komma av. 

På New Delhis gator trängdes gångtrafiktanter och försäljare med bilar, mopeder, tuktuks, hundar, kossor och getter. 
 
Vi stannade två nätter på vårt hostel i stadsdelen Paharganj. Mitt första intryck var lite som jag hade väntat mig. Så snart man lämnade hostelets lugn var det slut på lugnet. Det var inte bara tutandet från de hundratals fordonen som passerade oss på gatorna som berövade oss på lugnet, utan i tillägg till detta så försökte varenda indier dra in oss till deras butik, café, restaurang eller tuk tuk. Och något vi snart lärde oss var att ingen i Indien vet vad ett nej är, detta är förvisso inte första gången vi upplever detta, men just New Delhi kan vara ett av de värsta ställende vi varit på när det kommer till oförmåga att förstå ordet nej. Förvisso kunde vi ordet på Indiska, kanske borde vi lärt oss det, men jag är tveksam till om det hade gett oss någon direkt större framgång i vårt nekande ändå.
 
I stadsdelen Paharganj där vi bodde under vår vistelse i New Delhi.
 
Vår första dag gick åt till att försöka leta reda på en plats där vi kunde köpa tågbiljetter till Agra inför dagen därpå. Det mest logiska tänkte vi skulle varit tågstation, så dit började vi att traska efter att vi ätit en rejäl frukost för 37kr för båda två på en restaurang. Prisnivån i Indien var, till skillnad från mycket annan under vår första dag, en rejäl positiv detalj. Vi blev snart uppraggade av en tillsynes reko man som sa sig jobba på tågstationen, han visade till och med upp ett visitkort som bekräftade detta, såhär i efterhand misstänker vi att det nog var ett falskt sådant då det han tillslut fick igenom var att guida oss i rikting till en turistbyrå där vi kunde köpa tågbiljetter. Till något vi ansåg som ett riktigt ockerpris, och därav tillslut lyckades slita oss loss ifrån för att istället promenera tillbaka till tågstation för att göra ett nytt försök. Väl framme på tågstationen visade det sig vara lättare sagt än gjort att köpa biljetter då biljettkassan tydligen var stängd på söndagar, trots att tågen gick varje dag. Det tåget vi hade planerat att ta skulle avgå klockan sex morgonen därpå och mannen i biljettluckan (för ja, biljettluckan var öppen, men inte för att sälja biljetter tydligen) föreslog att vi skulle vandra dit imorgon när de öppnade klockan fyra för att försäkra sig en biljett. Det slutade med att vi gick tillbaka därifrån vi startat, till hostelet, där vi fick hjälp av personalen att köpa tågbiljetter. Säkerligen till högre pris än vad som var riktigt, men ändå lägre än det som de på turistbyrån hade erbjudit. Iväg kom vi i alla fall, klockan sex morgonen därpå. Minns jag rätt var tåget till och med i tid.
 
Utanför New Delhi tågstation ögonblicket innan vi blir vi inlurade i turistbyråfällan.
 
Paharganj, New Delhi
 
 
Efter ett något besviket första intryck av Indien skulle Agra, Taj Mahals hemvist, visa sig bli en mycket trevligare historia. Och snart skulle vi lära vi oss att tycka om både Indien, dess folk och dess mat. Efter två timmar på ett bra och modern tåg i indiska mått mätt var vi framme i Agra. Innan vi tog en taxi till vårt hostel som låg bara gångavstånd från Taj Mahals ena ingång ställde vi oss i kö och köpte nya tågbiljetter till eftermiddagen därpå för att resa vidare till Jaipur. Denna gång tog vi den billigaste biljetttypen och betalade bara en bråkdel jämfört med senaste tågresan för den fem timmar långa tågresan som väntade oss.
Efter att vi checkat in tog vi oss ut för att se vad Agra hade att erbjuda utöver Taj Mahal som är huvudattraktionen som har gjort Agra till en turistort. Vi hade bestämt oss för att vänta med vårt Taj Mahal besök till soluppgången dagen efter. Vi bestämde oss för att ta en Tuk Tuk till vår första sevärdhet på listan, Agra Fort, och tuktuk chauffören och hans bror förvandlades snart till våra privata chaufförer och guider för resten av dagen. För en totalsumma på 87kr körde de runt oss i flera timmar från sevärdhet till sevärdhet, för att sedan dessutom hämta upp oss senare på eftermiddagen för att ta oss till en fin utsiktplats mot Taj Mahal där vi kunde beskåda solnedgången innan de körde hem oss igen. Under tiden vi utforskade sevärdheterna väntade de snällt i tuktuken på parkeringen utanför.
 
