JORDEN RUNT 365

LAS VEGAS

Tiden går fort när man har roligt, och fjärde juli närmade sig med stormsteg. Fredrik hade siktet inställt på att uppleva denna spektakulära dag i Las Vegas, då det enligt vad vi läst skulle vara en av de häftigaste platserna i USA att befinna sig på just då. Vi lämnade därför Los Angeles till fördel för Casionornas mecka på morgonen den 3juli med stora förhoppningar om en häftig 4 juli upplevelse. Efter att ha varit inkvarterade i bilen den senaste veckan såg jag oerhört mycket fram emot en hotellsäng och en dusch, och vi hade därför sett till att boka ett rum i förväg. Vi var inte helt ensamma om att söka oss till Las Vegas inför denna dagen och tänkte därför att det nog var nödvändigt för att slippa bli totalt rånade på pengar, eller tvingas till ytterligare en natt i bilen.

Vår resrutt var given, Route 66 så långt vi kunde. Men Los Angeles är stort och det tog längre tid än väntat att ta oss utanför stadens yttre gräns och hastighetsskyltarna längs den gamla historiska route 66 tvingade oss att skrida fram i ett lugn tempo. Detta ledde till slut till att vi blev tvungna att göra ett val mellan att fortsätta längs Route 66 eller att ta av på en snabbare motorväg för att hinna fram till Las Vegas och vårt hotell innan mörkret föll. Givetvis hade vi just denna dag lyckats boka ett hotell med begränsade öppettider, vilket även begränsade oss. Till en början var det otänkbart för Fredrik att missa en meter av Route 66 i onödan, men det kändes om möjligt än mer otänkbart för mig att spendera ytterligare en natt i bilen och se hur pengarna som vi betalt för vårt efterlängtade hotellrum spolades ner i närmsta toalett. Den som gav sig var tillslut Fredrik, ganska motvilligt får väl erkännas, men jag tror ändå han uppskattade sängen när vi väl kom fram. Och vi hade ändå närmare 90km av Route 66 kvar.

Welcome to Fabulous Las Vegas!

Las Vegas - Lilla New York? Här precis vid starten av The Strip.

Eller var det till Paris vi hade kommit? Hmm.. Las Vegas - Lilla Paris

Ett tag funderade vi också på om det kanske var Italien och Venedig vi kommit till, men nej - vi var fortfarande i Las Vegas. Las Vegas - Lilla Venedig.

”Enbart det bästa är bra nog”. Det är av och till Fredriks måtto. Något han givetvis blivit tvungen att rugga en hel del på under denna resa, då det oftast handlar mer om att hålla kostnaderna så låga som möjligt. Men när han ankommer till en stad som Las Vegas har han svårt att stå emot allt stort, dyrt och glamouröst. Därför överraskade han mig med att ur egen ficka betala en natt på ett av världens största Hotellkomplex vår andra natt i Las Vegas. Han guidade mig fram till MGM Grand, och ja, det var STORT – eller nej, fel ord – GIGANTISKT är närmare sanningen. Ett stort casinohotell med ett otroligt poolområde. Då vårt rum inte var färdig ännu när vi ankom (främst för att Fredrik givetvis hade speciella önskemål om rummet och utsikten) tog jag tillfället i akt att besöka hotellets gym medan Fredrik smalt bort i solen vid Poolen. För här i Las Vegas pratar vi värme, det var närmast outhärdligt varmt och när jag en timma senare kom ut för att göra honom sällskap såg han inte alls nöjd ut. Han hade nog helst sett att jag kommit ut med en frysbox som han hade kunnat krypa ner i. Men det bästa jag kunde erbjuda var ett dopp i poolen och en kall jordgubbsdaiquiri, så vi flöt runt i poolen ett tag, sippande på vår drink innan vi tog oss upp för att checka in på vårt lyxiga hotellrum. Givetvis med en fantastisk utsikt över magiska Las Vegas. Vi gjorde oss färdiga för middag, och hamnade på Hard Rock Café för att stilla våra kurrande magar innan det var dags för att söka lyckan vid spelautomaterna. De första två kvällarna fegade vi lite vid enarmade banditer och hittade vårt favorit spel, Buffalo. Vi kände oss inte säkra nog för att våga oss på poker, men det var bara en fråga om tid, snart skulle vi våga köpa marker för att slå oss ner vid Black Jack borden också.

MGM Grands gigantiska komplex

MGM Grand - Lyx i överflöd, speciellt efter en vecka i bilen..

Utsikt värd att vänta på (syftar på att rummet inte var färdigt på grund av speciella önskemål)

Fredrik är överlycklig efter vår första vinst!

