Safari på Masai Maras berömda slätter
Game Drive i Masai Mara
Del 1
Dagen-D har kommit. Äntligen ska vi få uppleva vårt livs första safari. Vi börjar dagen med en enklare frukost på vårt boende Manyatta Camp ca 06:30. Jag blickar ut över hotellets område. Bara några 100 meter längre bort väntar själva Masai Mara och The Big 5.
Entrén till parken. Fast som sagt, det finns inga stängsel runt om, bara här vid själva porten.
Peter och Sofia kliver ur bilen för att fixa tillträde till parken. Bilen framför "attackeras" av masaai kvinnor som livnär sig på att sälja bland annat filtar.
Köp, köp, köp. Vi hade tur. Guiden viftade bort dom så fort de kom till oss. Men de stod ändå kvar ett tag och tittade in genom bilrutan.
Peter och Sofia poserar framför Oloolaimutia gate Masai Mara.
Förväntningarna är stora. Man känner en form av adrenalinkick helt klart. Game Drive är en riktigt härliga känsla. Där står man och spanar efter djur som lever i det fria - det är annat än att besöka en djurpark. Det blir liksom mer levande på ett sätt. Nu är vi på deras mark och faran är påtaglig så fort man kliver utanför bilen. Jag satte mig typ aldrig ner, jag stod upp i flera timmar. Game on!!! The Big 5 here we come.
Sofia är taggad till tusen.
Även om det kunde se ut såhär ibland så är Masai Mara stort som fasiken. Och det bästa av allt är att de har tillåtelse att köra i princip vart de vill, alltså lämna vägen och ge sig ut i bushen - annat upptäckte vi Serengeti. Men det kommer vi till senare. Det var sällan det blev bilkö om man säger så, men så här blev det av och till när de olika guiderna rapporterade till varandra om vart de sett olika djur osv.
Fler turister är nyfikna.
Giraff
Det dröjde inte länge innan vi såg giraffer. Häftigt alltså. Sofia är lycklig.
Det är som sagt en sak att se djuren på zoo och en annan att se dom i deras naturliga miljö. Här bor alla djur tillsammans och det finns inga angränsande staket här inte.
Jag tyckte det var jävligt fräckt.
Närbild...och så ler vi.
Så ja.
Zebra
Om det var något djur man såg mest av så var det Zebror. Av och till stod de lugnt och stilla och betade. Ibland fick de ett ryck så fort de såg oss och galopperade iväg i lugn takt. En annan rolig sak vi upptäckte med Zebror är att de som oftast står och betar två och två i sidleds med varandra så att den ena Zebran kan titta åt ett håll och den andra Zebran åt det andra hållet spanandes efter Lejon och andra farliga djur.
Triss.
Det har väl konstaterats att Zebrors ränder gör så att de inte drar till sig insekter lika mycket som andra djur. Man påstår också att en randig tröja på sommaren faktiskt kan göra så att insekter osv håller sig borta från dig. Allt man lär sig.
Vädret var verkligen perfekt.
Annorlunda färg på en ödla.
King of the jungle
Simba.
En otrolig känsla av att vara så nära. Här blev vi väldigt glada över att få se lejon. De låg verkligen och latade sig och kunde inte bry sig mindre att vi var där.
Om man skulle sträcka ut handen kanske?
Mjau!
Det här lejonet hade skadat sig lite på högra benet. Ett stort köttsår syntes. Kanske en jakt som gått vilt till.
De beter sig verkligen precis som katter, om än en större variant. Lekfullt, men i det här fallet farligt dödligt på samma gång om man skulle få för sig att busa lite.
De beter sig verkligen precis som katter, om än en större variant. Lekfullt, men i det här fallet farligt dödligt på samma gång om man skulle få för sig att busa lite.