Utanför entrén till Agra Fort
 
Detta var tydligen en känd port, varför vet jag inte men jag litar på Fredriks ord.
 
Innanför murarna till Agra Fort fanns det flera olika områden och byggnader.
 
Även detta inne på Agra Fort
 
Samma byggnad, annan vinkel. Den gröna omgivningen höjde upplevelsen ytterligare.
 
Detaljrikedomen var häpnadsväckande, och detta var något vi skulle lära oss var ett återkommande drag vad gällde Indiska byggnader. Det går inte ens att föreställa sig hur mycket arbete som ligger bakom detta.
 
Inifrån Agra Fort fick vi också vår första glimt av Taj Mahal långt bort i fjärran (inzoomad bild)
 
Testar zoomen ytterligare - oerhört vacker och imponerande byggnad det där.
 
Vi gjorde även ett besök vid Tomb of Itimad ud Daulah eller Baby Taj Mahal som det nog är mer känt för bland turister. 
 
Baby Taj Mahal, Agra
 
Vi tog oss också en åktur genom en lokal marknad men hjälp av vår tuktuk chaufför, men vi valde att sitta kvar i tuktuken då det var helt obeskrivligt mycket folk där och ta sig fram i tuktuk var en utmaning och ett äventyr i sig.
 
Det var inte bara andra fordon och gångtrafikanter man fick väja för på Agras gator.
 
Detta kan nog vara något slags rekord, sju pers på samma moped, det värsta vi någonsin sett i varje fall.
 
Vi gjorde också ett kort besök i en av Indiens största moskèer, Jama Masjid
 
Taj Mahal från utsiktsplatsen vid Mehtab Bagh
 
 
Vår första kväll i Agra, precis innan solnedgången, anlände vi till Mehtab Bagh som ligger på mitt emot Taj Mahal på andra sidan av floden. Härifrån kunde vi njuta av en helt fantastisk utsikt över Taj Mahal samtidigt som solen visade sig från en av sina absolut mest häpnadsväckande sidor. Bilderna under får tala sitt tydliga språk när det gäller den solnedgången, och vi kan helt ärligt säga att ingen av dessa bilder är trixade med utan det var exakt så magiskt det såg ut även med blotta ögat. Aldrig har vi sett solen i den skepnaden förut. 
Vi stannade där till solen hade försvunnit i horisonten och blev därefter närmast bokstavligen utkastade från platsen av vakterna på området, bokstavligen då en av vakterna faktiskt kaste småsten mot en kille som de ansåg dröjde sig kvar för länge vid fotoplatsen. Märkligt sätt att avsluta en solnedgångsupplevelse på, men vi var väldigt nöjda med den stund vi fick och med hela vår första dag och upplevelse av Agra. 
 
 
 
Vårt första riktiga närkontakt med Taj Mahal
 
Tiden tillsammans med dig dyrbar
 
Panorama från vår utsiktsplats över Taj Mahal och en sol på väg ner.
 
Fredrik testar zoomen. Taj Mahal är inte mindre mäktigt på nära håll.
 
Ett försök att få med både solnedgången och Taj Mahal i bild
 
 
 
 
Något disig bild, men det ger åtminstone en svag bild av hur märkligt solen faktiskt betedde sig denna magiska kväll. 
 
På väg tillbaka knäppte vi några sista bilder innan vi blev bortjagade av vakterna. 
 
 
 
Dagen för vårt besök vid ännu ett av världens nya sju underverk var äntligen kommen. Vi steg upp tidigt, långt innan solen hade planer på att lysa upp Agra och vi var spända inför att nu på riktigt få uppleva vår femte av de sju moderna underverken, Taj Mahal. Vi steg upp och promenerade den korta sträckan till biljettförsäljningsplatsen. Framför oss i kön till biljettluckan stod fem andra morgonpigga entusiaster uppradade och väntetiden innan de öppnade kändes lång i den kalla morgonluften. Vid det laget tackade vi oss själva för vår listighet att klä på oss underställ av merinoull under våra dunjackor av tunnare modell, och jag var väldigt tacksam att Fredrik lånade ut sin mössa till mig för mina känsliga öron. 
När personalen väl startade försäljningen gick det undan, vi fick våra biljetter samt varsitt par plastskoskydd och varsin vattenflaska. Därefter skulle det köas igen - här blev vi snabbt varse att det var många som känt till onlinebiljetter och som därmed redan stod i kön vid entrén när vi kom dit. Efter ytterligare en lång väntan började de till slut släppa in. Denna process tog något längre tid då alla skulle gå igenom en säkerhetskontroll innan de släpptes in på området. Men tillslut var köandet slut för denna gång och vi började promenera mot underverket. 
 