Turen är med oss - en av de större vinsterna på spelmaskiner - 15.40 dollar (Det är lov att vara lite mallig)

Här tänkte vi bara spela in ett litet filmklipp en stor variant av vår favorit maskin - Buffalo. Jag stoppade i en dollar (spelade för 75cent) och då hände det. Bufflar på hela skärmen och en vinst på 12dollar. Klirr! (Filmklippet kommer upp i nästa inlägg)

Buffalo - favorit spelautomaten

Vi stannade i Las Vegas två nätter till efter den andra natten på MGM Grand, dock drog vi ner något på standarden och hamnade på hotellet och casinot Circus Circus i andra ändan av The Strip – som är den långa gatan i Las Vegas där du hittar ALLT! Men att dra ner på standarden i Las Vegas betyder inte särkilt mycket då vi insåg att vi till ganska rimliga priser hittade väldigt fina hotellrum. Detta då de stora summorna cashas in på casinospelandet vilket gör att de stora casinohotellen vinner på att sätta låga rumspriser för att locka kunder till sitt casino. För även om du inte planerat att spela så är det ibland svårt att motstå när det blinkar, glittrar, klirrar och mer eller mindre ropar på dig från pengamaskinerna. Du slås ofta av tanken att det är DENNA gången du kommer att vinna stort, att just DEN maskinen bara väntar på att kasta ut sig stora vinster, men du måste skynda dig så ingen annan hinner före. Haha, jag visste inte att jag hade en speltarm - men den gav sig verkligen till känna här. 

Som sagt fegade vi med småbelopp vid spelautomater och enarmade banditer de första kvällarna, vilket helt logiskt inte gav några större vinster. De kom först när vi tog stegen fram till Black Jack borden. Minsta insats var ofta 10 dollar (ibland 15), och här är det liksom kvitt eller dubbelt som gäller. Spänningen blir med ens mycket högre, men när man väl vinner känner man som sig som en kung. Efter att ha fyllt på med lite alkohol blev vi ännu järvare, speciellt jag - en gång spelade jag bort 70 dollar på kanske 15 minuter, och var inte särkilt nöjd. Men när Fredrik strax därefter förvandlade en insats på 30 dollar till en svart spelmark med ett värde av 100 dollar blev livet med ens mycket roligare igen! Så höll det egentligen på, jag spelade bort och Fredrik vann tillbaka.. Haha! Givetvis stod ju jag bakom Fredrik när han spelade och han bakom mig när jag spelade, men det var ändå den som satt vid bordet som fick ta beslutet. Och visst är det mycket chansning och tur, men jag tror ändå att statistiken säger oss något. Jag är lite för ivrig och vill lite för mycket. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket passar nog in ganska bra på mig där. Haha! Inte för att Fredrik inte ville vinna, tro mig, det ville han - men någonstans kunde han behålla lugnet och disciplinen för att dra sig ur i rätt tid. Sammanfattningsvis så tror jag inte att Blackjack är någon framtida inkomstkälla eller helttidssysselsättning för någon av oss, men det var väldigt kul och spännande! Kanske speciellt för att vi faktiskt inte spelade bort något totalt sett, för trots två nyfödda törstande speltarmar så lyckades vi faktiskt att hålla vårt spelande i chack, åtminstone stundtals och i slutändan lämnade vi faktiskt Las Vegas med en vinst på hela 7 dollar. Inte för att 7 dollar gör oss rika, men vi var väldigt nöjda med att inte ha spelat bort halva reskassan.

Frusna drinkar var standard i Las Vegas, och minst sagt uppskattat i värmen. Här är en utav de som vi köpte vid Las Vegas "lilla" Eiffeltorn.

Denna stora Eiffeltornsdrink gjorde mig väldigt järv när jag landade vid Black Jack bordet, lite för järv. Slutsats: Fredrik kan inte ha druckit lika mycket ;)

Black Jack i full gång

 

Fredrik tänker så det knakar. Hmm - 15 vad är oddsen för att få 6 eller mindre? 

 

Lyckliga vinnare - känslan att dra sig ur med mer pengar än vad man gått in med är grym. 
Btw, ser jag kort ut? Kolla in fötterna...xD

 

Insats 30 - går ut med en svart 100 mark! Oh lucky day! (eller minut innan jag spelar bort det igen (A))

 

Även om det kanske verkar som att det enda vi ägnade oss åt i Las Vegas var gamling, så är inte det helt sant. Här kommer lite blandade bilder på annat vi tog oss för.

 

Under vår resa i USA blev det en del snabbmat, mest McDonalds dock. Men när vi fick chansen att prova White Castles miniburgare så tog vi den. Det blev bara ett besök, behövdes inga fler.. 