En av de mest spektaulära bilder vi tog på Safari i Afrika. Vår bil kanske var 5 meter ifrån här. Två leon ligger och latar sig i solen. Vid ett av tillfällena så vänder ett lejon på sig och tittar rakt på oss, som en slags hälsning - jag vet att ni är här, det är okej. Den blandningen mellan att stirra rakt in i en urkraft och att se på något som ett barn skulle kunna missta för ett sött litet gossedjur som man kan klappa och leka med - var något vi sent kommer att glömma. Vi vet och lejonet vet - att vi inte kommer att närma oss. Lejonen bestämmer och man har yttersta respekt för dom. Så nära men ändå så långt borta från att kunna ta på dom - och känna livskraften. Ögonen strålar ut styrka.
Flodhäst
Flodhästar är livsfarliga. Ja, dom också. Deras käkar är så starka att de utan minsta motstånd kan bita en människa helt rakt av. Aj! Ja, så det blev ingen simtur här i alla fall. Se så lurig den där flodhästen verkar. Märkbart synlig nu...3 sekunder senare så är den helt dold under vattenytan. Då ser man endast några bubblor som flyter upp mot ytan. Och helt plötsligt dyker den upp igen, frustandes. Man tror ju också att de som en följd av sin storlek (en hane ca 2 ton) är långsamma - men väl på land kan de springa rätt fort (30km/h) Inte dåligt för ett djur som är närmast besläktat med valarna.
Rena rama bubbelpoolen.
Mer eller mindre off road. Ibland om guiden såg något djur, vilket han var väldigt duktig på ska tilläggas så svängde han helt enkelt bara av och körde närmare. För oss som kommer för att se djuren är det naturligtvis väldigt kul att man kan ha den friheten, ska man orda i om hur det kanske är för just djuren i dessa fall så är det klart att man gärna önskar störa dem i sin naturliga miljö så lite som möjligt.
En lejonhona som ligger i skuggan. Vi får inte köra för nära honan. Livsfarligt. Jag måste vara beredd på att gasa för minsta lilla, sa vår guide. Hon kanske hade PMS, jag vet faktiskt inte. Hah! Skoja bara.
En slags brutal påminnelse om att naturen har sin gilla gång. Ödet för många djur. Den starkaste överlever. Eller som jag gillar att säga - den som är bäst på att anpassa sig överlever och vinner oftast. I det här fallet segrade troligtvis ett lejon eller ett annat kattdjur på grund av sin styrka och snabbhet. Inte så mycket att göra då.
Nja, jag blir inte överdrivet sugen på revben när jag ser det här. Stackars gnu. Den blev visst föda. Huvudet lämnat som en slags jakttrofé.
Sausage Tree
Ja, man kan ju ganska enkelt lista ut varför det kallas för korvträd.
Gasell
Gaseller är fina och snabba. De når upp i runt 97km/h i hastighet.
Några andra djur vi såg.
Elefant
Elefanterna kunde man se på långa avstånd. Samma gällde också Giraffer. Långt långt därborta i horisonten kunde man av och till se Giraffer, ett och annat huvud som stack upp ovanför trädkronorna eller Elefanter som gick i grupp. Även om vi långt ifrån kunde åka till alla djur vi såg så är det en unik känsla att se dom sakta men säkert ta sig framåt - att vara på väg.
Like a window into nature.
Man ser dom alltid i flock.
En vanlig syn bland elefanterna. Barnet är hack i häl och följer sin mamma eller pappa. Man kunde tydligt se, så fort vi stannade till, att de stora elefanterna mer eller mindre ibland gjorde en slags formation runt den lilla elefantungen för att skydda den.
Helt otroligt. Att vara på safari är en svår känsla att beskriva. Man har ju sett bilder från safari många ggr i sitt liv men att faktiskt vara där själv, oavsett om du sett elefanter eller för den delen några av de andra djuren - är en unik känsla. Man blir ödmjuk inför naturen.
Sofia tycker det är helt underbart.
