JORDEN RUNT 365

Colombia, landet med det tuffa ryktet. Många har nog förutfattade meningar om Colombia och det med rätta, för man känner sedan barnsben till delar av dess historia. Men Colombia är så mycket mer än drogkarteller, knarkkungar och livsfarliga guerillasoldater - faktum är att när du reser runt i landet så är det inte alls den bilden du får. Att landet är livsfarligt är ett oförtjänat rykte på grund av tidigare händelser, men landet håller i mina ögon en hög säkerhet. Självklart inte på alla platser men i städerna och speciellt i centrum så känner du dig lika säker som vart som helst. Enstaka individer kan få dig att känna dig illa till mods men så är det egentligen överallt. Det är ett mycket trevligt folk och ett fantastiskt vackert land. Jag kan utan tvekan säga att Colombia ligger på topplistan över de länder vi besökt hittills på vår resa och jag kan absolut tänka mig att återvända hit någon gång i framtiden. Städer som hamnar på favoritlistan är bland annat Cartagena och Medellin. Medellin så pass mycket att jag hade kunnat tänka mig att bo här en kortare period. Jag älskade hur staden var uppbyggd. Höga berg med djupa dalgångar och mitt i allt detta en vacker stad där husen ligger både högt upp på bergen, i favella liknande struktur, och djupt ned i dalen så att det på ett sätt påminner om Rio. Transportsystemet i Medellin är bekvämt och mertron är en av de bästa jag någonsin haft glädjen av att bruka. Bättre än i Paris, för att dra en jämförelse. Det ska dock tilläggas att när det är Rush Hour i Medellin, då är det Rush Hour. Vi fick ta taxi sista dagen till busstationen på grund av att tågen var så knökade att vi omöjligt kom in med våra väskor. Jag kände lite av ett sug att spendera ytterligare dagar i Colombia när vi lämnade men det är väl just ett sådant sug som får en att återvända. Paris, är en sådan stad jag aldrig blir mätt på. Oavsett hur många gånger jag besöker denna charmiga stad och då har jag varit där fyra gånger nu. Kanske blir Colombia landet jag kommer att fortsätta törsta efter och då har jag ändå långt ifrån sett hela. 

 

 

Vårat första stopp i Colombia blev Bogota och det blev en regning historia. Så mycket regn som det vräkte ned här en utav dagarna har jag nog inte upplevt på år och dagar. Det slutade med att vi fick ta taxi tillbaka till de trakter vi hade vårat boende. Men Bogota var också mer än bara regn för vår del. Här fick vi ta pulsen på Colombia på riktigt, mitt i storstan. Det man känner i Colombia är en blandning av adrenalin och spänning när man går på gatorna, för ja - du känner en högre intensitet i folket du möter. Det syns i blickarna du får och chargongen. Jag menar inte att man känner sig rädd, konstant, men du är absolut på din vakt och du rör dig inte ute på skumma gator bara för skojs skull om du inte letar action. När solen går ned och klockan ringer för kväll, då håller du dig antingen väldigt nära ditt boende  -  i själva verket på hostelet, eller på en plats där det finns mycket folk. 

 

Det jag menar med att du verkligen känner pulsen i Colombia - intensiteten, baseras på enstaka händelser. Det här är händelser du vanligtvis ignorerar och inte lägger större vikt vid. Men just här, kanske för att man är mer på sin vakt, så kändes det på något sätt - som kalla kårar - annorlunda. Hur kan en människa men endast en gest - på ett sätt blottlägga och konstatera faktum att Colombia då och då lever upp till sitt tuffa rykte. Vad är det som är så annorlunda med vad vi är vana vid? Dessa gester såg i alla fall jag flera gånger på vår resa genom landet. Gesten av att sträcka ut armen och forma fingrarna som en pistol - som om du var på väg att skjuta någon och knycka lätt med handleden som för att undanröja tvivel att du låtsasskjuter någon. Det är klart att det kan hända vart som helst i världen och Colombia är väl inte unikt på grund av det. Men när man är på väg in i en matbutik och får den låtsaspistolen riktad mot sig så känner man sig illa till mods. Man känner det som om det isar längs ryggraden och  en kniv som penetrerar magen. Det är obehagligt och fram tills Bogota har vi alltid, tveklöst, känt oss säkra till och med på kvällarna. Dessa gester, på skojs skull eller blodigt allvar, höjer din beredskapsnivå omedvetet. Och så var det vissa stunder i Bogota. Det var inte alltid man kände sig säker på gatorna i storstaden. Så kände vi båda två.