 

Jag fick till en del träning i Las Vegas - tack vare tillgång till hotellgym. Men jag tog även tillfället i akt att köra lite styrka med Las Vegas bästa utsikt, från det gigantiska (som allt annat i Vegas) High Roller Hjulet.

 

Från High Roller Wheel, 30 minuter tog det att åka ett varv och vi fick en gigantisk bubbla/kupé helt för oss själva.

 

Långa promenader blev det upp och ner längst den 6,8km långa The Strip. Många steg per dag trots den närmast kvävande värmen på dryga 40 grader. Fattar inte riktigt hur vi fixade det så här i efterhand.

  

Poolhäng en morgon på vårt hotell Circus Circus. Skönt att få svalka sig lite.

 

Vi kände oss mer eller mindre tvugna att gå på en av Las Vegas alla shower. På grund av spontaniteten och vår begränsade budget hamnade vi på topless showen Crazy Girls!

Innan vi lämnade Las Vegas bestämde sig Fredrik för att det var dags för en adrenalinkick utan dess like. Detta i form av ett fritt fall, eller eller skyjump som det också kallas, från den 253 meter höga byggnaden Stratosphere. Om vi inte hade varit begränsade av vår budget hade jag nog också slängt mig ut, men ibland får vi tänka oss lite för (och detta var inte det billigaste sättet att spendera 10sekunder på) och då Fredrik fyllde år dagen därpå kändes det som en bra tidig födelsedagspresent. Här under kommer lite samlade bilder från denna upplevelse. Att graden av hans exaltering steg efter hoppet talar sitt tydliga språk, han var väldigt nöjd. Filmklipp som kan ge er en tydligare bild kommer senare, då jag inte kan tala för honom om denna upplevelse. Den är allt för unik för att sätta sig in i.

 

Sjukt exalterad på väg upp till byggnaden - "Där uppifrån ska jag snart hoppa!"

 

Big Baby costume eller Skyjump costume? Svårt att säga.

 

Men är han inte oerhört sexig så säg ;)

 

Och där drog hon åt ordentlig runt ljuvelerna xD Hoppas hon inte pressade sönder något väsentligt bara!

 

Fin utsikt från toppen av Stratosphere - så länga man tittar rakt ut och inte ner.

 

Fast just det ja, det var ju just ner Fredrik skulle. Detta måste ha varit det han sett precis innan det var dags för honom att kasta sig ut. Hoppas linan håller!!!

 

Och där kommer han, med armar och ben sträckta som ett kors rakt ut i luften!

 

Det är högt alltså! Jag stod nedanför med andan i halsan och bad till högre makter..

 

Snart nere, pjuw - då ska han nog klara sig trots allt!

 

 

 

 

DEATH VALLEY

 

Efter ett par dagar med dryga 40 graders värme i Las Vegas började jag tröttna något på att gå runt i en klänning helt dränkt i svett. Men inte Fredrik, för han hade ju ingen klänning? Och tydligen var inte hans kläder tillräckligt nerdränkta ännu. Så han tyckte att Death Valley lät som en bra idé. Ni hör ju själva - dödsdalen, låter det som ett ställe att fira sin 29årsdag på verkligen? Tidig 30års kris kanske? Men det klart, vi reser ju för att uppleva och Death Valley skulle verkligen vara en dal med helt unikt landskap, så varför inte. Under Juli månad ligger medeltemperaturen på mellan 31 och 47grader och högsta uppmätta temperatur där någonsin är 56,7 grader i skuggan vilket också är världsrekord. Det var dags att känna på tryckande värme, denna gången utan tillgång till luftkonditionerade casinon, butiker, restauranger och hotell var tioende meter att gå in och kyla ner sig i.

 

 

Vi anlände till Nationalparken (som Death Valley alltså är) helt lagom till denna magiska solnedgång. Landskapet var svårslaget det också.

 

Det var häpnadsväckande och minst sagt värt det när vi väl kom fram, trots värmen - som ännu var riktigt påtaglig trots att det närmade sig kväll.

 