En annan sak vi lärde oss är att elefanternas öron fyller många viktiga funktioner. Börjar de vifta med sina stora öron, så innebär det ibland att man kan vara i fara. Då har man som människa eventuellt kommit för nära. Så gör dom när de känner sig hotade och är på väg att anfalla. Men de viftar också på öronen som för att hälsa på varandra och i tillägg kan deras öron hjälpa dom att kyla ned sig.
Sida vid sida. Så mycket som ska läras. Man kunde se samma lekfullhet hos en elefantunge som man ser hos ett litet människobarn. Hoppar, skuttar och leker. Om mamma eller pappa drack vatten så var det bara att immitera och göra likadant.
Gepard
Peter var väldigt bra på att se djuren, även om de var långt borta. Här har han fått syn på två Geparder och tar oss lite närmare. Sofia pekar i riktning mot Geparderna.
Tittar rakt på oss.
Lång, slank och smidig. Mycket speed i den här kroppen.
De låg och latade sig i morgonsolen. Man fick för sig att man ville se en jakt, men då hade vi nog fått vänta några timmar.
Buffel
Buffeln, det farligaste djuret tydligen av The Big 5. En ursinnig buffel är inget man vill ha efter sig, till och med ett lejon hade varit enig här.
Hyena
Hyenan, ett av de mindre omtyckta djuren. Asätare och med ett hånfullt läte. Somliga hävdar också att de är fula - jag vet inte vad tycker du?
Wildebeest a.k.a Gnu
Wildebeest dock, var ett av de fräckare djuren vi fattade tycke för. I alla fall jag. Log varje gång jag såg dom. De hade ett sorts egensinnigt signaturskutt som såg så roligt ut. Det såg ut som om de dansade sig fram på slätten och knyckte med huvudet till höger och till vänster. Melodin till Lejonkungen hade ju suttit som en smäck till en dans av en Wildebeest (Gnu). Några gazeller i bakgrunden.
Vårtsvin a.k.a Pumba
Pumba. Vart har du Timon?
Det här såg man ofta. När vi kom åkandes med bilen kunde man som oftast se dom på avstånd, ständigt springandes med trynet nära marken, och evigt vakandes. Stannade vår guide bilen så stannade Pumba upp för ett ögonblick, vände sig om och iakttog. Några sekunder senare kunde man se en tvärvändning igen och så var de återigen på språng. Hela tiden nyfikna på vad som skedde i deras närhet. Och givetvis ständigt vakandes efter faror som lurar. De var än mer nyfikna om de eskorterade en liten Pumba över slätten. Dessa små vårtsvin var noggranna med att hela tiden vara nära mamma och pappa. Skulle de korsa vägen - sprang pappa vårtsvin först över. Sen kom de små. Sen mamma vårtsvin tex.
Om vi talar signatur á la vårtsvin så var det när de skulle dricka vatten. Då gick de ned på knä på frambenen men stod fortfarande upp på bakbenen - och kunde på så vis dricka. Aldrig vetat om. Det såg man inte i lejonkungen när man var liten. Eller? För väl göra en nostalgitripp för att finna ut.
Om vi talar signatur á la vårtsvin så var det när de skulle dricka vatten. Då gick de ned på knä på frambenen men stod fortfarande upp på bakbenen - och kunde på så vis dricka. Aldrig vetat om. Det såg man inte i lejonkungen när man var liten. Eller? För väl göra en nostalgitripp för att finna ut.
Här har vi fått en breakdown. Bilen har av oförklarlig orsak gått sönder och vi får inget ordentlig besked av vår guide Peter om vad det är som hänt. Lite udda, men vi kan inget annat göra än att vänta. Masai Mara är som sagt väldigt stort och ibland kan det dröja väldigt länge innan en annan bil dyker upp. I det här fallet kanske vi väntade 30-40 minuter innan en Ranger slutligen mötte upp oss och skjutsade oss mot Mara River medans Peter fick hjälp med bilen. Ni kan åka med han sa Peter, han är Ranger här och han har pistol i fall något skulle hända. När bilen stod stilla och vi väntade på hjälp fick vi inte kliva ur bilen. Hela tiden på span i fall det skulle dyka upp något djur.