Vi spenderade säkert närmare fyra timmar med att hänföras av byggnaden samtidigt som avtryckningsfingret gick varmt på såväl kameran som på telefonen. Det är alltid en oerhört mäktig upplevelse att på riktigt befinna sig på en plats som man sett och hört talas om under hela sitt liv. Det är en blandad känsla av surrealism och upprymdhet som trängs i kroppen och vi njöt av varje minut. Till dess att jag blev kissenödig och vi fick uppsöka toalett, som fanns på området. Nästa sak som dök upp var dock inte lika lätt att ordna på plats, för efter en lång morgon utan frukost var det dags för min mage att börja göra uppror, och med erfarhet från tidigare tillfällen under resan och i vardagen förstod vi båda två att det var dags att se oss om en sista gång, ägna en sista hänförd tanke åt mästerverket innan vi började ta oss utåt för att uppsöka en restaurang innan jag förvandlades till ett hungrigt monster. 
 
Nedan följer en bråkdel av de flera gigabyte av bilder som vi knäppte denna morgon. 
 
I väntan på att biljettluckan ska öppna. 
 
För tjejerna gick säkerhetskontrollen snabbt och smärtfritt - för killarna tog det långt mycket längre tid. Men Fredrik väntar tålmodigt och spänt på sin tur. Frågan är om han ska lyckas smuggla in selfiepinnen som han gömt i jackärmen.
(Det lyckades han med och många av bilderna på oss är tack vare denna. Ps. Vi var inte de enda som hade selfiestick med oss. Ds.)
 
På andra sidan väntar Taj Mahal på oss. 
 
Tidigt på morgonen bidrog diset till mystik för att senare lätta mer och mer. På sina ställen dröjde det sig dock kvar långt inpå förmiddagen.
 
 Glada över att kunna checka av ytterligare ett av världens sju moderna underverk på listan. Och lyckliga över att få uppleva det tillsammans.
 
Det spegelblanka vattnet i poolen skapade magi. Någon timma senare satte de igång fontänerna - vilket skapade krusningar på vattenytan och förstörde denna spegelbild.
 
Vi var mycket nöjda över att ha valt en tidig morgon för vårt besök av två skäl. Både för att se det i gryningsljus och för att iaktta hur dimman lättade, men också för att få uppleva det utan att det kryllade av folk. Det dröjde inte länge innan området hade fyllts upp med mer folk.
 
Du och jag <3
 
 
Soluppgång över området
 
 
 
 
 
 
Området börjar fyllas upp med mer och mer folk i takt med att solen stiger högre upp på himmelen.
 
På sina ställen hängde dimman i en bra stund efter att solen lyst upp omgivningen. Det ser ut som att byggnaden svävar i luften, och Fredrik försökte sig på att att göra detsamma, sväva alltså.
 
Panorama över omgivningen.
 
 
 
Ta min hand och följ med mig till världens sju moderna underverk.
 
 
Ett fotografi taget i rätt vinkel
 
Glädjeskutt
 
 
 
 
 
Ett sista hopp innan vi fick en tillsägelse om att det inte var tillåtet. 
 
Vi lämnade platsen med en mycket positiv känsla och med insikten att Taj Mahal är en byggnad att tycka om.
 
Det som nu återstår för oss att uppleva av världens sju underverk är Kinesiska muren och Petra i Jordanien. En annan resa, ett annat äventyr - men självklart ska också dessa bockas av i sinom tid.
 
 
Efter vår förmiddag vid Taj Mahal spenderade vi eftermiddagen på vårt hostel i väntan på att åka tillbaka till tågstationen. Vårt tåg mot Jaipur skulle avgå klockan 18. Efter ett par spårändringar och förseningar kom vi tillslut i väg ca en timma efter tidtabell. Vi blev positivt överraskade över att Indisk tredje klass innebar att alla passagerare tilldelades en egen brits att ligga på. Prisklassen kallades förvisso Sleeperclass, men det väl billiga priset hade åtminste fått mig att tvivla på det där med "sovvagn". Men det var alltså helt korrekt. Det var inte de renaste av sovbritsar, men de fyllde sin funktion och det var långt mycket bekvämare än att trängas med ett gäng med indier på trånga tågbänkar. Tågresan skulle tagit fem timmar och vi skulle ha anlänt i Jaipur runt 23 på kvällen. Dock bidrog både förseningen från start och ytterligare förseningar under resans gång till att vi inte anlände i Jaipur förrän en bra stund efter midnatt. Men vi lyckades båda två sova ett par timmar på tåget och var nöjda med både komforten och priset för resan. Vårt enda önskemål hade väl i så fall varit en något högre temperaturen på tåget, som tur var hade vi ganska mycket kläder på oss och tog båda två fram våra silkessovsäckar för att inte behöva hacka tänder. Dörrarna var öppna hela resan och den ganska kyliga kvällsluften drog därför in i vagnarna.
 