 

Men Bogota är en fin stad och du får möjligheten av att njuta av hela dess skönhet från Monserrate, vilket du tar dig till med linbana. Vi promenerade mycket här och såg stora delar av det centrum vi bodde i, men det är en fruktansvärt stor stad. Just Bogota lockar ändå inte så mycket att besöka igen, men vem vet. 

 

 

I Bogota gjorde vi en så kallad Free Walking Tour där vi blev guidade runt i Bogota av Gina. En väldigt bra guidad tur där vi inte bara fick lite historia kring staden utan också en fin överblick. 

 

 

 

 

 

 

Mot kaffeplantagernas paradis. Jag hade lovat mig själv att jag skulle dricka kaffe i Colombia och det gjorde jag också. Med bravur ska tilläggas - för jag drack mer än en gång och det utan mjölk och socker. Wow!!! Salento är en mysig liten by mitt i självaste Coffe Triangle som är berömt i Colombia för att producera riktigt gott kaffe. Även om största delen av det goda kaffet exporteras och det dåliga blir kvar i landet, så kallat tinto. 

 

I Salento gjorde vi också en utflykt till Cocora Valley och dess berömda Wax Palms, högsta palmerna i världen. Det var en helt fantastisk dal att vandra omkring i och ett av toppbesöken i Colombia. 

 

Welcome to Jurassic Park

 

 

 

 

 

 

Besök på en kaffefarm, Finca El Ocaso som ligger alldeles i utkanten av Salento. Det här var ett måste för oss vid besöket i Colombia. Att dricka kaffe i landet där det bästa kaffet produceras. Vägen mot kaffefarmen var väldigt mysig med flertaler kaffefarmer utmed vägen och palmer som vajade i vinden. Precis så jag hade föreställt mig det. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medellin är som tidigare nämnt i mina ögon en vacker stad. Vistelsen här blev några dagar och vi hann med en hel del. Några av de saker vi hann med tar jag upp nedan. 

 

Vi blev tipsade av vänner och hörde innan resan hit om en speciell tur och det var turen som berättade om Medellins blodiga historia och framförallt om mannen som styrde staden med järnhand på 80-talet. Mannen jag pratar om hette Pablo Escobar. Vi gjorde en heldags guidad tur där vi fick privatskjuts av guiden runt staden. Vi såg bland annat hans grav, huset där de försökte ta livet av honom genom att spränga en bomb (Monaco Building) samt huset där de slutligen skjöt i hjäl honom. Det här är en guidad tur som egentligen inte ens borgmästaren godkänner på grund av det faktum att de inte vill att man glorifierar den här personen. Han gjorde mycket ont i sitt liv och även om de få goda gärningar han gjorde när han hjälpte människor i fattigdom - så kan de aldrig väga upp för de fruktansvärda brott han planerade och själv uträttade. 

 