Vervet Monkey
Oh!!!! Salta apor, djungelvrål.
Mara River
Information om Mara River. 270 km lång. Här är vi alltså vid den berömda övergången för gnuer (Wildebeest), Zebror och Gaseller som simmar över Mara River - ett naturligt steg i deras vandring (The Great Migration) från Serengeti till Masai Mara, som sker varje år i sökandet på bättre betesmarker. Detta är scenen för den brutala slakt av dessa djur, åsamkad av krokodilerna som lurar i floden.
En påminnelse om vad som sker här varje år. Skallar av olika sorters djur ligger på den här skylten. Men just informationen på skylten medlar att man bara borde lämna sin bil vid speciella platser, redan utmärkta. Vill man bli föda är det ju naturligtvis bara att kliva ur bilen, som en följd av ränneskita till exempel och springa in i skogen och sätta sig.
Platsen där den stora migrationen av Widebeest, Zebror och Gaseller äger rum varje år. Här fick vi se flodhästar igen och i tillägg några riktigt stora krokodiler. Floden är full av krokodiler och flodhästar. Den man eller kvinna som hade varit galen nog att våga simma över här och överleva hade varit värd en medalj med motivering IDIOT. Vi gick och tänkte på det liksom, tänk vad som lurar här under vattenytan liksom. Vi fick eskort av beväpnad och tränad soldat på land av en orsak.
Jag och en parksoldat står och blickar ut mot Mara River. Snett neråt höger där vi tittar har det utspelats makabra dödsscener bara några veckor tidigare när den stora migrationen ägde rum. Krokodiler lurar i vattnet och nyper så många djur de bara kan. Detta sker en gång varje år.
Framför oss finns ytterligare en liten bro, utan räcke, här brukar kända namn som National Geographic rulla fram sina bilar för att ha första parkett för fotografering av detta enormt bestialiska skådespel.
Framför oss finns ytterligare en liten bro, utan räcke, här brukar kända namn som National Geographic rulla fram sina bilar för att ha första parkett för fotografering av detta enormt bestialiska skådespel.
Väldigt lite vatten i floden vid det här tillfället. I vanliga fall är det mer.
Det syns inte så tydligt på den här bilden. Men mer eller mindre allt det som kan misstolkas för att vara stenar är i själva verket skallar eller ben från döda djur.
Vi zoomar in lite. Då blir det genast mer tydligt. Slakt.
Precis till vänster om mig är normalt sett en av de platser, kanske den mest kända platsen som dessa djur försöker ta sig över från ena sidan till den andra.
Precis till vänster om mig är normalt sett en av de platser, kanske den mest kända platsen som dessa djur försöker ta sig över från ena sidan till den andra.
Parksoldaten drar sina historier om floden och parken i övrigt. Riktigt trevlig.
En riktigt jävulskt stor krokodil på andra sidan när vi strosar förbi.
Flera krokodiler ligger på andra sidan och vad har vi i vattnet om inte en flodhäst. Krokodilerna var faktiskt svåra att se på avstånd. De smälter liksom in i omgivningen, en slags naturlig kamouflage.
Jag och Sofia står på vardera sida gränsen av Tanzania och Kenya.
Manyatta Camp, Masai Mara
Vårt boende i Manyatta Camp precis angränsande till Masai Mara. Ett enkelt tält med halmtak som skydd.
Två enkelsängar men varsitt myggnät. Längst bak fanns faktiskt också en toalett med mindre fungerande spolfunktion. Minns att man inte gärna ville krypa ur sitt myggnät mitt i natten och gå upp och pissa, än mindre skita och komma på att vi fan inte har något toalettpapper.
Solnedgång över Masai Mara.
Magiskt.