Fredrik gör sig hemmastadd på sin brits. 
 
Jag ägnade resan åt att läsa bok, se på film och sova. 

Gången i vår sovvagn. Fläktarna i taket var det ingen som hade behov av att använda i vår kalla vagn.

Dubai - ett av de häftigaste ställena att fira nyår på?

 

[ Blogginläggen från vår vistelse i Afrika och Fredriks vistelse i Nepal och Goa i Indien kommer senare ]


När jag bestämde mig för att resa ner och möta upp Fredrik tidigare än vi först hade pratat om så blev det att jag bokade en resa till New Delhi i Indien, detta då Fredrik hade planer på att resa vidare mot Indien efter sin tid i Nepal och jag tänkte därför att det kunde bli en bra plats att mötas upp på för att kunna göra en liten Indienturné tillsammans innan vi förflyttade oss vidare mot Sydostasien. Men ganska snart förstod jag på Fredrik att nyår inte var något man firade var som helst, något jag såklart borde förstått sedan innan, jag har ju ändå känt honom i 8år. Så efter lite funderande fram och tillbaka kom vi tillslut fram till att vi skulle boka ett flyg till Dubai över nyår istället. Därmed blev min första vistelse i Indien väldigt kort, efter att ha mött upp Fredrik på flygplatsen i New Delhi klockan 7 på morgonen den 30december var vi tillbaka på flygplatsen klockan 8.30 morgonen därpå.

 
Men ganska snart började våra nyårsplaner bli osäkra, på grund av tät dimma i Delhi sköts den planerade avgången klockan 9.50 upp, gång efter annan. Planen hade varit att landa i Dubai klockan 12.15 på nyårsafton och väl där ha ganska gott om tid för att hitta till vårt hotell och göra oss i ordning för nyårsmiddag och därefter ta oss ner till stranden för att beskåda den magiska fyrverkerishowen från det sjustjärniga hotellet Burj Al Arab (då den populära och kända fyrverkerishowen vid Burj Khalifa detta år ersatts med en ljus och ljudshow).
Strax efter klockan två kom dock beskedet som grusade vårt sista hopp, flyget var inställt. Det var givetvis inte bara vi som blev nedslagna av detta besked, det var ändå nyårsafton och många hade garanterat betalat dyra pengar för hotellvistelser och haft stora planer för sitt nyårsfirande i Dubai. Detta syntes tydligt när stora horder av passagerare från Fly Dubai radade upp sig för att blockera vägen för övriga resenärer på flygplatsen i något slags försök att få flygbolaget att ändra sig. Vi insåg tidigt att detta aldrig skulle hjälpa utan försökte istället få kontakt med någon som visste vad som skulle ske, vilket inte var allt för enkelt, vi var inte de enda som hade frågor. Vi fick iallafall till slut besked om att det som tidigast kunde avgå ett flyg senare ikväll, runt 22 tiden, något som senare ändrades till dagen efter, och att personalen på plats skulle ordna med hotellrum till samtliga passagerare under tiden. Men detta var inte svar nog för Fredrik som istället bestämde sig för att lösa detta på eget sätt, han sa åt mig att sitta kvar och vänta och att han skulle försöka hitta någon som kunde hjälpa honom att få tag på platser på ett annat flyg till Dubai under dagen. Efter en dryg timma dök han upp igen, och en stund senare var vi bokade på ett flyg som skulle avgå från Dehli klockan 18.25. Nu var klockan redan 16.30 och det började bli bråttom. Vi var tvugna att leta reda på någon som kunde hjälpa oss att få av vårt bagage från flyget, så att vi kunde hämta ut det och därefter checka in på nytt på vårt nya flyg. Detta gick oerhört smidigt och med ca en timma till godo ställde vi oss återigen i kön till säkerhetskontrollen. Här blev vi stående, i säkert 45minuter, indier är inte kända för att vara effektiva fick vi lära oss, underbemannade var de också. Men även nästa flyg var försenat så innan vi äntligen, ca 10 timmar försenade, kunde boarda vårt flyg hade vi hunnit köpa lite mat att kasta i oss för att stilla hungern som vi tvingats trycka undan de sista timmarna, samt pungat ut med pengar för en flaska mousserande vin att skåla in det nya året med.
 