För er som inte vet vem Pablo Escobar var så kan jag börja med att nämna att det inte är en person att beundra eller se upp till. Det här var en mycket fruktad och ökänd knarkkung på 80-talet i Medellin när staden var som allra värst. Då, var det inte tryggt att vistas i staden och överallt fanns det drogkarteller, knarkkungar och korrupta poliser. Under hans tid på tronen så sprängdes det över 150 bomber inom ett års tid över hela Colombia för att sprida skräck, många utav dessa var direkt beodrade av Escobar och han är ensam ansvarig för mord på upp mot 45 000 oskyldiga såväl som, i hans ögon, skyldiga personer. Målet var aldrig att ta livet av oskyldiga människor utan de som inte följde hans order. Men det hindrade honom inte från att spränga ett helt flygplan fullt av oskyldiga människor trots att han fått besked om att politikern han planerade att ta livet av inte befann sig på planet. Order blev: spräng planet ändå. Så ni förstår vad för typ av människa det var. Allt detta för att skapa sig respekt och för att folk skulle frukta honom och dessa blodshandlingar gjorde honom tyvärr till en av de rikaste personerna i världen på den tiden. Med järnhand tog han den blodiga vägen till makten och försökte till och med bli landets president. När han smutskastades av en politiker så blev mål nummer ett omedelbart att undanröja denna personen. 

Han hade så mycket pengar att när samhället försökte sätta honom bakom lås och bom så förhandlade han fram ett kontrakt som lät honom bygga sitt eget "fängelse" där han skulle sitta - och tro mig det här var inte ett fängelse. Det här var mer av en lyxresort. Många hatade den här mannen, men det fanns också de som älskade honom. Han gjorde gott för de fattiga, därför är bilden så kluven. De han hjälpte såg upp till honom och besöker hans grav med stolthet - men de flesta känner ett hat och det med rätta. 

 

För oss så gav det en tydlig inblick i hur det faktiskt var i Medellin på den tiden men också i Colombia överlag. Man förstod att det fanns dem som inte skydde några medel alls för att nå makten. Även om det här säkert existerar fortfarande på sina ställen i Colombia så har Medellin blivit en helt annan stad jämfört med vad det en gång var. Vår guide växte upp mitt i allt det här och han berättade om att han mindes hur han som ung pojke kunde höra bomber smälla överallt i staden på den tiden. Hans mamma var till och med nära att stryka med en gång för längesedan. Det gjorde att det blev ännu mer verkligt för vår del. 

 

 

 

 

 

Gamla stan i Cartagena är en riktigt mysig plats att vistas på, men så är det oftast i de historiska delarna av städer runt om i världen. Jag minns fortfarande tydligt vår upplevelse på Rhodos och dess gamla stadskärna och Cartagena påminde oss om detta. Charmiga gator och mycket folk i rörelse, speciellt på kvällarna. Även om det var dyrt här så var vi bara tvungna att sätta oss ner och njuta av stämmningen kvällstid. 

 

I Cartagena har vi för det mesta bara slappat och tagit det lugnt. Vi kände så här långt in på resan att det var dags att verkligen slå av på takten lite. Vi har strosat runt här i gamla stan och njutit av stämningen såväl kvällstid som dagtid. Vi besökte bland annat ett gammalt fort som användes för att försvara Cartagena på 1600-talet. Det var rejält varmt i Cartagena, så varmt att man nästan inte ens orkade att vistas ute utan snarare bara kände för att hålla sig inne på hostelet som hade AC, haha. 

 

 Sofia gillade att utforska kulvertarna. 

 

Den här djungeln är känd som knarksmugglarkorridoren mellan dessa två länder och det är sällan, ytterst sällan, som bacpackers sätter sin fot här. De som gör det, letar efter annat i livet än bara upplevelsen av att befinna sig i en djungel. De kan också vara säkra på att finna det och mer därtill. Trubbel lär inte dröja länge för nyfikna resenärer. Men eftersom det är en av de minst besökta platserna på jorden så förstår jag att det lockar folk att sätta sin fot här. Men istället för att slå vår vägen genom denna djungel med en machete så väljer vi den här gången istället vattenvägen. Tro mig, djungel kommer vi att få uppleva ändå, längre fram på resan. 

Ett fem dagars seglaräventyr i Karibien. Ingen jorden runt resa är komplett utan några dagar på en segelbåt, på öppet hav. Att känna vinden i sitt hår och havets saltstänk i ansiktet. Jag är en person som njuter av frihet och mer frihet än så får du inte. Seglingen är planerad från Cartagena i Colombia till Panama via San Blas öarna med katamaranen Gitano del Mar. Mer om detta kommer Sofia att berätta om.