Sammanfattning:
Det var nästan så att vi såg hela The Big 5 redan på den första dagen i Masai Mara. Men vi såg inte en glimt av Black Rhino (Svart noshörning) eller för den delen en Leopard. Men ändå, så har vi sett otroligt många djur och det har än så länge varit en fantastisk upplevelse. Jag har stått upp mer eller mindre hela dagen och spanat efter djur. Tyckte det var skitkul. Sofia blev lite trött efter ett tag och satte sig gärna ner i väntan på att något djur skulle dyka upp. Det blev en lång dag, men ack så spännande. Det är något speciellt med Game Drive, det aktiverar dig på ett annat sätt än att peka på en karta på ett Zoo och säga nu går vi dit och ser på apor, jag ska bara gå in i souvenirshopen först och köpa en glass. Här är "jakten" i full gång konstant, adrenalinet pumpar och du är på helspänn. Man tittar liksom och tänker....där, nej det var en sten....där i trädet - nej det var visst en del av trädet, det rasslar i buskarna....jaha, det var visst vår guide Peter som tog en pissepaus. Så håller det på liksom hela dagen och det är det som är tjusningen med det. Man letar efter djuren och det ger större belöning för mödan. Det är det som är mödan värd...som Karin Boye hade sagt om man av någon anledning hade monverserat med henne om detta.
Vi fick också med oss ett bra lunchpaket från vårt boende på Manyatta Camp som innehåll Kyckling, macka, festis, lite chips, banan och äpple. Helt okej och givetvis väldigt välkommet efter många timmars Game Drive. Det är klart det kan bli lite påfrestande med en hel dags utflykt såhär men det är verkligen värt det. Så länge man kan minnas så har man drömt om safari. Det är bara en sån sak de flesta verkligen vill uppleva. Och det behöver inte vara så dyrt som man kanske tror. Vi betalade i runda slängar kanske mellan 10-15.000 kr. Nu gissar jag alltså bara, vad vet jag det var ju Sofia som höll i budgeten och hon ligger och sover i skrivande stund. Men jag kan uppdatera den här summan senare om det skulle vara fel. Poängen är att det allra enklaste och billigaste är att helt enkelt bara åka ner till Nairobi till exempel och ta in på ett bra hotell eller hostel och boka via dom. Sitt inte hemma på datorn och knappa och boka ett safari för 40-50.000 kr - det blir inte bättre. Du förlorar bara massa pengar till hökarna. Vad vill man, jo man vill se djur - det spelar väl ingen roll i vilken jävla bil man sitter. Så länge guiden är någorlunda bra och vet vad han gör så funkar det liksom. Det är klart, vill man inte bo i tält utan femstjärnigt och ha en guide som snackar svenska eller nått, upphämtning på flygplats och safariklädsel utav silke - ja, då får man betala därefter.
Masai Mara är en klockren plats för safari, en av de bästa om inte den bästa. Speciellt under den stora migrationen. Om du vill uppleva safari för första gången i ditt liv så är Masai Mara platsen för det. Sen finns det också Serengeti, Ngorongoro och Kruger Parken i Sydafrika - och givetvis mer därtill. Men dessa hör till några av de mer berömda parkerna. Det som skiljer exempelvis Serengeti och Masai Mara från Krugerparken är vilken typ av fordon du får sitta i. I Masai Mara är det mer den typen av bil vi åkte i - en van liksom. I Serengti är det mer en större 4x4 Safari vehicles som de heter - och i Kruger Parken sitter du helt öppet, utan tak i jeepar (4WD).
Totalt sett såg vi alla dessa djur vår första dag i Masai Mara:
Thomson gasell
Impala gasell
Gnu/wildebeest
Zebra
Cheeta/Leopard
Giraff
Elan - såg ut som en stor ko
Bufffel
Lejon
Flodhäst
Struts
Hyena
Elefant
Waterbuck gasell
Vårtsvin
Hartebeast gasell
Topi gasell
Krokodil
Vervet monkey
Babian
Vildsvin
Säkert något mer i tillägg som inte vår guide satte namn på men som vi såg.
Nästa inlägg: Safari i Masai Mara, del 2.