Vi anlände till Dubais flygplats klockan 22.00. Alla kontroller gick väldigt snabbt och smidigt och vi fick våra nya stämplar i passen, det var tydligt att indierna nu var ersatta med något effektivare personal. Inget illa gentemot indier, de är ett trevligt folk, men effektiviteten lyser inte sällan med sin frånvaro. Våra ryggsäckar var bland de första att rullas ut på bandet och efter att vi tagit ut lite nya monopolpengar (sedlar i för oss nya valutor känns alltid som monopolpengar för oss) letade vi oss fram till metrostationen då vi räknade ut att det nog skulle gå fortare än att åka taxi strax innan midnatt på nyårsafton. Vi fick rätt, det gick snabbt och smidigt, men tiden hade likväl börjat rinna ut och med kartan framför oss och med en mer riktig avståndsbedömning över denna nya stad började vi inse att det skulle bli svårt att hinna till någon form av nyårsfirande innan de sista fyrverkerierna redan brunnit ut. Något uppgivna anlände vi därför till vårt hotell strax efter 23, checkade in och frågade extra i receptionen om de trodde det fanns en chans att se något nyårsfirande, vi fick ett ganska tydligt negativt svar och bestämde oss därför för att istället skåla in det nya året i vår härliga dubbelsäng på vårt fina hotellrum. 
 
För att återkoppla till rubriken för detta blogginlägg vet vi alltså inte om Dubai är ett av de häftigaste platserna att fira in nyår på. Det är fullt möjligt att det är det, men det lär vi inte få reda på förrän den dagen vi bestämmer oss för att resa tillbaka - då med några dagars framförhållning. Aldrig mer ska vi boka in ett flyg den 31december, det är en sak som är säkert. 
 
Skål, och Gott nytt 2018!
 
 
När vi började söka på hotell i Dubai var vi båda eniga om att vi skulle unna oss något finare för denna vistelse, det var ju ändå 6 veckor sedan vi sågs sist. Därför hade vi bokat in oss på ett lägenhetshotell med pool, gym och frukostbuffé. Och ingen av detta satt fel kan jag säga, det var riktigt härligt med en stor skön säng, stor frukostbuffé varje morgon och tillgång till gym och pool. Det låg tyvärr lite avlägset, men med en promenad på ca 10 minuter var vi vid metro stationen där vi ganska snabbt kunde ta oss vidare till de centralare delarna. Något meckigare var det däremot om vi ville till stranden, vilken vi dock bara besökte en blåsig och ganska kall eftermiddag. Så det blev inte mycket solande och badande under våra 6 dagar i Dubai, bortsett från en förmiddag vid poolen.
 

Dubai Metro en tidig morgon
 
Så vad fördrev vi då tiden med i Dubai förutom att glassa i vår hotelllägenhet? Bland annat gjorde vi flera besök vid världens högsta byggnad, Burj Khalifa, och intilliggande Dubai Mall, som är världens största köpcenter, och både byggnaden och köpcentrumet vägde verkligen upp till sina rekord. Vid sidan av bjässen till skyskrapan och det enorma köpcentrat breder en stor pool upp sig. Varje halvtimma mellan 18 och 23 drar det igång en fontänshow med ljus och musik som sprider magi samtidigt som luften fylls av blandade wowrop från den stora publiken som samlats runtom fontänen. 
Två kvällar njöt vi av denna fontänshow, första gången stående vid staketet, andra gången njöt vi av den från ett bord på en restaurang med en öl respektive mousserande vin i handen. 
 
Burj Khalifa, världens högsta byggnad, och en av de vackraste byggnader jag skådat.
 
Första anblicken av den gigantiska poolen där fontänshowen varje kväll hänför sin publik.
  
Och vår första anblick upp mot Burj Khalifa från en balkong i Apple Butiken i Dubai Mall. Japp, Applestore hade en egen stor balkong där man kunde blicka ut över Burj Khalifa och Fontänen.
 
Njuter av sol och värme efter 8 veckor i kalla Sverige.
 