Det kryllade inte direkt av hotell i närområdet, utan det var camping som gällde, men det hann bli mörkt långt innan vi hann fram till någon campingplats så därför kom vi på den briljanta idén att sova i bilen. Billigt, smidigt och så kommer vi iväg tidigt nästa morgon för att kunna utforska dalen innan solen blir allt för stark. Jag minns inte ens om vi tyckte att det var en bra idé på förhand, eller om vi bara insåg att vi inte hade några andra alternativ, men såhär med facit i hand så var det INGEN BRA IDÉ! Jag är ganska säker på att de tidigare 28 nätterna som Fredrik har spenderat i sitt liv innan hans födelsedagar har varit riktig magiska i jämförelse. För detta var allt annat än magiskt. Vi hittade en plats med gratis campingplatser mitt ute i denna öken, vi var omgivna av kompakt mörker och inga andra bilar eller campare var att skåda i närheten när vi körde in på campingplatsen, som enbart bestod av kanske 8 platser avskärmade med några stenar och ett bord placerade på varje plats. Inget fel med det i och för sig, och för oss spelade ju det oavsett ingen roll eftersom vi inte ens skulle tälta utan enbart parkera. Vi parkerade, letade fram våra kuddar (sovsäckarna behövdes inte) drog ner fönsterrutorna och förökte komma till ro. Surr, Surr, Surr.. Perfekt, en mygga att slåss med i natt, härligt. Just myggor minns jag dock inte som något stort problem, förutom att den lyckades flyga vilse in under karossen för att så småningom förmodligen dö av värme någonstans i bilens innandöme. Men den surrade på bra länge innan ljudet dog ut. Att komma till ro var knappt att tänka på, någon vind eller bris existerade inte så de öppna fönsterrutorna fyllde ingen annan effekt än en för att förhindra allt för kvav luft i bilen. Vid två tillfällen blev det såpass outhärdligt att vi tvingades starta bilen och sätta på AC:n en stund för att kyla ner oss och bilen, det var så skönt - även om sätet var blött av svett. När vi väl stängde av bilen och vevade ner rutorna igen var det lika varmt igen efter ungefär en minut. Lycka till att hinna somna innan dess. Som lägst tror jag att det var ungefär 30 grader den natten, det var en riktig pina. Ingen av oss sov till det att klockan ringde - det behövdes liksom ingen klocka. Grattis på födelsedagen älskling, kan vi åka nu?! Att väl börja köra, med AC:n på högsta effekt var rent himmelskt. Vi gjorde ett par stopp i parken för att se så mycket av det fräcka landskapet vi kunde, innan vi skynda oss tillbaka till vår luftkonditionerade härliga bil igen. Märkligt, bilen är så mycket härligare att befinna sig i på dagen. 

 

 

Vårt första stopp efter helvetesnatten i Death Valley blev Badwater Basin - Dalen lägsta punkt, 85,5 meter under havsnivån. Men ingen vatten här inte - bara sten och salt. 

 

Panorama över Badwater Basin

 

Vi måste såklart känna lite på saltet - smaka också kanske? Eller det skippar vi nog.

 

Saltflingor någon?
 

Som ni ser så rekommenderas det inte att gå runt här efter 10 på morgonen på grund av den extrema värmen, men det var inte direkt något problem för oss. Vi kände inget stort behov av att sova ut.

 

Ett besök vid Natural Bridge hann vi också med

 

Och Fredrik byggde ett stentorn födelsedagen till ära, allt för att hålla kvar barndommen och hålla 30års krisen på avstånd.

 

 

Devils Golf Course

 

Artists Drive Loop - upp och ner på små kringelikrok vägar.

 

Pjuw, 47grader celcius..

 

HOOVER DAM

 

Efter besöket i Death Valley körde vi vidare mot Hoover Dam, en kraftverksdammbyggnad över Coloradofloden på gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona. Vi gick på en guidad tur men utforskade också detta imponerande bygge på egen hand. Byggnationen ägde rum mellan 1931 och 1936 med avsikten att kunna förse stora områden i närheten med ström och vatten, arbetet krävde en enorm arbetsinsats av tusentals arbetare och kostade tillslut inte bara en väldig massa pengar utan även mer än 100 människorliv. Kraftdammen är idag väldigt viktig för stora delar av sydöstra USA och försörjer oerhört stora ytor med vatten och ström.

 

 

 

Fredrik provar på livet som arbetare, eller egentligen spexar han nog mest

 

 

Jag blickar ner i dammen

 

Med utsikt från bron mellan Nevada och Arizona - halva dammen ligger i Arizona och andra halvan i Nevada.

 

 

 

Vi fortsatte därefter ner mot Kingman där vi återigen skulle ta oss på Route 66 dagen därpå. Jag insisterade på att Fredrik var värd en natt på motell då det faktiskt var hans födelsedag, så så fick det bli. En middag på restaurang fick det också bli. Man fyller bara 29 en gång. Grattis igen Älsklng!

 

Äntligen fick han sin stek middag, som han längtat! Med ett stort glas rödvin också, det blir inte mycket bättre än så!

 

RIktig mätta efter vår middag råkade jag yttra att Fredrik fyllde år och in kom denna mastiga efterrätt. Tur det finns en dessertmage också.

 

 

 

Sammanfattad resrutt från Los Angeles till Kingman:

 

 

1. Los Angeles, Kalifornien

2. Las Vegas, Nevada

3. Death Valley National Park, Kalifornien

4. Hooverdammen, Nevada/Arizona

5. Kingman, Arizona