 
Lyckliga över att äntligen vara tillsammans igen
 
 
Den fjärde januari var här, vilket innebar att Fredrik stått ut med mig i hela åtta år, och det är ju givetvis något som man måste fira. För de som känner Fredrik så vet de om att lagom sällan är bra nog, och att någon jantelag inte existerar i hans värld. Därför hade han givetvis sett till att boka bord på en restaurang denna speciella kväll, och inte vilken restaurang som helst, utan undervattensrestaurangen Ossiano som ligger i lyxhotellet Atlantis The Palm på den konstgjorda ön Palm Jumeira. 
 
Hotell Atlantis The Palm
 
Vi startade kvällen med att njuta av en fin solnedgång på baksidan av hotellet med havet kloss an, därefter beställde vi in varsin festlig drink på Blue Bar inne på lyxhotellet. Klockan 18.30 öppnade restaurangen och det var dags för middag. Och här var det inte tal om någon billig liten á la carte rätt inte, utan nu skulle det slås på stort och in kom en fyra rätters avsmakningsmeny, med ytterligare några aptitretare och smaklöksneutraliserare däremellan. Till detta beställde vi in varsitt gott glas vitt vin, som faktiskt räckte genom hela avsmakningsmenyn. 
Maten var oklanderlig, vi startade med en hummersallad, efterföljt av en rätt med pilgrimsmusslor, därefter var det dags för huvudrätt, ankbröst till Fredrik och torskrygg till mig. Därefter var jag obeskrivligt mätt och klarade knappt att se på min efterrätt utan Fredrik fick hjälpa mig att äta upp. Goda sa han att de var i alla fall, efterrätterna. 
Notan stannade på saftiga 1808 dirhams, jag tänkte inte ens avslöja vad det blir i svenska mått mätt. Men vi kan väl säga att detta var ett stort undantag jämfört med våra vanliga nivåer på middagpriser.
 
Utsikten över Atlantis The Palm från metrostationen
 
 En kyss vid solnedgången med Atlantis The Palm i bakgrunden (något vi efteråtfick reda på faktiskt var olagligt i Dubai, som tur var var det ingen som anmälde oss ;) )
 
Lobbyn på Hotel Atlantis The Palm, klar för middag.
 
Fredrik hade önskat ett fönsterbord, det vill säga precis intill akvariumet, men vi var väldigt nöjda med bordet vi blev tilldelade, med utsikt över hela restaurangen och alla fönster.
 
En perfekt kväll blev det.
 
8 år tillsammans <3
 
Väldigt unikt med ett gigantiskt akvarium längs med hela långsidan på restaurangen.
 
Fin utsikt över hotellet från metrovagnen på vägen hemåt
 
Efter våra första 5 nätter i vårt lägenhetshotell bestämde vi oss för att förlänga vistelsen med ytterligare en natt då vi hade bokat biljetter upp till Burj Khalifa för att se soluppgången dagen därpå. Vi försökte därför hitta ett boende relativt nära byggnaden för att slippa betala dyra pengar för taxiresa då vi skulle vara på plats redan 5.15, en bra stund innan metrovagnarna öppnade upp sina dörrar. 
Vi checkade ut från lägenheten och började promenara bort mot tunnelbanan, ungefär halvvägs kände Fredrik efter i sin ficka och upptäckte att han saknade sig plånbok. Omedelbart startade en ivrigt letande där hela hans ryggsäcks innehåll tömdes ut på trottoaren. Men ingen plånbok var att finna. Vi visste att han åtminstone hade haft plånboken på sig kvällen innan när vi steg ur tunnelbanan då han hade lagt ner våra tunnelbanekort i den, och han menade att han var relativt säker på att han hade lagt ur plånboken ur byxfickan när vi kommit hem. Så efter en stund satte han av tillbaka mot hotellet, lämnade mig att passa väskorna på en parkbänk. En kort stund senare var han tillbaka, med ett leende på läpparna. Plånboken hade han hittat mellan soffkuddarna där den hade glidit ner när han hängt av sig byxorna över soffkanten kvällen innan. Vi var oerhört tacksamma att detta upptäcktes innan det var för sent, nu hade de inte ens hunnit städa rummet. 
 
Väl framme på vårt nya hotell tog det lite tid med incheckning vilket ofta innebär att Fredrik börjar skämta lite högt på engelska om att det troligtvis är för att de förbereder sviten för oss. Allt för att få lite uppmärksamhet och väcka tankar hos personalen. Detta är en egenskap som jag i många tillfällen tycker är lite pinsam, att högt prata engelska med mig trots att jag kan svenska, enbart för att han vill få andra att uppmärksamma vad han säger. Men ibland lönar det sig, och ett par minuter senare stod vi med nyckelkortet till en svit på 27 våningen. Vi fick aldrig någon förklaring till uppgraderingen, troligtvis hade de inget annat ledigt rum för tillfällen, men vi ifrågasatte inte direkt. 
När vi öppnade dörrarna till vårt "rum" möttes vi av en stor korridorliknande yta, till vänster tornade ett gigantiskt kök upp sig, med både tvättmaskin och diskmaskin samt flera meter med skåp. Mitt emot köket fanns badrum nummer ett, med toalett och badkar/dusch. Vägg i vägg med badrum nummer ett återfanns sovrummet med en stor härlig dubbelsäng och stora garderobsmöjligheter och mitt i emot sovrummet fann vi svitens största rum, vardagsrummet, med stora panoramafönster med utsikt över Dubai och havet. Självklart fanns här både ett stort matsasbord såväl som soffa, soffbord, tv och skrivbord. I anslutning till vardagsrummet fanns ännu ett badrum, badrum nummer två, med ytterligare en toalett och ett badkar/dusch. 
Hade vi betalat för sviten hade vi kanske kunnat klaga lite på renligheten och de oerhört skitiga fönsterrutorna. Det var ganska tydligt att det var längesedan någon hade städat här. Men blir man uppgraderad från ett enkelt dubbelrum till en svit på 27 våningen så klagar man inte. Det enda som var lite trist var väl egentligen att vi bara hade ett knappt dygn på oss att njuta av härligheten. 
 
Köket i vår svit
 
Fredrik känner sig som hemma i vår nya salong
 
Utsikten var, bortsett från de smutsiga fönstrena, oklanderlig.
 
På översta våningen, där fruktost serverades (de höll också på att utvidga för att kunna servera lunch och middag här uppe) hade man utsikt över Burj Khalifa och centrala Dubai. Vi hann dock aldrig äta frukost här då vi hade bokat biljetter upp till Burj Khalifa tidigt på morgonen. Men vi gick upp för att ta oss en titt på utsikten på eftermiddagen.
 
 
Och så var det då dags för en av Dubai´s höjdpunkter, Burj Khalifa, världens högsta byggnad med sina 828meter. Vi hade hittat ett erbjudande om att åka upp och se soluppgången, där även frukost på ett café var inkluderat. Detta till samma pris som för att åka upp under dagtid, och vi såg vår chans att få både natt-, soluppgångs- och dagsvy, samtidigt som vi kunde njuta av en enklare frukost med utsikt. Det blev inte helt som vi hade tänkt oss dock, då konceptet inte var helt genomtänkt, eller så var det helt enkelt bara lurendrejeri i grund och botten. Inte för att det hade stått något om att cafét skulle vara högst upp, men om man bokar "Sunset and Breakfast at Burj Khalifa" så tror jag många tänker sig frukost med utsikt. Men snart fick vi reda på att cafét var placerat på bottenvåningen, på vägen ut. På biljetten stod det dessutom att vi skulle få tillgång till såväl våning 124 som 125, på 452 respektive 456meters höjd, men vad som inte stod var att våning 125 inte öppnade förrän klockan 9, det vill säga 3,5 timmar efter vårt besök startade. Inte för att det nödvändigtvis är så stor skillnad mellan 452 och 456 meter, men själva grejen. På observationsdecket på våning 124 fanns det inga bänkar eller möjligheter att sätta sig ner i väntan på soluppgången. Utan det blev till att fördriva tiden i närmare 1,5h innan solen äntligen vandrade över horisonten. Ja, vi fick fantastiska vyer över Dubai både nattetid och under den tidiga morgontimman, och soluppgången var vacker även om det var ganska disigt vid horisonten. Men hungriga var vi, och jag undrade många gånger om vi var de enda som var lite besvikna över caféts placeringen, eller om alla andra vetat det från början. 
På vägen ut fick vi i alla fall varsin croissant med ost och svampfyllning samt valfri dryck, absolut godkänd frukost, men med en väldigt begränsad utsikt jämfört med vad vi hade väntat oss. 
Men i det stora hela var det en trevlig upplevelse, och utsikten från Burj Khalifa var fantastisk, även om jag i många fall anser att utsikt mot de vackraste byggnaderna är den bästa, och i Dubai´s fall tycker jag att Burj Khalifa är vackrast, och den blir ju givetvis svår att se när man är inuti den.
 
 Dubai by night
 
Solen börjar lysa upp staden, men diset i horisonten gör att vi inte riktigt kan se den ännu
 
Morgondis över Dubais skyskrapor, om några år har dessa helt garanterat fördubblats i antal.
 
Solen kämpar sig uppåt - dessa ögonblick får vi aldrig nog av
 
Du älskade sol
 
Detta är hur det ser ut när samtliga besökare på våning 124 trängs för att få en perfekt bild på soluppgången (vid varje fönster var det lika packat). Det gällde att hålla hårt i sin fotoutrustning så de inte faller ner, där i mitten där ni kan se mig i rosa tröja ta bild var det alltså helt öppet en liten bit mellan glasfönstrena, 452 meter rakt ner. 
 
Det syns tydligt att Dubai är en ny stad i expanderingsfasen, bara en liten bit från de höga skyskraporna i de centrala delarna finns - ingenting. Ja mer eller inte i alla fall, det är lite hus utströdda här och var, men annars mest träd och tomma ytor. Lycklig är den som äger en bit mark här, den kommer troligtvis säljas dyrt när rätt köpare dyker upp om något år.
 
Jag tror jag sitter här en stund
 
Och så var det ljust, dags att återvända neråt för frukost.
 
 
Innan det var dags för oss att lämna Dubai tog vi en sista liten utflykt till Dubai´s kanske lyxigaste hotell, Burj Al Arab, i varje fall om man ser till stjärnorna. Hela 7 stjärnor kan detta hotell stoltsera med. Fredrik hade bokat bord för varsin drink på en restaurang i deras lobby, vilket gjorde det möjligt för oss att ta oss igenom alla säkerhets- och portvakter på vägen in. De flesta blev bara stående på utsidan då man inte fick komma in om man inte var antingen hotellgäst eller hade en reservation på en av restaurangerna. Entren var mäktig, så mycket guld över allt, och lobbyn med sin fontän och ännu mer guld var inte sämre den. 
Vi letade oss fram till restaurangen där vi hade reserverat bord och fick vårt bord, men det dröjde inte länge innan vi något snopna fick lämna vårt bord utan att ha fått beställa något då minumum beloppet att spendera för att ens få vistas på denna restaurang var satt till safriga 400kr per person. Och detta var ändå bara under "aftonnoon tea" perioden då det var som billigast. 
Jag kände mig genast ganska generad och det kändes som att varenda människa därinne på hotellet tittade på oss, vilket de givetvis inte gjorde. Fredrik däremot tog tillfället i akt att njuta av den lilla stund vi trots allt fick på detta lyxhotell och ville bli fotograferad lite varstans. Han gjorde till och med ett tappert försök att komma upp till skyview baren för att kolla in utsikten, men blev nekad av personalen då de betalande gästerna inte skulle behöva bli störda. Vilket är fullkomligt förståeligt då minium beloppet på denna bar var ännu högre än på den restaurang vi hade fått lämna en stund tidigare. Men besvikna, snopna och generade eller ej, de flesta kommer inte ens in på området, vi kom ända in i lobbyn. 
 
Burj Al Arab från utsidan, här hade vi redan lyckats ta oss igenom säkerhetsvakterna, vilket betyder att de flesta inte ens får se såhär mycket. I varje fall inte på nära håll. Strax efter denna bilden togs rullade det in flera lyxbilar i skinande färger.
 
Fontänen i lobbyn, samt guldpelarna som garanterat inte var i riktigt guld, men på golvet däremot glänste det av bladguld.
 
Från entrén upp till lobbyn såg det ut såhär 
 
I väntan på att servitrisen skulle komma tillbaka så att vi kunde meddela att priset var för saftigt för oss tog Fredrik givetvis tillfället i akt att knäppa några selfies från vårt bord med lobbyn och hotellet i bakgrunden. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig då det tydligt stod skyltar om att fotografering var förbjuden i restaurangen, något som Fredrik "inte sett".
 
Men i Lobbyn var det flera som tog bilder så där slappnade jag tillslut av litegrann och vågade agera fotograf för en liten stund. Här med fontänen i bakgrunden.
 
Den ännu julpyntade entrén med renar, julgran och guld träd. Bågarna bakom Fredrik är vattenstrålar.
 
3 kommentarer
publicerat i På resande fot, Sofia skriver;
Taggar: Atlantis The Palm, Burj Al Arab, Burj Khalifa, Dubai, Dubai Mall, Fira nyår i Dubai, Förenade Arab Emiraten, Gott nytt 2018, Gott nytt år, Happy New Year, Nyår, Nyår i dubai, Ossiano, Palm Jumeira, Restaurant Ossiano, The Dubai Fountain, Undervattensrestaurang, Underwater restaurant
Visa fler inlägg